6.2.1 Ungdomarnas allmänna hälsotillstånd
Resultatet visade att majoriteten av ungdomarna ansåg att deras allmänna hälsotillstånd var bra och mycket bra. Ändå var det nästan tio procent som angav att de mådde dåligt eller mycket dåligt. Detta överensstämmer med resultatet från ”Skolbarns hälsovanor”
(Folkhälsomyndigheten, 2018b) där de flesta 15-åringar angav att de mådde bra eller mycket bra. Den aktuella studien visar även att 10 procent mådde mycket dåligt eller dåligt vilket även till viss del resultatet från ”Skolbarns hälsovanor” visade, där ca 10 procent av tjejerna och 5 procent av killarna angav att de mådde mycket dåligt eller dåligt
(Folkhälsomyndigheten, 2018b). Det som kan diskuteras gällande allmänt hälsotillstånd är huruvida måttet är tillförlitligt eller ej, då det kan uppstå en förvirring kring begreppets faktiska innebörd. Kan ett bra allmänt hälsotillstånd liknas vid att vara frisk, det vill säga avsaknad av sjukdom. Eller kan det liknas vid ett allmänt bra mående, både fysiskt som psykiskt. I och med att en person kan vara sjuk i exempelvis diabetes men ändå må bra, då kan personen rent hypotetiskt svara att den upplever sitt allmänna hälsotillstånd både bra och dåligt. Dåligt för att personen faktiskt är sjuk men bra för att trots att personen har en sjukdom mår den bra. En person kan tvärtom inte ha en sjukdom eller diagnos men ändå må dåligt och den personen kan också svara att den mår bra och dåligt på den frågan. Olika individer kan således uppfatta frågan annorlunda och kan därför besvara frågan därefter, vilket innebär att resultatet kan bli skevt. Trots det visar forskning att självskattad hälsa kan ses som ett relativt stabilt mått då den självskattade hälsan verkar stämma bra överens med allmänt välbefinnande, deras levnadsvanor och kontakter med vården (Breidablik, Meland & Lydersen, 2009).
6.2.2 Psykosomatiska besvär bland ungdomarna
Resultatet visade att de vanligaste förekommande psykosomatiska besvären bland
ungdomarna var att de varit irriterande, känt sig nervösa, känt sig nere samt haft svårt att somna. De minst förekommande psykosomatiska besvären var att de haft ont i magen, ont i ryggen samt känt sig yra. Tre av fyra elever anger att de minst en gång i veckan till i stort sett varje dag varit irriterande, nästan lika många anger att de känt sig nervösa. Mer än hälften av eleverna uppger att de minst en gång i veckan till i stort sett varje dag känt sig nere. Detta överensstämmer med resultatet från ”Skolbarns hälsovanor” (Folkhälsomyndigheten, 2018b) med undantaget att samtliga psykiska besvär var något högre i den aktuella studien än
Folkhälsomyndighetens resultat. Detta kan vara en indikator på att den psykiska ohälsan i Västerås anses som högre jämfört med Sverige i stort. Men det kan även vara en indikator på att det fanns andra faktorer som påverkat resultatet. Exempelvis den tid på året som
undersökningarna utfördes på. De nationella proven har pågått under våren för samtliga i årskurs 9 vilket kan ha påverkat resultatet. En annan bidragande faktor som kan ha påverkat resultatet är gymnasievalet som gjordes under våren, det kan upplevas stressigt för många elever. Om undersökningen istället hade gjorts i höstas innan nationella proven hade börjat och innan gymnasievalet skulle göras kanske de psykosomatiska besvären hade rapporterats lägre. Pubertet och hormoner kan även ha varit en bidragande faktor till att de
psykosomatiska besvären var högre i denna studie än i ”Skolbarns hälsovanor”. Å ena sidan kan det vara en indikator på att de mest förekommande besvären var irritation, nervositet samt känt sig nere. Dessa är vanligt förekommande besvär som förknippas med just pubertet och hormoner. Å andra sidan så är det inte ovanligt att komma in i puberteten vid 15-års ålder så denna faktor bör inte spela in i resultatet i stort. En annan orsak som kan ha påverkat resultatet är de rådande omständigheterna i samhället kring covid-19. Nivån av irritation kan ha ökat då saker som de sett fram emot, exempelvis resor eller träningar och cuper ställts in på grund av restriktioner att undvika sociala sammanhang och stora folksamlingar. Nervositeten och sömnsvårigheterna kan ha ökat på grund av oro för dig själva eller släktingar. Att de känt sig nere kan ha påverkats av restriktionerna att i största mån stanna hemma och undvika att träffa folk. Detta stärks av studier som visar att
ensamhet och social isolering är associerat med psykisk ohälsa (Leigh-Hunt, Bagguley, Bash, Turner, Turnbull, Valtorta & Caan, 2017).
