2007:113
C - U P P S A T S
Religionens ställning i det moderna samhället
En studie av religionssociologiska teorier
Mikael Granbom
Luleå tekniska universitet C-uppsats
Religionsvetenskap
Institutionen för Utbildningsvetenskap
Luleå tekniska universitet Höstterminen 2006/07 C-uppsats
2007
___________________________________________________________________________
Religionens ställning i det moderna samhället - En studie av religionssociologiska teorier
Författare: Handledare:
Mikael Granbom Mayvor Ekberg
Abstrakt
Syftet med uppsatsen är att undersöka vilket eller vilka svar den religionssociologiska forskningen ger på frågan om religionens ställning i det moderna samhället. För att uppnå syftet har jag använt mig av litteraturstudium som metod samt den hermeneutiska metoden som redskap för att tolka litteraturen. Resultatet i min uppsatts visar på olika variabler:
privatisering, differentiering, deprivatisering, individualism, pluralism, socialisation,
personlig autonomi, människans medfödda behov samt plausibilitetsstruktur vilka alla, enligt den religionssociologiska forskningen bidrar till att förklara religionens ställning i det
moderna samhället. Slutsatserna av arbetet är att religionen tenderar att bli mer privatiserad och personlig. På det stora hela i Europa har religionen som institution och religiositet avtagit i takt med modernisering, differentiering och sekularisering, dock är detta inget globalt fenomen och enligt forskarna är vissa områden idag mer religiösa än någonsin.
Sökord
Privatisering Sekularisering Differentiering
Innehållsförteckning
Abstrakt 2
1 Inledning 4
1:1 Samhällets sekularisering 4
1:2 Syfte och frågeställning 6
2 Metod och material 7
2:1 Avgränsning och disposition 8
3 Religionsdefinition 9 4 En ny syn på Gud, människan och världen 11
4:1 En ny syn på vetenskapen 11
4:2 En ny syn på kunskapen 13
4:3 En ny syn på samhället 16
5 Religionssociologiska teorier
5:1 José Casanova 19
5:2 Steve Bruce 22
5:3 Thomas Luckmann 24
5:4 Peter Berger 27
6 Resultatredovisning och analys 29
7 Litteraturförteckning 35
1. Inledning
Efter att ha läst de båda ämnena historia och religion på universitetsnivå har mitt intresse väckts för frågan om den historiska utvecklingen och vår egen tid, som i många fall kallas modernitet eller post-modernitet. En fråga som jag kommit att ställa är hur utvecklingen i tiden påverkat människans uppfattning om religion. Har den moderna människan samma behov av religionen som den historiska människan syns ha haft? Har vår växande förmåga att vetenskapligt kunna förklara människans tillvaro tagit religionens plats? Som blivande gymnasielärare i historia och religion anser jag mig ha stor nytta att ställa dessa frågor, så väl för min kommande undervisning som av personligt intresse. Min uppsats kommer därför att behandla den religionssociologiska forskningens svar på frågan om religionens plats i det moderna samhället format utifrån upplysningstidens betoning på förnuftet och vetenskapens sanningsanspråk.
1:1 Samhällets sekularisering
Vad betyder vetenskapens framväxt och samhällets sekularisering för frågan om religionens plats i samhället och människans behov av religion? Konflikten mellan religion och vetenskap har varit en del i den historiska utvecklingen sedan en lång tid tillbaka. Viss forskning har förklarat konflikten som en kris, vilken berörde hela det västerländska tänkandet på grund av att människans värderingar förändrades till följd av vetenskapens framsteg.1 Även om det inte här är möjligt att mer djupgående belysa konflikten mellan vetenskap och religion då det krävs förklaringar av flera olika faktorer och tidsepoker, vill jag ändå kort nämna några viktiga orsaker till konfliktens framväxt.
Tiden för 1500–1600 talet kallas för renässansen, eftersom denna var en period i vilken antikens kultur ”pånyttföddes”. Inom renässansperioden var filosofin och vetenskapen starkt formande krafter. Framväxten och inflytandet från filosofi och vetenskap befrämjades av det pånyttfödda intresset för antiken. Till detta kommer ett nyvaknat intresse för konst, arkitektur, handel, sjöfart, ny teknik och upptäcktsresor. Dessa faktorer satte fokus på den enskilda människan och hennes förmåga. Med individualismens framväxt följde religiösa reformrörelser, då den ställde krav på en mer medveten och personlig religion.
1 Floistad, 1994.
De samtida politiska och sociala omvälvningarna ledde tillsammans med individualismen till tron på människans självförverkligande. Människan hade för sin egen skull rätt att utvecklas utifrån den egna förmågan och det egna intresset.2 Forskare, uppfinnare, handelsmän, konstnärer, upptäcksresanden och politiker hamnade i centrum istället för kyrka och helgon.
Renässansmänniskans tendenser att lyfta fram människan och skjuta religionen i bakgrunden gör dock inte epoken i sig till en antireligiös rörelse.3 Många kristna teologer ville genom reformrörelserna förnya kristendomen så att den skulle bli mer humanistisk och ge mer utrymme för människans fria vilja. Tillsammans med den lutherska reformationen och den katolska motreformationen kom allt detta nya att påverka den gamla kristna enhetskulturen, kanske både positivt och negativt. Negativt kan tänkas vara att enhetskulturen börjar vittra sönder, positivt att kristendomen genom boktryckarkonsten och de nya upptäcktsresorna fick en förnyad kulturell kraft, som innebar att den kunde spridas utöver Europa och andra kontinenter.
Den utveckling som påbörjades under renässansen fortsatte in i 1600–1700 talets upplysningstid. Under denna period skedde en rad händelser som förstärkte tendenserna till ett mer sekulariserat samhälle. Under denna period utspelade sig det trettioåriga kriget, i vilket den lutherska reformationen och katolska motreformationen användes som ”inspiration”.
Såväl den enskilda människan som folk och länder hade rätt till frihet. Spanien tvingades år 1648 erkänna Hollands självständighet, till följd av att det spanska storriket upphörde. 1776 kom den nordamerikanska självständighetsförklaringen till följd av det engelsk–franska kolonialkriget där Frankrike förlorade stora delar av sina kolonialområden. Detta följdes 1789 av den franska revolutionen, och monarkins avskaffande i Frankrike. I England kunde industriella revolutionen genomföras, och den kapitalistiska ekonomin firade stora triumfer.
Alla dessa olika händelser bidrog till nya tankar, teorier, och –ismer parallellt med en fortgående utveckling av vetenskapen. Utvecklingen i tiden innebar stora förändringar, både inom vetenskapen och synen på människans frihet och förmåga. Upplysningstidens kännetecken kan sägas ha varit tron på förnuftet och den sanna kunskapen. Under upplysningstiden tog etableringen av individens frihet ett väsentligt steg framåt. Immanuel Kant (1724-1804) sade att han ville krossa anspråken på en spekulativ kunskap om Gud, han menade att:
2 Ibid.
3 Ibid.
Människan skulle hämta sina moralregler i sin egen vilja och inte i någon yttre källa, om det så vore Gud själv….Om vi på ett övertygande sätt kunde se Gud och förespeglingen om odödlighet, skulle vi alltid ha handlat utifrån fruktan och hopp och (vi) skulle aldrig ha utvecklat den pliktens inre motivering som är det moraliska livets krona.4
Under medeltiden och fram till upplysningen stod människans gudsförhållande i centrum.
Detta förhållande ändrades under romantiken vilken avlöste upplysningstiden som en viktig epok. Människan upptäckte sig själv som en del i naturen. Nästan alla delar inom samhällslivet genomgick förändringar då människan steg för steg befriades från det traditionella tänkandet, och icke-rationella föreställningar. I motsatts till medeltiden, då människans gudsförhållande var det centrala, blev samhällena allt mer rationellt ordnade.
