Resultatet sammanfattat

Nu när de tre delperioderna väl har studerats finner jag det lämpligt att summera de generella mönster och tendenser vilka kännetecknar den övergripande undersökningsperiod som

omfattar åren 1947-1975. I detta sammanhang vill jag påstå att studien bäst kan sammanfattas med utgångpunkt i hur Esquire språkligt associerade konceptet manlighet med vitt skilda ord och uttryck. Dessa skiftande konceptuella innebörder synes genomgående ha betingat olika uppsättningar av sociala, emotionella och sexuella praktiker vilka förväntades omvandla de respektive semantiska tolkningarna till faktiska handlingsmönster hos män ur den

105 _{Det övergripande mönstret om att män förväntades anamma praktiker vilka tidigare betraktats som kvinnliga}

illustreras även av reportaget ”There’s Something About a Man in Uniform” (Esquire nr 491, oktober 1974, s 232 ff samt 282 f) där ämnet om fåfänga idrottsmän behandlas. I egenskap av atleter var dessa män att betrakta som extra maskulina och därmed kunde de helt enkelt kosta på sig att vara en aning fåfänga med motiveringen att de presterade bättre i vetskapen om att de attraherade kvinnor under tävlingens lopp. Enligt de intervjuade idrottsmännen hade fåfänga varit en omöjlighet för två decennier sedan och de gladdes mycket åt att deras egen samtid betraktade välfönade frisyrer och tajta basebolldräkter med uppskattning.

38 amerikanska medelklassen. Vid sidan av detta vill jag hävda att den löpande synkrona

analysen har möjliggjorts genom att konceptet i fråga kontinuerligt har granskats i förhållande till ett par konstitutionella motsatser, nämligen omanlighet och kvinnlighet. Dessa båda motpoler må framträda med varierande tydlighet i de olika delperioderna men förekommer likväl alltid som ständiga kontraster till konceptet manlighet. Det är således med dessa

särskilda aspekter i åtanke som undersökningens resultat sammanfattas i nedanstående stycke. Till att börja med indikerar undersökningens resultat att Esquire under åren 1947-1951

associerade manlighet med ord och uttryck så som auktoritetsutövande och kontroll. Därmed framstår det även som logiskt att flertalet av de förordade sociala praktikerna syftade till att befästa och manifestera det patriarkala maktförhållande där män ansågs vara överlägsna kvinnor. Mönstret i fråga kan inte minst exemplifieras genom att äkta makar med hjälp av social kompetens och manipulativ intelligens förväntades begränsa det flörtande som unga fruar ansågs vara benägna till vid fester och tillställningar. Utan makens disciplinära och kontrollerande sociala praktiker antogs helt enkelt den naturligt promiskuösa kvinnan löpa amok bland alla ungkarlar. Vid sidan av denna strategi förväntades även den patriarkala ordningen manifesteras genom ett maskuliniserande av de praktiker som av samtiden

betraktades som kvinnliga. Till exempel menade Esquire att män skulle hävda sig som herrar över sina egna hus genom att visa ett intresse för design och inredning. Kvinnor hade tidigare givits alltför fria händer inom detta område vilket, enligt tidskriften, hade resulterat i plottriga hem där amerikanska män fick skämmas för att vistas. Den kvinnliga oekonomiska och känslostyrda inredningen förväntades således ersättas av en manlig motsvarighet där designen fyllde logiska och praktiska funktioner. Inredning blev därigenom en social praktik genom vilken mannen kunde bevisa för omgivningen att det var han och inte kvinnan som styrde i hemmet. Paradoxalt nog exkluderade Esquire andra praktiker vilka hade anknytning till hemmets sfär ur sin konceptuella tolkning av manlighet. Eftersom män beskrevs som heltidsarbetande karriärmänniskor hade de varken tillräckligt med tid eller kunskap för att ägna sig åt diverse hushållssysslor. Män förväntades därmed vara odugliga när dessa uppgifter skulle utföras och därför borde de överlåtas till mer lämpliga individer, nämligen kvinnor. Under förutsättningen att de patriarkala manifestationerna accepterades kunde dock mannen mer än gärna uttrycka sina känslor gentemot sin fru och sina barn. I egenskap av far