Med eller utan påverkningsfaktorer anses flertalet av ungdomarna i den aktuella studien ha psykosomatiska besvär. Andra studier och tidigare forskning visar att psykosomatiska besvär i ungdomen riskerar att tendera till allvarliga psykiska besvär senare i livet
(Folkhälsomyndigheten, 2018b; Doering et al., 2019), som i sin tur kan leda till svårigheter att skaffa jobb och försörja sig. Det kan också leda till mer direkta konsekvenser som
sjukfrånvaro som i sin tur kan leda till ofullständiga betyg. Enligt Socialstyrelsen (2017) är en färdiggjord skolgång en skyddsfaktor att klara av senare påfrestningar i livet.
En anledning till den ökade psykiska ohälsan bland barn och unga verkar vara höga krav i skolan. Enligt Folkhälsomyndigheten (2018a) är psykosomatiska besvär vanligare bland dem som känner sig stressade över skolarbeten och de psykosomatiska besvären har ökat
parallellt med att skolprestationerna sjunkit. Höga krav tillsammans med lägre prestation kan således leda till psykisk ohälsa. En bidragande orsak till detta kan vara elevernas
självkänsla eller självtillit (self-efficacy). Självtillit handlar om individens egen tilltro till sin egen förmåga gällande ett visst beteende samt tilliten till att beteendet i fråga kommer leda till ett visst resultat (Hayden, 2017). Dålig tillit till sin egen förmåga kan leda till en sämre prestation i skolan, men sämre prestationer i skolan kan leda till lägre självtillit
(Folkhälsomyndigheten, 2018a). Då självtilliten enligt Andersson (2018) är kopplat till ett visst beteende så kan självtilliten till ett beteende vara hög medan den till ett annat beteende kan vara låg. Men eftersom en faktor som enligt Hayden (2017) kan påverka individers självtillit är tidigare erfarenheter så kan det antas att hög självtillit till ett beteende även leda till hög självtillit i ett liknande beteende. Självtillit i skolsammanhang handlar om hur
eleverna uppfattar sin förmåga att hantera skolarbetet men också leva upp till lärares eller föräldrars förväntningar på dem. En högre självtillit kan alltså leda till att eleverna presterar bättre i skolan. En annan faktor som enligt Hayden (2017) påverkar individers självtillit är somatiska och emotionella tillstånd. I skolsammanhang kan det handla om att rädslan att misslyckas med en uppgift kan leda till att man undviker att göra den vilket kan leda till bristfällig utveckling. Enligt Folkhälsomyndigheten (2018a) finns det ett samband mellan hög självtillit och goda prestationer i skolan.
6.2.3 Ungdomarnas vanor gällande fysisk aktivitet
Resultatet visar att mindre än 15 procent hade varit fysiskt aktiv i minst 30 minuter varje dag den senaste veckan. Med tanke på att det frågades om 30 minuter och inte 60 minuter går det inte att få fram en siffra på hur många som uppnådde WHO:s rekommendation att vara fysiskt aktiv i minst 60 minuter om dagen. Men att det var minst 85 procent som inte uppnådde rekommendationen är bekymmersamt nog. Fysisk aktivitet är enligt Pellmer Wramner et al. (2017) en förutsättning för god hälsoutveckling medan fysisk inaktivitet klassas som en riskfaktor både fysiskt (Faskunger, 2013) som psykiskt (Ahn & Fedewa, 2011). En femtedel av eleverna hade inte vart fysisk aktiv någon dag de senaste sju dagarna.
Tamminen et al. (2020) hävdar att det finns ett starkt samband mellan fysisk inaktivitet och lägre nivåer av psykisk hälsa.
