Örebro universitet HumUS-akademin
Patriark, gentleman eller
jämställdhetens förkämpe?
En studie av livsstilsmagasinet Esquire och dess
tolkningar av konceptet manlighet under perioden
1947-1975
Andreas Mårdh
Uppsats i historia, avancerad nivå Höstterminen 2011
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
2. Teoretiska perspektiv ... 1
2.1 Den hegemoniska genusordningen och dess maskuliniteter ... 2
2.2 Semantiska koncept och språkets betydelse för den historiska utvecklingen ... 3
2.3 Sammanfattning av studiens teoretiska perspektiv ... 6
3. Tidigare forskning ... 7
3.1 The self-made man och alternativa amerikanska maskuliniteter ... 7
3.2 Amerikanska livsstilsmagasin och konstruktionen av medelklassens moderna maskulinitet ... 10
3.3 Sammanfattning av den tidigare forskningen ... 12
4. Syfte och frågeställningar ... 13
5. Material, källkritik, avgränsningar och konceptanalytisk metod ... 13
6. Bakgrund ... 17
7. Undersökning ... 19
7.1 1947-1951: Manlighet som auktoritär och patriarkal manifestation ... 19
7.2 1960-1962: Manlighet som gentlemannamässig sofistikation ... 24
7.3 1973-1975: Manlighet som ett ställningstagande för jämställdhet ... 32
8. Resultat och avslutande reflektioner ... 37
8.1 Resultatet sammanfattat ... 37
8.2 Resultatdiskussion och slutsatser ... 40
9. Sammanfattning ... 46
10. Käll- och litteraturförteckning ... 49
10.1 Tryckta källor - periodika ... 49
1
1. Inledning
Med största sannolikhet är jag inte ensam om att ha noterat hur tidningshyllor hos diverse Pressbyråer runt om i Sverige synes digna under trycket från alla de livsstilsmagasin som riktar sig till kvinnor i olika åldrar. Bland trängseln på hyllorna tycks dock de motsvarigheter som riktar sig till män föra en relativt undanskymd tillvaro, de främsta svenska exemplen
Café, King och Slitz kan ju med enkelhet räknas på handens fem fingrar. Likväl verkar dessa
magasin vara väletablerade och möjligtvis beror deras överlevnad på att de tillhandahåller svar på sina läsares funderingar kring vad det innebär att vara en man i 2010-talets samhälle. De tre svenska exemplen må vara relativt nya företeelser (de har alla grundats eller antagit sina nuvarande former under de senaste 20 åren) men själva fenomenet att publicera specifika tidskrifter för män har existerat i andra västerländska samhällen i närmare 80 år. Ett av de magasin som grundlade denna tradition är amerikanska Esquire vilken sedan sina första nummer 1933 har verkat som en inspirationskälla för otaliga efterföljare inom samma bransch. Då, precis som nu, ryms det en uppsjö av åsikter och synpunkter rörande män eller deras manlighet mellan sidorna i denna tidskrift. Esquire vände sig dock inte till män i
allmänhet utan riktades snarare till den speciella skara av amerikanska män som härstammade ur den urbana medelklassen. I en ledarkrönika från 1952 års oktobernummer definieras till exempel den genomsnittliga Esquire-läsaren på följande vis:
Mr. Typical Esquire is 39 years old, and a business executive (62.2 per cent are Executives, Professional, or Business Owners). He has taken the plunge (83.7 per cent are married) and the pitter-patter of tiny feet about the house adds up to 6.4 of 3.2 children, not counting monsters. If we may wave the old school tie, 60.5 per cent went to college, and brighten the old dean’s eye with an income three times the national average – nearly ⅓ of Esquire’s readers (31.6 per cent) have incomes over ten thousand dollars or better […] He is a man whom the community recognizes as superior in both talent and application.1
Eftersom tidskriften uttryckligen riktade sig till män ur de övre samhällsskikten är alltså intentionen med denna studie att analysera de uttryck för manlighet som associerades med just denna välutbildade och kapitalstarka samhällselit. Sedan andra världskrigets slut har även globaliseringsprocesser av olika slag ökat i omfattning vilket troligtvis inneburit att det konstanta (och ofta asymmetriska) kulturella utbytet mellan olika samhällen har tilltagit. Med tanke på att amerikanska tv-program, filmer och tidskrifter under de senaste 60 åren har etablerat sig som förebilder för andra västerländska kulturyttringar kan Esquires definitioner av manlighet rimligtvis ha influerat fler män än enbart de amerikanska. Relevansen av denna studie ligger således i att tidskriften under andra halvan av 1900-talet mycket väl kan ha inspirerat eller påverkat övriga västerländska kulturer i deras uppfattning av män och deras manlighet.
2. Teoretiska perspektiv
Som inledningen antyder avser denna undersökning att granska och analysera ett av de tidigast förekommande livsstilsmagasin som uttryckligen riktade sig till en manlig läsekrets. Intentionen med studien är således ganska generellt formulerad och för att undersökningens syfte ska kunna konkretiseras finner jag det lämpligt att nedan redogöra för samt förhålla mig till ett par av de genus- och historieteoretiska resonemang vilka kan tjäna som fördelaktiga analytiska utgångpunkter.
2 2.1 Den hegemoniska genusordningen och dess maskuliniteter
En av de teorier som under de senaste två decennierna har haft stor betydelse för
vetenskapliga studier rörande män och manlighet är sociologen Raewyn Connells teori om en så kallad hegemonisk genusordning. Connell menar inledningsvis att vitt skilda
förändringsprocesser kännetecknar begreppen kön och genus. Medan de mänskliga könen främst (men inte uteslutande) kan förändras genom en genetisk evolutionsprocess är
begreppet genus endast föränderligt i förhållande till historiska, sociala och kulturella skiften. I och med detta menar alltså Connell att genus refererar till en samling ordnade men
föränderliga praktiker vilka hänvisar till vad könade kroppar gör utan att detta ”görande” är determinerat av biologiska faktorer.2 Mot bakgrund av dessa olika förändringsprocesser menar Connell även att manligt genus i sig inte utgör en sammanhållen eller singulär konstruktion. Genuskonstruktionen i fråga karaktäriseras snarare av en pluralitet där olika maskuliniteter ger uttryck för olika praktiker samtidigt som de interagerar med varandra inom ramarna för en specifik maktordning. Implikationen av detta resonemang är alltså att en viss maskulinitet bäst kan förstås genom dess relation till de övriga maskuliniteter som ryms inom samma struktur.3
För att beskriva denna specifika genusordning använder Connell sig av begreppet hegemoni vilket ursprungligen formulerades av den italienske filosofen Antonio Gramsci i syfte att analysera klassrelationer. Något kortfattat kan det hävdas att hegemonibegreppet påvisar hur en viss samhällsklass kan erövra och vidhålla en framskjuten position i det sociala livet genom att framställa sin specifika världsuppfattning som allmängiltig och fördelaktig för alla grupper i samhället. Detta påtvingande av en viss världsuppfattning sker inte nödvändigtvis genom bruket av våld utan baseras snarare på det underliggande hotet om att de som
ifrågasätter eller avviker från hegemonin kommer att utsättas för reprimander. Hotet i sig är alltså fullt tillräckligt för att de övriga samhällsklasserna ska anta att en utmaning av den hegemoniska gruppens tolkningsföreträde vore ofördelaktigt. Connell applicerar detta
resonemang inom en kontext som avser mellanmanliga genusrelationer och menar därmed att olika maskuliniteter kommer att framstå som antingen över- eller underordnade i olika
historiska, sociala och kulturella kontexter. Den så kallade hegemoniska positionen utgör i detta sammanhang den manliga genusordningens toppskikt och erövras av den maskulinitet som för tillfället bäst legitimerar och förkroppsligar försvaret av patriarkatet. När de
ekonomiska, sociala och politiska förutsättningarna för patriarkatet förändras måste också försvarsstrategierna omskapas om den manliga överordningen ska bibehållas. Denna dynamik möjliggör i sin tur för alternativa maskuliniteter att överta den hegemoniska positionen mot bakgrund av att de företräder nya legitimeringstaktiker vilka framstår som bättre anpassade till de förändrade kontextuella premisserna. Enligt Connell erövras dock den hegemoniska positionen enklast när en maskulinitet antyder ett samband mellan sitt kulturella ideal och ett visst mått av formell institutionell makt. Denna tendens kan inte minst exemplifieras av hur soldater och officerare traditionsenligt har betraktas som manligare än andra män på basis av att deras kulturella och kroppsliga ideal sammanstrålar med det faktum att de givits
auktoriteten att utöva våld.4
Långt ifrån alla män når dock upp till de hegemoniska idealen och de maskuliniteter som anses vara sämst lämpade för att legitimera patriarkatet tilldelas en underordnad position inom den mellanmanliga hierarkin. Det mest uppenbara exemplet på en sådan underordnad
maskulinitet utgörs, enligt Connell, av den homosexuella mannen som genom sin förmodade
2 Connell, R. W. (2005) Masculinities s 71 f 3
Connell (2005) s 67 f
3 femininitet anses vara oförmögen till att bevara kvinnors generella underordning. Den stora majoriteten av män som varken underordnas eller till fullo lever upp till de ideal som den hegemoniska maskuliniteten förespråkar benämner dock Connell i termer av medhjälpare. I utbyte mot att dessa maskuliniteter tonar ner sina egna maktanspråk och erkänner att de inte tillhör genusordningens toppskikt behöver de inte befinna sig i patriarkatets främsta
försvarslinje, likväl kan de i egenskap av att vara just män ändå njuta av de fördelar som den generella manliga överordningen över kvinnor medför.5 I anslutning till denna genusbetonade maktordning menar Connell även att klass och etnicitet spelar avgörande roller för hur de inbördes relationerna mellan olika maskuliniteter kan karaktäriseras. Connell illustrerar inte minst dessa faktorers betydelse genom att hänvisa till hur vissa etniciteter eller
samhällsklasser betraktas som marginaliserade inom olika sociala kontexter. De
maskuliniteter som härstammar ur marginaliserade sociala grupper utsätts således för en dubbel underordning i relation till såväl den hegemoniska maskuliniteten som till de
etniciteter eller samhällsklasser vilka betraktas som auktoritativa.6 I ett försök att exemplifiera denna logik inom ramarna för en amerikansk samhällskontext finner jag det rimligt att anta att homosexuella afroamerikanska män strax efter andra världskrigets slut var att betrakta som underordnade på grund av sin sexualitet samtidigt som de marginaliserades på basis av sin hudfärg.
