Retorisk situation

Den retoriska situationen handlar (Hellspong, 2001, s. 100) om var texten ska användas och på vilket sätt. Därför är det värt att analysera om texten utformas på rätt sätt i förhållande till den kontexten. I texten kan man exempelvis ana ett

persuasivt syfte, om än dolt, då det redan tidigt i texten kommer information om att tillståndet feberkramper är ofarligt och att det inte är vanligt förekommande. Detta i syfte att övertala läsaren om att feberkramper inte är något man behöver oroa sig för trots det otäcka tillståndet. Det går även i linje med det retoriska budskapet som är att lugna nyblivna vårdnadshavare. Anledningen till att det persuasiva syftet är något dolt, är för att bibehålla det neutrala språket man ofta ser i vårdinformation i stället för att använda mycket värdeord som kan göra att texten känns oseriös. Men det är värt att reflektera över om texten skulle kunna vara mer persuasiv genom hela texten.

I texten används ett jag-tilltal i mellanrubrikerna, som exempelvis ”Vad behöver jag veta om feberkramper?” för att frågorna ska ställas ur målgruppens perspektiv, medan svaren på frågorna skrivs i du-tilltal med barnavårdscentralen som sändare. Detta för att komma närmare läsaren och skapa en vi-känsla (Hellspong, 2001, s. 102). Eftersom många av textens läsare kommer vara obekanta med ämnet, krävs det att texten skapar för att nå sitt mål (Hellspong, 2001, s. 101) till skillnad från en mer insatt målgrupp där syftet i stället hade varit att stödja redan befintlig kunskap eller omvända för att påverka och ändra läsarnas attityder. För att skapa krävs det därför att texten är informativ och inte förutsätter att läsaren redan vet, vilket texten förhåller sig till.

4.7.2. Retoriska resurser

Med retoriska resurser menar Hellspong (2001, s. 101) att det finns vissa medel och resurser som sändaren kan använda sig av för att övertyga mottagaren. Några av de mer klassiska resurserna är etos, logos och patos. Textens etos grundar sig i sändaren. I detta fall är det barnavårdscentralen som skapar ett starkt etos, det vill

27

säga trovärdighet som sändare. Detta eftersom barnavårdscentralens arbete kretsar kring att vara sakkunniga och specifikt inriktade på barnvård och barnsjukdomar vilket genererar i ett förtroende när det lyfts enligt Hellspong (2001, s. 102). Eftersom texten finns i en gestaltning som förmedlas av barnavårdscentralen, och i en kontext där barnavårdscentralen guidar läsaren till texten, så får texten ett starkt etos. För att öka etos i texten har informationen baserats på intervjuer med

barnsjuksköterskor och barnläkare på barnavårdscentralen och 1177.se vars text är granskad av experter. Däremot vore det lämpligt att tydliggöra detta ytterligare i texten genom att exempelvis nämna en källa till informationen.

Patos handlar om att väcka, eller i detta fall, dämpa känslor (Hellspong, 2001, s. 102). Eftersom feberkramper är ett otäckt fenomen, behöver man lugna den

eventuella oron som kan finnas. Texten får alltså inte vara skrämmande, vilket även barnsjuksköterskorna på barnavårdscentralen var tydliga med (Videla, Nilsson, Breyer, 2021). Patos märks därför i texten dels på grund av urvalet av information, exempelvis att feberkramper sällan är farligt och att det finns läkemedel att få om feberkramper upprepas. Däremot är det möjligt att undersöka om det finns mer utrymme för patos i texten. På grund av textens kontext, har den utformats enligt befintlig vårdinformation, det vill säga med kortfattad information som punktlistor. Detta genererar förhoppningsvis att läsarens förväntningar på texten (Hellspong, 2001, s. 102) motsvarar hur befintlig vårdinformation ofta ser ut. Utifrån de retoriska genrer som finns, stämmer texten mest överens med rådsstal eller genus deliberativum som det även kallas (Hellspong, 2001, s. 102). Eftersom rådstalet syftar till att övertyga mot eller för ett handlingssätt, kan denna text kännas igen då den beskriver hur en vårdnadshavare ska agera i en feberkrampssituation.

4.7.3. Retorisk process

I den retoriska processen (Hellspong, 2001, s. 103) finns fyra stadier som agerar som principer för att producera en övertygande text, nedan presenteras tre av dem som är relevanta. Dessa är inventio som är att använda sig av ett passande stoff, dispositio som är att hantera stoffet och elocutio som är att hitta en lämplig språkform. Topos, som syftar till ämnen (Hellspong, 2001, s.103) är en del av inventio och i texten är passande ämnen att ta upp bland annat vem feberkramper drabbar och när, vad symptomen är och vad man ska göra om det händer. Efter intervjun på barnavårdscentralen (Videla, Olsson, Breyer, 2021) fanns det en önskan om att korta ner informationen och ha med det som är väsentligt. Därför är ämnena utvalda efter vad målgruppen anses behöva veta.