Denna utveckling innebar vad Max Weber (1864-1920) kallade en ”avmystifiering” av människors hela tillvaro. Samtidigt påbörjades en avsakralisering av de samhälliga institutionerna. Inom det industrialiserade samhället följde under 1800–1900 talet en långt gående funktionsuppdelning mellan olika institutioner, en så kallad strukturell differentiering.
Genom denna strukturella differentiering blev det tydligt att kyrkan förlorat sin självklara position, då de successivt tvingades lämna ifrån sig eller fråntogs sina uppgifter av icke primärt religiöst slag.5 Kyrkan skulle till exempel inte längre ha ansvar för fattigvård och skola. Kyrkan blev på så sätt marginaliserad i människans och samhällets liv.
1:2 Syfte och frågeställning
Syftet med min uppsats är att undersöka vilket eller vilka svar den religionssociologiska forskningen ger på frågan om religionens ställning i det moderna samhället.
Detta syfte preciserar jag med nedan stående frågeställning.
1. Finner den religionssociologiska forskningen, att religionen har någon plats i det moderna samhället?
2. Finner den religionssociologiska forskningen att den moderna människan har behov av religionens svar på frågorna om Gud, människan och världen?
4 Ekberg, 2004, s. 183.
5 Gustafsson, 2000.
2. Metod och material
Som metod har jag använt mig av litteraturstudium. Jag har dessutom ett komparativt perspektiv, eftersom jag också vill jämföra olika forskares teorier om religionens vara eller icke-vara i det moderna samhället och den moderna människans liv. I litteraturstudiet som metod använder jag mig av den hermeneutiska metoden som redskap för att tolka innehållet i litteraturen. Hermeneutiken var från början, under 1600- och 1700– talet, en metod för att tolka bibeltexter men började senare även användas på icke religiösa texter. Under 1800–talet och 1900–talet utvecklades hermeneutiken mot att bli en existentiell filosofi som syftar till en förståelse av livsvärlden och den mänskliga existensens grundbetingelser. I den moderna forskningen används hermeneutiken inom många olika vetenskapliga discipliner, främst inom human-, kultur och samhällsvetenskap.
Det hermeneutiska religionsstudiet har på senare tid rört sig från en psykologisk till en kulturvetenskaplig kontext med en litteraturvetenskaplig inriktning. 6 Med detta menas att man i strävan efter att förstå religionens betydelse för människan och samhället tar allt mer fasta på begrepp som kultur, tecken, språk, religiösa berättelser och inte bara den troendes övertygelse. Religionen skiljs inte från andra samhälleliga och kulturella system, utan den uppfattas som en del i samhällets kultur som helhet. Genom den hermeneutiska metoden, som tillåter att jag använder min egen förförståelse som ett verktyg i tolkningen av den religionssociologiska forskningens resultat, kan jag studera, tolka och förstå forskares åsikter kring den mänskliga existensen på bästa sätt.7
Huvudmaterialet till uppsatsen utgörs av fyra olika forskare, presentationen av de religionssociologiska forskarna görs för att ge läsaren en bild av de forskare vilka använts i uppsatsen samt för att stärka resultatets validitet. Den litteratur som utgör mitt material, och ligger till grund för min undersökning är skriven av fyra olika forskare som alla är erkända och ledande inom detta forskningsområde. De fyra forskarna har olika teorier och ger olika svar på mina frågeställningar. Även i fråga om religionsdefinitioner skiljer sig forskarna åt vilket gör att jag i min uppsats kan presentera olika perspektiv och teorier angående den religionssociologiska forskningens svar på religionens ställning i det moderna samhället.
6 Patel, Davidson, 2003. se även Gilhus, Mikaelsson 2003.
7 Ibid.
2:1 Avgränsning och disposition
Disposition
Med utgångspunkt i min inledning som kort beskrivit moderniseringens framväxt i begreppen förändring, differentiering och sekularisering. Samhällets differentiering och den förändrade synen på människan kan sammanfattas i begreppet sekularisering. I det följande presenteras skillnaden mellan en substantiell och en funktionell religionsdefinition. Denna följs av ett avsnitt som mer djupgående diskuterar följderna av vetenskapens framväxt. Nästa avsnitt är avslutningsvis en diskussions och analysdel där jag själv diskuterar de resultat jag kommit fram till utifrån den litteratur jag använt mig av.
Avgränsning
Den litteratur som finns tillgänglig och som varit viktig för mig behandlar dels samhällsteorier och dels vetenskapsmän och forskare vilka varit verksamma i europeiska sammanhang.
Därför utgår min historiska bakgrund samt huvudtes utifrån detta material som i stort behandlar den kristna västerländska religiositeten. De religionssociologiska forskarna jag använt mig av är:
José Casanova har skrivit boken Public religions in the modern world som redovisar och diskuterar både en teoretisk och empirisk genomförd studie av kristendomen i det moderna samhället. Boken innehåller teorier kring sekularisering och modernisering. Casanova diskuterar tesen om att moderniseringen av samhällena leder till att religionen avtar, en diskussion som jag avhandlar i min huvudtes.
Steve Bruce (född 1954) är professor i sociologi vid Aberdeen universitet sen 1991. Han har studerat sociologi och religion vid Stirling universitet samt vid ”The Queen’s University” i Belfast. Bruce är en av de ledande religionssociologerna i världen och han har skrivit
omfattande arbeten kring religionens natur i en modern värld samt kopplingen mellan religion och politik.
Peter Berger (född 1929) har varit professor i sociologi och teologi vid Bostons universitet sedan 1981. Han är mest känd för sin syn på sociologi som en form av medvetenhet. Berger har fördjupat sig i förhållandet mellan individen och samhället, i sina religionsarbeten har han underbetonat sekulariseringen men ändå sett en pluralistisk förändring av världen.
Thomas Luckmann (född 1927) har en funktionell religionsdefinition och ser religionen som ett universellt fenomen. Han var professor i sociologi vid Constance universitet i Tyskland.
Luckmanns forskningsområden inkluderar kunskapssociologi, religionssociologi, komunikationssociologi samt vetenskapsfilosofi, där han inom vissa områden skrivit tillsammans med Peter Berger.
3. Religionsdefinition
Att definiera vad religion är, ter sig både omfattande och svårt, inte minst när det gäller religionsforskningen. Trots detta är det viktigt att bestämma vad religion är, då uppfattningarna vad religion är och vilken funktion den har är mångfaldig. De flesta definitioner tillfredställer oftast bara den enskilda forskaren som formulerat definitionen för att så tydligt som möjligt beskriva sitt forskningsobjekt. Det går heller inte att säga att olika definitioner är mer eller mindre ”sanna” eller ”falska”, utan endast mer eller mindre lämpliga för olika syften.8 Vi kan definiera eller tolka religionen på två olika sätt. En substantiell tolkning förklarar vad religionen är, och utgår från innehållet i de delar som ingår i och bygger upp en religion. Det kan exempelvis vara trosföreställningar, normer, värderingar och upplevelsen av något transcendent. Den funktionella tolkningen som handlar om funktionen talar om vad religionen gör för individ, grupp eller samhälle. Denna definition visar att religionen till exempel kan ge svar på existentiella frågor, hålla ihop grupper eller erbjuda skydd mot dödsskräck.
Både den funktionella och den substantiella definitionen kan innehålla tron på gudar eller makter, men de kan lika gärna även sakna dessa. Den innehållsliga definitionen blir då att allt
”människan gör och tänker utifrån övertygelsen om existensen av någon form eller bortom
8 Sander, 2005.
mänskligt godtycke existerande absoluta eller heliga svar.”9 Religionen innehåller enligt denna definition förklaringar på människans grundläggande existentiella frågor, livets yttersta mål och mening, samt hur hon skall leva och verka för att uppnå dessa mål. Dessa mål grundas i en ontologisk absolut helig transcendent verklighet med vilken människan har någon form av relation.10 Armin Geertz formulering är ett exempel på en definition som räknar med att religionen innehåller tron på det transcendenta. Hans definition av religion lyder:
Religionen är ett kulturellt system och en social mekanism (eller institution) som styr och främjar idealtolkningen av tillvaron och idealpraxis med hänvisning till en eller flera transempiriska makter.11
I denna definition är religionen en speciell art av kulturella tolkningsmekanismer och sociala tolkningsmönster där kultur och religion är förankrade i såväl individens tankar och beteenden som i den sociala överföringen av föreställningar, värderingar och beteende som förekommer i samhället.12
I Clifford Geertz definition lyser det transcendenta med sin frånvaro. Hans definition lyder:
Ett system av symboler som bidrar till att etablera starka, genomgripande och bestående stämningar och motivationer hos människor genom att formulera föreställningar som har med verklighetsuppbyggnad att göra, och genom att ikläda dessa föreställningar en sådan aura av fakticitet att de nämnda stämningarna och motivationerna framstår som utomordentligt realistiska.13
Min definition, vilken jag använder mig av innefattar både den substantiella och den funktionella tolkningen när jag undersöker hur religionens vara ser ut hos den moderna människan.