Trots att många förtjänster kan tillskrivas denna teori vill jag poängtera att Connell inte nämnvärt diskuterar frågan om hur olika maskuliniteter kan utkristalliseras ur ett historiskt källmaterial. Möjligtvis utgör detta en betydande svaghet inom teorin men att rikta en sådan kritik kan också, enligt min mening, likställas med en misstolkning av dess essentiella syfte. Jag vill påstå att Connells teori kommer till sin fulla rätt först när den används som ett övergripande och förklarande ramverk rörande mellanmanliga genusrelationer och inte som ett precisionsverktyg i jakten på de potentiella maskuliniteter som gömmer sig i ett
forskningsmaterial. Likväl behövs sådana konkreta verktyg i en undersökning av detta slag och därmed är det nödvändigt att komplettera Connells teori med en motsvarighet som utformats i närmare anslutning till den historiska empirin.
2.2 Semantiska koncept och språkets betydelse för den historiska utvecklingen
En teori vilken jag anser kan fungera som komplement till Connells resonemang är den semantiska konceptanalys som historikern Reinhart Koselleck har formulerat. Denna teori är dock inte är utformad i det specifika syftet att analysera genus och därför ser jag det som nödvändigt att i den följande diskussionen applicera ett sådant perspektiv genom att löpande relatera Kosellecks teori till Connells motsvarighet. Statsvetaren Niels Åkerström Andersen sammanfattar på ett väldigt konkret vis själva syftet med Kosellecks teori när han påpekar att ”[T]he fundamental premise for the history of concepts is the idea that concepts is central to the constitution of society, including the constitution of action as well as agents of action”.7 En historisk konceptanalys har alltså ett flertal användningsområden, den kan användas för att förklara uppkomsten av enskilda historiska händelser likväl som den kan anlitas i förståelsen av aktörers identiteter och handlingar. Innan en fördjupad diskussion kring analysen av ett specifikt koncept tar vid bör dock begreppet i fråga närmare definieras.
Åkerström Andersen menar att begreppet koncept bäst kan definieras genom att dess relation till sina närbesläktade följeslagare, fakta och ord, klargörs. Genom att påvisa skillnaderna
5 Connell (2005) s 78 ff 6
Connell (2005) s 80 f
4 inom denna språkliga treenighet vill jag således belysa den funktion som semantiska koncept fyller inom historievetenskapen. Till att börja med refererar ett koncept till historiska fakta, alltså sådant som faktiskt har inträffat, utan att för den skull vara likvärdig med den fakta som det refereras till. Det är snarare så att ett koncept bidrar med betydelser vilka hjälper
människor i deras förståelse av den fysiska omgivningen eller specifika historiska händelser.8 Koselleck exemplifierar själv förhållandet mellan språk och faktiska händelser på följande vis:
No speech act is itself the action that it helps prepare, trigger, and enact. Admittedly, a word often triggers irrevocable consequences; think of the Führer’s command to invade Poland, to mention a striking example. But precisely in this case the relation becomes clear. A history does not happen without speaking, but it is never identical with it, it cannot be reduced to it.9
Vidare menar Koselleck att begreppen ord och koncept bäst kan skiljas åt på basis av att de utövar olika grader av tvetydighet när de kontextualiseras. Betydelsen av ett ord kan på ett ganska enkelt sätt låsas fast när det sätts in i en viss kontext medan ett koncept däremot är betydligt flyktigare till sin karaktär och således alltid kan betraktas som tvetydigt,
mångfacetterat och öppet för flertalet tolkningar.10 För att exemplifiera dessa skillnader vill jag påstå att ordet ”dörrmatta” kan sägas ha två olika betydelser, det kan avse den tygbit man torkar skorna på innan man kliver in i ett hus men det kan också hänvisa till en person som enkelt låter sig hunsas av andra. När detta ord väl sätts in i den kontextuella meningen ”Du kan säga och göra vad du vill mot honom utan att han protesterar, han är en riktig dörrmatta” har dock dess tvetydighet upphört. För att återknyta till det specifika studieobjekt som denna undersökning berör vill jag hävda att begreppet manlighet snarare kan betraktas som ett semantiskt koncept. Detta påstående vågar jag formulera med hänvisning till Connells teori om att det alltid existerar en pluralitet av maskuliniteter vilka i detta sammanhang
representerar olika tolkningar av just konceptet manlighet. Att en viss maskulinitets uppfattning av konceptet kan inta en kulturellt upphöjd och hegemonisk position betyder alltså inte att de andra maskuliniteternas tolkningar upphör att existera. Dessa må för tillfället underordnas eller förskjutas till den språkliga, sociala och politiska periferin men lever likväl kvar som alternativa konceptuella betydelser.
Den ovanstående definitionen av fenomenet koncept följs naturligtvis av frågan om hur ett sådant verkar i förhållande till den historiska utvecklingen. Koselleck menar att språket, i form av talad eller skriven diskurs, samlar en mängd mänskliga erfarenheter och
förväntningar inom ramarna för olika tolkningar av ett visst koncept. Det är således i
relationen mellan ett erfarenhetsrum och en förväntningshorisont som en specifik konceptuell tolkning formas av en grupp människor. Alla dessa tolkningar syftar dessutom till att påverka de framtida händelserna i den ena eller andra riktningen genom att erövra ett
tolkningsföreträde. Enligt Koselleck kan alltså språket etablera vissa potentiella
händelseutvecklingar eller handlingsmönster hos grupper av människor utan att förutsätta nödvändigheten av att dessa faktiskt inträffar. Det är dock den konceptuella tolkning som slutligen vinner tolkningsföreträde vilken i största mån tillåts forma den historiska
utvecklingen, de övriga konkurrerande definitionerna är snarare att betrakta som alternativ vilka i mindre utsträckning påverkar sin samtid och framtid.11 För att exemplifiera detta ganska abstrakta resonemang vill jag återigen hänvisa till den genuskontext som
8
Åkerström Andersen (2003) s 36
9 Koselleck, Reinhart (2002) The Practice of Conceptual History citat s 25 10 Koselleck, Reinhart (2004) Futures Past s 84 f
11
Koselleck, Reinhart (1989) ”Linguistic Change and the History of Events” i The Journal of Modern History nr 61: 4 1989 s 653 ff
5 undersökningen avser att analysera. Det framstår inte som helt orimligt att olika grupper av män har haft olika erfarenheter av vad det innebär att vara just män och därmed kommer de även förespråka varierande definitioner av konceptet manlighet i ett försök att framställa sina egna praktiker och handlingsmönster som önskvärda eller allmängiltiga. När en viss
konceptuell betydelse av manlighet vinner tolkningsföreträde kommer helt enkelt dess förespråkade praktiker att forma den generella genusbetingade historieutvecklingen.
