Fokus på feberkramper i vårdinformation
En studie om att informera proaktivt och trygghetsingivande till vårdnadshavareIsabell Ellfolk
För avläggande av filosofie kandidatexamen i Informationsdesign med inriktningen Textdesign
Ett examensarbete på grundnivå, 15 hp Examinator Yvonne Eriksson
Handledare Björn Fundberg
Akademin för Innovation, design och teknik Mälardalens högskola
Abstract
Febrile seizures are a condition in children that presents dramatically, which can generate in strong feelings both for the child as well as for guardians. Today, there is no information about febrile seizures that is provided to the childs guardians for preventive purposes in Eskilstuna. This is because the guidelines that the Child Care Center have, are more focused on other areas regarding child care. Sweden’s county and regions – SKR, strive to develop healthcare with the patient in focus. Their goal with primay care, which includes the Child Care Center, is to be
preventive, proactive and generate a feeling of safety. Therefore, this study strives to investigate how the Child Care Center works today. Also what kind of
information materials that work and do not work and how the target group acts and how they feel regarding this subject, and last, at what time the information should be communicated to benefit the child’s guardians. The study that has been done, indicates that the target group has only little knowledge about febrile seizures but a desire to recieve information about it. From the Child Care Center’s perspective, there seems to be an understanding of the target groups needs and wishes.
This study highlights theories such as Human-centered Design, visual
communication, text and image in collaboration and rhetoric on which the final design, together with empirical data from interviews, is based on. At the end of the study, a design proposal in the shape of an app and a conclusion to the research questions are presented.
Keywords: Febrile seizures, care information, proactivity, safety, information design, rhetoric, text and image in collaboration, user friendly design.
2
Sammanfattning
Feberkramper är ett tillstånd hos barn som yttrar sig dramatiskt och som kan generera starka känslor både hos barn och vårdnadshavare. I dagsläget förmedlas ingen information om feberkramper i förebyggande syfte till vårdnadshavare från barnavårdscentralerna i Eskilstuna kommun. Det beror på att de riktlinjer som barnavårdscentralen utgår från när det kommer till informationsurval, har ett större fokus på andra områden inom barnvård. Sveriges kommuner och regioner – SKR, arbetar för att utveckla sjukvården med patienten i fokus. Deras målbild för
primärvården där barnavårdscentralen ingår, är att vara förebyggande, proaktiva och generera trygghet. Därför går arbetet ut på att undersöka hur
barnavårdscentralen arbetar idag samt vilka informationsmaterial som fungerar och inte fungerar, hur målgruppen ter sig, vad målgruppens har för egna tankar kring ämnet och till sist, vid vilken tidpunkt som informationen om feberkramper bör förmedlas för att gynna nyblivna vårdnadshavare. Studien som gjorts indikerar på att vårdnadshavare har en okunskap inom ämnet men en önskan om att bli
förmedlade information om feberkramper. Från barnavårdscentralens perspektiv verkar det finnas en förståelse för målgruppens behov och önskningar.
I studien framhävs teorier som Human-Centered Design, visuell kommunikation, text och bild i samverkan och retorik som den slutgiltiga gestaltningen, tillsammans med empiri från intervjuer, baseras på. I slutet av studien presenteras ett
gestaltningsförslag i form av en app samt en slutsats kring forskningsfrågorna.
Nyckelord: Feberkramper, vårdinformation, proaktivitet, trygghet,
3
Förord
Tack till min Elsa för det bästa tålamodet en 1,5 åring kan ha. Nu har du min fulla uppmärksamhet igen! Och tack till din pappa som stöttat mig, inte bara nu utan under alla år av studier.
Ett tack är riktat till min handledare Björn. Utan dig hade varje grop känts lite djupare.
Ett sista tack till alla som ställde upp och medverkande i arbetet, utan er hade det blivit tomt.
4
Innehållsförteckning
1. Inledning ...1 1.1. Bakgrund ... 2 1.2. Syfte ... 3 1.3. Frågeställningar ... 31.4. Målgrupp och avgränsningar ... 4
2. Teori ...5
2.1. Text och bild i samverkan... 5
2.2. Visuell kommunikation ... 5 2.3. Human-Centered Design ... 6 2.3.1. Signifiers ... 7 2.4. Retorik ... 7 2.5. Källkritik ... 8 3. Metod ...9 3.1. Enkätundersökning ... 9 3.2. Semistrukturerad intervju ... 9
3.2.1. Intervju med experter inom barnvård ... 10
3.3. Intervju med expert inom digital design ... 10
3.4. Retorisk textanalys ... 11
3.5. Metodkritik ... 11
3.5. Etik och samtycke ... 12
4. Resultat ... 13
4.1. Resultat av enkätundersökning... 13
4.3. Resultat av intervju med distriktssköterska ... 20
4.4. Resultat av gruppintervju med barnsjuksköterskor och barnläkare... 21
5
4.4.2. Tidpunkt ... 24
4.5. Jämförelse av intervjuerna ... 24
4.6. Resultat av intervju med expert inom digital design ... 25
4.7. Resultat av retorisk textanalys ... 25
4.7.1. Retorisk situation ... 26 4.7.2. Retoriska resurser ... 26 4.7.3. Retorisk process ... 27 5. Designprocess ... 28 5.1. Fas 1 ... 29 5.2. Fas 2 ... 30
5.2.1 Textutkast till broschyr ... 32
6. Gestaltningsförslag ... 33
6.1. Startsida ... 33
6.1.1. Proaktivitet ... 34
6.2. Notifikation ... 35
6.3. Broschyr ... 36
6.3.1. Bilder och visuell kommunikation ... 37
7. Diskussion ... 41 8. Källförteckning ... 43 8.1. Elektroniska källor ... 43 8.2. Muntliga källor ... 45 8.3. Figurförteckning ... 45 8.4. Bilagor ... 45
8.4.1. Bilaga 1 – Första utkastet av texten till broschyren i appen ... 46
8.4.2. Bilaga 2 – Den bearbetade texten till broschyren i appen ... 47
8.4.3. Bilaga 3 – Intervjufrågor till Martina Kallas, distriktssköterska ... 48
8.4.4. Bilaga 4 – Intervjufrågor till Videla, Olsson & Breyer ... 49
8.4.5. Bilaga 5 – Frågor till expert inom digital design ... 50
1
1. Inledning
Feber är vanligt förekommande och en del av kroppens naturliga försvar. Barn kan ha feber relativt ofta, speciellt i förskoleålder på grund av att virusinfektioner sprids från barn till barn. Eftersom feber är vanligt, tänker många inte på att andra
åkommor kan uppstå i samband med det. Vid feber kan det i vissa fall leda till feberkramper om febern stiger för hastigt (Breyer, 2021). Feberkramper är ett fenomen hos barn som utspelar sig mycket dramatiskt med medvetslöshet, blek och blå hudton, bakåtrullande ögon och ryckningar i armar och ben (1177 vårdguiden, 2020a). Trots tillståndet hos barnet, är det sällan livshotande och resulterar ofta i att barnet återgår till normaltillstånd efter kramperna (1177 vårdguiden, 2020a). Det finns däremot mycket en vårdnadshavare kan bidra med under feberkramperna som underlättar för barnet, om kunskapen bara finns innan det upplevs. Exempelvis lägga barnet i stabilt sidoläge, lossa åtsittande kläder och erbjuda kroppskontakt (1177 vårdguiden, 2020a). Denna typ av information når inte nyblivna
vårdnadshavare, utan finns endast att läsa på exempelvis webbplatsen 1177.se för den som redan är upplyst om att feberkramper existerar. 1177 vårdguiden, region Sörmland (2020a), har konstaterat att barn mellan sex månader och fem år har en ökad risk att drabbas av feberkramper. Det innebär att de 17 369 barn mellan åldrarna 0-4 år som dokumenterades i Region Sörmland år 2020 (SCB, 2020a), har en risk att insjukna i feberkramper. I Eskilstuna kommun dokumenterades således (SCB, 2020b) 6 411 barn i åldrarna 0-4 år. The American Academy of Pediatrics (2008) menar att 2–5% av barn i åldrarna sex månader till fem år drabbas av feberkramper, vilket innebär att som mest 320 barn i Eskilstuna kommun har upplevt eller kanske kommer uppleva feberkramper. Det innebär också att minst 320 vårdnadshavare eller 640 för barn med två vårdnadshavare, kan behöva uppleva feberkramper som närstående. Därför är det viktigt att det finns en tillgänglig informationslösning förmedlad från barnavårdscentralen för nyblivna vårdnadshavare.