9 Ibid. s. 59.
10 Ibid.
11 Gilhus, Mikaelsson, 2003, s. 42.
12 Ibid.
13 Ibid. s.42.
4. En ny syn på Gud, människan och världen
Att definiera religion och mäta religiositet är uppenbarligen svårt men även andra begrepp kan leda till huvudbry. Ordet sekularisering används flitigt av författarna i texterna nedan. Detta begrepp är inte heller helt lätt att säkert definiera. Göran Gustavsson skriver att detta begrepp finns i så många olika betydelser och sammanhang att dess användning har blivit meningslös.
Hur ordet sekularisering skall användas och tolkas varierar även beroende på vilken religionsdefinition författaren använder sig av. Gustavsson anser att begreppet ”religiös förändring” är ett mer passande ord än sekularisering.14 Synen på Gud, människan och världen förändrades successivt i takt med att människan fick en ny syn på vetenskapen, kunskapen och samhället. Dessa förändringar stod i en ömsesidig relation. De påverkande varandra.
4:1 En ny syn på vetenskapen
Som jag visat i min inledning innebar renässansen, upplysningstiden och romantiken många förändringar och tekniska nyvinningar på grund av ny vetenskaplig kunskap. Människan fick en förändrad världsbild, en ny livsuppfattning och förståelse av sig själva. Vetenskapen blev en självständig kulturell kraft, och människan började fullt ut leva i en värld där Gud inte längre var en självklarhet.
Kaj Hildingson skriver att genom den vetenskapliga europeiska forskningen grundade Andreas Vesalius år 1542 den moderna anatomin när han illustrerade läroboken om människokroppens struktur. Samma år kom Nikolaus Kopernikus bok om himlakropparnas rörelse, i vilken han ifrågasatte Aristoteles fysik och astronomiska system. Kopernikus kritiserade dessutom den bibliska synen på att jorden var universums medelpunkt, då han istället presenterade teorin om att solen var universums centrum. Utifrån Kopernikus teori och med teleskopet som hjälp kunde Galileo Galilei utveckla och bekräfta Kopernikus teorier.
Jorden var inte universums centrum. Sedan stjärnhimlen väl hade upptäckts som föremål för vetenskaplig forskning kom den vetenskapliga forskningen efter hand att rikta sig mot naturens alla områden. Både de organiska som de oorganiska områdena frambringade hela tiden nya vetenskaper. År 1687 utkom Isaac Newtons största verk Matematiska principer för
14 Gustafsson, 2000.
naturfilosofin. I denna sammanfattade och utvecklade han tidigare arbeten inom den mekaniska naturfilosofin, framförallt verk av Kopernikus, Galilei, Kepler och Descartes. Alla avhandlade frågor om tid och rum, materia, kroppars vikt och tyngdkraft. Dessförinnan hade Newton lyckats uppfinna ett spegelteleskop, utveckla en teori om solljuset samt bevisa att planeterna rör sig i ellipser runt solen.15 Med Matematiska principer för naturfilosofin förstärkte Newton den mekanistiska världsbilden då han utförde experimentellt–matematiska metoder för att komma fram till sina slutsatser.16
Naturens rörelser och processer visade sig snart kunna förklaras utan religionens hjälp. I den mekanistiska naturförklaringen, som vi återfinner redan på 1600-talet, har både Gud och naturen såsom Guds skapelseverk blivit perifera, nästan överflödiga idéer. Teologins makt över vetenskapen, sådan vi känner den från medeltid och tidig renässans, har brutits.
Kontroversen mellan Galileo och kyrkan kan ses som ännu ett steg i vetenskapens och religionens gradvisa differentiering.17 De nya teorierna om Gud, människan och världen ledde till att människorna började överväga hur Gud förhöll sig till världen. En mer antropocentrisk världsbild började anammas, en världsbild som gav människan den centrala platsen i tillvaron framför verklighetsområdena Gud och naturen.18
Under tidigt 1800-tal började frågan på allvar ställas om religion och vetenskap stod i strid med varandra? När teologins egentliga objekt inbegriper samma naturliga och fysiska fenomen som vetenskapen studerar, är det upplagt för konkurrens. Konkurrensen blir inte mindre av att vetenskapen och teologins metoder inte är tillräckligt åtskilda. Historien visar att detta ofrånkomligt leder till konflikt.19 En av dessa konflikter blev tydliga under 1800-talet då Charles Darwin presenterade sin teori om arternas uppkomst och människans härstamning.
Darwin utvecklade dessutom en teori om att de starkaste av olika arter överlever. De kan på så sätt föra sina gener vidare. Darwins stora fråga behandlades 1871 i boken Människans härstamning i vilken även tesen om att djuren inte var skapade fullkomliga lades fram.
Darwins tes att människan härstammade från aporna var en teori som helt motsade kyrkans skapelseteori. Kyrkan menade att människan härstammade från Adam och Eva, vilka var skapade av Gud. Jorden var enligt bibeln bara var några tusen år gammal och även den skapad
15 Hildingson, 1989.
16 Ibid.
17 Peterson, Månsson, 1997.
18 Bråkenhielm, 1994.
19 Ibid.
och bestämd av Gud. Kristna ”fundamentalister” reagerade kraftigt på evolutionsteorin, då de använde sina teologiska teser som ”control beliefs”, dvs. som bevis på att trosföreställningarna var grundläggande och inte möjliga att ifrågasätta. Dessa religiösa trosföreställningar kom att påverka vilka slags teorier som ansågs acceptabla.
Evolutionsteorin vilken ansågs inbegripa guds icke-existens var, med bibeln som ett dokument för bevis, icke acceptabel.
Kan vetenskapen och religionen på något sätt verka tillsammans utan konflikter? Måste inte konflikter uppstå när teologin och vetenskapen försöker ge förklaring på samma fenomen?
Den brittiske professorn Donald MacKay menar att konflikten kan undvikas, om vi kan förstå att både vetenskapen och teologin är berättigade att försöka ge förklaringar, men att dessa söks med olika metoder, har olika mål men ändå samma studieobjekt. Relationen mellan vetenskapen och religionen kan i detta fall ses som en komplementaritet.20 På det sättet kan både vetenskapen och teologins förklaringar av samma händelser vara sanna och fullständiga på sina egna nivåer. De ger varandra kompletterande svar.
Människans syn på Gud, världen och människan hade förändrats. Vetenskapen och de vetenskapliga metoderna och teorierna hade blivit en stark kraft att räkna med. Både i Europa och efter hand i andra världsdelar började människan efter renässansen och upplysningen leva i en alltmer vetenskapligt grundad kultur. Vetenskapen och tekniken avlägsnade successivt allt fler människor från den kristna uppenbarelseteologin och läran om frälsningen.21
4:2 En ny syn på kunskapen
I brytningen mellan vetenskapen och teologi vilken börjar under renässansen ställdes också filosofin i en svår position. Tidigare hade filosofin varit engagerad i teologiska frågor, men den framväxande vetenskapen ställde krav på att filosofin skulle bli empirisk. Dess uppgift skulle vara att analysera och klargöra inte bara vetenskapens föreställningar, begrepp och teorier utan även teologins. René Descartes föddes 1596 i nordfrankrike där han studerade latin, historia, filosofi, retorik, poesi samt matematik och fysik. Descartes föraktade dock stora delar av sitt undervisningsområde, framförallt den skolastiska filosofin. Den skolastiska filosofin var kyrkans filosofiska och vetenskapliga förklaringar under högmedeltiden.
