Syftet med denna studie har varit att undersöka vad som händer med det yttersta
skyddsnätet inom offentlig sektor när vi går från välfärd till arbetslinje (welfare to workfare) och vilken betydelse stadsmissionerna får som representant för den tredje sektorn i ett allt mer individualistiskt samhället.
Den första frågeställningen i studien angående vilka problem och svårigheter som människor som är i behov av ekonomisk hjälp möter i dagens samhälle är enligt intervjupersonerna i studien hur vi idag har en förvrängd bild kring vad som ligger till grund för individernas komplexa problematik. Några av de strukturella utmaningar som finns i samhället och som tenderar att bli individens ansvarsområde är exempelvis bostadsbristen, utvecklingen av arbetslinjen (welfare to workfare) och ändringarna i demografin som har blivit mer ojämlik. Utmaningar och svårigheter som samhället skulle behöva arbeta med på strukturell nivå men där samhället istället anser att individerna själva ska lösa dessa problem genom individuella insatser. Den offentliga sektorn ställer allt mer krav på att individen ska vara mer
självgående, i och med nedskärningar som sker inom offentlig sektor. En utveckling som tydligt visar hur arbetslinjen har implementerats inom välfärden och att individen inte längre har tillgång till den välfärd och hjälp som fanns tidigare (Dahlstedt, 2009). En utveckling som även styrks genom tidigare studier (Panican & Ulmestig, 2011; Salonen, 2013; Stranz, 2007) på området.
Individer i utanförskap har idag en allt mer komplex problematik och som kan innehålla missbruk, hemlöshet, psykisk ohälsa och arbetslöshet. En grupp som kommer allt längre ifrån samhället och som relaterar till en större ojämlikhet i demografin. Något som skulle kunna anses bero på att individer i utsatthet inte klarar av de krav som ställs i ett
individualistiskt samhälle och hamnar således utanför. Ett utanförskap som enligt flera studier (Angelin, 2009; Hjort, 2004; Olsson & Nordfeldt, 2008) är på flera områden så som inom konsumtion, bostadsmarknad och ekonomiskt utanförskap. En aspekt som även socialsekreterarna i studien beskriver om förhoppningen om att de administrativa
arbetsuppgifterna ska minskas och möjliggöra för mer tid till socialt arbete. Däremot tar de administrativa arbetsuppgifterna allt för mycket tid och gör att stadsmissionerna istället får arbeta med det sociala arbetet, ett arbete som stadsmissionerna har lång erfarenhet av. Detta leder in resultatet på den andra frågeställningen i studien kring stadsmissionernas betydelse för individer i fattigdom och utsatthet i dagens samhälle. Som tidigare studie (Angelin, 2009; Panican & Ulmestig, 2011) beskriver om hur individer i flera fall inte anser att socialtjänsten är till någon hjälp, lyfter även stadsmissionerna i denna studie denna
30
aspekt. Istället går individerna till stadsmissionerna som bemöter dem på ett annat sätt och ger dem den hjälp som de efterfrågar, beskriver personalen på stadsmissionen i denna studie. Däremot är det viktigt att ändå komma ihåg att dessa individer i vissa fall har svårt att se sitt eget ansvar över situationen och skyller helt på samhället och socialtjänsten, något som både personal från stadsmissionen och socialtjänsten lyfter. Däremot finns det brister inom offentlig sektor som gör att individerna faller mellan stolarna. En problematik som blir allt mer komplex och som gör att individerna som hamnar i utanförskap hamnar långt ifrån samhället. Denna problematik kan socialtjänsten ha svårt att bemöta då de inte har insatser som är lämpade för de basala behoven så som att dela ut mat eller ge individerna tak över huvudet. Istället hänvisar socialtjänsten till stadsmissionens verksamheter som har resurser som kan tillgodose de basala behoven som exempelvis beskrivs i Maslows (1943)
behovshierarki. Stadsmissionerna träffar dessa individer mer frekvent och kan arbeta med att stödja dessa individer att komma högre upp i Maslows behovshierarki för att sedan komma in i samhället igen. Komma in i samhället och orka ta del av de insatser som socialtjänsten erbjuder i form av exempelvis aktivering och boende. För denna studie visar att stadsmissionerna har en betydande roll i välfärden för en grupp människor som har fallit igenom skyddsnätet och som behöver hjälp att komma in i skyddsnätet igen.
Stadsmissionerna har en lång och bred kunskap om denna målgrupp, en kunskap som socialtjänsten i vissa fall saknar. Därmed behövs stadsmissionerna i dagens samhälle för att skapa ett mervärde för dessa individer som lever i fattigdom och i utanförskap. Däremot är stadsmissionerna idag enbart ett komplement inom välfärden som till största del bedrivs av en fortfarande väletablerad offentlig sektor. Ett resultat som Olsson och Nordfeldt (2008) och Karlsson m.fl. (2015) beskriver lite kort men som denna studie bekräftar.
Avslutningsvis har denna studie genom att både titta på problematiken en strukturell nivå och på individnivå försökt att se olika problem och hur dessa påverkar de båda nivåerna. Utifrån ett teoretiskt ramverk med teorier och begrepp på makro- och mikronivå har resultatet analyserats utifrån flera nivåer och sedan satts in i ett sammanhang. Som hur individerna har det svårt att bli erkända av samhället (Heidegren, 2009) i ett ojämlikt samhälle (Wilkinson & Pickett, 2011). Det som även kan konstateras i slutet av studien är att det är ett brett och komplext forskningsfält och där det ständigt kommer att behövas ny forskning. Framför allt i framtiden i och med att detta resultat visar på att vi är inne i en förändring då välfärdssamhället och dess olika aktörer verkar formas och komplimentera varandra på föränderliga sätt. Nya studier kring samarbetet mellan de olika aktörerna som befinner sig vid det yttersta skyddsnätet skulle behövas, både samarbeten inom offentlig sektorn men också mellan offentlig sektor och den tredje sektorn så som stadsmissionen. Som även Karlsson m.fl. (2015) diskuterat så är stadsmissionernas verksamheter ett outforskat forskningsfält som kan utnyttjas i en större grad. Det vi kan se idag är att det behövs ideella organisationer och att de besparingar som sker inom offentlig sektor får individer att hamna allt längre från samhället. En grupp som blir beroende av ideella organisationer så som stadsmissionen när den strukturella problematiken hamnar på individen. Vilket gör att fortsatt forskning på området och kring rollfördelningen mellan offentlig sektor och ideella organisationer kommer att vara av intresse i framtiden.
31