I dagsläget är informationsmaterialet om feberkramper obefintlig på de
barnavårdscentralerna som kontaktades i Eskilstuna kommun, därför finns inget material som man, i förebyggande syfte, kan informera nyblivna vårdnadshavare med för att undvika onödig oro i samband med feberkramper. Det delas ut mycket information, men feberkramper ingår inte i det urvalet på grund av att andra ämnen
2
inom barnvård prioriteras som exempelvis rökning, alkohol och plötslig
spädbarnsdöd (Kallas, 2021). Trots det menar Sveriges Kommuner och Regioner – SKR (2021) att målbilden för primärvården, där barnavårdscentralen ingår, är att vara förebyggande, proaktiva och bidra till trygghet. Därför vill jag undersöka hur man kan skapa ett proaktivt och trygghetsingivande gestaltningsförslag för
nyblivna vårdnadshavare med information om feberkramper. Undersökningen kommer inkludera målgruppen för att få en behovsbild, designteorier, experter inom barnvård och digital design för att få en grund till designlösningen och valt medium.
1.1. Bakgrund
Arbetets relevans grundar sig i den traumatiska upplevelse som feberkramper innebär, som enligt 1177 vårdguiden (2020b) kan påverka barnet såväl vårdnadshavare med psykologiska besvär som exempelvis mardrömmar,
påträngande minnesbilder och skuldkänslor. För en nybliven vårdnadshavare kan upplevelsen vara otäck och ge tankar om att barnet är på väg att skadas. Därför är det viktigt att vara proaktiv och skapa en beredskap genom att ge ut informationen till nyblivna vårdnadshavare innan feberkramper upplevs. Relevansen av arbetet bekräftas även i min enkätundersökning. Via enkäten som förmedlats på sociala medier, har totalt 36 vårdnadshavare deltagit. Av de svarande menar 33 av 36 att de hade upplevt en ökad trygghet och beredskap om information om feberkramper förmedlats under barnets första levnadsår, vilket ger en grund till att undersöka barnavårdscentralens nuvarande arbete kring informationsförmedling. 24 av 36 svarande menar att de hade velat ha information om feberkramper muntligt med ett komplement. Därför är examensarbetet ett bra tillfälle att undersöka hur
informationen ska gestaltas för att uppfylla målgruppens behov. I syfte att få en tydligare insikt inom området, tittade jag på fem olika källor om feberkramper som presenteras på första sidan vid en Google-sökning. Dessa är 1177.se,
internetmedicin.se, praktiskmedicin.se, doktorn.com och mindoktor.se. I deras information finns gemensamma nämnare såsom komplicerade facktermer som ”fokala symptom” och ”krampduration”, felaktig fakta gällande vanligaste åldern för feberkramper, avsaknad av illustrationer eller bilder som hade kunnat
komplettera textinformationen, mängdmässigt för lite information som kan tänkas vara relevant för nyblivna vårdnadshavare eller för mycket information som gör det svårare att få en enkel överblick. Dock finns det ingen proaktivitet i dessa
informationskällor då det är osannolikt att vårdnadshavare googlar information om feberkramper i samma stund som det sker. I dag är även många vårdnadshavare
3
ovetande om hur feberkramper yttrar sig och det kan därför vara svårt att avgöra i stunden vad barnet lider av. Därför behöver jag undersöka hur
informationsmaterialet ska utformas för att möta behoven som bidrar till ett tillgängligt informationsmaterial.
Informationsdesignproblemet är därför den bristfälliga information om
feberkramper som finns tillgänglig idag som inte uppfyller den proaktivitet som krävs samt det obefintliga informationsmaterialet från barnavårdscentralens sida. I vårdsammanhang är det vanligt att få en broschyr, men som ofta glöms bort eller hamnar på hög (Videla, Olsson, Breyer, 2021). Därför bör det undersökas vilken gestaltningsform som kommer mest till nytta. Informationsdesignproblemet grundar sig även i att feberkramper inte tillhör urvalet av information från barnhälsovården (Kallas, 2021) som barnavårdscentralen måste förmedla, vilket gör att den heller inte förmedlas till vårdnadshavare. Det är av stor vikt att
informationen förmedlas vid rätt tidpunkt för att förbereda vårdnadshavare för en feberkrampssituation och därmed ett försök till att minska oro och öka
beredskapen. Frågan blir när och i min undersökning vill jag ta reda på utifrån experter och målgruppen, när i tiden informationen lämpar sig bäst.
1.2. Syfte
Syftet med projektet är att undersöka hur ett informationsmaterial om feberkramper kan utformas proaktivt och trygghetsingivande till nyblivna vårdnadshavare för att bidra till en ökad beredskap. Undersökningen ämnar också till att skapa en
tillgänglig designlösning som ökar nyblivna vårdnadshavares kunskaper kring ämnet. I syftet ingår även att undersöka vid vilken tidpunkt som informationen är lämplig att nå nyblivna vårdnadshavare.
1.3. Frågeställningar
På vilket sätt kan ett informationsmaterial om feberkramper från
barnavårdscentralen gestaltas proaktivt som bidrar till trygghet gentemot nyblivna vårdnadshavare i Eskilstuna kommun?
Underfråga: Vid vilken tidpunkt bör information om feberkramper förmedlas för att skapa en beredskap för nyblivna vårdnadshavare?
4
1.4. Målgrupp och avgränsningar
Målgruppen är nyblivna vårdnadshavare. Eftersom många barn inte lever med biologiska föräldrar togs beslutet att vårdnadshavare är en bättre synonym för förälder, exempelvis i fall där en släktning är vårdnadshavare och inte identifierar sig som en förälder. Oavsett biologiska band till barnet, räknas personen in i målgruppen om hen är barnets primära vårdnadshavare. Det finns en tidpunkt då alla vårdnadshavare är det för första gången, det vill säga nyblivna vårdnadshavare. Det är därför rimligt att undersöka ur deras perspektiv till skillnad från
vårdnadshavares med längre erfarenhet av barn och mer kunskaper.
Undersökningen kommer att genomföras inom Eskilstuna kommun, dock är det samma riktlinjer kring information från barnavårdscentralen i hela region Sörmland. Därför är det möjligt att även applicera delar av undersökningen på närliggande kommuner.
5
2. Teori
I kapitlet nedan presenteras de teorier som legat till grund för arbetet och den slutgiltiga gestaltningen. Dessa är text och bild i samverkan, visuell
kommunikation, Human-Centered Design och retorik.