20 Ibid.
21 Floistad, 1994.
Den hade som en följd av vetenskapens utveckling gett sig in på att försöka förklara alla trossanningar i termer av förnuftssanningar. Utgångspunkten var att den kristna tron i princip kunde begripas genom förnuftet. Skolastiken kännetecknades av dess eviga spekulativa argumentationer för och emot någonting, tex. argument för Guds existens och Gud som skapare av världen och människan. Descartes som avvisade skolastikens spekulationer fann att ”säker” kunskap gavs genom förnuftet och dess förmåga till matematiska kalkyler och beräkningar. Han hade stora svårigheter att förena religionen och vetenskapen, då den vetenskapliga utvecklingen med dess experiment och beräkningar framstod som självklara källor till kunskap. Descartes kom att stå för den mekanistiska världsbildens genombrott inom filosofin då han yttrade orden ”ge mig materia och rörelse och jag kan rekonstruera världen”22
Trots Descartes ogillande av skolastiken och svårigheter att förena kristendom och vetenskap fann han ändå att det fanns plats för både tron på Gud och tron på människans odödliga själ i den mekanistiska världsbilden.23 I den kunskapsteori han formulerade ingick en genomgripande dualism. Han menade att den kunskap som vi i egenskap av subjekt får genom förnimmelser och känsloupplevelser (s.k. subjektrelaterad kunskap) inte är kunskap om den verkliga, yttre världen, utan endast subjektiva erfarenheter och bilder skapade av oss själva i vårt medvetande.24Denna form av kunskap kallade han sekundär. I motsats till denna stod den primära, objektiva kunskapen vilken vi tillägnar oss genom vårt förnuft, vår förmåga att kalkylera och beräkna.25 Descartes skapar alltså en ny uppfattning om subjekt och objekt som bara tillåter människan att förstå den verklighet hon lever igenom tänkandet, inte via sin kropp och känsloliv.26 Med denna kunskapsteori, vilken säger att vi bara kan få absolut och sann kunskap genom vårt förnuft, hade Descartes också på sikt sagt att vi inte kan ha någon säker kunskap om Gud. Detta är inte möjligt då vi inte kan säga något om hans existens utifrån vårt förnuft, hur mycket vi än förmår beräkna och kalkylera. Allt detta blir bara tomma spekulationer. Inte heller var det säkert att det fanns någon av Gud given och nedlagd mening och ordning i skapelsen.27
Descartes gav både vetenskapen och människan frihet. Vetenskapen var fri att utforska världen och förklara dess funktion utifrån kalkylerande och beräknande naturlagar, utan att ta
22 Ibid, s.65.
23 Ibid.
24 Ekberg, 2004.
25 Ibid.
26 Ibid.
27 Ibid.
Guds vilja med i beräkningen. Människan kunde själv utifrån sin egen subjektiva erfarenhet välja mening och ändamål med livet, utan att ta Guds vilja med i beräkningen. Descartes förnekade inte Gud, tvärt om räknade han föreställningen om Gud som en i människan inneboende medfödd idé. I stället gav han genom dualismen Gud suveränitet i den andliga världen och människan suveränitet i den materiella världen. Själva innebörden i det hela blir att Descartes ger vetenskapen full rätt att förklara världen och grundlägger också vår tids individualism, i vilket människan själv, och inte Gud, är den som bestämmer.28
John Locke (1632–1704) tog till sig Descartes uppdelning i primär och sekundär kunskap diskuterade kunskap som en individuell möjlighet för alla människor. Han menade att alla människor föds med samma förutsättningar för kunskap och att den kunskap människan har är den kunskap vetenskapen har gett henne. Kunskap för Locke är ”uppfattningar om olika idéers överensstämmelse eller oförenlighet, antingen inbördes eller med den kända världen.”29 Han menade vidare, tvärt emot Descartes, att det inte finns några medfödda idéer utan utgångspunkten är medvetandet, vilket han beskriver som en oskriven tavla som vi sedan efter hand fyller ut med idéer baserade på erfarenheter eller sinnesförnimmelser. I Lockes empirism är Gud i stort sett borta. Genom ”att i människans egenart inarbeta de intuitiva förmågorna att hantera kunskapen har Locke opererat bort behovet av honom.”30 Han menar här att Gud endast var med vid skapandet av människan, då Gud försåg människan med förmågan till vetenskaplig kunskap.
Immanuel Kant föddes 1724 i Köningsberg, (Preussen) där han studerade filosofi, matematik, teologi, och dogmatik. Kant formulerade sin kunskapsteori genom att ställa sig frågan, ”Vad kan jag veta?” Hans svar blev att verklig kunskap dvs. det vi verkligen kan veta är begränsat till erfarenheter av den fysiska världen. Trots att Kant skrev många verk inom kunskapsteorin var det moralfilosofin som var hans huvudämne. Det moraliska området inom människan finner Kant i vårt förnufts natur, den som gör oss till rationellt handlande varelser stående över all annan natur. Han menade också att om människan ska uppnå full frihet och självständighet måste hon handla utan hänsyn till naturliga böjelser eller känslor eftersom dessa är underkastade naturens lagar.31 Kant säger här att människan måste stå fri från yttre källor, eller yttre auktoriteter, till och med Gud. Först när detta är uppfyllt uppstår viljan att
28 Ibid.
29 Sörlin, 2004, s.195.
30 Ibid. s. 195.
31 Ibid.
handla rationellt och för alla människors bästa. Med detta så gör Kant Gud överflödig vad det gäller människans moraliska handlingar. Människan kan själv i egenskap av rationellt förnuft och moralisk vilja göra det goda utan bistånd av Gud. Den enda auktoritet Kant tillåter människan att underkasta sig för är förnuftet självt. Genom förnuftet har människan en av sig själv given inneboende morallag.32 Kant har dessutom visat att vi utifrån vår kunskap inte kan säga något som helst om Guds existens. Det enda vi kan är att som förnuftiga och moraliska subjekt tro eller hoppas att Gud existerar.33Även Kants religionsfilosofi ger grund för tesen:
Religionen är inte längre en fråga om uppenbarelse och tro på en transcendent skapare, utan en verksamhet inom gränserna för det praktiska förnuftet.34
Med detta menar Kant att vi kan anta Gud som en rimlig och logisk hypotes, men om Gud kan vi ingenting veta.
4:3 En ny syn på samhället
Karl Marxs filosofi har sina rötter i den utveckling som jag i det föregående har beskrivit, om än vi kan säga att den har sin början i den industriella revolutionen. Marx föddes i Trier år 1818 och kom att starkt påverkas av den franska revolutionens ideal om frihet, jämlikhet och broderskap. Genom studier av filosofi och kända franska socialisters verk inspirerades han till att tillsammans med Friedrich Engels skriva Det kommunistiska manifestet 1848. 1849 emigrerade han till London där han kom att bo resten av sitt liv, och också skriva flertalet av sina mest kända verk.
England led under denna tid av arbetslöshet, fattigdom och stora klassmotsättningar. Inom filosofin, inte minst inspirerad av Kant och Friedrich Hegel (1770-1831) hade tanken på de transcendenta verklighetsområdena på allvar börjat försvinna. Denna tendens, att utelämna föreställningen om en transcendent verklighet spred sig till det ”vanliga” folket.
