Resultatdiskussion

31 cirka två dagar. Detta på grund av att våra inspelade intervjuer inte varade så länge som en timme samt för att vi hade bra teknisk utrustning.

Ett stort problem under arbetets gång har varit att hitta ”rätt” begreppsbenämning på den grupp som studerats. Det har lagts mycket tid och möda på att läsa om och diskutera omkring olika tänkbara alternativ. Vi anser att hjälpen ifrån hemtjänsten är en näst intill obetydlig del av den studerade gruppens liv, vilket medfört att vi valde att inte benämna gruppen med utgångspunkt i behovet av stöd och hjälp. Enligt vår mening skulle detta ha varit fallet om vi valt till exempel begreppet ”hemtjänstmottagare” eller ”omsorgstagare”, varför vi valt att använda oss av begreppet ”vår målgrupp”.

Ett problem som kvalitativa undersökningar medför är svårigheter att generalisera (Kvale, 1997). Detta har upplevts särskilt problematiskt i vår studie med hänvisning till att den enda gemensamma nämnaren för intervjupersonerna är att de har stöd och hjälp från hemtjänsten, för övrigt skiljer de sig åt i ålder, social bakgrund, familjesituation, kön och hälsotillstånd.

Således kan resultatet av föreliggande studie endast appliceras på de personer som intervjuades och inte ses som gällande för hela gruppen ”yngre med hemtjänst”. Vidare försvåras generaliseringen på grund av att det är få intervjuer genomförda i förhållande till gruppens population. För ett mer generaliserbart resultat skulle således fler intervjuer ha behövt gjorts, men på grund av vår begränsade tid för studien har detta inte varit genomförbart. Detta har emellertid inte varit syftet med föreliggande studie, då vi sökt beskriva den enskilde människans unika upplevelse, vilket är intentionen med kvalitativa undersökningar (Kvale, 1997).

5.2 Resultatdiskussion

Nedan diskuteras resultatet från vår studie kopplat till den tidigare forskning och de teorier som tidigare presenterats. I detta väljer vi genomgående att väva in våra egna reflektioner gällande vårt resultat.

5.2.1 Individualisering och rollteori

Som tidigare redogjorts blir det moderna samhället allt mer individualiserat, det ställs högre krav på den enskilde individen i dag mot vad som gjordes i det traditionella samhället. Denna samhälleliga utveckling återspeglas i vår studie genom att ett återkommande tema är betydelsen för intervjupersonerna att berätta om sin självständighet och strävan efter självständighet. I relation till detta väcks tankar omkring hur människor i liknande situation, i ett annat samhälle eller i en annan tidsepok, skulle ha skildrat sin självständighet med anledning av att dagens samhälle allt mer fokuserar på individen.

Samhällets normer är något som enligt Goffman (1998) påverkar människans sociala roller, det vill säga att människan förväntas inta specifika roller i olika situationer. Ett starkt inslag i dagens samhälle är individualisering, den rådande normen är att människan, i så stor utsträckning som möjligt, skall klara sig utan stöd och hjälp från omgivningen. Enligt resultatet i vår studie kan vi anta att intervjupersonerna använder sig av olika strategier för att kunna leva upp till de rådande normerna gällande roller och individualisering.

Tornstam (2005) skriver att de olika förväntade rollerna varierar, bland annat beroende på vilken ålder människan befinner sig i. I vår studie skulle kunna antas att intervjupersonerna förväntas införliva den sociala rollen som yrkesverksam, då de befinner sig i den åldern där

32 samhällsnormen fordrar att människan skall vara förvärvsarbetande. Vissa av intervjupersonerna arbetar inte och motsvarar därmed inte de samhälleliga förväntningar som de, enligt rollteorin, förväntas ha. Detta kan medföra en eventuell negativ värdering, ur samhällsperspektiv, av människor i yrkesverksam ålder som inte förvärvsarbetar. Vidare funderar vi på att rollen som yrkesverksam är speciellt viktig för våra intervjupersoner, med tanke på att det gör dem till mer än en person med funktionsnedsättning. Rollen som

