Hur ska vi då förstå religionens vara i det moderna samhället utifrån den religionssociologiska forskningen? Forskarna som ligger till grund för uppsatsen har belyst olika variabler för att besvara frågan hur den moderna människan förhåller sig till religion. De variabler jag har lyft fram, och skall diskutera är för Casanova: Privatisering, differentiering och deprivatisering.
För Bruce: Individualism, pluralism samt socialisation. Luckmanns variabler är socialisation,
86 Geels & Wikström, 1985.
87 Ibid.
88 Ibid. s. 40-41.
personlig autonomi och människans medfödda behov, och slutligen Berger som även han belyser socialisationens roll men utvecklar det vidare med variabeln plausibilitetsstruktur.
Casanova trycker på att den västerländska religiositeten har privatiserats i stor utsträckning, där religionen blivit mera personligt orienterad. Religionens roll i samhället har dock enligt Casanova differentieras i takt med att en modernisering skett. Religionens tidigare institutionella funktioner såsom exempelvis sjukvård och skola har ersatts av sekulära institutioner. I takt med differentieringen menar han även att en deprivatisering skett. Med det menar han att religiösa organisationer på något sätt kommit att bli politiskt eller socialt aktiva, dvs. religiösa institutioner har kommit att engagera sig i frågor som från början inte är religiösa. Exempelvis engagemang i abortfrågor och miljö.
Även Steve Bruce hävdar att religionen privatiseras och differentieras i takt med moderniseringen, men menar att det är variabeln individualism som är anledningen till detta.
Han anser att människans framträdande individualism har träng bort religionen och utgör det främsta hotet mot kyrkans existens. Även den kulturella och etniska pluralismen i dagens samhälle går hårt åt mot kyrkan. Dagens människor, enligt Bruce ser mer religionen som en privat ”fritidssysselsättning”. Bruce menar att människans individualism och bortträngande av religionen leder till att kommande generationer inte blir socialiserade in i ett religiöst tänkande och på så sätt kommer religionen i framtiden mer ske i form av privat tro och praktik hos den enskilde individen. På det stora hela menar Bruce att det kommer uppstå en mer likgiltighet för religionen där den mer kommer att utövas inom privata grupper och familjer där den sedan först vidare.
Enligt min mening, anser jag att Bruce både kan ha rätt som att han är ute på tunn is. Ser man till Västeuropa kan jag tänka mig att tendensen till en avtagande religiositet ökar, vilket även Bruce hävdar i alla fall i Storbritannien. Jag kan tänka mig att människor i dagens samhälle kan få det sociala behovet religionen kunde erbjuda för hundra år sedan på annat håll, exempelvis genom idrottsföreningar, studiecirklar, studieförbund mm. Sedan tror jag dagens moderna människa präglat av jämlikhet mellan könen och rationellt tänkande inte är lika
”attraherad” av religionen idag, mycket på grund av dess historiska patriarkala prägel.
Socialisationens betydelse för religionen har även Berger och Luckmann belyst, då de menar att människan socialiseras i form av ”primär” och ”sekundär” socialisation. Den primära
socialisationen kommer från föräldrar och nära personer till barnet medan den sekundära består av ”yttre” personer, exempelvis lärare. Socialiseras barn in i ett religiöst sammanhang menar Berger och Luckmann att detta ofta tenderar att sitta kvar i någon form resterande liv.
Berger och Luckmann menar som nämnt att människor socialiseras in i olika verklighetsuppfattningar, personer med samma verklighetsuppfattning skapar en plausibilitetsstruktur. Vidare anser de att denna plausibilitetsstruktur kan rubbas och brytas i krissituationer eller dylikt. Min personliga uppfattning är att en sådan ”krissituation” för den kristna plausibilitetsstrukturen skedde i samband med renässansen och upplysningen. Många människor alternerade och bytte verklighetsuppfattning från en religiös till en mer vetenskaplig och förnuftig.