förväntades han till exempel känna stolthet då sonen blivit en självständig och framgångsrik man eller när hans dotter gifte sig. På ett snarlikt vis förväntades även de intima relationer som män delade med sina äkta makor kännetecknas av kärlek och ömhet. Gifta män antogs bland annat praktisera en sexualmoral där kärleksfulla heterosexuella samlag betraktades som en naturlig och central beståndsdel i bevarandet av den äktenskapliga friden. Att fjärma sig emotionellt från familjens medlemmar var således en praktik som Esquire tydligt exkluderade ur sin tolkning av manlighet. Likväl betraktades kvinnor överlag som promiskuösa och

känslostyrda medan män var praktiska, disciplinerade och logiskt agerande människor. Den synkrona analysen resulterade således i att kvinnlighet och kvinnliga praktiker utgjorde den tydligaste konstitutionella motsatsen till manlighet, detta trots att Esquire också föraktade de brutala och ointelligenta män vilka ansågs representera en råbarkad omanlighet. Konceptet förknippades alltså under perioden 1947-1951 med ett patriarkalt auktoritetsutövande som dock inte fick manifesteras med hjälp av våld eller andra aggressiva praktiker.

Under den andra undersökningsperioden, som sträcker sig mellan 1960-1962, återfinns dock inte några tendenser till auktoritära och patriarkala manifestationer. Ur ett semantiskt

perspektiv synes Esquire snarast förknippa manlighet med gentlemannamässig sofistikation. Till följd av denna språkliga definition förordade tidskriften en uppsättning praktiker genom

39 vilka de manliga dygderna om respekt och ödmjukhet förväntades uppvisas gentemot

omgivningen. Dessa goda egenskaper skulle helt enkelt vägleda medelklassens män i deras sätt att interagera med andra människor. Bland annat fodrades det av en äkta gentleman att han visade hänsyn till människors åsikter samtidigt som han aldrig diskriminerade andra män på basis av deras hudfärg eller religion. Vad gällde gentlemannens emotionella praktiker förväntades han alltid följa en gyllene medelväg där återhållsamheten av känslolivet var perfekt balanserad. Den amerikanska gentlemannen var därför varken stoisk som sin engelska motsvarighet och ej heller överdrivet utsvävande likt sydeuropéer.

I anslutning till det gentlemannamässiga uppförandet uppmanade Esquire också män att kultivera en god smak för livets finare njutningar. Även i detta sammanhang framträder tendensen om manlighetens gyllene medelväg, en sofistikerad gentleman bemötte nämligen nya upplevelser med ett öppet sinne men hade genom sin världsvana likväl förmågan att särskilja det exklusiva från det vardagliga. Sofistikationen krävde även av mannen att han var berest och beläst samtidigt som han kunde attrahera kvinnor genom sin självsäkra (men inte skytsamma) sensualitet. Den sofistikerade gentlemannen definierades således lika mycket av sin yta som av sin substans, en äkta gentleman kunde nämligen alltid demonstrera en god moral och sunda värderingar genom sitt klanderfria uppförande och sin kultiverade smak. Andra män besatt inte denna specifika kombination och tilläts därför representera de primära konstitutionella motsatserna till Esquires tolkning av manlighet. Till exempel tog tidskriften tydligt avstånd från pseudo-gentlemän vilka betraktades som ytliga, flärdfulla och överdrivet skrytsamma. På ett liknande vis försköts även de snobbiga män som i sin högfärd uteslutande betraktade sina personliga åsikter som de enda rätta. En annan tolkning av manlighet som