”funktionshindrad” är en tillskriven roll, inget våra intervjupersoner själva valt att skaffa sig, utan något som omgivningen har hänfört dem. Vi tror att arbete är viktigt för våra intervjupersoner ur två aspekter. Dels på grund av att omgivningen förväntar att människor under 65 år skall arbeta, samt dels genom att yrkesrollen blir en roll utöver rollen som

”funktionshindrad”. Rollen som yrkesverksam kan kanske ses som mer eftersträvansvärd än rollen som ”funktionshindrad”. Detta kunde vi förstå bland annat genom hur vissa av våra intervjupersoner talade om hur betydelsefullt de upplevde sitt arbete. De berättade hur de strävade efter att kunna återgå till sitt arbete eller hur de in i det längsta kämpade för att kunna arbeta.

5.2.2 Självständighet och beroende

Utifrån ovanstående resonemang omkring individualisering ser vi kopplingar till Hammarström och Torres (2007) forskning. De problematiserar begreppet beroende kontra oberoende, att dagens samhälleliga normer i mångt och mycket handlar om att klara sig på egen hand. Hammarström och Torres (a.a.) resultat, att de äldre med hemtjänsthjälp har skilda upplevelser om beroende, är något som även resultatet från vår studie visar. Utifrån detta kan det antas att vissa av intervjupersonerna upplever sin beroendeställning mer påfrestande än vad andra gör. Några av intervjupersonerna strävar i större utsträckning efter självständighet och efter att kunna klara sig utan hjälp från hemtjänsten. Ett samband kan ses mellan i vilken utsträckning det strävas efter självständighet samt hur funktionsnedsättningen upplevs. De intervjupersoner som upplever sig kunna minska sin funktionsnedsättning, till exempel genom träning på egen hand eller rehabilitering, strävar i större utsträckning efter självständighet än de intervjupersoner som upplever att de har en mer varaktig funktionsnedsättning.

Våra tankar utifrån ovan nämnda diskussion är att upplevelsen av beroende av stöd och hjälp, bland intervjupersonerna i vår studie, i högre grad är kopplat till funktionsnedsättning än till människans ålder. Vidare kan vi urskilja ett samband mellan i vilken grad intervjupersonerna strävar efter självständighet och upplevelsen av att ha hemtjänst. De intervjupersoner som i högre grad strävar efter självständighet och att klara sig utan stöd och hjälp från hemtjänsten är också de som har en mer negativ inställning till hemtjänsten. Vår slutsats utifrån detta är att de personer i vår studie som förväntas kunna minska sin funktionsnedsättning är de som strävar mest efter självständighet. Dessutom har dessa personer en mer negativ inställning till att ha stöd och hjälp från hemtjänsten än de intervjupersoner som har en bestående funktionsnedsättning.

I vår studie berättar Anna att hon länge funderade innan hon bestämde sig för att ansöka om hemtjänst, då hon alltid sett sig själv som en person som klarar sig på egen hand. Det kan kopplas till Janlöv et al. (2005) undersökning som syftade till att undersöka hur de äldre människorna upplever att komma till det skedet i livet då de behöver söka hjälp för att klara vardagliga situationer. Vissa av de äldre ser denna process som en vändpunkt i livet då de upplever att de kan komma att förlora fler och fler förmågor efter detta. I vår studie däremot berättar bland annat Kalle att han ser hemtjänstinsatserna som en tillfällig lösning och strävar efter att återfå förmågor för att sedan klara vardagliga göromål på egen hand, vilket han

33 tidigare gjort. Det Kalle beskriver, kan tyda på att han inte ser processen att söka hemtjänst som en vändpunkt i livet, utan snarare som en tillfällig lösning på ett övergående problem.