2.1. Text och bild i samverkan
Lars Melin har i sina undersökningar av informativa dokument kommit fram till några tendenser som har verifierats i flera undersökningar om text och bild i samverkan. Melin (2011, s. 36) menar bland annat att bild i text, ofta innebär att läsaren lägger större tid på att ta sig igenom texten. Antingen för att läsaren intresserar sig för bilden, eller tiden det tar att faktiskt avläsa bilden. Det nämns även att bilder som har samma innebörd som informationen i texten, är effektivare än bilder som presenterar ny information då läsaren behöver lägga tid på att hitta en rimlig tolkning till bilden (Melin, 2011, s. 36). Melin (2011, s. 37) menar även att det finns en styrningspåverkan i bilder. Beroende på vilken bild som används i samband med texten, kan läsaren ändra sin attityd till innehållet. Alltså skulle en text kunna tolkas på flera sätt, bara av att ha bilder med olika positiva eller negativa laddningar. Som sändare kan man därför, med hjälp av positiva laddningar i bilden, få mottagaren att bli mer eller mindre positivt inställd till informationen. Melin (2011, s. 37) talar även om att positiva laddningar i bilden, ger generellt sett en mer uppskattad och gynnsam text men påpekar att öka den emotiva laddningen i bilden kan ge nedsatt effekt på textens effektivitet. En emotiv laddning kan alltså hindra textens effektivitet från mottagarens perspektiv. Därför är bilders positiva
respektive negativa laddningar något som är viktigt att reflektera över i gestaltningsförslaget.
2.2. Visuell kommunikation
Med visuell kommunikation kan man enligt Eriksson (2017, s. 81) förmedla ett budskap med hjälp av bilder där även dolda budskap ingår. Med
kommunikationsmodellen sändare – meddelande – mottagare (Eriksson, 2017, s. 82), ska man ta i beaktan att det finns vissa faktorer som påverkar. Sändaren är den som skickar ut meddelandet och att denne därför, utifrån sin situation, miljö och
6
sina kunskaper, har ett visst tänkesätt vilket sedan påverkar utformningen av den visuella kommunikationen. Hur bilden i den visuella kommunikationen utformas, baseras också på faktorer som bland annat traditioner och sändarens relation till bilden. Därför kan valt medium för bilden påverka tolkningen då mottagaren kan uppfatta den annorlunda beroende på om den är på exempelvis ett tryckt eller digitalt medium som webb eller i mobiltelefon. Eriksson nämner sedan (2017, s. 82) att mottagaren har sina referenser och erfarenheter som skapar en
tolkningsfråga kring bilden. För att undvika tolkningsproblematik, är det därför att föredra om mottagarna har samma erfarenheter kring ämnet. Det skulle exempelvis ske en tolkningsproblematik om bilden har ett budskap som bara en nischad grupp människor kan tolka, men den ges ut till den breda allmänheten. Då skulle
majoriteten inte kunna tolka bilden korrekt. Brown (2008, s. 6) menar även att val av bilder kan påverka mottagarens känslomässiga uppfattning av innehållet i form av negativt eller positivt laddade uppfattningar. I gestaltningsförslaget bör därför val av bilder vara genomtänkt.
2.3. Human-Centered Design
Enligt Norman (2013, s. 8) krävs det i Human-Centered Design (HCD), att man sätter användarens behov och beteende som prioritet. Norman menar (2013, s. 8) att om man kan identifiera behov och beteende kan man såldes skapa en design som uppfyller dessa. I en app skulle det i praktiken kunna innebära en god kommunikation mellan sändaren och mottagaren. Enligt Norman är det viktigt (2013, s. 8) att målgruppen som är ämnad att använda denna app, får indikationer på vad som kan göras och hur det ska göras. I slutändan handlar det om att skapa en design som kan användas utan att det skapar problem för användaren. God design (Brown, 2008, s. 7) är det som tillfredsställer mottagarnas behov men även önskningar. Detta på grund av att det första intrycket av produkten (Brown, 2008, s. 7) skapar en emotionell koppling till det mottagaren ser och ligger till grund för hur det framtida engagemanget med produkten blir. Hassenzahl menar (2010, s. 2) att tekniska produkter skapar olika typer av upplevelser, och framförallt skapar möjligheten att uppleva något. I den här undersökningen kan man därför undra om en app kan möjliggöra ett nytt sätt för nyblivna vårdnadshavare att ta del av information och generera i andra typer känslor hos målgruppen än om informationen exempelvis enbart skedde muntligt.
7
2.3.1. Signifiers
Med signifiers (Norman, 2013, s. 13–14) är det möjligt att med exempelvis visuella medel som pilar, cirklar och streck, få användaren att förstå hur och var den ska integrera med designen. Som designer ger alltså signifiers stora möjligheter att få användaren att göra som man vill eller som det är tänkt att göra. Utan signifiers kan det vara svårt för användaren att tolka hur hen ska använda designen och dess syfte kan därför vara svårtolkat. Det finns även en kulturell aspekt gällande semiotik enligt Norberg (2007, s. 4) på grund av hur vi uppfattar dessa tecken som gestaltas. För att visuella hjälpmedel ska fungera i praktiken är det därför viktigt att sändaren och mottagaren har en gemensam uppfattning av vad dessa står för. I min
gestaltning bör därför vedertagna signifiers användas för att undvika förvirring hos användaren.
2.4. Retorik
Enligt Johannesson (2013, s. 16) grundar sig retorik i att använda språket som ett instrument och att kunna anpassa det efter olika situationer. Johannesson (2013, s. 25) menar att logos, etos och patos är tre komponenter som ämnar att övertyga mottagaren. Det sker via logos med argumentation, etos med uppvisande av karaktär samt patos med hjälp av känslor. Hellspong menar (2001, s. 237) att etos är sändarens viktigaste resurs. Detta för att man med etos skapar tilliten som krävs för att ett budskap ska nå fram. Lindqvist (2014, s. 91) tillför att med etos har man som sändare möjlighet att reflektera över vilka egenskaper som man kan använda för att bygga trovärdigheten till mottagarna. Om det finns en specialistkompetens är det viktigt att lyfta den kompetensen man har på ett trovärdigt sätt inför
mottagarna. Däremot kan vad som uppfattas som pålitligt (Lindqvist, s. 90) variera beroende på situation. Inom retoriken krävs det därför att man kan anpassa texter efter värderingar som finns i den givna situationen och att hålla sig inom givna ramar som passar mottagarna. En barnavårdscentral kan exempelvis undvika att lyfta sådant som inte går i linje med vårdinformationsspråket på grund av att det kan förvirra mottagaren och därmed minska tilliten. För att förmedla patos (Lindqvist, 2014, s. 82) i en text måste man ha en förståelse för mottagarnas känslor och en insikt i vad som skulle kunna få mottagarna att ändra sitt
känslotillstånd kring ämnet. Lindqvist menar (2014, s. 85) att hopp och fruktan är känslor hos mottagarna som används för att skapa trygghet. För att skapa trygghet är det således viktigt att beskriva och konkretisera det som kan uppfattas som skrämmande. I informationen om feberkramper blir det därför viktigt att fundera på
8
hur man kan beskriva och konkretisera det som anses vara skrämmande för att avdramatisera fenomenet feberkramper.
2.5. Källkritik
I både litteratur och artiklar har det funnits ett fokus att främst använda det som publicerats under 2008 och senare. Detta för att forskningen och litteraturen ska vara så uppdaterad och relevant som möjligt.