Luckmann anser också, liksom Bruce att religionen blivit ”förvisad” till de privata sfärerna i människans liv genom differentiering och modernisering, men han driver också sin teori om personlig autonomi där den moderna människan tar intryck från egna intressen. Detta menar Luckmann sker i valet av verklighetsuppfattning, där dagens människor kan välja det de anser intressant från olika religioner. Luckmann anser att dagens människor sätter individualism och personlig autonomi framför Gud. Människors personlighet fyller tankevärlden istället för Gud, men ändå menar Luckmann att människorna på något sätt är religiös, vilket han kallar
”den osynlige religionen”. Men ändå hävdar han att religionen breder ut sig då hans religionsdefinition omfattar personlig autonomi och det ”egna intresset”. Enligt min åsikt har dagens ”moderna” västerländska människor en större valfrihet idag än historiskt. Dagens utbud av religioner är många och lättillgängliga genom bland annat internet. Att människor väljer att plocka ur detta ”smörgåsbord” av religioner ser vi tendenser på i olika nyreligiösa rörelser som blivit aktuella. I dessa fall kan jag hålla med Luckmann om att människors personliga intressen påverkar hur dess religiositet ser ut i större utsträckning än historiskt.
Luckmann menar ändå att varje människa på ett sätt är religiösa, dock menar han att religionen har blivit mer privat i dagens samhälle och försvunnit från de offentliga platserna.
Luckmann anser att dagens barn i större utsträckning inte genomgår en religiös socialisation vilket på sikt leder till att religiositeten minskar. Både Berger och Luckmann är av denna uppfattning där äldre generationer tenderar att vara mer religiöst aktiva utifrån en substantiell religionsdefinition. På sikt leder denna avtagande religiösa socialisation till att det religiösa engagemanget avtar, dock finns det inga skillnader i fråga om intresset för livsfrågor.
Peter Berger förutspådde först religionens undergång men reviderade senare denna syn till att religionen inte har avtagit särskilt mycket, i vissa områden är den till och med starkare än någonsin. Berger säger att religiösa samfund tappat i samband med moderniseringen men att religiösa tankar och föreställningar har ökat mycket hos enskilda individer. Berger anser liksom Casanova att tendensen för religiositet i Europa har avtagit, dock menar han detta beror på att religionen som institution skiftar plats än att Europa blir mer sekulariserat.
Religionssociologiska teorier består av att i takt med att det skett en modernisering så har även en differentiering skett. Kristendomen har i större utsträckning flyttat ut från kyrkorna och blivit mer synlig i politiska och sociala frågor. Casanova säger att en differentiering följs av en religiös nedgång dock har detta inte skett på det hela taget i väst. Han menar att i Västeuropa har en religiös nedgång skett, dock inte på grund av avtagande religiös tro utan för att europeiska kyrkor mer motsatt sig en modernisering med krav på mänskliga och samhälleliga friheter. Denna motsättning mot ett moderniserat samhälle har lett till nedgången av religiös tro till skillnad mot USA där den religiösa tron inte på något sett tenderat att avta.
Detta menar Casanova bero på att kyrkan och staten aldrig varit sammanbundna och eftersträvat att upprätthålla de konservativa faktorerna gentemot moderniseringen. Min kommentar till detta tror jag även att det kan spela in att Amerika tillkom som land relativt sent (slutet av 1700 - talet) och hade redan med sig ”tänkandet” från renässansen och upplysningen. Kyrkan som uppstod i USA var redan ”modern” när den grundades gentemot den europeiska och hade på så sätt lättare att acklimatisera sig för modernismens ideal och kunde tilltala en större mängd religiösa.
När jag tolkar den religionssociologiska forskningens teorier och slutsatser som jag använt mig av i denna uppsats, anser jag att den religionssociologiska forskningen visar på att det finns ett behov av religion i dagens samhälle. Samtliga författare anser att religionen som fenomen kommer att överleva och är idag på vissa områden i världen mer utbredd än någonsin. Sett till det västerländska europeiska samhället är forskarna i stort överens om att religiositeten avtar av olika orsaker, men framförallt förändras den. Framförallt är det religionen som institution som fått stå tillbaka för mer sekulariserade institutioner.