Samtidigt som vissa av våra intervjupersoner önskar avsluta sina hemtjänstinsatser vill de ändå ha kvar sitt trygghetslarm. Detta tror vi handlar om att de vill komma ifrån dagligt stöd och hjälp från hemtjänsten samtidigt som de vill behålla tryggheten, att i akuta situationer kunna påkalla hjälp. Vi tolkar detta som att våra intervjupersoner inte ser trygghetslarmet som en ”hemtjänstinsats”, trots att det är en insats enligt SoL, samtidigt som de är medvetna om att det är hemtjänstpersonalen som utför insatsen. Med endast ett trygghetslarm så skulle de själva styra hemtjänstpersonalens besök och de skulle då slippa de fasta besöken.

I Janlöv et al. (2004, 2005) studier uppger de äldre (75 år >) att de är rädda för att förlora kontakten med vänner och familjemedlemmar då de beslutar sig för att ta hjälp från hemtjänsten med sådant som anhöriga tidigare hjälpt dem med. Vidare beskriver de hur de får hjälp från anhöriga att ansöka om till exempel hemtjänst och att få hjälp med att beskriva sitt hjälpbehov. I motsats till detta visar vår studie att intervjupersonerna till exempel själva sköter alla kontakter med myndigheter. Tommy beskriver att han sköter alla myndighetskontakter själv. Kihlström (1998) skriver att Beck menar att samhället alltmer tenderar att bli individualiserat, varför socialpolitiska insatser får allt större betydelse än vad som var fallet i det gamla industrisamhället. Denna utveckling har även medfört att förväntningarna om att familjen skall bistå med hjälp till äldre och personer med funktionsnedsättning är mindre idag än tidigare. I dagens moderna samhälle är det till största del socialtjänstens uppgift att sörja för människor i behov av stöd och hjälp. Att några av intervjupersonerna i vår studie inte anser sig särskilt beroende av sina anhöriga vid myndighetskontakter ligger i paritet med dagens individualiserade samhälle.

5.2.3 Påverkansmöjligheter

Att kunna påverka biståndsbeslutet och utformandet av hemtjänstinsatserna är av stor vikt för intervjupersonerna i vår studie. Tommy uttalar att han mer eller mindre blev påtvingad hjälpen, samtidigt som han uttrycker en känsla av tacksamhet över att det finns hjälp att få.

Lena berättar att hon inte kommer ihåg så mycket av ansökningsprocessen, men att hon ändå var med på beslutet att få hjälp från hemtjänsten. Som Janlöv et al. (2004) beskriver så är det ett stort steg i en människas liv att gå från att klara sig på egen hand till att behöva hjälp med vardagliga göromål. Dunér och Nordström (2004) menar att delaktighet i hemtjänstprocessen, bland de äldre i deras studie, är viktig. I Dunér och Nordströms studie är personerna mellan 67 och 98 år, medan de i vår studie är mellan 25 och 60 år. Dock tycks inte inflytandet eller vetskapen om att kunna påverka vara relaterat till ålder, då även intervjupersonerna i vår studie anser att det är viktigt att kunna påverka vilken typ av insatser de skall ha. Att ha möjlighet att påverka hemtjänstinsatserna tycks således inte bara vara viktigt för ”äldre” utan även för de ”yngre” i vår studie. De tror inte att det skulle vara några problem att få utökade insatser om behovet av det skulle uppstå, samtidigt säger både Anna och Kalle att de utan svårigheter kunnat avsäga sig hjälp tillfälligt.

Giertz (2008) har studerat brukarinflytande bland människor som har personlig assistans.

Personerna i hennes studie intar olika förhållningssätt till detta. Resultatet visar att de anser att de har mer inflytande över processen att få personlig assistans än vad som var fallet med hemtjänst. Att vår studies intervjupersoner ändå upplever inflytande över hemtjänstinsatserna kan vara kopplat till att de inte har lika omfattande hjälpbehov som människorna i Giertz studie (a.a.).