I teoriavsnittet har källor använts från bland annat Melin (2011), som inte är professor men docent. Han har skrivit flertal böcker under många år och deltagit i forskning inom text och bild i samverkan och anses därför vara tillräckligt
uppdaterad och insatt i sina ämnen för att vara en relevant källa i detta arbete. Utöver det har dels Hellspong (2001) som är professor i retorik vid Södertörns högskola, varit relevant i arbetet eftersom det dels finns ett fokus på retorik i arbetet. Sedan har Norman (2013) som är professor vid The Design Lab vid University of California, bidragit till teoridelen om Human-Centered Design som han är en framstående forskare inom. I arbetets del om visuell kommunikation har det funnits en relevans i att använda sig av Eriksson (2017) som är professor och forskningsledare inom innovation och design på Mälardalens högskola, vilket gör källan trovärdig och relevant i mitt arbete. I teorin om Human-Centered Design och visuell kommunikation används bland annat Brown (2008) som diskuterar
produktutveckling och hur man i processen ska tänka som en designer vilket upplevs relevant i detta arbete och i utformningen av gestaltningen. Hassenzahl (2010) har sedan ett perspektiv på interaktionsdesign och användarvänlig design där han sätter upplevelsen i fokus före funktionalitet, vilket har bidragit i mitt arbete. Johannesson (2013) är professor i retorik med lång erfarenhet där hans relevans för detta arbete låg i hur man övertygar någon i text med hjälp av retorik.
9
3. Metod
I det här avsnittet presenteras metoder som använts på målgruppen, experter och den egna gestaltningen. Dessa är enkätundersökning, semistrukturerade intervjuer, intervju med sakkunnig inom digital design och en textanalys.
3.1. Enkätundersökning
I arbetet finns en kvantitativ metod i form av en enkätundersökning (Hanington, 2012, s. 172). Fördelarna med enkätundersökningar är enligt Denscombe (2018, s. 54) att de är kostnads- och tidseffektiva vilket är lämpligt för småskaliga
forskningsprojekt. I arbetet är syftet att sammanställa målgruppens tankar och upplevelser kring vårdinformation om feberkramper för att få en överblick kring bakgrunden för problematiken, men även för att få en indikation på hur ett lämpligt gestaltningsförslag skulle vara enligt målgruppen. I detta sammanhang förmedlades enkätundersökningen via sociala medier som Facebook och Instagram. Den riktar sig till målgruppen nyblivna föräldrar.
3.2. Semistrukturerad intervju
Kvalitativa intervjuer (Wikberg Nilsson, Ericson & Törlind, 2017, s. 83) är en metod att använda för att målgrupp eller sakkunnig ska få uttrycka sig som sedan genererar i idéer, en behovsbild, bakgrundsinformation och inspiration i
undersökningen. En intervju är även, enligt Denscombe (2018, s. 268), ett lämpligt val i småskaliga forskningsprojekt likt ett examensarbete där komplexa frågor behöver förtydligas från nyckelpersoner. Det är därför ett bra val av metod när man ska samla in information från sakkunniga inom ämnet. Fördelen med
semistrukturerade intervjuer är att informanterna kommer få ämnen och frågor att förhålla sig till, men med utrymme att diskutera fritt och komma med synpunkter. Den som intervjuar är även flexibel gällande ordningsföljd, så länge frågorna besvaras (Denscombe, 2018, s. 269).
10
3.2.1. Intervju med experter inom barnvård
De semistrukturerade intervjuerna utfördes på två olika barnavårdscentraler för att kunna jämföras med varandra. På Fröslunda vårdcentrals barnavårdscentral, intervjuas en expert, i detta fall en distriktssköterska. På barnavårdscentralen på Achima Care Fristadens vårdcentral sker en gruppintervju med tre experter varav en är barnläkare och de andra två är barnsjuksköterskor. Det kommer alltså vara fyra experter som bidrar med insikter och kunskaper om målgruppen,
kommunikationsprocessen, feberkramper, tidpunkter och befintligt informationsmaterial. Ämnena syftade till att bidra med förståelse för hur informationsurval sker, hur information förmedlas, uppfattning av målgruppen, åsikter kring annat informationsmaterial som delas ut, en förståelse för
feberkramper och lämpliga tidpunkter för informationsförmedling av feberkramper. Ämnesområdena presenterades för den intervjuade innan intervjun började för att ge en inblick i omfattning och innehåll.
De semistrukturerade intervjuerna innehöll fem huvudsakliga ämnen som frågorna utgick ifrån: o Kommunikationsprocessen o Målgruppen o Feberkramper o Informationsmaterial o Tidpunkt
3.3. Intervju med expert inom digital design
Intervjun gjordes senare i processen under utformningen av gestaltningsförslaget. Syftet med intervjun var att förstå hur digital design bör utformas i en app för att gynna användaren och vad som är viktigt att tänka på vid utformningen. Därför var det lämpligt att intervjua en person som är van att använda digital design för olika syften och ändamål. Robin Lindeborg som intervjuades har en filosofie
kandidatexamen i IT, media och design från Södertörns högskola. Han har sedan studerat IT-projektledning på master-nivå via Stockholms universitet. Han har varit arbetsverksam i snart sju år och haft yrkesroller som produktägare där han ansvarat för digitala produkter samt varit digital produktchef på bolaget Studentkortet där han var ansvarig i ett team med app- och backend-utvecklare. I dag arbetar han som konsult på ett bolag där hans huvudsakliga uppgift är att utveckla digitaliseringen
11
och förbättra bolagets nuvarande app. På grund av den specifika erfarenheten som Lindeborg besitter, var den informationen som intervjun gav värdefull för
utformningen av gestaltningsförslaget. Frågorna som Lindeborg svarade på förmedlades via mejl och handlade främst om hur man designar användarvänligt, vad man ska undvika, hur man gör en bra startsida och hur man gör det enkelt för användaren att hitta rätt.
3.4. Retorisk textanalys
En metod som genomförs en retorisk analys (Hellspong, 2001, s. 99–100) för att undersöka min egen text i gestaltningsförslaget, detta i syfte att se om den uppfyller de retoriska aspekter som krävs för att texten ska förmedla en trygghet till
målgruppen. Enligt Hellspong (2001, s. 99) vill man med en retorisk textanalys inte enbart se hur en text informerar, men även hur den påverkar mottagaren. Eftersom en del i arbetet är att undersöka hur man kan få målgruppen att känna trygghet inför feberkramper, var denna typ av textanalys en lämplig metod. Med hjälp av den retoriska textanalysen, kan man få hjälp att förstå vad texten saknar för att lyckas få målgruppen att tänka och känna som sändaren avser (Hellspong, 2001, s. 99).
3.5. Metodkritik
Enkätundersökningen gjordes tidigt i processen för att ge en tydligare bakgrund till problematiken. Det innebär också att frågorna som utformades kan ha sett
annorlunda ut om enkätundersökningen skett senare i processen då ett senare utförande skulle innebära mer insikt i vilka frågor som hade varit relevanta i förhållande till ämnet. I en enkätundersökning krävs det en viss tillit till de svarande, exempelvis att de svarande är vårdnadshavare åt minst ett barn då det enbart var relevant att vårdnadshavare besvarade enkäten. En nackdel med enkätundersökningar (Denscombe, 2018, s. 55) är att de kan ha en brist av kvalitativa svar och att svarsfrekvensen kan vara låg. I detta fall fanns totalt 36 svarande vilket gav en okej överblick i förhållande till arbetets omfattning.