Vidare menar Koselleck även att ett koncept förändras i en långsammare takt än de historiska händelser som det antingen härstammar ur eller har bidragit till att forma. Således kan själva konceptet överleva tids- och epokskiften medan dess tolkningar förändras vilket innebär att dessa språkliga konstruktioner utgör uppenbara studieobjekt i en historisk undersökning.12 Enligt Åkerström Andersen är det därmed nödvändigt att i en så kallad diakronisk analys granska hur olika betydelser av ett visst koncept avlöser varandra över tid. Det diakrona angreppssättet utgör dock enbart det ena av totalt två analytiska perspektiv vilka inkluderas i en konceptuell studie. Det andra perspektivet går under benämningen synkronisk analys och innebär att det studerade konceptet sätts i relation till ett eller flera motkoncept.13 Dessa motkoncept existerar i ett större semantiskt fält och utgör konstitutionella motsatser till det koncept som granskas. Relationen mellan koncept och motkoncept kan bäst liknas vid begreppsparet ”vi och dem” som ofta används i förklaringar av hur politiska och sociala identiteter skapas. På samma sätt som en ”vi”-baserad samhörighet skapas inom en
samhällsgrupp genom uteslutandet av de människor som är annorlunda (det vill säga ”dem”) är det inte nog att enbart definiera ett koncept för vad som inkluderas i det. Definitionen är nämligen i lika stor utsträckning beroende av att det som inte ingår i den konceptuella betydelsen förskjuts.14 Även i detta sammanhang kan Kosellecks teori exemplifieras och kontextualiseras i förhållande till Connells genusbetonade motsvarighet. Som jag poängterade tidigare kan det betraktas som teoretiskt rimligt att olika maskuliniteter representerar olika innebörder av konceptet manlighet men som komplement till detta antagande vill jag nu även påstå att dessa tolkningar kommer till stånd först när de relateras till motkonceptet kvinnlighet eller alternativa tolkningar av manlighetskonceptet.
Kosellecks konceptanalys skiljer sig dock från en del andra diskursteorier eftersom den inkluderar existensen av en rad metahistoriska motsatspar. Koselleck menar att dessa faktorer är att betrakta som fördiskursiva på basis av att människor delar dem med djuren. Eftersom dessa aspekter har stor betydelse för djur trots att de inte besitter det utförliga språkliga system som vi människor gör kan dessa faktorer betraktas som just fördiskursiva. För det första menar Koselleck att det existerar en ofrånkomlig tidsmässig metahistorisk aspekt i form av tidigare och senare, det vill säga att det alltid finns ett ”före” och ett ”efter” i förhållande till en viss avgränsad tidsperiod.15 För att exemplifiera detta förhållande påpekar Åkerström Andersen att vi alltid lever i det begränsade spannet mellan födelse och död men att det vi vid en viss tidpunkt uppfattar som nuet formas av såväl våra erfarenheter av det förflutna som våra förväntningar på framtiden.16 För det andra hävdar Koselleck att:
[…] man shares with the animals the ever significant difference between inner and outer. No unit of human social activity ever comes into being without being able to delimit itself inwardly and outwardly. […] the difference between “inner” and “outer” remains fundamental for the conflicts
12 Koselleck (1989) s 657 13 Åkerström Andersen (2003) s 34 f 14 Åkerström Andersen (2003) s 38 f 15 Koselleck (1989) s 650 ff 16 Åkerström Andersen (2003) s 44
6
that arise and for their resolutions, fundamental, in short for the histories with which we are all familiar.17
I anslutning till motsatsparet ”inne” och ”ute” menar Koselleck också att själva
hackordningen inom en grupp är att betrakta som metahistorisk vilket medför att begreppen ”över” och ”under” utgör en tredje uppsättning av fördiskursiva aspekter. Hur den här
ordningen tar sig uttryck kan naturligtvis variera i allt från antikens tydliga distinktion mellan slav och slavägare till våra mer kontemporära och demokratiska principer som exempelvis innebär att olika politiska partier växlar mellan att regera och befinna sig i parlamentarisk opposition. Likväl menar Koselleck att själva principen om att det alltid existerar över- och underordnade inom den egna gruppen är ofrånkomlig och metahistorisk. Alla dessa
metahistoriska motsatspar uppfattas dock av människan med hjälp av språket och därmed omformas de (genom diskurser och koncept) politiskt och socialt på varierande sätt av olika grupper av människor i olika tidsperioder.18
2.3 Sammanfattning av studiens teoretiska perspektiv
I de ovanstående styckena har jag, genom att hänvisa till Connells teori om hur olika
maskuliniteter verkar inom ramarna för en hegemonisk maktstruktur, kontinuerligt försökt att applicera Kosellecks konceptanalys till en genuskontext vilken den ursprungligen inte avsåg att granska. Jag vill hävda att denna teoretiska fusion är möjlig och fruktbar på basis av att de båda teorierna delar ett antal gemensamma nämnare. Först och främst anammar de båda teorierna tydliga relationella perspektiv. Medan Connell påvisar betydelsen av att förstå en maskulinitet i kontrast till kvinnor och andra maskuliniteter hävdar Koselleck, på ett snarlikt vis, att ett koncept omöjligen kan uppfattas utan de motkoncept som figurerar i det samlade diskursiva fältet. Förutom att de båda teorierna sammanfaller i detta avseende vill jag även påstå att de delar en pragmatisk syn på diskursers omfattningar och anspråk. Som jag
poängterade i föregående avsnitt menar Koselleck att det finns vissa metahistoriska aspekter vilka är att betrakta som fördiskursiva även om människor idogt försöker förstå och tolka dessa med hjälp av språket. Connell menar samtidigt att det finns aspekter av genusrelationer, så som olika genusbetingade produktionsroller, vilka inte endast kan förklaras genom
användandet av diskursanalytiska tillvägagångssätt.19 Andemeningen om att somliga aspekter av vår verklighet inte uteslutande är att betrakta som diskursivt konstruerade delas således av de båda teoretikerna.
Förutom att de båda teorierna delar vissa centrala likheter vill jag även hävda att de
kompletterar varandra på ett sådant sätt som gör dem lämpliga att sammanfoga. Syftet med att kombinera dessa båda teorier kan inte minst motiveras mot bakgrund av att de synes röra sig på olika teoretiska nivåer. Först och främst vill jag betona att Connells teori används i egenskap av ett övergripande teoretiskt ramverk eftersom den bidrar med en strukturell förklaringsmodell gällande den patriarkala och homosociala genusordningen. Beståndsdelarna (det vill säga maskuliniteterna) av denna manliga genushierarki kan dock definieras först när Connells resonemang utsätts för en teoretisk operationalisering och det är i detta avseende som Kosellecks konceptanalys fyller en viktig funktion. Jag väljer således att betrakta konceptet manlighet som ett specifikt verktyg genom vilket maskuliniteter kan undersökas empiriskt samt positioneras inom den hegemoniska genusordningen. För att sammanfatta den teoretiska diskussion som förts vill jag därmed hävda att en viss maskulinitet kan
utkristalliseras ur ett källmaterial genom att dess diskursiva tolkning av konceptet manlighet
17 Koselleck (1989) citat s 651 18
Koselleck (1989) s 651 f
7 utreds. Detta medför i sin tur att denna undersökning bäst kan benämnas som en
konceptanalytisk genusstudie av en eller flera maskuliniteter. För att ytterligare konkretisera resonemanget vill jag påpeka att det är själva konceptet manlighet så som det tolkades i det amerikanska livsstilsmagasinet Esquire under åren 1947-1975 som studien avser att analysera.
3. Tidigare forskning
Denna undersökning är inte den första som utformats med avsikten att förstå män, manlighet eller maskuliniteter ur ett historiskt perspektiv och därför kan det vara lämpligt att nedan redogöra för några av de slutsatser som tidigare genushistoriska studier har resulterat i. Det nedanstående avsnittet syftar framför allt till att utröna hur amerikanska maskuliniteter har granskats av den tidigare forskningen och därmed avser textstycket att bistå med inspiration till de konkreta frågeställningar som kommer vara vägledande i undersökningen. En
diskussion rörande den tidigare forskningens resultat är även nödvändig för att klargöra vilka maskuliniteter som redan har definierats. Den tidigare forskningen förväntas alltså ge en bild av den mellanmanliga hegemonins beståndsdelar och det är i relation till dessa som resultatet från min egen undersökning kan positioneras inom ramarna för den övergripande amerikanska genusordningen. Om genusordningen i fråga skulle liknas vid ett pussel utgör den tidigare forskningens maskuliniteter de redan befintliga pusselbitarna medan min egen studie kan komma att tillfoga nya (alternativt byta plats på några redan existerande) sådana. En eventuell upptäckt av nya pusselbitar fyller nämligen föga funktion om dessa inte kan relateras till eller sammanfogas med pusslet som helhet.