34 5.2.4 Anpassning

Att i vuxen ålder drabbas av en funktionsnedsättning och anpassa sig till detta är något som Jeppsson-Grassman (2000) har forskat omkring. Hennes visar att det pågår en ständig omställningsprocess i samband med att fler funktionsnedsättningar tillkommer. Liknande resonemang kan föras utifrån vår studies resultat där flertalet av intervjupersonerna befinner sig i en omställningsprocess. Den person i vår studie som har en medfödd funktionsnedsättning och således inte behövt genomgå någon omställningsprocess är den enda, som vi ser det, som har anpassat sig till vara i behov av stöd och hjälp. De övriga i vår studie, som har förvärvat sin funktionsnedsättning i vuxen ålder, ger alla uttryck av att de har svårt att anpassa sig till att behöva stöd och hjälp för att klara vardagliga göromål.

Något som vissa av personerna i föreliggande studie uttrycker är att anpassa sig till ett liv utan förvärvsarbete. Jeppsson-Grassmans (a.a.) forskning har utgångspunkt i arbetslivet och hennes resultat pekar på att förvärvsarbete är viktigt. De som deltagit i hennes studie sökte anpassningsstrategier för att kunna arbeta trots sitt funktionshinder. Att förvärvsarbete är något som värderas högt framkommer även i vår studie. Några av intervjupersonerna talar om sitt arbete och om vikten av att kunna vara verksam. I berättelserna framkommer att de på olika sätt försökt eller försöker att anpassa sitt yrkesliv till sin funktionsnedsättning.

Som Janlöv et al. (2005) beskriver så är personalkontinuitet högt prioriterat hos många äldre människor som har hjälp från hemtjänsten. De äldre i denna studie menar att utan kännedom om vem som kommer hem till dem, vilken tid och dag, gör att de förlorar kontroll över sin situation. Liknande resonemang förs av några av de intervjuade i vår studie då de påverkas av att det är så många olika i hemtjänstpersonalen. Kalle menar att den första tiden med hemtjänsten var besvärlig då det var svårt att hålla reda på de olika yrkesgrupperna och vad de hade för arbetsuppgifter. Även forskning om personlig assistans berör personalkontinuitet då Giertz (2008) beskriver att bristen på detta kan försvåra självbestämmandet.

5.2.5 Strategier

Tidigare forskning omkring äldre människor med hemtjänstinsatser visar (se till exempel Janlöv et al., 2005: Dunér & Nordström, 2004) att de äldre använder olika strategier för att hantera vardagliga situationer och minska på hjälpbehovet. Resultatet från föreliggande studie visar att även yngre personer (25-60 år) som är i behov av hemtjänst använder sig av strategier för att hantera sin vardag. Det kan handla om allt ifrån hjälp från anhöriga till att sätta upp mål för att kunna avsluta hemtjänstinsatserna. Som Lazarus (2006) skriver finns det två typer av copingstrategier. Annas sätt att beskriva hur hon läser mycket under dagarna kan vara ett uttryck för en emotionsfokuserad strategi. Det vill säga genom att läsa, tränger Anna bort negativa tankar omkring sin situation för att orka med vardagen. Annas berättelse om hur hon undviker att älta sin situation kan även det vara ett exempel på en emotionsfokuserad strategi. När det gäller den andra typen av strategi, den problemfokuserade, så återfinns denna i alla intervjupersoners utsagor. En handgriplig strategi som de alla har använt sig av är att de ansökt om hemtjänst då de inte klarat vardagliga göromål, på så sätt har de hittat en lösning på problemet. Vidare kan det handla om hur Tord och Tommy använder sig av sina permobiler för att kunna ta sig ut på egen hand. På så sätt löser de praktiskt sin situation att sakna gångförmåga. Vår studies resultat styrker den ovan beskrivna teorin om copingstrategier samt att människor använder sig av åtskilliga typer av dessa i olika situationer med olika intentioner. Utifrån ovanstående resonemang kan vi tolka det som att personerna i vår studie använder sig av strategier för att, i så stor utsträckning som möjligt, kunna klara sig utan stöd och hjälp från hemtjänsten.

35