De två semistrukturerade intervjuerna med experterna inom barnvård skiljde sig åt under intervjuerna. I fallet med gruppintervjun på Achima Care Fristadens
vårdcentral fanns en större benägenhet till diskussion mellan informanterna som resulterade i fler värdefulla åsikter och erfarenheter vilket Denscombe (2018, s.
12
270) menar är vanligt förekommande i gruppintervjuer. Detta är förstås en fördel för arbetet som görs. I intervjun med distriktssköterskan på Fröslunda vårdcentral fanns en mindre benägenhet att starta en diskussion utöver följdfrågor, även om intervjun förhållit sig semistrukturerad. Förmodligen då informanten inte kunde diskutera sakkunniga frågor på samma sätt som med en kollega. Enligt Denscombe (2018, s. 277) är skillnaden mellan informanten och den som håller i intervjun, kvalificerade sakkunskaper och utbildningsmässiga kvalifikationer, vilket är något som bör tas i beaktan innan intervjun påbörjas då det kan påverka svaren. Eftersom intervjun på Fröslunda vårdcentral gjordes först, fanns inte samma insikt i ämnet och därför hade det varit till fördel om gruppintervjun på Achima Care Fristadens vårdcentral gjorts tidigare. I intervjun med experten inom digital design skickades frågorna via mejl. Det fanns därför inte samma möjlighet till diskussion som vid en intervju ansikte-mot-ansikte. Däremot fanns experten tillgänglig för möjligheten att vidareutveckla sina svar eller besvara ytterligare frågor vid behov.
En retorisk analys sker oftast på sådant som öppet går in för att vara övertygande som exempelvis politiska tal, debattinlägg och reklamannonser (Hellspong, 2001, s. 100). Med vårdinformation finns därför inte ett lika självklart mål att övertyga någon, vilket Hellspong påpekar (2001, s. 100). Därför är det möjligt att andra textanalyser skulle varit mer lämpade för denna typ av text. Däremot uppmuntrar Hellspong (2001, s. 100) att använda retoriska analyser på texter som är mindre öppna med att vara övertygande, som exempelvis vårdinformation. Eftersom syftet var att skapa en text som förmedlade något, i detta fall trygghet, valdes i slutändan retorisk textanalys.
3.5. Etik och samtycke
I arbetet med metoderna har det funnits ett genomtänkt förhållningssätt gällande etik och samtycke. I båda intervjuerna med experterna inom barnvård förmedlades information om att de kunde vara anonyma om så önskades, att de hade rätt att avbryta sitt medverkande när som helst, intervjuernas omfattning, att intervjuerna skulle spelas in med ljud men inte delas offentligt mer än till handledare eller examinator om de skulle efterfråga materialet. Denna information förmedlades muntligt i samband med intervjuerna men också skriftligt via mejl innan intervjuerna. Alla informanter bekräftade att de förstod informationen innan intervjuerna påbörjades. I intervjun med sakkunnig inom digital design
13
via mejl då intervjun förekom på mejl. Eftersom experternas ord förväntades uppfattas som mer trovärdiga om deras namn och erfarenheter var med i arbetet, var det värdefullt för arbetet att de tillät det. I såväl intervjuerna som i
enkätundersökningen informerades informanterna om vem jag är och syftet med arbetet. I enkätundersökningen informerades även informanterna att deras deltagande är anonymt.
4. Resultat
I denna del presenteras resultaten för varje metod som genomförts, som sedan legat till grund för gestaltningsförslaget tillsammans med teorierna.
4.1. Resultat av enkätundersökning
I början arbetet skickades en enkät ut på sociala medier som Facebook och Instagram för att nå vårdnadshavare. Syftet var att samla in kvantitativ data kring vårdnadshavares åsikter kring barnavårdscentralens informationsförmedling gällande feberkramper och målgruppens andra åsikter och erfarenheter kring feberkramper. Det gjordes i syfte att tydliggöra målgruppens behov och urskilja mönster och samband (Wikberg, Ericson, Törlind, 2015, s. 68) som kunde leda till en djupare förståelse. Enkäten innehöll nio frågor och hade totalt 36 stycken deltagare som är vårdnadshavare till småbarn.
4.1.1. Fråga 1. Har ditt barn varit med om feberkramper?
Av totalt 36 deltagare svarade 28 personer att deras barn inte hade varit med om feberkramper, 3 personer svarade att de var osäkra på om barnet varit med om feberkramper och 5 personer svarade att deras barn hade varit med om
feberkramper. Frågan var relevant för att se hur många som har ett perspektiv utifrån att ha varit med om det, och hur många som har ett perspektiv utifrån att inte varit med om det. Då minst 28 personer inte varit med om feberkramper, lyfter
14
det möjligheten att framföra informationen om feberkramper proaktivt för att skapa en beredskap.
Figur 1. Enkätsvar ”Har ditt barn varit med om feberkramp?”
4.1.2. Fråga 2. Om ja, visste du hur du skulle agera?
Eftersom de allra flesta inte varit med om feberkramper, var det få personer som deltog i denna fråga. En lämpligare fråga att ställa hade kunnat vara om
vårdnadshavaren hade vetat hur man ska agera oavsett om barnet upplevt feberkramper tidigare eller inte. Men ett förtydligande av kunskapsnivån om feberkramper kommer i nästa fråga. För de vars barn som hade varit med om feberkramper, kunde man enligt svaren se att majoriteten inte visste hur man skulle agera. Vilket tyder på en viss okunskap kring ämnet och har därmed ett behov av information om feberkramper.
15
4.1.3. Fråga 3. Hur skulle du uppskatta din kunskap om feberkramp hos barn?
18 av de svarande upplevde att de kan lite om feberkramper, 14 av de svarande menar att de inte har någon kunskap om feberkramper och enbart 4 personer svarade att de är väldigt insatta i ämnet. Det tyder på att de allra flesta kan lite om det eller inget alls. De 4 informanterna som svarade att de var väldigt insatta kan vara påverkade av intresse för ämnet, utbildning eller omgivning vilket är givet då alla har olika förutsättningar, kunskaper och intressen.
Figur 3. Enkätsvar ”Hur skulle du uppskatta din kunskap om feberkramp hos barn?”
4.1.4. Fråga 4. Har du fått information om feberkramp hos barn från barnavårdscentralen?
Endast en av de svarande hade med säkerhet fått information om feberkramper från barnavårdscentralen, däremot går det inte att avgöra om det var före eller efter en eventuell feberkrampssituation. 32 av de svarande hade inte fått informationen vilket tyder på ett stort informationsglapp. En person var osäker om den fått informationen, en hade fått informationen från en annan vårdorganisation och en person gav ett skriftligt svar att denne fått information om det från sin omgivning och 1177.se.
16
Figur 4. Enkätsvar ”Har du fått information om feberkramp hos barn från barnavårdscentralen?”
4.1.5. Fråga 5. Är din kunskap om feberkramp baserad på eget initiativ att lära dig om det eller för att vården informerat dig om det? 27 av de svarande menar att de på eget initiativ sökt sig till informationen vilket skulle kunna indikera på att det inte finns ett informationsbehov från
barnavårdscentralen. Men eftersom 14 av de svarande i fråga 3 tidigare konstaterade att deras kunskap gällande feberkramper inte existerar, kan man spekulera i om det är bristande informationsmaterial som bidragit till det, vilket i sådana fall styrker ett befintligt informationsbehov.