Dessa resultat bör dock beaktas med försiktighet då eleverna kan ha missuppfattat frågan. WHO (2010) rekommenderar att barn och unga bör vara fysiskt aktiva sammanlagt 60 minuter om dagen. Det vill säga att den fysiska aktiviteten kan vara uppdelad under dagen och att den sammanlagda fysiska aktiviteten blir 60 minuter. Det är inte säkert att
respondenterna i den aktuella studien uppfattade det så med tanke på att ordet sammanlagt inte fanns med. På samma sätt kanske respondenterna inte uppfattade vad vardagsmotion var och inkluderade inte cykla till och från skolan exempelvis. Om frågan hade ställt på ett tydligare sätt hade resultatet kunnat sett annorlunda ut men det kan ändå anses att om siffrorna hade blivit något högre hade de ändå klassats som låga. En annan faktor som kan ha påverkat resultat är den rådande situationen kring covid-19, på grund av coronaviruset kan de ha varit så att eleverna som annars brukar vara mer fysiskt aktiva inte var det just den här veckan. Gymnasie- samt högskolorna stängde ner och började med distansundervisning och många barn i grundskolan stannade också hemma denna tid. Detta kan antas bero på
antingen att de var sjuka eller att de var rädda att bli smittade. De nya restriktionerna var att stanna hemma vid minsta lilla symtom, undvika sociala sammanhang samt social
distansering vilket kan ha lett till att eleverna varken gick till skolan eller tränade som de brukar göra.
Majoriteten av eleverna deltog alltid eller oftast på skolidrotten. Det var endast 10 procent som angav att de aldrig eller ibland deltog på den. Detta kan anses som bra då forskning visar att deltagande på idrottslektionerna jämfört med att inte delta bidrar till en mer upplevd gynnsam hälsa, ett mer aktivt liv samt bättre metabolisk hälsa i vuxen ålder (Ekblom-Bak, Ekblom, Andersson, Wallin & Ekblom, 2018). Då majoriteten av eleverna alltid deltog på skolidrotten kanske ett alternativ skulle kunna vara att införa mer idrott i skolan. I och med att nästan 25 procent av eleverna i den aktuella studien inte utför någon fysisk aktivitet på fritiden alls hade det kunnat resultera i att dessa elever blir mer fysiskt aktiva. Att lägga till mer idrott i skolan kan också antas öka elevernas självtillit till att utföra fysisk aktivitet. Detta då Hayden (2017) menar att tidigare erfarenheter kring ett beteende som liknar beteendet i fråga kan leda till att självtilliten ökar. Om det skulle införas mer fysisk aktivitet i skolan skulle det kunna leda till att eleverna blir mer vana och säkra i att träna vilket kan leda till att deras tilltro till sin egen förmåga ökar. När självtilliten ökat kanske de även beslutar att utföra fysisk aktivitet på fritiden också.
Andra faktorer inom teorin om självtillit som kan ha stor påverkan på individers deltagande i fysisk aktivitet är observerade erfarenheter samt verbal övertalning. Hayden (2017) beskriver att observerade erfarenheter handlar om att självtilliten kan öka av att andra personer i ens närhet som liknar en själv lyckas med ett beteende eller uppgift. Verbal övertalning handlar om att självtilliten kan öka av andras övertalning eller övertygelser. Detta skulle kunna ske då ens klasskamrater utför någon form av fysisk aktivitet på fritiden och av att se hur kul de har på träningen eller hur de utvecklas så kanske självtilliten och viljan att testa ökar.
Övertalning kan ske både från klasskompisar men också viktiga andra inom skolan som exempelvis idrottsläraren. Forskning visar även att hög självtillit var den mest betydande faktorn för ungdomars avsikt att utföra fysisk aktivitet (Hamilton et al., 2016). Dessutom har fysisk aktivitet en betydande effekt för att öka självkänslan hos ungdomar (Ahn & Fedewa, 2011).
En viktig aspekt att belysa är dock att även fast intentionen är att få fler unga att utföra mer fysisk aktivitet på fritiden bör det beaktas att många typer av fysisk aktivitet kostar pengar. Alla familjer har inte råd att låta deras barn vara med i någon föreningsidrott eller träna på gym vilket kan leda till att dessa barn inte utför någon fysisk aktivitet på fritiden. Fysisk aktivitet behöver visserligen inte kosta pengar, som exempelvis gå ut och springa, promenera eller träna på ute gym. Frågan är huruvida dessa personer väljer att inte utföra någon form av fysisk aktivitet om de inte kan utföra samma typ som deras klasskompisar på grund av
ekonomiska skäl, eller ifall de väljer de alternativ som är gratis.