3.1 The self-made man och alternativa amerikanska maskuliniteter Det amerikanska samhället kan med sin enorma etniska, kulturella och religiösa mångfald rimligtvis rymma en myriad av olika maskuliniteter men för att detta avsnitt inte ska bli alltför detaljrikt har jag valt att redogöra för den forskning som behandlar amerikanska
maskuliniteter ur ett förhållandevis översiktligt perspektiv. Ett av de verk som haft stor betydelse för förståelsen av amerikansk manlighet är sociologen Michael Kimmels Manhood
in America i vilken han försöker nyansera bilden av den så kallade generiska människan, det
vill säga den vita och heterosexuella mannen som tillhör medelklassen. Kimmel hävdar att föreställningen kring vad han kallar för the self-made man mer än något annat har präglat definitionen av den verkligt manliga amerikanska mannen. Enligt Kimmel fick denna föreställning fäste i den amerikanska kulturen i takt med att landet gradvis industrialiserades under 1800-talet. När industrialiseringen dessutom sammanföll med det faktum att USA: s konstitution gav varje medborgare friheten att på egen hand förverkliga sitt sökande efter lycka uppstod bilden av den man som genom hårt arbete och god moral nådde så pass stor framgång på den fria kapitalistiska marknaden att han med råge kunde axla ansvaret om att försörja sin familj. Manlighet blev därmed något som erövrades och därtill en egenskap som endast existerade genom att konstant bevisas.20 Förutsättningarna för the self-made man kom dock att förändras drastiskt efter andra världskrigets slut. Kimmel menar att de många småskaliga företag genom vilka medelklassens män tidigare hade förverkligat sig själva kom att ersättas av större globala konglomerat vilka förvandlade dessa män till passiva och
alienerade ”kuggar i företagsmaskineriet [min översättning]”.21
Parallellt med detta
förväntades de amerikanska medelklassmännen under 1950-talet hitta tillbaka till sina familjer för att där uppfostra de söner som under andra världskriget varit faderlösa. I och med att de samtida kulturella och politiska normerna satte kärnfamiljen på en piedestal menar Kimmel att mannens ansvar som fader och familjeförsörjare ytterligare betonades. Den skötsamma
20
Kimmel, Michael (1996) Manhood in America s 20 ff
8 medelklassmannen skulle helt enkelt på ett självförsakande vis kompromissa med sina
personliga drömmar och mål för att försörja sin familj och se till att sönerna inte växte upp till att bli till homosexuella, kommunister eller andra typer av unga rebelliska män som
ifrågasatte den sociala ordningen.22
Idealet rörande medelklassmannen som en familjeförsörjare och en self-made man kom dock under de två efterföljande decennierna att utsättas för flertalet utmaningar. En forskare som i hög grad har fokuserat på just dessa utmaningar är sociologen Judith Newton som i sin bok
From Panthers to Promise Keepers har granskat de alternativa maskuliniteter vilka lanserades
i samband med att flertalet politiska och sociala rörelser växte sig starkare under 1960- och 70-talet. I kontrast till Kimmels mer kulturhistoriskt präglade ansats anammar Newton ett tydligt underifrånperspektiv när hon genom muntliga källor visar på hur dessa rörelser ifrågasatte de manlighetsideal som dominerade det amerikanska samhället. Medan Kimmels studie fokuserar på vad han menar är en hegemonisk maskulinitet nyanserar Newtons
undersökning snarare dess alternativ och därmed vill jag påstå att deras respektive analyser är att betrakta som utmärkta komplement till varandra.
En av de politiska rörelser som Newton har analyserat är organisationen Svarta pantrarna vilken grundades 1966 i syfte att utgöra ett aggressivare alternativ till medborgarrättsrörelsens fredliga kamp mot politisk och social diskriminering av afroamerikaner. Newton menar att det manlighetsideal som Svarta pantrarna praktiserade bäst kan beskrivas som paradoxalt till sin natur. Å ena sidan utvecklade organisationen en tydlig militärisk maskulinitet vilken hade sina rötter i den urbana och ofta våldsamma miljö som segregationen inom de amerikanska
storstäderna givit upphov till. Mot bakgrund av dessa förutsättningar främjade Svarta pantrarna bilden av den heroiska afroamerikanska krigaren som med våld stod upp mot samhälleliga orättvisor och som var mer än villig att offra sig själv för att hans bröder och systrar skulle ges bättre levnadsförhållanden. Å andra sidan påpekar Newton även att många av rörelsens medlemmar härstammade från den amerikanska söderns landsbygd och att de därför bar på en särskild mentalitet där vikten av social samhörighet och omvårdnad betonades. Även dessa mjukare sidor inkorporerades i pantrarnas maskulinitet och tog sig exempelvis uttryck genom att organisationen anordnade särskilda frukoststunder för fattiga barn så att dessa inte skulle behöva gå hungriga under skoldagarna.23
Svarta pantrarna var dock inte den enda organisationen som, i kontrast till den vita och heterosexuella medelklassens ideal, lanserade ett alternativt perspektiv på innebörden av att vara man. Även homosexuella män började under det sena 1960-talet att organisera sig och enligt Newton kännetecknades också denna utveckling av återkommande paradoxer. Till exempel menade en av gayrörelsens förgrundsgestalter, Harry Hay, att homosexuella män genom sin utsatta sociala position hade erövrat ett särskilt synsätt på det konventionella samhället. Detta specifika synsätt var de i sin tur skyldiga att dela med sig av i ett försök att skapa en bättre gemenskap för såväl homo- som heterosexuella människor. I egenskap av att vara avvikande och just feminiserade män kunde de förändra det aggressiva och
tävlingsinriktade samhälle som ansågs ha glömt bort betydelsen av medmänsklighet och känslomässig ömhet.24 I kontrast till detta perspektiv uppstod det även under 1970-talet ett homosexuellt manlighetsideal som i hög grad försökte efterlikna (och ibland överdriva) de heterosexuella normerna. Genom att denna så kallade ”klon” liknade sin heterosexuella motsvarighet till såväl klädsel som fysik, manér och sysselsättning försökte homosexuella
22 Kimmel (1996) s 226 f samt 242 ff 23
Newton, Judith (2005) From Panthers to Promise Keepers s 54 f, 61 f samt 73 f
9 män passa in i en redan dominerande föreställning av manlighet och därmed bevisa att de knappast var att betrakta som en maktlös samhällsgrupp.25
Sist men inte minst menar Newton att även vita, heterosexuella medelklassmän under denna tidsperiod började ifrågasätta de ideal vilka i hög grad hade präglat deras identiteter. Detta ifrågasättande tog sig inte minst uttryck genom de så kallade profeministiska maskuliniteterna vars ursprung kan spåras till 1960-talets vänstervåg och vietnamrörelse. Enligt Newton hade den ”nya vänstern” (i likhet med Svarta pantrarna) förordat en heroisk manlighet som gjorde motstånd mot samhälleliga orättvisor. När feministiska röster höjdes angående hur denna form av manlighet också inkluderade sexism och ett förtryck av kvinnor stod det dock klart att vänsterrörelsens män var tvungna att förändra sina handlingsmönster.26 Medan vissa män ignorerade kritiken anslöt sig andra till de feministiska åsikterna genom att formera en manlig befrielserörelse vilken försökte åtgärda köns- och genusrelaterade orättvisor. Förutom att sprida den samtida feminismens argument lanserade dessa befrielsegrupper även ett eget manlighetsideal som tog avstånd från den aggressiva, ständigt rationella och känslokalla könsroll som tillskrivits mannen i egenskap av familjeförsörjare. Den amerikanska mansrörelsen menade snarare att den moderna mannen var i behov av att återfinna sitt känsloliv genom att öppet tala om sina erfarenheter samt omfamna sin förmåga att uttrycka kärlek och empati.27
Mot bakgrund av det ovanstående resonemanget vill jag påstå att det manlighetsideal som Kimmel karaktäriserar som the self-made man under 1960- och 70-talet kom att utmanas och ifrågasättas på ett högst pluralistiskt vis av en vid variation av alternativa maskuliniteter. Utvecklingar av just detta slag benämner Kimmel i termer av manlighetskriser, det vill säga att det existerar vissa perioder i historien då den för tillfället kulturellt upphöjda definitionen av manlighet är särskilt utsatt för angrepp och därmed öppen för förändring. Amerikanska män har dock på såväl individuell som kollektiv nivå hanterat dessa kriser och utmaningar med hjälp av fundamentalt olika strategier.28 Ett sätt att möta dessa utmaningar har varit att försöka hålla sig inom ramen för vad de samtida normerna stipulerar samtidigt som eventuella rädslor har förskjutits till andra män. Detta resonemang exemplifieras inte minst i Kimmels studie av hur amerikanska presidenter under 1900-talet har försökt att leva upp till myten om den hårdföre och äventyrlige cowboyen som genom fysisk styrka och rationella handlingar kan övervinna vilket hinder som helst. Kimmel menar att jakten på denna machostatus utgör en potentiell förklaring till den utrikespolitik som USA förde efter andra världskrigets slut. Att Lyndon B Johnson till exempel valde att eskalera kriget i Vietnam kan därmed delvis förstås mot bakgrund av att han inte ville uppfattas som omanligare än sin föregångare (John F Kennedy) som inlett konflikten. Detta övergripande mönster rörande hävdandet av