6 av de svarande menade sedan att de fått informationen på annat vis, 3 av de svarande menade att de helt enkelt inte fått informationen eller sökt sig till den själva. Det fanns sedan de som specificerade sina svar. Då var det en svarande som menade att denne inte hört talas om feberkramper tidigare men nu skulle börja läsa på om det, en av de svarande fick informationen först på akuten efter att barnet råkat ut för feberkramper och en av de svarande arbetar som sjuksköterska och därför fanns redan ett intresse och en kunskap då hen arbetar med barn i sitt yrke.
17
Figur 5. Enkätsvar ”Är din kunskap om feberkramp baserad på eget initiativ att lära dig om det eller för att vården informerat dig om det?”
4.1.6. Fråga 6. Om du fått information om feberkramper från BVC eller annan vårdorganisation, hjälpte den dig?
Av de svarande var det 2 personer som ansåg att informationen hjälpte dem och att den var förståelig. En svarande menade att den fått information och kände att den hjälpt hen lite men att hen fortfarande känner sig otrygg och osäker om
feberkramper skulle inträffa igen. 8 personer hoppade över frågan och 23 stycken svarade att de inte hade någon åsikt, förmodligen för att frågan riktade sig till de personer som fått information i syfte att se hur den fungerade. Det hade varit till fördel om frågan utformades även för de informanter som läst sig till informationen på egen hand och inte enbart från vårdorganisationer för att styrka påståendet om bristfälligt informationsmaterial i fråga 5.
18
Figur 6. Enkätsvar ”Om du fått information om feberkramp från BVC eller annan vårdorganisation, hjälpte den dig?”
4.1.7. Fråga 7. Skulle du uppleva en trygghet och beredskap om du får information om feberkramp redan under barnets första levnadsår? 33 av de svarande menade att information om feberkramper redan under barnets första levnadsår, skulle skapa både en trygghet och beredskap. De resterande 3 svarade att det skulle underlätta litegrann. Syftet med frågan var att se om
målgruppen har en önskan av att få informationen vilket majoriteten bekräftade att de hade.
Figur 7. Enkätsvar ”Skulle du uppleva en trygghet och beredskap om du får information om feberkramp redan under barnets första levnadsår?”
4.1.8. Fråga 8. Vem anser du bär ansvaret att informera dig om feberkramp hos barn?
Det var 7 svarande som ansåg att det är ens eget ansvar att ta reda på information om feberkramper, medan 21 svarande ansåg att det är barnavårdscentralens ansvar att förmedla informationen. De resterande 8 personerna ansåg att det finns ett delat ansvar mellan vårdnadshavaren och barnavårdscentralen. Det fanns även
kommentarer om att barnavårdscentralen borde bli bättre på att informera om det och att ha feberkramper som en stående punkt i informationsförmedlingen. En svarande menade även att informationen redan borde ingå i resterande information som man får av barnavårdscentralen.
19
Figur 8. Enkätsvar ”Vem anser du bär ansvaret att informera dig om feberkramp hos barn?”
4.1.9. Fråga 9. Hur vill du helst ha information om feberkramp hos barn?
25 av de svarande menade att muntlig information med ett komplement som broschyr, digitalt eller ett brev var att föredra. 2 av de svarande föredrog digital information, 3 av de svarande föredrog tryckt broschyr och för 7 av de svarande spelade det ingen roll i vilket medium som informationen förmedlas.
Eftersom målgruppens preferenser indikerar att tryckt material som broschyr är att föredra över digital information med 3 respektive 2 röster, baseras därför det slutgiltiga gestaltningsförslaget som är en digital lösning, på en sammanfattad tolkning av de totala svaret av frågan samt svaren utifrån de semistrukturerade intervjuerna med personalen på barnavårdscentralen som har lång erfarenhet av material som delas ut. Sammanfattningsvis indikerar svaren på att för några spelade medium inte någon roll, och för många gällde ett komplement till muntlig
20
Figur 9. Enkätsvar ”Hur vill du helst ha information om feberkramp hos barn?”
4.3. Resultat av intervju med distriktssköterska
Martina Kallas är distriktssköterska på Fröslunda vårdcentrals barnavårdscentral som är beläget i Eskilstuna kommun. Hon har arbetat på barnavårdscentralen i sju år men har tidigare erfarenhet som sjuksköterska inom andra områden.
Kallas upplever (2021) att feberkramper inte är något som vårdnadshavare nämner i någon större omfattning. Den enda gången hon kommit i kontakt med en
vårdnadshavare som undrade om feberkramper var innan hon arbetade i sin yrkesroll på barnavårdscentralen. En anledning att det inte nämns av
vårdnadshavare kan bero på att feberkramper först kommer på tal när barnet och vårdnadshavaren anlänt till akutmottagningen efter en feberkrampssituation. Det verkar heller inte finnas någon information om feberkramper som nås ut i dag varken muntligt eller som informationsmaterial. De riktlinjer kring
informationsmaterial till vårdnadshavare som finns idag kommer från
Barnhälsovården. Där ingår mycket information om barnsjukdomar och det pratas om feber vid flera tillfällen, dock inte om feberkramper. Däremot kan man tolka det som att det finns flera tillfällen att nämna feberkramper i samband med att man talar om feber. Under spädbarnets två första levnadsveckor sker det första
hembesöket av barnavårdscentralen, där ingår det enligt riktlinjerna att tala om feber. Detta menar Martina, skulle kunna vara ett lämpligt tillfälle att även tilldela ett informationsmaterial om feberkramper. Alternativt i samband med besöket som
21
familjen gör när barnet är sex månader, eftersom feberkramper är som vanligast från och med den åldern. I dagsläget pratar de mycket om barnsäkerhet och mat när barnet är sex månader, men barnsjukdomar är något som kommer på tal
kontinuerligt.
Martina menar att en bidragande faktor till att feberkramper inte talas om, är då det finns allvarligare ämnen att prioritera som hot och våld i nära relationer, plötslig spädbarnsdöd och skakvåld. Angående målgruppen nyblivna vårdnadshavare anser hon att många är frågvisa och vill ha information, men den befintliga
kunskapsnivån kan skifta beroende på utbildningsnivå och kultur. Många
broschyrer och mycket information delas ut till vårdnadshavare, speciellt under det första hembesöket efter födseln. Men mest information delas ut under barnets första åtta månader. Martina upplever att broschyrer inte alltid läses eftersom det är en stor mängd information. Hon menar att broschyrerna borde vara tillgängliga på fler språk och att en digital lösning skulle vara bra dels för att inte tappa bort broschyrerna, men även ur ett miljöperspektiv för att minska
pappersförbrukningen.
4.4. Resultat av gruppintervju med barnsjuksköterskor och
barnläkare
De intervjuade är Anna Breyer som är läkare och specialist inom barnmedicin, Anna Videla som är barnsjuksköterska sedan 2011 och Lina Olsson som är barnsjuksköterska sedan 2006 och tidigare arbetat 13 år på en neonatalavdelning.