Esquire tog avstånd ifrån hade sina rötter i den amerikanska landsbyggdens arbetarklass. De

män som härstammade ur denna specifika samhällsklass betraktades nämligen som

osofistikerade då de i sin okunskap och inskränkthet antogs bemöta alla nya eller annorlunda företeelser med avsky, hån eller rädsla. Genom att betrakta den sofistikerade gentlemannen som moraliskt överlägsen och mer civiliserad än alla dessa motpoler distanserade Esquire sin konceptuella tolkning av manlighet från de mindre önskvärda motsvarigheterna. I förhållande till omanlighet framträder dock kvinnlighet och dess tillhörande praktiker som mindre tydliga konstitutionella motsatser. Esquire förespråkade till och med att vissa praktiker skulle delas med kvinnor, till exempel förväntades såväl män som kvinnor betrakta intima relationer innan äktenskapet som önskvärda så länge de grundades på ömsesidig kärlek mellan en man och en kvinna i ett stadigt förhållande. Trots att formell jämställdhet mellan könen knappast

förespråkades av magasinet under denna tidsperiod uppmanade Esquire ändå sina läsare till att försiktigt acceptera kvinnors begynnande sexuella frigörelse. Samhällsförändringen i fråga godtogs alltså men det varnades samtidigt för att den kunde öka den sexuella

prestationsångesten hos unga män vilket kunde få dem att ”fly” till homosexuella relationer. I skarp kontrast till de båda föregående undersökningsperioderna tenderade Esquire mellan åren 1973-1975 att länka den konceptuella tolkningen av manlighet till begreppet

jämställdhet. Denna tendens förstärks inte minst av att en majoritet av de tillhörande sociala, emotionella och sexuella praktikerna syftade till att implementera eller realisera den

samhällsförändring som gick i just jämställdhetens tecken. Den verkligt jämställda mannen förväntades till exempel att upphöra med den sexuella objektifieringen av kvinnor och istället lägga större vikt vid deras personligheter. Om mannen själv ville framstå som attraktiv i kvinnors ögon förväntades han också på ett snarlikt vis att utstråla sensuell energi genom sitt sätt att uppföra sig snarare än att framhäva sina fysiska attribut. För övrigt uppmandes de manliga läsarna att dela ansvaret för att preventivmedel användes vid sexuella relationer. Det faktum att ansvaret tidigare endast ålagts kvinnor betraktades som en befängd dubbelmoral

40 vilken 1970-talets män förväntades förskjuta. I anslutning till dessa sexuella praktiker menade tidskriften att amerikanska män var i behov av att bryta med de normer som betonade manlig emotionell återhållsamhet. Det antogs till exempel att män kunde utvecklas till bättre fäder om de istället för att prioritera sin disciplinära föräldrafunktion såg till att öka den emotionella närvaron. Männen ur den amerikanska medelklassen uppmanades således överlag till att inspireras av de emotionella praktiker vilka tidigare endast betraktats som kvinnliga. Esquire manifesterade också sitt ställningstagande för jämställdhet genom att uttryckligen ta avstånd från den nedvärderande kvinnosyn som präglat magasinets publikationer under 1940- och 50- talet, något som rimligtvis sände signaler om att exempelvis sexism och chauvinism utgjorde sociala praktiker vilka exkluderades ur den konceptuella tolkningen. De bakåtsträvande män som vägrade bryta med förlegade och förtryckande praktiker framställdes därmed

genomgående som representanter för en negativ konstitutionell motsats medan kvinnlighet och dess tillhörande praktiker under det tidiga 1970-talet karaktäriserades som positiva förebilder. Undersökningens övergripande resultat består således av att konceptet manlighet synes ha tillskrivits tre olika innebörder under tre skilda tidsperioder. Tolkningarna tycks även ha åtföljts av skilda sociala, emotionella och sexuella praktiker genom vilka de respektive semantiska ledorden kunde omvandlas till faktiska handlingsmönster hos

amerikanska män ur den urbana medelklassen. Eftersom undersökningen har resulterat i ett påvisande av manlighetskonceptets föränderliga karaktär vill jag därmed hävda att studiens tre frågeställningar samt den empiriskt präglade problemformuleringen har besvarats.