Religiositeten tenderar även enligt forskarna att förändras, då den mer går över till den privata och personliga sfären. För att se till frågan om människan har behov av religionens svar på Gud, människan och världen anser jag att forskarna inte är lika tydliga. I samband med differentiering och deprivatisering, har religioner blivit mer aktiva inom olika områden de
tidigare inte fokuserat på. Casanova ger exempel på hur religionen flyttat ut ur kyrkorna och kommit att påverka intresseområden i samhället så som exempelvis miljö, abortfrågor och rasism. De bibliska svaren på Gud, människan och världen tror jag i stort fått stå tillbaka för de vetenskapliga teorierna om exempelvis människans uppkomst. Däremot tror jag att de intresseområden som nämnt ovan berör väldigt många människor, ur en religiös etik och moral. Även jag liksom forskarna tror att frågorna kring Gud, människan och världen är någonting som kommit att blivit en mer privat angelägenhet där man själv kan välja att ta till sig vissa inslag från religionen utan att ”tro på” hela versionen.
Forskarna har även belyst problematiken kring hur vi skall definiera religionen. Ser jag till hur min egen situation ser ut, och säkert många med mig kan jag mycket väl se svårigheterna i hur religion skall ”mätas”. Jag lever i Sverige, ett land där staten är skilt från kyrkan sedan år 2000, ett så kallat sekulärt land. Personligen är jag inte religiöst troende eller aktiv på något sätt, ändå är jag döpt och medlem i svenska kyrkan. Hur ska forskningen tolka min personliga situation i sina mätningar? Räknas jag som religiös och bidrar därmed till teorin att den moderna människans religiositet går uppåt. Eller räknas jag som icke religiös och bidrar till den motsatta teorin? Ser man till Sverige så funderar jag kring vad som är religion och vad som är tradition? Att döpa sitt barn, gifta sig i kyrkan, konfirmation och sånger i kyrkan på skolavslutningar, är detta tradition eller är alla människor vilka utför detta troende och vilken teori bidrar de till? Så ser det ut för mig och jag kan bara anta att det även ser ut såhär för en stor del av svenska folket, vilket sätter sin prägel på de undersökningar som gjorts.
Jag kan även tänka mig att tidsperspektivet spelar en stor roll. Människor hinner helt enkelt inte fördjupa sig i olika religiösa inriktningar då samhället i övrigt är väldigt tidskrävande. Ser jag religionens vara ur ett annat perspektiv tror jag religion är någonting som engagerar väldigt många människor då bland annat väldigt många konflikter runt om i världen är skapade av religiösa motsättningar. Många dessa motsättningar och konflikter kablas ut i medier över hela världen. Ett överhängande hot om religiösa fanatiker hänger över hela västvärlden efter 9/11 och bomningarna i Londons tunnelbanor. Att påstå att denna form av religiositet är ett mer avslappnat förhållningssätt till religion tror jag inte många skriver under på. I dessa fall anser jag inte att religionen tenderar att bli mer privat, utan här är nog enligt mig snarare trenden på att religion är någonting som engagerar människor som grupp i stor utsträckning. De politiska och religiösa konflikterna utspelar sig inte i så stor utsträckning för
att enskilda personer har en religiös uppfattning, utan för att hela samhällen, grupper, områden delar samma religiösa uppfattning.
Avslutningsvis kan jag referera till Gustavsson som enligt min mening sammanfattar ganska bra vad ovan forskare antytt. Han skriver att med facit i hand kan man konstatera att tron egentligen inte minskat i dagens samhälle gentemot vad forskningen trodde för några årtionden sedan. Men å andra sidan förefaller tron spela en mindre roll för handlandet än vad den tidigare gjort.