manlighet i förhållande till andra män framstår även tydligt i ljuset av att Johnson valde att likna bombningarna av Nordvietnam med en metaforisk kastrering av motståndarnas ideologiska ledare Ho Chi Minh.29
Kimmel menar dock att det inte alltid varit genom denna aggressiva strategi som amerikanska män har bemött diverse utmaningar och ifrågasättanden. Han hävdar nämligen att en del män tenderar att fly när de själva eller deras genuspraktiker hotas av feminisering. När plikten som försörjare och familjefar under 1950-talet vägde som tyngst på medelklassmannens axlar tog 25 Newton (2005) s 96 ff 26 Newton (2005) s 108 f samt 113 ff 27 Newton (2005) s 117 ff 28 Kimmel (1996) s 9 f
10 han gärna sin tillflykt till diverse teveprogram, filmer och livsstilsmagasin eftersom det i dessa stod att finna fantasier och föreställningar om den essentiella manlighet som han tvingats kompromissa med. Till de här massmediala uttrycksformerna räknar Kimmel inte minst tidskrifterna Esquire och Playboy och menar att dessa inte var sena med att tillgodose efterfrågan om verklighetsflykt genom att producera noveller vilka på ett eller annat sätt kretsade kring handlingskraftiga män som belönades med den ena promiskuösa kvinnan efter den andra.30 Mot bakgrund av de verk som berörts i detta avsnitt vill jag påstå att tiden efter andra världskriget bäst kan karaktäriseras av den mångfald av maskuliniteter som formade de amerikanska genusrelationerna. Medan föreställningen kring the self-made man visserligen tycks ha erövrat en upphöjd kulturell position under 1950-talet är det viktigt att ha i åtanke att den också under de två efterföljande decennierna kom att utmanas av alternativa
maskuliniteter vilka hade sina ursprung i olika sociala och politiska rörelser.
3.2 Amerikanska livsstilsmagasin och konstruktionen av medelklassens moderna maskulinitet
Mot bakgrund av att det föregående avsnittet behandlar mångfalden av amerikanska maskuliniteter ur ett generellt socialt, politiskt och kulturellt perspektiv finner jag det nu lämpligt att närmare diskutera den forskning som på ett mer ingående vis har analyserat förhållandet mellan just livsstilsmagasin och den moderna medelklassens maskulinitet. I detta sammanhang vill jag inledningsvis framhålla historikern Tom Pendergasts verk Creating the
Modern Man som på många sätt och vis kan komma att tjäna som en fördelaktig
referenspunkt. Pendergast har i sin studie granskat en rad olika magasin från tidsperioden 1900-1950 varav just Esquire utgör ett av dessa. Enligt Pendergast hade Esquire redan i sina första nummer från 1933 den uttalade ambitionen om att få en särskild samhällsgrupp,
nämligen den manliga och urbana övre medelklassen, att knyta sin identitet till en sofistikerad form av konsumtion.31 Esquire hämtade således inspiration från en rad andra tidskrifter, de påkostade reportagen och det exklusiva utseendet lånades exempelvis från Vanity Fair medan de inslag som fokuserade på mode och konsumtion hade tydliga likheter med Vogues
motsvarigheter. Det som skilde Esquire från de övriga tidskrifterna var dock att den riktade sig exklusivt till män. Pendergast menar vidare att Esquires grundare och redaktörer var fullt medvetna om att deras tidning skulle komma att associeras med kvinnor eller med män av tveksam sexuell läggning. Ett sådant rykte välkomnades inte av tidskriftens medarbetare och för att kompensera det faktum att magasinet berörde praktiker vilka av samtiden kodades som feminina anammades en uttalad maskulin vinkling på alla reportage, ledare och noveller. På det hela taget utformades därmed Esquire med avsikten att utstråla det självförtroende och den orädda attityd som antogs känneteckna magasinets läsare. För att illustrera detta resonemang nämner Pendergast att flertalet noveller författade av Ernest Hemingway publicerades under 1930-talet med motiveringen att ingen annan samtida författare ansågs vara bättre lämpad till att ge Esquire en aura av äventyrlig manlighet än just Hemingway.32 En annan metod som Esquire använde sig av för att maskulinisera konsumtion och mode bestod av att inkludera pinuppor och diverse serieteckningar vars poänger ofta var av en fräck sexuell natur. Enligt Pendergast verkade helt enkelt förekomsten av pinuppor och dessa serieteckningar som en slags garanti för att mannen som läste tidningen inte skulle behöva oroa sig för sin sexuella läggning.33 Samtidigt drog man sig paradoxalt nog inte för att nedvärdera kvinnors förmåga att leva upp till den könsroll som de tillskrivits av samtiden.
30 Kimmel (1996) s 251-256
31 Pendergast, Tom (2000) Creating the Modern Man s 206 ff 32
Pendergast (2000) s 210 ff
11 Kvinnor överlag påstods bland annat krydda maten för snålt samtidigt som de var mer än kapabla till att fylla vardagsrummet med plottrig inredning. Implicit kunde alltså män genom sin generositet och känsla för praktikalitet både laga mat och inreda ett hem bättre än
kvinnor.34 Genom Esquires strategier erövrades således förmånen att njuta av konsumtion åt de män som faktiskt hade råd att skämma bort sig själva med finkulturella evenemang, stiliga kläder, goda viner och lyxig inredning. Samtidigt poängterar Pendergast att innehållet i
Esquire måste uppfattas som en del av en större samhällelig förändring där den amerikanska
medelklassens män successivt kom att överge en uppsättning viktorianska ideal till förmån för moderna motsvarigheter. Esquires tidiga utgåvor signalerade därmed ett skifte från det
manlighetsideal där fokus låg på god kristen moral och framgång i arbetslivet till dess ytligare motpol vilken fäste större vikt vid mannens goda smak rörande mode, mat och dryck. Denna materiella man uppmanades helt enkelt av Esquire att överge högre abstrakta ideal och istället konsumera sig till ett nytt liv och en ny identitet som innehöll nöjen och avkoppling istället för hårt arbete.35
Pendergasts undersökning har således genererat en väsentligt annorlunda bild av den vita medelklassens maskulinitet än vad Kimmels mer övergripande kulturhistoriska studie har gjort. Medan Kimmel knyter den moderna maskuliniteten till självförverkligande, produktion och framgång på den fria marknaden menar Pendergast att samma moderna maskulinitet också innefattade inslag av avkoppling och exklusiv konsumtion. De båda forskarna tycks även skilja sig åt i synen på den roll som livsstilsmagasin överlag fyllde i det kulturella livet. Som jag poängterade i föregående kapitel menar Kimmel att Esquire och Playboy, genom att publicera fantasifulla noveller, primärt fungerade som en verklighetsflykt för de män som antogs ha kompromissat bort sin essentiella manlighet. I kontrast till denna slutsats menar Pendergast att Esquire snarare speglade faktiska kulturella skiften gällande medelklassens maskulinitetsideal. Pendergast är dock inte ensam om att studera livsstilsmagasin med utgångspunkt i begreppet konsumtion. Även kulturhistorikern Bill Osgerby anammar detta perspektiv när han menar att Esquire visserligen bröt nya mark under 1930-talet men att det var i 1950- och 60-talets Playboy som den manliga konsumtionen tydligast omgavs av ett heterosexuellt machoskimmer:
The magazine’s features on fashion, leisure and lifestyle celebrated a masculine universe of consumption and narcissistic display – a universe where an ’ethic of fun’ was prioritized, while domesticity and puritanical abstinence were anathema.36
Enligt Osgerby utmanade alltså detta livsstilsmagasin det ordnade familjeliv som äldre
medelklassmän efter andra världskrigets slut förväntades leva i de lugna förorterna. I Playboy kom den ungdomliga, självständiga och utsvävande ungkarlen således att kopplas samman med den konsumtion som mer än något annat kännetecknade den amerikanska medelklass vilken Osgerby benämner i termer av livsnjutare.37 Historikern Stefan K. Cieply hävdar i relation till detta att Esquire besvarade Playboys framgångar med att under 1950-talet
ytterligare nischa sig mot den övre medelklassen. Cieply menar vidare att manlig konsumtion under samma period hade blivit en accepterad företeelse i det amerikanska samhället och att män därmed inte längre behövde skämmas när de unnade sig vissa exklusiva varor. Mot bakgrund av detta förändrades också konsumtionens funktion i formandet av medelklassens manliga genus och Cieply menar att just konsumtionen, så som den kom till uttryck i Esquire,
34
Pendergast (2000) s 217
35 Pendergast (2000) s 220 samt 223
36 Osgerby, Bill (2003) ”A Pedigree of the Consuming Male: Masculinity, Consumption and the American
’Leisure Class’ i Benwell, Bethan (red.) Masculinity and Men’s Lifestyle Magazines citat s 76 f
12 snarast var att betrakta som ett verktyg genom vilket mannen kunde framhäva att han var unik.38 Cieply sammanfattar själv slutsatsen av sin studie på följande vis: ”In short, the Uncommon Man could justify himself as an individual on the grounds that he was more knowledgeable, better dressed and more refined that the average man.”39
Denna ”ovanliga” typ av man som förordades i Esquire skulle alltså genom sin exklusiva konsumtion framhäva sin individualitet och därmed undvika den konformitet som ansågs drabba amerikanska män ur lägre samhällsklasser.