6.2.4 Samband mellan fysisk aktivitet och psykosomatiska besvär
Resultatet visade att det inte fanns något statistiskt samband mellan fysisk aktivitet och psykosomatiska besvär. Detta betyder inte att det inte finns något samband mellan att ofta vara fysiskt aktiv och mindre besvär av psykosomatiska symtom, utan att ett sådant samband inte kunnat identifierats i denna studie. En anledning till det kan vara att andra faktorer i
elevernas närhet påverkat resultatet. Som nämnts tidigare skickades enkäten ut till elever i årskurs 9 under deras nationella prov samt att de under våren har gjort deras gymnasieval. Detta kan resultera i att samtliga elever har känt sig nervösa, irriterade, haft svårt att somna och vart stressade, oavsett ifall de är fysisk aktiva eller ej. Den rådande situationen angående covid-19 kan också ha påverkat resultatet på elevernas psykosomatiska besvär. Oro och rädsla över att bli smittade eller att en familjemedlem eller person i deras närhet ska smittas kan ha resulterat i högre grad av besvären. Forskning har visat att bland annat yngre
personer som tillbringade mycket tid att tänka på corona-pandemin hade en särskild hög risk att drabbas av psykiska besvär (Huang & Zhao, 2020). Men det kan likaså betyda att det inte finns något samband mellan att vara fysisk aktiv och mindre psykosomatiska besvär.
6.2.5 Tilläggsanalyser
Författaren till den aktuella studien blev intresserad av, då det inte identifierats något statistiskt samband mellan fysisk aktivitet och psykosomatiska besvär att undersöka
huruvida det fanns något samband mellan fysisk aktivitet och allmänt hälsotillstånd. Därför tillämpades en korrelationsanalys på enkätfråga sex ”hur ofta brukar du träna på din fritid utöver din vardagsmotion så att du blir andfådd och svettas?” och enkätfråga sju ”hur upplever du ditt allmänna hälsotillstånd?”. Även i denna sambandsanalys valdes en
Spearmans rho att tillämpas då båda variablerna var ordinalvariabler. Enligt Bryman (2011) är Spearmans rho lämpligast att användas vid sambandsanalyser av detta slag. Resultatet visade ett statistiskt signifikant samband mellan fysisk aktivitet och allmänt hälsotillstånd, vilket innebär att de som uppgav att de var mer fysiskt aktiva även skattade sin hälsa som bättre och de som var mindre fysiskt aktiva skattade sin hälsa som sämre. Att det fanns ett statistiskt signifikant samband mellan fysisk aktivitet och allmänt hälsotillstånd men inte mellan fysisk aktivitet och psykosomatiska besvär kan tänkas bero på flera olika faktorer. Som nämnts tidigare kan frågor gällande psykosomatiska besvär tolkas olika utifrån vilken person som besvarar frågorna. De olika besvären som ingick i psykosomatiska besvär kan uppstå av andra orsaker än enbart psykisk ohälsa. Av den anledningen kan det finnas svårigheter att undersöka ifall en individs fysiska aktivitetsnivå kan påverka dess
psykosomatiska besvär. Allmänt hälsotillstånd kanske är ett mer lämpat mått för att faktiskt undersöka huruvida den fysiska aktiviteten på något sätt kan påverka en individs psykiska mående.
7
SLUTSATSER
• Majoriteten av eleverna i årskurs 9 i Västerås upplever sitt allmänna hälsotillstånd som bra och mycket bra
• De vanligaste förekommande psykosomatiska besvären bland eleverna i årskurs 9 i Västerås var att de varit irriterande, känt sig nervösa, känt sig nere samt haft svårt att somna
• Flertalet av eleverna i årskurs 9 i Västerås hade inte varit fysiskt aktiv någon dag under den senaste veckan. Lika många hade varit fysiskt aktiv tre av dessa dagar. Det vanligaste är att eleverna är fysiskt aktiva 1–3 gånger i veckan på fritiden och den vanligaste aktiviteten är gym
• Det fanns inget samband mellan psykosomatiska besvär och fysisk aktivitet