32 Ibid.
33 Floistad, 1994.
34 Ibid. s.229.
Marx filosofi, som var en filosofi för radikala sociala förändringar, en så kallad social revolution stod i överensstämmelse med denna utveckling.35 Han menade att människan och hennes naturliga verksamheter är den högsta och den enda verkligheten. Han kritiserade därför starkt himmelska och jordiska gudar, och antog att religion är ett opium för folket.36 Gud och religion är någonting människan skapar och inte tvärt om. Han fann att religion är både ett uttryck för och en protest mot nöd. Den är ett medel för de som är i nöd att finna tröst. Den arbetslösa, fattiga människan skapar Gud, eftersom hon har behov av tröst. Marx menade också att religionen distraherar människan från dess riktiga mål och att den användes av den styrande överklassen som ett medel att lugna folket. Så länge den fattiga och förtryckta kunde tro på Gud, och en himmel utan fattigdom och nöd som mål, var religionen enligt Marx ett ”opium för folket”. Den verkliga fienden var inte religionen i sig, utan samhället som genom fattigdom och nöd producerade och vidmakthöll religionen.37
Enligt Marx är arbete källan till allt värde, det som gör att inte bara jord och kapital får värde utan också människan får ett värde genom produktionen. Dock menar han att arbetet inte fullt ut betalas efter det värde som arbetet skapar. Detta skapar en ständig kamp mellan arbetarna och kapitalisterna om hur produktionen skall bedrivas, hur lång arbetstiden ska vara samt hur mycket lön arbetarna skall få.38 Marx ansåg av detta att människan i det kapitalistiska samhället blev alienerad och utsugen. Hon blev fråntagen sin mänsklighet och sin del i produktionens värde. Hans uppfattning var att en viss grupp människor inte ska äga naturen, eftersom de då äger andra människors verklighet och mänsklighet.39 Dessa frågor var viktigare för Marx än de religiösa då han definierade som jag visat religionen ur ett icke transcendent perspektiv. Eftersom hans mening är att religionen är en produkt av ekonomi och makt. Dess ursprung har inte med en transcendent verklighet att göra. Med Marx tas steget ytterligare mot ett mera differentierat och sekulärt samhälle.
Den franske sociologen Émile Durkheim (1858-1917) är ett ytterligare namn som förklarar vår förståelse av samhällets sekularisering. Durkheim ansåg att de umgängesformer som utvecklades i samhället inte enbart kunde förklaras utifrån de enskilda individernas eget psyke
35 Ibid.
36 Thrower, 1999.
37 Ibid.
38 Sörlin, 2004.
39 Floistad, 1994.
utan samhället har en existens för sig och utövar ett socialt tvång.40 Samhället är, en kollektiv själ, ett samhälleligt psyke. De religiösa företeelserna är styrda av denna sociala gemenskap.
Att exempelvis en primitiv stam har vissa tabuföreställningar i vilka vissa saker är heliga menar Durkheim beror på att samhället har infört bestämmelser och förbud kring dessa föremål och på så sätt skapat tabu kring dem.41 Det finns alltså ingen helig transcendent verklighet, utan det heliga är egentligen samhället i sig.
Durkhemims tyske motsvarighet var Max Weber (1864-1920) som fann att kapitalismens uppkomst i Europa var beroende av utvecklingen inom religionen. Han såg tendenser till privatägandets början i protestantismen och speciellt i kalvinismen.42 Både Durkheim och Weber studerade religion utifrån en social-vetenskaplig kontext, i vilken de höll isär frågorna om sanningshalten i religionen och religionens sociala funktion. Teorin om samhällsdifferentiering utgjorde kärnan i bådas teorier, men deras slutsatser om religionen skiljer sig ändå från varandra på många punkter. En tanke de hade gemensamt, som också kan ses som grunden till modernare sekulariseringsteorier, är att de historiskt sett gamla och traditionella religionerna inte kan överleva moderniseringens angrepp.43 Både Durkheim och Weber tog för givet att de ”gamla” religionerna inte hade någon chans att överleva i den moderna, polyteistiska världen. ”The old gods are growing old or are already dead”44 menade Durkheim, medan Weber menade att ”The old churches remain only as a refuge for those who cannot bear the fate of the times like a man”.45 Såväl Durkheim som Weber ansåg att avmystifieringen och differentieringsprocessen är någonting som pågått under en mycket lång tid, och att det var viktiga steg i utvecklingen mot dagens mer sekulariserade samhällen.
Under 1900–talet fortsätter vetenskapen att utvecklas liksom de filosofiska frågorna, vilket föder nya frågor om Gud, människan och världen. De vetenskapliga framgångarna inom i sort sett alla områden har som vi sett lett till en moderniseringsprocess, vilken också inneburit en tid präglad av två stora världskrig. Under första världskriget dog hundratusentals personer, under andra världskriget tillgodogjorde man sig de vetenskapliga skolade hjärnorna i krigsföringens syfte.46
40 Eriksson, 1983.
41 Ibid.
42 Ibid.
43 Casanova, 1994.
44 Ibid. s.18
45 Ibid. s 18
46 Henrik von Wright, 1986.
Hur påverkar då den moderna historien människans religiösa tro? Har det vetenskapliga tänkandet slutligen helt ersatt den religiösa tron?
5. Religionssociologiska teser
5:1 José Casanova
José Casanova talar om religionen i en privat sfär, bortskuffad från den moderna sekulära staten och dess kapitalism. Det moderna samhället med dess byråkrati, moderna vetenskap och kapitalistiska marknad agerar som om Gud inte existerar. Ändå, menar Casanova, tror människan i den moderna världen på Gud. Religioner av alla dess former återfinns i den moderna världen.47 Betyder detta att människan är i behov av religionen? Är religionens plats i den moderna världen tryggad?
Enligt Casanova är dagens forskare beväpnade med vetenskapliga bevis för en ljus framtid för religionen i det västerländska samhället. Men så har det inte alltid varit, snarare tvärtom. För cirka 20 år sedan var det knappast någon som ville delta i den första riktiga sekulariseringsdebatten. Vid denna tidpunkt förutspåddes religionen ingen vidare ljus framtid, det fanns till och med teologer vilka menade att Gud och religionen var på väg att dö ut.48 Casanova ställer sig frågan hur denna vändning kan ha skett? Hur kan det ha gått från denna negativa bild av religionens plats i samhället och människans behov av denna till en ljus syn på religionen idag?
Hur förklarar Casanova denna förändring? Han påminner om att det förmodligen inte är verkligheten själv som har förändrat sig utan vår uppfattning av den. Vi bevittnar en
”Kuhniansk revolution”, dvs. ett nytt sätt att se på religionen.49 Både hos Weber som Durkheim var sekulariseringstesen kärnan i förståelsen av det moderna samhället. Casanova anser att sekulariseringsteorin är sammanvävd med den moderna världens alla teorier, därför
47 Casanova, 1994.
48 Ibid.
49 Ibid.
kan man inte överge sekulariseringsteorin utan att ifrågasätta hela nätverket av teorier.50 Casanova menar att hela debatten kring sekularisering borde föranledas med en skylt där det står, ”proceed at your own risk”51, vilket beskriver hur komplex hela debatten är.
Vi måste enligt Casanova hålla isär vissa delar i sekularisations teorin. Denna består av tre delar. Sekularisering som differentiering, sekularisering som nedgång i religiös tro och praktik och sekularisering som religionens privatisering.52 Modernisering som differentiering är enligt Casanova den riktiga kärnan i teorin. Detta handlar om att samhället befrias från kyrkans auktoritet och att detta med tiden har lett till statskyrkosystemets sammanbrott. Krafterna bakom denna utveckling är den moderna staten, kapitalismen, vetenskapen samt den protestantiska reformationen. Argumentet varför just reformationen var en kraft till sekulariseringen är bland andra att reformationen bröt sönder den enhetliga kristna världen.