3.3 Sammanfattning av den tidigare forskningen
Slutligen vill jag påstå att den tidigare forskningen bäst kan sammanfattas utifrån ett antal tydliga och övergripande tendenser. Den första av de strömningar som jag tycker mig kunna skönja utgörs av att själva tidsperioden innehåller omfattande sociala och kulturella
omvälvningar vilka skakade den patriarkala och mellanmanliga genusordningen i dess grundvalar. Enligt Kimmel utgjorde föreställningen kring the self-made man och dess försörjarideal ett dominerande inslag i konstruktionen av den amerikanska medelklassens maskulinitet och ur detta perspektiv var manlighet något som erövrades och ständigt bevisades på den fria ekonomiska marknaden. I kontrast till denna kulturellt upphöjda maskulinitet menar Newton att flertalet utmanare uppstod i takt med att olika politiska och sociala rörelser expanderade under 1960- och 70-talet. Till exempel förespråkade Svarta pantrarna en paradoxal maskulinitet där omvårdnad och omfattande socialt ansvar
kombinerades med ideal rörande aggressivitet och heroisk självuppoffring. Enligt Newton kännetecknades också de samtida homosexuella maskuliniteterna av en paradox som inbegrep såväl avståndstaganden från som anpassning till den heterosexuella medelklassens ideal. Även de grupper av vita heterosexuella medelklassmän som anammade den samtida feministiska kritiken förkastade det hegemoniska idealet vilket ansågs forma män till tävlingsinriktade och emotionellt avskärmade människor. Dessa profeministiska män lanserade en alternativ
maskulinitet som framhävde betydelsen av att mannen omfamnade sina mjukare sidor och återknöt kontakten med sitt förlorade känsloliv.
Trots att Kimmel och Newtons resultat skiljer sig åt på ett antal punkter tenderar de båda forskarna likväl att fokusera sina respektive analyser på de sociala, sexuella och emotionella praktiker vars varierande uttryck kännetecknar olika maskuliniteter. De undersökningar som uttryckligen har granskat livsstilsmagasin för män präglas dock av en annan tendens då dessa överlag synes fokusera på relationen mellan maskuliniteter och konsumtion. I kontrast till Kimmel som hävdar att medelklassens maskulinitet främst har knutits till ett kärnfamiljsideal och försörjaransvar menar såväl Pendergast som Osgerby och Cieply att samma maskulinitet också associerades med individualism och avkoppling. Eftersom tidigare studier av Esquire överlag har genomförts med utgångpunkt i begreppet konsumtion vill jag hävda att ett antal alternativa och relevanta infallsvinklar har förbisetts. Rimligtvis var tidskrifter som Esquire inte bara normativa vad gällde mode och konsumtion utan inkluderade även värderingar kring de sociala, emotionella och sexuella praktiker som var relevanta för dess manliga läsekrets. Jag låter mig därför inspireras av det analytiska fokus rörande olika praktiker som Newton och Kimmel formulerat men tillämpar det i en undersökningskontext som tidigare inte har granskats ur detta specifika perspektiv. Forskningsfältet rörande livsstilsmagasin för män synes nämligen vara i behov av en studie som i högre grad än sina föregångare analyserar de sociala, emotionella och sexuella praktiker vilka betraktades som önskvärda av Esquire.
38
Cieply, Stefan K. (2010) ”The Uncommon Man: Esquire and the Problem of the North American Male Consumer, 1957-63” i Gender & History vol 22: 1 2010, s 159 samt 161 ff.
13
4. Syfte och frågeställningar
Mot bakgrund av de teoretiska perspektiv som sammanfogades i kapitel två vill jag påstå att denna studie framför allt syftar till att utreda och diskutera huruvida en konceptanalytisk teori- och metodlära kan utgöra ett fruktbart angreppsätt i historiska studier av manligt genus. I anslutning till undersökningens teoretiskt präglade syfte vill jag dock foga en betydligt mer empirisk motsvarighet, denna andra problemformulering lyder därför som följer: vilka föränderliga innebörder och tolkningar tillskrevs konceptet manlighet i livsstilsmagasinet
Esquire under andra halvan av 1900-talet? För att besvara dessa övergripande
problemformuleringar ämnas källmaterialet och själva konceptet granskas utifrån tre tematiska frågeställningar vilka delvis förbisetts av den tidigare forskning som analyserat livsstilsmagasin för män. I detta sammanhang vill jag även poängtera att de nedanstående frågeställningarna har formulerats på ett så generellt och öppet vis som möjligt eftersom jag på förhand omöjligen kan veta vilka konkreta uttryck de olika praktikerna tar sig i
källmaterialet.
Vilka sociala praktiker inkluderas respektive exkluderas i Esquires konceptuella tolkning av manlighet?
Vilka emotionella praktiker inkluderas respektive exkluderas i Esquires konceptuella tolkning av manlighet?
Vilka sexuella praktiker inkluderas respektive exkluderas i Esquires konceptuella tolkning av manlighet?
5. Material, källkritik, avgränsningar och konceptanalytisk metod
När nu syftet med denna konceptuella genusstudie har preciserats kan det vara på sin plats med en närmare redogörelse för undersökningens källmaterial och metod. Till att börja med kan det konstateras att tidningar, tidskrifter eller magasin av olika slag knappast utgör ett ovanligt material i vetenskapliga studier men likväl bör deras roll inom konstruktionen av manligt genus förtydligas. Sociologerna och mediavetarna Jim Mckay, Janine Mikosza och Brett Hutchins är några forskare som har diskuterat denna specifika typ av material i förhållande till studier rörande män och maskuliniteter. Enligt denna forskartrio kan populärmedia spegla genusstrukturer samtidigt som de bär på potentialen att förändra människors föreställningar kring innebörderna av manligt och omanligt. Det faktum att tidskrifter och magasin kännetecknas av denna paradox kan härledas till att deras ekonomiska överlevnad dels är knuten till förmågan att hålla sig à jour med diverse samhällsströmningar och dels är kopplad till skickligheten i att implementera nya sociala och kulturella trender. Om en tidskrifts innehåll inte uppdaterades och förnyades konstant skulle den helt enkelt tappa de läsare som anser att tidskriften blivit omodern. Om läsarkretsen krymper brukar vanligtvis även antalet annonsörer avta och utan större reklaminkomster blir det betydligt svårare att fortsätta publikationen av exempelvis ett livsstilsmagasin.40 I linje med denna logik måste alltså det faktum att Esquire har existerat i närmare 80 år innebära att magasinet
löpande har förändrats i takt med den samhälleliga utvecklingen. Således vill jag påstå att en analys av just Esquire i högsta grad är motiverat i en undersökning som fokuserar på den föränderliga konstruktionen av amerikanska maskuliniteter.