Det finns tydliga riktlinjer från Barnhälsovården kring vilken information som måste delas ut, exempelvis om plötslig spädbarnsdöd, alkohol och rökning. Videla, Olsson och Breyer (2021) är eniga om att information som kopplas till
sjukvårdsupplysning inte ingår i deras uppdrag från Barnhälsovården, men det förekommer ändå frågor om sjukvård från vårdnadshavare och i sådana fall
besvaras självklart dessa. Generellt sett hänvisar personalen på barnavårdscentralen vårdnadshavare till 1177.se för att hitta information om allt, vilket även förmedlas ut till de föräldragrupper som finns. För att skapa en proaktivitet menar Videla (2021) att information om feberkramper är något som även skulle kunna ges ut direkt från barnavårdscentralen. Hon menar sedan att om det finns en efterfrågan från vårdnadshavare är det viktigt att de vet om det. Vid en fråga om personalen
22
känner till Barnhälsovårdens uppföljningsarbete för att tillgodose dessa önskningar från vårdnadshavare, är svaret att det finns en kontakt med Barnhälsovårdens utvecklingsenhet gällande nya och aktuella ärenden. Vilket skulle kunna vara ett tillfälle att lyfta detta.
När det gäller vårdnadshavarnas egna initiativ att ta upp ämnet feberkramper menar Videla, Olsson och Breyer (2021) att de sker sällan, men det har hänt någon
enstaka gång att en vårdnadshavare hört av sig om barnet har hög feber och undrar hur vanligt feberkrampsanfall är. Men de menar att om ett feberkrampsanfall sker, är den första kontakten ofta på akutmottagningen och inte på barnavårdscentralen. Anledningen till att det inte proaktivt informeras om feberkramper beror på några faktorer. Dels ingår det inte i barnavårdscentralens riktlinjer och sedan finns det många andra barnsjukdomar som de även skulle behöva informera om som är viktiga, därför är det svårt att avgöra att feberkramper är det mest relevanta att informera om. Då kan man egentligen bara utgå från vårdnadshavarnas önskningar och i denna undersökning utforma ett gestaltningsförslag som barnavårdscentralen kan ge ut själva.
De är eniga om att de förstår tanken med proaktiviteten gällande feberkramper och att det är en obehaglig situation med feberkramper. Gällande målgruppen är det svårt att avgöra den allmänna kunskapsnivån kring barnsjukdomar. Det har dels med utbildningsnivå att göra men även med engagemang. Vissa vårdnadshavare vill leta efter information och vet var man kan hitta det, medan andra har svårare att göra det. Det kan även ha att göra med vilket socialt nätverk man har tillgång till där man kan få råd och stöd. I slutändan är det väldigt individuellt. Gällande målgruppens kunskapsnivå kring feberkramper menar Breyer (2021) att den är nästintill obefintlig. Det finns vårdnadshavare vars barn upplevt feberkramper flera gånger men ändå åker in till akutmottagningen upprepade gånger på grund av den obehagliga situationen, när det egentligen finns tillgängligt kramplösande
läkemedel att ge hemifrån. Breyer (2021) menar att det fenomenet kan bero på att vårdnadshavare känner sig otrygga eller har fått otillräckligt med information.
4.4.1. Informationsmaterial
Det är väldigt många broschyrer och muntlig information som förmedlas från barnavårdscentralen i dagsläget. De menar att det är svårt att avgöra om
23
andra ingenting. De menar också att även om vårdnadshavare läser informationen, kommer ofta samma frågor på kommande besök. Sedan är det sällan som de delar ut broschyrer utan att gå igenom det muntligt, broschyrerna blir därför ett
komplement till den muntliga informationen. Överlag upprepar de sig kring mycket på barnavårdscentralen, vilket de anser är en bra inlärningsmetod för
vårdnadshavarna. I slutändan sker det nästan alltid en form av dialog mellan barnsjuksköterska och familj beroende på vilken information som är intressant, vilket kan skilja sig mycket beroende på familj.
I det informationsmaterialet som barnavårdscentralen delar ut gällande annan barnvård i dagsläget finns många brister och de anser att det finns några specifika förbättringspunkter. Exempelvis är broschyrerna ofta ”tråkigt” utformade, i den mening att dessa inte attraherar till läsning. De kan även innehålla suddig och för mycket text. Enligt dem är ett bra informationsmaterial det som är lättläst, finns på flera språk, har hierarkier, innehåller bilder eller illustrationer, är tilltalande och lättöverskådligt. De som producerar broschyrerna i dag är bland annat Gothia, Socialstyrelsen, Konsumentverket och Barnhälsovården. I dag har däremot
barnavårdscentralen på Achima Care Fristaden producerat sin första egna broschyr, detta på grund av att de övriga broschyrers brister.
Vid frågan om det finns ett medium att förmedla information i som
barnavårdscentralen själva kan tänka sig använda, anses appar vara ett alternativ för att ha ett samlingsställe för all information. Alternativt tryckta broschyrer med en tillhörande QR-kod som erbjuder en digital version av broschyren för att undvika många pappersbroschyrer. Flera alternativ kan alltså vara en bra informationslösning, men i detta arbete har det gjorts ett försök till den digitala lösningen för att undersöka hur man i informationsmaterialet kan vara proaktiv. Det är viktigt att reflektera över att intervjupersonerna inte själva är experter inom informationsdesign och därför har deras åsikter kring en gestaltning fungerat som inspiration i arbetet och givit insikter i vilken problematik de upplever vilket är relevant att känna till om de ska vara avsändare. I kapitlet om gestaltningen finns en utvecklande motivering till varför gestaltningsförslaget gjordes till en digital lösning. Vid frågan om vilken information om feberkramper som de anser skulle vara relevant i ett nytt informationsmaterial är det främst att feberkramper är ofarligt. Det är även viktigt att informera om vad man själv kan göra som vårdnadshavare. Exempelvis kontakta sjukvården, ta av kläder och svalka ner
24
barnet. De anser även att bilder eller illustrationer är viktiga för att komplettera texten.
4.4.2. Tidpunkt
Videla, Olsson och Breyer anser att information om feberkramper skulle vara lämpligt vid sex månaders-besöket. Dels för att feberkramper är vanligast från och med den åldern, men även för att barnläkaren är med på det besöket vilket öppnar upp för ett tillfälle att ställa medicinska frågor om vårdnadshavaren önskar det. Det är även en lämplig tidpunkt då personalen vid den tidpunkten inte ger ut andra informationsmaterial om inte vårdnadshavaren önskar det.
4.5. Jämförelse av intervjuerna
Tillsammans med sina kollegor informerar Kallas (2021) mycket om feber och barnsjukdomar under barnets vistelser på barnavårdscentralen. Det gör inte Videla, Olsson och Breyer (2021) i samma utsträckning då det är ett större fokus på att individuellt anpassa informationen beroende på vad vårdnadshavarna vill veta och har behov av att veta. Det tyder på att det finns en viss skillnad i
kommunikationsprocesserna, även om de utgår från samma riktlinjer från Barnhälsovården. På båda barnavårdscentralerna verkar det däremot finnas både möjlighet och lämpliga tillfällen att erbjuda information om feberkramper som vid sex månaders-besöket. Båda barnavårdscentralerna menar att det finns många andra ämnen inom barnvård som behöver prioriteras, vilket är en anledning att feberkramper inte hamnar i fokus. Det innebär däremot inte att de inte borde informera om feberkramper om det är något som vårdnadshavare efterfrågar.
Det finns även en enighet i att målgruppens förkunskaper kan skilja sig mycket åt och är individuellt. Det handlar i slutändan om utbildningsnivå, kultur och vilja att lära sig. Gällande ett nytt informationsmaterial om feberkramper håller båda parter med om att en digital lösning skulle kunna vara ett fungerande alternativ. Dels ur ett miljömässigt perspektiv och även för att minska informationsmängden fysiskt för vårdnadshavare. Videla och Olsson (2021) menar dock att en broschyr med QR-koder kan vara ett alternativ till informationsdesignlösning, detta för att få tillgång till den på flera språk. För att sedan undvika bristerna i de nuvarande broschyrerna som barnavårdscentralen delar ut, önskas det nya
25
informationsmaterialet vara lättöverskådligt, innehålla relevant och avskalad information, vara grafiskt tilltalande och tillgängligt på flera språk.