Casanova talar om något som han kallar för ”deprivatization”. Det handlar om en sorts bakvänd privatisering. Med en deprivatiserad religion menar Casanova att religionen på något sätt är socialt eller politiskt aktiv. Religionen gör sig synlig i samhället exempelvis genom protest mot abort eller miljöförstöring. Casanova nämner den latinamerikanska befrielseteologin som kämpade mot jordägarna, som tog jorden från fattiga och fundamentalistisk protestantism i Nordamerika som protesterade mot abort, som deprivatiserade religioner. När vi talar om sekularisering tar många för givet att privatisering är en frukt av denna, men Casanova håller inte med. Han anser att den individuella privatiseringen av religionen utifrån både empiriskt och teoretiska skäl varken är en trend i moderniseringsprocessen eller en frukt av sekulariseringen utan mer ska förstås som en historisk möjlighet bland andra. Casanova anser att religioner själva kan föredra en mer privatiserad, eller mer personlig orienterad inriktning och att många tankekategorier som dominerar västvärlden hävdar att religionen ska vara privat.53
Vidare menar han att religionens utveckling under 1980-talet vände upp och ner på de förutfattade meningarna, att sekulariseringen skulle innebära religionens tillbakagång och en samtidig religiös privatisering. Religionen vägrade privatiseras. Den kom istället att utveckla sig till en social och politiskt faktor i det offentliga ljuset. Religionen flyttade ut från kyrkan
50 Ibid.
51 Ibid. s.12.
52 Ibid.
53 Ibid.
och kom att påverka många av de intresseområden som fanns i samhället, som till exempel miljö, abortfrågan, ekonomi och rasism.54 Vidare anser han att de senaste fallen av religion
"going public", eller annorlunda uttryckt, tar en allmän ställning för att försvara rättigheten av ett modernt offentligt område, utgör exempel på vad han benämner som deprivatiseringen av modern religion.55
Den klassiska sekulariseringsteorin innebär att när religionen differentieras eller särskiljs från sitt tidigare sammanhang så privatiseras den. Olika religiösa övertygelser konkurrerar med varandra, vilket gör att religionen som världsbild på många håll spricker. Därmed förs frälsningsfrågan helt till livets privata vrå. Casanova menar dock att detta kan ske, men han menar inte att religionens privatisering bör ses som en strukturellt betingad modern trend.
Casanova betonar mer att religion bör vara aktiv på det civila samhällets nivå som deltagare i den offentliga debatten om till exempel abort eller ekonomi.56
Att ställa sig frågan hur den moderna människan förhåller sig till religionen idag finner Casanova problematiskt. Första problemet uppstår med frågan om det finns empiriska bevis för att kunna säkerställa och bevisa en religiös nedgång eller är det bara antaganden som lägger grunden för tesen? Nästa problem blir att bedöma ifall de bevis som faktiskt finns är tillräckliga och nog användbara för att kunna göra en bedömning? Ytterligare svårigheter blir att veta vad det är vi ska undersöka, dvs vad räknas som religion.57
Casanova menar vidare att differentieringen har följts av en religiös nedgång i både tro och praktik. Den vanliga föreställningen har ofta varit att moderniseringen inneburit en nedgång av religiös tro och praktik. Men Casanova menar att sedan andra världskrigets slut har religiositeten i väst på det stora hela antingen ökat eller behållit sin livskraft. Detta trots att världen förändrats genom modernisering, industrialisering, urbanisering och utbildats radikalt sedan andra världskriget.58 Casanova menar att det västerländska Europa är bland de mest moderna, differentierade, industriella och mest utbildade samhällena i världen. Casanovas forskningsresultat visar att i det västerländska Europa där kyrkan har lyckas vidmakthålla sin auktoritet så har det rådande empiriska materialet visat på att religionen tenderar att avta.
54 Ibid.
55 Ibid.
56 Ibid.
57 Ibid.
58 ibid.
Detta kan dock jämföras med andra moderna och industrialiserade länder som exempelvis Amerika och Japan där religiositeten inte tenderar att avta.59 Casanova ser orsaken till detta i sina forskningsresultat, framförallt i skillnad mellan europeiskt och amerikanskt kyrkoliv. I Europa har kyrkorna i stort motsatt sig moderniseringens krav och vidmakthållit kraven på en monopolitisk ställning, vilket har lett till en hög nedgång av kyrkoliv i Europa. I Amerika som inte behäftats med ett förtryckande statskyrkosystem är däremot kyrkolivet högt. Av detta drar Casanova slutsatsen att eftersom USA aldrig har varit en absolutistisk stat där kyrka och stat varit sammanbundna så har kyrkan och staten aldrig kunnat samverkat för att uppehålla en konservativ politisk och religiös tvångsmakt gentemot moderniseringens krav på mänskliga och samhälleliga friheter.60 I Europa däremot är förhållandena tvärt om vilket varit förödande för det europeiska kyrkolivet.
5:2 Steve Bruce
Steve Bruce driver tesen om att moderniseringen skapar problem för religionen.
Moderniseringen har lett till industrialisering, som i sin tur lett till urbanisering, vilket slutligen lett till en ökad individualism. Individualismen vilken föddes i och med reformationen har enligt Bruce inte gynnat religionen. Det är individualismen som utgör det främsta hotet mot den tro och gemenskap som kyrkan byggt sin existens på.61 Debatten kring sekulariseringen är och har varit väldigt komplex. Bruce anser att åsikterna är många, samtidigt som meningarna ofta sammanflätas, vilket ibland gör det väldigt svårt att urskilja klara meningsskiljaktigheter. Bruce menar att kärnan i sekularisering som begrepp är att färre människor idag har religiösa behov gentemot förr i tiden.62 Han menar även att en religiös tillvaro inte är möjlig för människan om inte tron förs vidare och upptas av nya generationer.
Sker ingen traditionell förmedling blir samhället och människan sekulärt och människans behov av religiösa institutioner dör ut. Men om än vi skulle börja historien på nytt utan några som helt religiösa företeelser, skulle ändå någon eller några tänka i religiösa banor och utföra religiösa ritualer. Detta behöver inte betyda att människan har ett obotligt religiöst behov, snarare att det är en logisk betraktelse av omgivningen och den mänskliga situationen.
59 Ibid.
60 Ekberg, 2004.
61 Bruce, 1996.
62 Bruce, 1992.
Samtidigt finner Bruce att den religiösa trenden i dagens samhälle inte nödvändigtvis pekar mot ateism, utan snarare mot en allt större likgiltighet inför religion.63
Bruce har försökt att summera det samlade bevismaterialet om religion i England före och strax efter reformationen.64 Han anser att människor förr i tiden, det vill säga tiden kring reformationens utbrott, inte var så religiösa som det tidigare framställts. Bruce påpekar att ingen kan förneka kyrkans makt och auktoritet, men frågan är hur detta påverkade den enskilde individen på ett socialt plan och vilken genklang den hade i medvetandet hos vanligt folk. Religiositeten i dagens samhälle skiljer sig inte så mycket från tidigare generationer, som man tidigare trott. Jämför vi det förgångna med nutiden anser Bruce att det finns en identifierbar skillnad i populariteten och betoningen av till exempel trossatser, religiösa handlingar och institutioner, vilket förutsätter förekomsten av övernaturliga väsen, eller processer som innehar en moralisk avsikt.65
Moderniseringen i form av social förändring gör enligt Bruce den kyrkliga formen av religion i stort sett omöjlig. Kyrkan klarar inte den kulturella och etniska pluralism som finns idag i samhället. Moderniseringen har underminerat kyrkans hierarki, och dess sociala struktur, som under en lång tid varit grunden för dess existens. Religionen söker sig ut från de traditionella kyrkorna. I Europa har olika omständigheter, främst protestantismen och individualismen gjort att vår tidigare religiösa kultur kulminerat. I dagens samhälle tenderar individer att skapa sina egna gudar, istället för tvärtom.66 Bruce menar att sekulariseringsteorin är en förklarande modell, som hävdar att religionen minskar som en reaktion på moderniseringen.
Sekulariseringen är en mångsidig och komplex föreställning som inte låter sig själv testas rent kvantitativt. Vidare anser han att sekulariseringen medför en social differentiering i samhället.