Att genomgående granska alla publicerade nummer av Esquire utgör dock en alltför omfattande uppgift och av den anledningen har jag valt att tidsmässigt avgränsa
40 McKay, Jim, Mikosza, Janine & Hutchins, Brett (2005) “’Gentlemen, the Lunchbox has Landed’ –
Representations of Masculinities and Men’s Bodies in the Popular Media” i Kimmel, Michael S., Hearn, Jeff & Connell, R. W. (red) Handbook of Studies on Men and Masculinities s 280 ff
14 undersökningen till en period som sträcker sig från 1947 till 1975. Denna avgränsning
innefattar en turbulent period i amerikansk genushistoria under vilken Esquires tolkning av konceptet manlighet troligtvis var särskilt öppen för förändring. Som det poängterades tidigare i denna text riktade sig Esquire främst till vita, urbana medelklassmän och därför finner jag det relevant att påpeka att studien inte gör anspråk på att formulera några tolkningar av konceptet andra än de som var gällande för denna specifika samhällsklass. Övriga
amerikanska samhällsklasser och etniciteter gav säkerligen konceptet manlighet andra betydelser men dessa speglar källmaterialet knappast i någon större utsträckning.
Det tillgängliga källmaterialet sträcker sig från Esquires februarinummer 1947 till och med dess decembernummer 1975 men ur ett källkritiskt perspektiv är det naturligtvis relevant att påpeka att beståndet inte är jämnt distribuerat mellan de olika årgångarna. Esquire har av tradition publicerat tolv nummer per år men långt ifrån alla nummer ur alla årgångar återfinns i arkiven. Vissa årgångar som inkluderas i studien representeras endast av ett nummer (så är exempelvis fallet med årgången 1949) medan andra upplagor är mycket väl representerade, till exempel finns hela elva av tolv nummer från 1961 bevarade. Somliga årgångar saknas helt och hållet och därmed existerar det vissa luckor i källmaterialets kontinuitet. Det är framför allt från perioderna 1955-1958 och 1966-1972 som det saknas källor men i kontrast till dessa brister vill jag poängtera att tiden som omger dessa årtal företräds av en betydligt mer solid och sammanhållen kronologi. Totalt finns 66 nummer bevarade och med tanke på att varje nummer består av cirka 130-300 sidor vill jag påstå att underlaget är tillräckligt omfattande för att studiens syfte och frågeställningar ska kunna besvaras på ett djupgående vis.
Eftersom en konceptuell genusanalys av detta slag kräver en noggrann närläsning av materialet är det dock nödvändigt att ytterligare avgränsa studiens omfattning och innehåll. Först och främst vill jag poängtera att undersökningen består av tre kronologiska nedslag: det första av dessa avser behandla nummer ur årgångarna 1947-1951 medan det andra respektive tredje nedslaget fokuserar på åren 1960-1962 samt 1973-1975. Inom dessa tidsperioder har jag valt att närmare analysera de artiklar, krönikor och ledare som uttryckligen diskuterar manlighet eller på något sätt behandlar de sociala, emotionella och sexuella praktiker som länkas samman med Esquires tolkning av konceptet. Källmaterialet har således utsatts för ett subjektivt urval men jag vill ändå påstå att de texter som faktiskt granskas görs så mot bakgrund av att de är representativa för de mönster och tendenser som återfinns i tidskriften överlag. De delar av tidskriften som i hög grad behandlar konsumtionspraktiker (till exempel det återkommande segmentet ”Talking Shop with Esquire”) har dock medvetet givits mindre uppmärksamhet eftersom dessa aspekter ingående har berörts av tidigare undersökningar. Det är alltså representativa artiklar, ledare och krönikor ur årgångarna 1947-1951, 1960-1962 samt 1973-1975 som ämnas analyseras med utgångspunkt i de tre tematiska frågeställningarna. När resultaten från de individuella delperioderna sedan jämförs och relateras till varandra kan slutligen förändring och kontinuitet inom Esquires konceptuella tolkning av manlighet påvisas.
Inom den historievetenskapliga källkritiken räcker det dock inte med att endast redogöra för källmaterialets kronologiska luckor, lika viktigt är det att ta hänsyn till huruvida materialet kan betraktas som äkta eller ej. Jag har dock inte funnit några indikationer på att materialet i fråga skulle vara förfalskat eller förvanskat på något vis. Ett fåtal sidor har visserligen rivits ut ur enstaka nummer och på baksidan av flertalet exemplar från 1960-talet har en svensk
prislapp med texten ”5.25 inkl. moms” stämplats men i övrigt synes inte materialet ha modifierats efter sin tillkomst. I anslutning till innehållsförteckningen i varje nummer förekommer även ett mindre textstycke som inte bara påvisar materialets äkthet utan även
15 dess närhet i tid och rum, dessa texter visar nämligen var, när och av vem som tidningarna har publicerats. De så kallade copyrighttexterna återfinns i alla exemplar men kan illustreras med hjälp av nummer 326 (från januari 1961) där den ser ut som följande: ”N. Y. © 1960 by Esquire Inc.”. Mot bakgrund av detta vill jag därmed utesluta att källmaterialet skulle vara förfalskningar vilka producerats vid ett senare tillfälle fjärran från den kontext som behandlas i källorna.
Den stora majoriteten av artiklar, ledare och krönikor som ingår i undersökningen uppvisar inte heller något övergripande beroende till andra förlagor även om det förekommer att vissa reportage refererar till samtida samhällsdebatter som påbörjats i böcker eller dagstidningar. I anslutning till det källkritiska beroendekriteriet kan det även vara relevant att poängtera att
Esquire givetvis har låtit sig inspireras av andra livsstilsmagasin vad gäller form och utseende
men med tanke på att tidskriften profilerade sig som en föregångare för andra manliga livsstilsmagasin bör inte betydelsen av detta stilistiska beroende överdrivas. Sist men inte minst vill jag rikta viss uppmärksamhet mot det faktum att Esquire på många sätt och vis utgör ett tendentiöst källmaterial. Ett livsstilsmagasin tillkommer visserligen genom att en mängd olika människor bidrar med sina respektive arbetsinsatser och därför kan möjligtvis en pluralitet av olika åsikter och ståndpunkter rymmas i en tidskrift av Esquires slag. I realiteten existerar det dock vanligen en övergripande redaktionell linje som artiklarna måste följa och en sådan tendens återfinns i Esquire. För det första synes tidskriften under tidsperioden 1947-1975 följa en viss politiskt präglad redaktionell linje som bäst kan beskrivas som liberal och vinklad till det demokratiska partiets fördel. Denna tendens framträder inte minst genom att medlemmar ur Kennedyfamiljen vid upprepade tillfällen ges positiv uppmärksamhet i diverse reportage och intervjuer samtidigt som den demokratiska profilen Eleanor Roosevelt
exempelvis tilläts publicera artiklar med tydliga politiska budskap i anslutning till
presidentvalet 1960. För det andra existerar det även en tydlig tendens till att framställa olika grupper av män i bättre eller sämre dager men detta tendentiösa faktum utgör knappast ett problem utan formar snarare själva förutsättningen för att undersökningen ska kunna genomföras.
Eftersom källmaterialet har författats och publicerats i en amerikansk kontext har jag valt att ge det övergripande konceptet manlighet ett antal engelskspråkiga motsvarigheter och synonymer. Analysen av konceptet manlighet breddas således till att exempelvis inkludera närbesläktade uttryck så som manliness, manly och manhood samt frasen like a man. Enligt Koselleck utgör detta förfarande en metodologisk nödvändighet inom den konceptuella historieskrivningen och poängterar att relevant information i källorna kan förbises av historikern om denne inte är medveten om att ett koncept också framträder genom de synonymer och parallella uttryck vilka avser samma materiella verklighet. Till exempel hävdar Koselleck att en studie rörande fenomenet sekularisering (Säkularisation) underlättas väsentligt om undersökningen också tar hänsyn till dess synonym, förvärldsligande
(Verweltlichung).41 Mot bakgrund av denna diskussion anser jag det därmed befogat och nödvändigt att låta den nämnda uppsättningen av engelska ord och fraser verka som parallella uttryck till konceptet manlighet.