28

Eftersom textens genre förhåller sig till hur vårdinformation ser ut, är textens uppgift att docere (Hellspong, 2001, 103) vilket syftar till att lyfta förnuftet genom att skriva informativt vilket texten gör då den förmedlar information om

feberkramper. När det kommer till att hantera ämnena enligt dispositio, kan man se att den viktigaste informationen kommer först för att påverka läsarna effektivt (Hellspong, 2001, 103). I detta fall handlar det om informationen om att

feberkramper är ofarligt som följs av två punktlistor som tar upp symptom och hur man ska agera. Genom att ha denna ordningsföljd anses texten påverka mottagaren effektivt, till skillnad om de skrämmande symptomen hade presenterats först. Då når inte informationen om att det är ofarligt förrän senare i läsvägen.

Eluctio står sedan för språkets form och i detta fall förväntas det av sändaren att skriva klarspråk då organisationer som barnavårdscentralen har det kravet (isof.se, 2021). Det innebär att texten ska vara begriplig, vårdad och enkel. Därför känns det inte lämpligt att använda troper (Hellspong, 2001, s. 104) som exempelvis metaforer eller ironi, vilket texten inte innehåller.

5. Designprocess

Här redogörs hur designprocessen gått till som sedan resulterat i gestaltningen. Designprocessen har varit uppdelad i två olika faser där den första fokuserar på underlaget till gestaltningen och den andra på genomförandet av gestaltningen.

Designprocessen har varit iterativ och eftersom gestaltningsförslaget inte baserades på ett befintligt material, låg insamling av data från målgruppen, experter samt teoribildningen, till grund för utformningen. Wikberg Nilsson, Ericsson och Törlind (2017, s. 13) menar att designprocesser utförs på komplexa problem som inte har ett förutbestämt svar, utan grundar sig i olika val som sedan har olika effekter. Därför finns det inte någon given designprocess att utgå från då alla situationer är olika. Denna designprocess delades således in i två olika faser.

29

I stora drag har designprocessen i detta arbete gått till på följande vis:

o Insamling av data (Intervjuer, enkätundersökning, bakgrundsfakta till broschyrtext).

o Sammanställt intervjuer och enkätundersökning. o Skissat upp gestaltning.

o Vidareutvecklat skisser av gestaltning. o Bearbetat broschyrtext utifrån textanalys. o Vidareutveckling av gestaltning (App).

5.1. Fas 1

I fas 1 ingick att genomföra metoderna intervjuer, enkätundersökning och research till textanalysen. För att göra textanalysen krävdes research om feberkramper för att skapa textmaterialet. Fakta hämtades dels från 1177.se men även från intervjun med Videla, Olsson och Breyer (2021) som bidrog med information om

feberkramper. I resultaten från intervjuerna och enkäten, gick det sedan att särskilja olika drag för hur ett gestaltningsförslag kan vara, men med stöd från teorierna då varken intervjupersonerna från barnavårdscentralen eller målgruppen är experter inom informationsdesign. Därför sammanställdes nyckelord och fraser ur resultaten nedan. I resultaten kunde man se att både en digital informationslösning och en tryckt informationslösning skulle kunna vara grunden för ett gestaltningsförslag. En egen reflektion är att de i framtiden skulle kunna fungera som ett komplement till varandra om man vidareutvecklar gestaltningsförslaget. Exempelvis att de tryckta broschyrerna med QR-koder leder till de digitala broschyrerna i appen. Men på grund av arbetets omfattning valdes det enbart att göra ett försök till den digitala informationslösningen i form av en app.

30

Figur 10. Mindmap som formulerades inför arbete med gestaltning, baserat på intervjuer och enkät.

5.2. Fas 2

Appen blir således en plattform där barnavårdscentralen själva står som avsändare och kan hänvisa vårdnadshavare till broschyrer. Eftersom barnavårdscentralen i dagsläget inte har en app, var det relevant att börja med hur en startsida kan se ut för att visuellt kunna beskriva hur användaren tar sig från appens startsida till den faktiska informationsbroschyren. I den andra fasen gjorde jag därför handgjorda skisser på hur en startsida kan se ut för att tillgängliggöra information om feberkramper på ett smidigt och lämpligt sätt. Efter de handgjorda skisserna på startsidan, gjordes vidareutvecklingar i ett mer verkligt format. De nya skisserna utformades i layoutverktyget Canva som även den slutgiltiga gestaltningen

utformades i. I de övriga delarna av appen (figur 14–18) utfördes inga skisser. Där skedde istället en iterativ process direkt i layoutverktyget där exempelvis layout, bilder och hierarkier ändrades flertal gånger för att hitta den bästa lösningen.

31

De visuella designvalen som färger utgick dels från vårdcentralens grafiska profil, bortsett från ikonerna som är i randomiserande färger. Detta i syfte att skapa variation. I den slutgiltiga gestaltningen är färgerna annorlunda till skillnad från skissen, anledningen till detta var för att skapa en mer enhetlig och visuellt attraherande design vilket beskrivs närmare i kapitlet om gestaltningen.

32

Figur 12. Två olika vidareutvecklingar på hur en startsida kan se ut.