Speciella institutioner utvecklas för att ta hand om olika specifika funktioner som till exempel vård, skola, områden som tidigare styrdes och kontrollerades av kyrkan.67
Bruce menar att konsekvenserna av en social differentiering och den sekulära socialisering som sekulariseringen medför, blir att det religiösa antalet ökar samt att religionen privatiseras och ”trycks in” i den sociala ordningen. Religionen blir inte längre en nödvändighet eller
63 Bruce, 2002.
64 Heelas, 1998.
65 Bruce, 1992.
66 Heelas, 1998.
67 Bruce, 1992.
någonting påtvingat, utan snarare en fritidssysselsättning. Människan får helt enkelt ett mer avslappnat förhållandesätt till religionen. Att religionen privatiseras samt tagit en större plats i samhället enligt Bruce, medför att religionen tappar delar av sin tidigare funktion.68 Bruce anser vidare att moderniseringen medför en kulturell övergång, i den meningen att moderniseringen upplöser de religiösa samfunden med sina traditionella mönster och sin hierarki. Han menar att en utökad kommunikation, vilket bör ses som en del av moderniseringen, medför att människor blir mer medvetna om andra seder, sätt, värderingar och livsstilar, vilket påverkar den traditionella kyrkan på ett negativt sätt. Men trots att en utökad kommunikation, industrialisering och urbanisering påverkade de traditionella samfunden negativt innebär detta på kort sikt ändå en ökning av det allmänna intresset för religion och religiositet i stort. Detta menar han dock endast var en kort trend eftersom att det bland annat i Storbritannien sedan 1950-talet varit en stor nedåtgång vad gäller religion och religiositet.69
Bruce vill inte få det att låta som om religionen kommer att försvinna i det moderna samhället. Istället menar han att religion som fenomen kommer att överleva, men då som en privat tro och praktik hos den enskilde individen. Den kommer även mest troligt att återupptas vid traumatiska situationer och vid stora sociala förändringar. Religionen kommer att få en ny roll att spela, och på en annan nivå än tidigare. Han menar att religionen kommer att föras vidare främst inom familjen och andra tätt sammansatta grupperingar, som en sorts tradition.
Det är här religionen kommer att hållas kvar, växa och utvecklas.70
5:3 Thomas Luckmann
I samband med den industriella revolutionen i Europa förutspåddes religionen två utgångar.
Vissa menade att religionen skulle kunna anpassa sig till det moderna samhället och fortsätta sin stabila medverkan i samhället. Andra var av åsikten att religionen helt skulle försvinna i all dess form ifall fördelarna skulle väga över till den nya sociala ordningen.71
68 Ibid.
69 Ibid.
70 Ibid.
71 Luckmann & Beckford, 1989.
Thomas Luckmann anser att förändringarna i religionen sker på grund av både sociala förändringar och som en källa av förändring i sig själv. Den stora frågan blir då vad religionens öde är i en värld av urbanisering, formella organisationer, rationella arbetsdiscipliner och centraliserade statsadministrationer? Luckmann menar att det inte finns någon enkel huvudtes till religionens förändring utan det finns flera olika teser till förklaringen av hur religionen ser ut idag. En aspekt är sekulariseringsteorin. Dock menar han att moderniseringen och det moderna samhället inte är orsaken till denna sekularisering.
Ytterligare en orsak till att religionen förändrat sig är differentieringen vilket lett till att den institutionella funktionen hos religionen har försvunnit, och därför har religionen försvunnit från de offentliga platserna. Religionen har därför blivit ”förvisad” till de mer privata sfärerna i livet.72
Luckmann menar att det är en grundläggande egenskap hos människan att ha en religion.
Varje människa är religiös på sitt sätt. Denna religion är något annat än kyrkoorienterad religiositet, sådan religiositet vilket är knuten till religiösa institutioner som en traditionell form av religiositet. Luckmann menar att denna form av religiositet är vanligare på landsbygden än i städerna, kvinnor i större utsträckning än män, äldre och unga i större utsträckning än medelålders är ”kyrkoreligiösa”. Här pekar han även på betydelsen för det religiösa engagemanget i uppfostran av barnen. Luckmann menar att det är skillnad på det religiösa engagemanget ifall barnet vuxit upp i ”fast religiös sed”, ”svag religiös sed” eller
”ingen religiös sed”.73 I dagens samhälle menar han att en allt mindre del av befolkningen genomgår en påtaglig religiös socialisation. Under det förindustriella samhället skedde denna religiösa socialisation i stor utsträckning medan efter samhällets förändring skedde detta i betydligt mindre utsträckning och ansågs ha en mindre relevans. Den religiösa socialisationen började mer uppfattas som ett retoriskt system vilket inte hade någon betydelse för det dagliga livet.74
Förutom urskiljandet av ”kyrkoreligiositet” anser Luckmann att varje människa är religiös och att varje människa har både en ”vanlig” världsbild, en s.k. profan världsbild samt en som sträcker sig utanför det normala, en s.k. ”helig sfär”. Eftersom alla människor har dessa båda
72 Ibid.
73 Luckmann, 2004.
74 Ibid.
världsbilder menar han att religionen är universell på det individuella planet75 Tidigare har religionen som institution representerat denna ”heliga sfär” medan i dagens västerländska samhälle lämnas individen själva att bygga upp sin världsbild på grundval av alla de uppfattningar de ställs inför byggda på egna intressen. I personers individuella världsbilder finns uppfattningar som inte kan förstås eller kan verka ogripbara.
Detta ogripbara som kanske bara existerar som en känsla kan bilda en helig sfär och utifrån detta menar Luckmann att dagens dominerande religionsform är ”den osynliga religionen”.76 Den osynliga religionen kan enligt Göran Gustavsson även benämnas som ”privatreligion”
vilket står för den religionsform vilken Luckmann anser härska i dagens samhälle.77 I och med de förändringar det västerländska samhället genomgått har religionen flyttats från en offentlig sfär till en privat sfär hos individerna.
Luckmann menar att i den tidiga feodala och kapitalistiska samhällena bestämdes stor del av individens handlande utifrån vilken ställning de hade i samhället. Valmöjligheterna var begränsade och huvuddelen av en människas liv ingick i den offentliga sfären. I dagens samhälle menar han att individen endast är underkastad sig någon form av kontroll i sitt arbetsliv. I övrigt är valmöjligheterna stora då människor väljer sina vänner, partner och fritidssysselsättning på ett helt annat sätt än tidigare.
Detta menar Luckmann också gäller för de yttersta värdesystemen hos individer.78 Enligt Luckmann hämtar privat religiositet inspiration från många håll. Den kan ta huvuddelar från de kyrkliga traditionella institutionerna och komplettera detta med andra element som verkar tilltalande. Vidare menar han att individens yttersta meningssystem i livet som liktydigt med individens religion. Luckmann anser att religionen inte försvinner utan de transcendenta erfarenheterna innebär att människan överskridit sina egna erfarenheter och anammar de
”stora” transcendenser som ligger i världsreligionernas tankesystem, men det kan även ske genom upplevelsen av ”små” transcendenser exempelvis under dröm, extas och meditation.
Luckmann hävdar att dessa ”små” transcendenser tenderar att bli de enda transcendenserna och därmed krymper det transcendenta. Samtidigt som det transcendenta krymper hävdar han att självförverkligande, personlig autonomi och att ge uttryck för sin personlighet breder ut sig
75 Ibid.
76 Ibid.
77 Gustavsson, 2000.
78 Luckmann, 2004 .
i människors tankevärld. Personer får andra behov där människans sätts i centrum och där Gud trängs bort men ändå, enligt Luckmann går det att konstatera att religionen breder ut sig i form av ”den osynliga religionen” 79
5:4 Peter Berger
Sociologen Peter Berger förutspådde i slutet av 1960 – talet att vid det tjugoförsta århundradets inträde skulle religiöst troende människor endast finnas i obetydliga sekter undangömda från den omgivande världens sekulariserade kultur.80 Berger var från början av den uppfattningen att modernisering leder till sekularisering.