Undersökningens metodologi har visserligen berörts i samband med att de teoretiska perspektiven diskuterades men en mer detaljerad och exemplifierande beskrivning av det tillvägagångssätt som appliceras i studien är likväl nödvändig. Något kortfattat kan det hävdas att en konceptuell undersökning av detta slag består av två separata analytiska moment vilka
16 växelvis appliceras på källmaterialet. Enligt Åkerström Andersen utgörs det ena delmomentet av en synkronisk analys där det studerade konceptet kontrasteras i förhållande till de
motkoncept som förekommer i det samlade semantiska fältet. Det är således genom att påvisa hur ett koncept skiljer sig från sina konstitutionella motsatser som dess specifika betydelse framstår som uppenbar. Det andra metodologiska delmomentet består av en diakronisk analys som fokuserar på hur innebörden av ett specifikt koncept har förändrats eller förblivit konstant under en längre tidsperiod.42 I denna genusstudie tillämpas den begreppshistoriska
metodologin på följande vis: först och främst kommer de tre kortare tidsperioderna (1947-1951, 1960-1962 samt 1973-1975) att granskas med utgångspunkt i det synkrona
analysmomentet, det vill säga att jag ämnar klargöra periodernas respektive tolkningar av konceptet manlighet i relation till dess olika motkoncept. I och med att dessa tidsbundna tolkningar förtydligas relateras de löpande till varandra för att på så sätt illustrera konceptets diakrona förändring eller kontinuitet under den sammanlagda tidsperiod som omfattar åren 1947-1975.
Texterna som ingår i studien kommer att närläsas med avsikten att analysera hur de olika ord och uttryck som omger konceptet manlighet försöker låsa fast den semantiska tolkningen temporärt. För att dessa enskilda ord och uttryck inte ska misstolkas är det dock nödvändigt studera hela det textuella sammanhang som de figurerar i, det vill säga att de utvalda artiklarna även kommer att läsas i egenskap av sammanhängande helheter. I ett försök att illustrera hur denna specifika metodologi kan yttra sig ämnar jag nedan referera till en av Kosellecks egna studier. I en koncis men exemplifierande analys undersöker han nämligen ursprunget till samt förändringen av det tyska konceptet Bürger (den svenska motsvarigheten torde vara borgare) genom att studera de angränsande ord som konceptet förknippades med vid olika tillfällen under 1700- och 1800-talet. Koselleck menar inledningsvis att konceptet Bürger under det tidiga 1700-talet specifikt avsåg den grupp av människor som ägde rätten att bedriva handel och skråverksamhet inom städernas gränser. Mot bakgrund av det preussiska ståndssamhället refererade därmed konceptet till en urban samhällsklass av handelsmän och därför är det också signifikativt att prefixet Stadt vanligtvis fogades till konceptet Bürger under denna epok. Under franska revolutionens tidevarv förändrades dock den konceptuella tolkningen och fler människor än enbart städernas handelsmän kom att inkluderas i dess betydelse. Enligt Koselleck gavs konceptet vidgad generalitet och därmed representerade det alla de personer vilka räknades som medborgare i den preussiska staten. Denna förändring signalerades inte minst av att konceptet vanligen uttrycktes i termer av Staatsbürger. Vidare menar Koselleck att mitten av 1800-talet kännetecknades av en expanderande kapitalism, industrialisering samt tillkomsten av nya politiska ideologier (till exempel socialism och marxism) något som återigen förändrade den primära tolkningen av konceptet. Inom denna specifika kontext kom Bürger, enligt Koselleck, att likställas med den ekonomiska
samhällsklass som ägde produktionsmedlen, det vill säga bourgeoisien.43 Det faktum att innebörden av konceptet Bürger förändrades på detta sätt speglar således hur Tyskland (tillsammans med stora delar av övriga Europa) utvecklades från ett ståndssamhälle till ett civilrättsligt klassamhälle. Kosellecks exemplifierande studie illustrerar samtidigt hur den föränderliga innebörden av ett koncept avslöjas av de angränsande ord och uttryck som omger det. Trots att min undersökning fokuserar på manligt genus och knappast omfattar en period av 200 år vill jag poängtera att denna principiella metodologi också är vägledande i min egen analys. För att en konceptuell tolkning ska förstås rättvist i förhållande till sin egen samtid krävs det dock att analysen sker mot bakgrund av en kontextuell fond. Koselleck poängterar nämligen att språket aldrig är detsamma som faktiska historiska händelser, ett koncept
42
Åkerström Andersen (2003) s 47
17 används snarare av människor för att tolka den kontext och sociala verklighet som omger dem.44 Nedanstående bakgrundskapitel utgör således en metodologisk nödvändighet för att de texter som inkluderas i undersökningen ska kunna sägas relatera till den socialhistoriska verklighet som existerade utanför språkets gränser.
6. Bakgrund
Med hänsyn till de metodologiska överväganden som diskuterades i föregående kapitel står det klart att en undersökning rörande Esquires konceptuella tolkning av manlighet måste föregås av en redogörelse för de politiska, ekonomiska och sociala tendenser som formade den amerikanska genusordningen efter andra världskrigets slut. Genushistorikerna Charles Sowerwine och Patricia Grimshaw menar att merparten av de västerländska demokratierna delar ett gemensamt utvecklingsmönster gällande förändringar inom deras respektive
genusrelationer. När och hur dessa förändringar har ägt rum varierar visserligen beroende på de olika nationella kontexterna men överlag kan fyra distinkta och parallella mönster skönjas. För det första menar Sowerwine och Grimshaw att den politiska aktiviteten hos västerländska kvinnor successivt har ökat sedan det tidiga 1900-talets rösträttskamp och därmed har även deras positioner på den offentliga politiska arenan stärkts. För det andra har även relationerna på arbetsmarknaden utvecklats i riktning mot ökad jämställdhet, steg för steg har nämligen det tidiga 1900-talets uppdelning mellan mannens ansvar för produktion och kvinnans
motsvarande åligganden för reproduktion ersatts av en struktur där såväl män som kvinnor lönearbetar och konkurrerar på arbetsmarknaden utifrån relativt lika förutsättningar. Den tredje tendensen som Sowerwine och Grimshaw belyser berör hur kvinnor genom olika preventivmedel har erövrat makten över sina egna kroppar. I takt med att kvinnor under de senaste 60 åren givits utökade möjligheter till att själva kontrollera antalet barnafödslar har även familjestrukturerna förändrats avsevärt, till exempel har fäder överlag blivit allt mer involverade i barnuppfostran. Sist men inte minst har även centrala förändringar inom synen på sexualitet ägt rum, det primära syftet med det sexuella umgänget har exempelvis skiftat från uttalat reproduktivt till allt mer nöjesbetonat. Parallellt med denna utveckling har även acceptansen för homosexualitet överlag ökat runt om i västvärlden.45
Majoriteten av de västerländska samhällena har alltså under 1900-talet utvecklats i riktning mot ökad jämställdhet men eftersom undersökningen avser att analysera en specifik nationell kontext är det relevant att illustrera vilka konkreta uttryck dessa tendenser tog sig i det amerikanska samhället efter 1945. Enligt Sowerwine och Grimshaw spelade andra världskrigets utbrott en avgörande roll för hur den amerikanska genusordningen kom att förändras under de tre efterföljande decennierna. Innan kriget hade medelklassens gifta kvinnor tillskrivits ett ansvar för hem och barnuppfostran men när de arbetsföra männen tog värvning föll det på dessa kvinnor att upprätthålla produktionen av krigsmaterial genom att göra intåg på arbetsmarknaden. Vid krigsslutet möttes dock denna temporära förändring av en politisk och kulturell backlash. Mot bakgrund av att kvinnor under krigsåren hade tagit över männens plats i produktionen ansåg många amerikanska myndigheter, politiker och
samhällsdebattörer att gränsen mellan de manliga och kvinnliga sfärerna hotades. För att undvika upplösandet av könsrollerna förordades det under stora delar av 1950-talet ett kärnfamiljsideal där kvinnans samhällsfunktion återigen knöts till hem och barnuppfostran medan mannen tillskrevs ett ansvar som familjeförsörjare. I takt med att denna kulturella och
44 Koselleck (2004) s 80 f
45 Sowerwine, Charles & Grimshaw, Patricia (2004) ”Equality and Difference in the Twentieth-Century West:
North America, Western Europe, Australia and New Zealand” i Meade, Teresa A. & Wiesner-Hanks, Merry E. (red) A Companion to Gender History s 586