Religionen har inte minskat i den utsträckning Berger antydde på 1960–talet, den ligger ungefär kvar på den nivå den tidigare legat på. Berger har dock gott ifrån denna tes till viss del och under 1990–talet skriver Berger att större delen av världens befolkning idag inte kan kallas sekulära samt att världen har blivit väldigt religiös, i vissa områden kanske till och med mer än någonsin. Moderniseringsprocessen har visserligen haft vissa sekulära effekter på samhället, men man måste skilja samhället från den enskilda människan och dess individualitet. 81
Berger menar att man visst kan säga att vissa religiösa institutioner och samfund tappat inflytande i samhället, men många religiösa tankar och föreställningar, både nya och gamla, har i stället ökat explosionsartat hos individen i och med moderniseringen. Berger menar att relationen mellan religionen och moderniseringen inte är så enkel som många forskare menat, det är snarare ett väldigt komplext förhållande. Berger menar också att tesen om att modernisering uteslutande leder till ett förnekande av religionen inom både samhället som för den enskilda individen inte stämmer. Sekulariseringens påverkan kan även skilja sig för samhället som för den enskilde individen. Berger menar att moderniseringen har haft vissa sekulariserade effekter, mer på vissa ställen än på andra.
Självklart finns det även vissa religiösa människor som upplever moderniseringen och sekulariseringen som ett hot och som en fiende. Berger menar vidare att det kan vara möjligt
79 Ibid.
80 Sander, 2005.
81 Berger, 1999.
att förneka moderniseringen i teorin men väldigt svårt att göra det i praktiken.
Moderniseringen är en väldigt stark kraft att räkna med vilket religionerna blivit varse om, vissa mer än andra. Samtidigt finns det andra som ser moderniseringen som en sorts naturlig och oövervinnelig världsåskådning som religionen helt enkelt får anpassa sig till och efter.82
Berger menar att om vi verkligen skulle leva i en helt sekulariserad värld, skulle religiösa institutioner vara tvungna att acceptera detta och helt enkelt bli tvungna att anpassa sig därefter. Detta har inte skett i dagens samhälle, men ändå har flertalet religiösa samfund lyckats ta nya institutionella former och ”överlevt” moderniseringen utan någon som helt anpassning och dessutom lyckats blomstra.83
Berger menar att världen idag är massivt religiös, dock med vissa undantag. I väst Europa anser Berger den gamla sekulariseringsteorin hålla, dvs. med en ökad modernisering sker även en ökad sekularisering. Efter andra världskriget har väldigt religiösa länder som Italien, Spanien och Grekland upplevt en nedgång i kyrkrelaterade religioner. Berger menar att det nu är en massiv sekulär Europa kultur som har invaderat de sydliga europeiska länderna.
Vidare menar han även att det är ganska troligt att denna tendens även kommer påverka de östeuropeiska länderna då de undan för undan blir integrerade i det ”nya” Europa.84
Trots att sekulariseringen i Europa spridit ut sig och att en alienation från kyrkan sker menar Berger att undersökningar visar på att religionen inte är på väg bort. Här menar han att förklaringen till Europas situation mer beror på att religionen som institution skiftar plats än att Europa blir mer sekulariserat. Berger menar att det är svårt att spekulera i religionens vara i dagens och kommande samhällen dock kan han säga att:
There is no reason to think the world of the twenty – first century will be any less religious than the world is today.85
Berger och hans kollega Thomas Luckmann lägger även en social konstruktion på hur människor socialiseras in i olika livsuppfattningar. De menar att individers livsutveckling sker genom socialisation. De använder sig begreppen primär socialisation och sekundär
82 Ibid.
83 Ibid.
84 Ibid.
85 Ibid. s.12.
socialisation, där den primära består av närstående personer, exempelvis föräldrar har ett avgörande inflytande på individen.86 Den sekundära socialisationen sker när ”yttre” personer påverkar individen, exempelvis när barnet börjar skolan startar ofta den sekundära socialisationen från lärarna. Berger och Luckmann menar att under den primära socialisationen har individen inte något val av verklighetsuppfattningar utan den verklighet som internaliseras uppfattas som den enda verkligheten och därigenom blir fast rotad i medvetandet.87 Den sekundära socialisationen kan rubba den primära, dock är oftast den primära socialisationen så fast förankrad i individen att verklighetsuppfattningen inte förändras.
Berger och Luckmann talar vidare om en plausibilitetsstruktur. Med det menar de att ett symboliskt universum fungerar bäst när det är förankrat i grupper av levande människor som håller sig till samma verklighetsuppfattning. De menar att alla religiösa traditioner kräver en social struktur inom vilken den religiösa verkligheten:
betraktas som självklar och inom generationer av individer socialiseras på sådant sätt att världen blir verklig för dem. När denna plausibilitetsstruktur rubbas eller bryts, då skakar den kristna världen och dess verklighetsuppfattning uppfattas inte längre som en självskriven sanning.88
Berger och Luckmann menar att i krissituationer kan de olika teknikerna för att vidmakthålla verkligheten inte räcka till, detta kan då leda till att individer byter verklighetsuppfattning, en så kallad alternation.
6. Resultatredovisning och analys
Hur ska vi då förstå religionens vara i det moderna samhället utifrån den religionssociologiska forskningen? Forskarna som ligger till grund för uppsatsen har belyst olika variabler för att besvara frågan hur den moderna människan förhåller sig till religion. De variabler jag har lyft fram, och skall diskutera är för Casanova: Privatisering, differentiering och deprivatisering.
För Bruce: Individualism, pluralism samt socialisation. Luckmanns variabler är socialisation,
86 Geels & Wikström, 1985.
87 Ibid.
88 Ibid. s. 40-41.
personlig autonomi och människans medfödda behov, och slutligen Berger som även han belyser socialisationens roll men utvecklar det vidare med variabeln plausibilitetsstruktur.
Casanova trycker på att den västerländska religiositeten har privatiserats i stor utsträckning, där religionen blivit mera personligt orienterad. Religionens roll i samhället har dock enligt Casanova differentieras i takt med att en modernisering skett. Religionens tidigare institutionella funktioner såsom exempelvis sjukvård och skola har ersatts av sekulära institutioner. I takt med differentieringen menar han även att en deprivatisering skett. Med det menar han att religiösa organisationer på något sätt kommit att bli politiskt eller socialt aktiva, dvs. religiösa institutioner har kommit att engagera sig i frågor som från början inte är religiösa. Exempelvis engagemang i abortfrågor och miljö.
Även Steve Bruce hävdar att religionen privatiseras och differentieras i takt med moderniseringen, men menar att det är variabeln individualism som är anledningen till detta.
Han anser att människans framträdande individualism har träng bort religionen och utgör det främsta hotet mot kyrkans existens. Även den kulturella och etniska pluralismen i dagens samhälle går hårt åt mot kyrkan. Dagens människor, enligt Bruce ser mer religionen som en privat ”fritidssysselsättning”. Bruce menar att människans individualism och bortträngande av religionen leder till att kommande generationer inte blir socialiserade in i ett religiöst tänkande och på så sätt kommer religionen i framtiden mer ske i form av privat tro och praktik hos den enskilde individen. På det stora hela menar Bruce att det kommer uppstå en mer likgiltighet för religionen där den mer kommer att utövas inom privata grupper och familjer där den sedan först vidare.
Enligt min mening, anser jag att Bruce både kan ha rätt som att han är ute på tunn is. Ser man till Västeuropa kan jag tänka mig att tendensen till en avtagande religiositet ökar, vilket även Bruce hävdar i alla fall i Storbritannien. Jag kan tänka mig att människor i dagens samhälle kan få det sociala behovet religionen kunde erbjuda för hundra år sedan på annat håll, exempelvis genom idrottsföreningar, studiecirklar, studieförbund mm. Sedan tror jag dagens moderna människa präglat av jämlikhet mellan könen och rationellt tänkande inte är lika
”attraherad” av religionen idag, mycket på grund av dess historiska patriarkala prägel.
Socialisationens betydelse för religionen har även Berger och Luckmann belyst, då de menar att människan socialiseras i form av ”primär” och ”sekundär” socialisation. Den primära