4.6. Resultat av intervju med expert inom digital design
Lindeborg (2021) menar att vi först måste förstå vad syftet och målet med vår app är för att även användaren förstår vårt mål och syfte på ett enkelt sätt. Därför behöver vi reflektera över hur användaren ser på en app som vår. Ett uttryck han menar är hjälpsamt att utgå från är ”Don’t make me think”. Det ger en utrymme att reflektera över om appen är tillräckligt tydlig och enkel för användaren. Det som ska undvikas vid utformningen av en app, är att utgå från att användaren är lika insatt i produkten som en själv. Det är inte en självklarhet att användaren har samma tankegångar som man själv har. Därför är vedertagna designmönster och principer viktiga för att underlätta för användaren. Han menar alltså att det inte är en bra idé att göra något annorlunda som motsätter sig dessa vanligt förekommande designmönster utan anledning.
De som lyckas med användarvänlig design (Brown, 2008, s. 6) är designers som har en förståelse för användarens situation och som utgår från designprinciper. För att designa appen för vårdnadshavare som ska kunna hitta information var det relevant att veta hur en effektiv startsida ser ut. Där menar Lindeborg att det beror på syftet med appen. I slutändan ska appens startsida fokusera på det som
användaren ämnar att göra med tjänsten som erbjuds. Det är bättre att visa upp tydligt vad tanken är på startsidan, än att gömma det bakom flera steg som kan få användaren att tveka. Han menar att ett naturligt sätt att få användaren att navigera sig från ställe till ställe, är att använda flikar. Då undviker man att användaren känner sig vilsen. Om man har ett djupare flöde är det dock viktigt att det erbjuds tydliga actions som att ”stänga ner” för att kunna återgå till startsidan.
4.7. Resultat av retorisk textanalys
Den retoriska textanalysen gjordes på ett första textutkast, se bilaga 1, som var tänkt att finnas i gestaltningen. Texten utformades genom att först ta fram
bakgrundsinformation om ämnet för att förmedla korrekt fakta, främst från 1177.se då den är faktagranskad, men även från intervjun med Videla, Olsson och Breyer (2021) som dels gav fakta om feberkramper men även synpunkter på vad som är relevant fakta. När texten sedan skrevs gjordes ett försök att anpassa den efter
26
situationen (Johannesson, 2013, s. 16), samt att med hjälp av etos, logos och patos (Johannesson, 2013, s. 25) avdramatisera ämnet feberkramper. Syftet var att se på vilket sätt texten förhåller sig retoriskt och på vilket sätt den kan förbättras och bidra till trygghet. Men här fanns även en möjlighet att motivera olika val i texten utifrån retoriska aspekter.
4.7.1. Retorisk situation
Den retoriska situationen handlar (Hellspong, 2001, s. 100) om var texten ska användas och på vilket sätt. Därför är det värt att analysera om texten utformas på rätt sätt i förhållande till den kontexten. I texten kan man exempelvis ana ett
persuasivt syfte, om än dolt, då det redan tidigt i texten kommer information om att tillståndet feberkramper är ofarligt och att det inte är vanligt förekommande. Detta i syfte att övertala läsaren om att feberkramper inte är något man behöver oroa sig för trots det otäcka tillståndet. Det går även i linje med det retoriska budskapet som är att lugna nyblivna vårdnadshavare. Anledningen till att det persuasiva syftet är något dolt, är för att bibehålla det neutrala språket man ofta ser i vårdinformation i stället för att använda mycket värdeord som kan göra att texten känns oseriös. Men det är värt att reflektera över om texten skulle kunna vara mer persuasiv genom hela texten.
I texten används ett jag-tilltal i mellanrubrikerna, som exempelvis ”Vad behöver jag veta om feberkramper?” för att frågorna ska ställas ur målgruppens perspektiv, medan svaren på frågorna skrivs i du-tilltal med barnavårdscentralen som sändare. Detta för att komma närmare läsaren och skapa en vi-känsla (Hellspong, 2001, s. 102). Eftersom många av textens läsare kommer vara obekanta med ämnet, krävs det att texten skapar för att nå sitt mål (Hellspong, 2001, s. 101) till skillnad från en mer insatt målgrupp där syftet i stället hade varit att stödja redan befintlig kunskap eller omvända för att påverka och ändra läsarnas attityder. För att skapa krävs det därför att texten är informativ och inte förutsätter att läsaren redan vet, vilket texten förhåller sig till.
4.7.2. Retoriska resurser
Med retoriska resurser menar Hellspong (2001, s. 101) att det finns vissa medel och resurser som sändaren kan använda sig av för att övertyga mottagaren. Några av de mer klassiska resurserna är etos, logos och patos. Textens etos grundar sig i sändaren. I detta fall är det barnavårdscentralen som skapar ett starkt etos, det vill
27
säga trovärdighet som sändare. Detta eftersom barnavårdscentralens arbete kretsar kring att vara sakkunniga och specifikt inriktade på barnvård och barnsjukdomar vilket genererar i ett förtroende när det lyfts enligt Hellspong (2001, s. 102). Eftersom texten finns i en gestaltning som förmedlas av barnavårdscentralen, och i en kontext där barnavårdscentralen guidar läsaren till texten, så får texten ett starkt etos. För att öka etos i texten har informationen baserats på intervjuer med
barnsjuksköterskor och barnläkare på barnavårdscentralen och 1177.se vars text är granskad av experter. Däremot vore det lämpligt att tydliggöra detta ytterligare i texten genom att exempelvis nämna en källa till informationen.
Patos handlar om att väcka, eller i detta fall, dämpa känslor (Hellspong, 2001, s. 102). Eftersom feberkramper är ett otäckt fenomen, behöver man lugna den
eventuella oron som kan finnas. Texten får alltså inte vara skrämmande, vilket även barnsjuksköterskorna på barnavårdscentralen var tydliga med (Videla, Nilsson, Breyer, 2021). Patos märks därför i texten dels på grund av urvalet av information, exempelvis att feberkramper sällan är farligt och att det finns läkemedel att få om feberkramper upprepas. Däremot är det möjligt att undersöka om det finns mer utrymme för patos i texten. På grund av textens kontext, har den utformats enligt befintlig vårdinformation, det vill säga med kortfattad information som punktlistor. Detta genererar förhoppningsvis att läsarens förväntningar på texten (Hellspong, 2001, s. 102) motsvarar hur befintlig vårdinformation ofta ser ut. Utifrån de retoriska genrer som finns, stämmer texten mest överens med rådsstal eller genus deliberativum som det även kallas (Hellspong, 2001, s. 102). Eftersom rådstalet syftar till att övertyga mot eller för ett handlingssätt, kan denna text kännas igen då den beskriver hur en vårdnadshavare ska agera i en feberkrampssituation.
4.7.3. Retorisk process
I den retoriska processen (Hellspong, 2001, s. 103) finns fyra stadier som agerar som principer för att producera en övertygande text, nedan presenteras tre av dem som är relevanta. Dessa är inventio som är att använda sig av ett passande stoff, dispositio som är att hantera stoffet och elocutio som är att hitta en lämplig språkform. Topos, som syftar till ämnen (Hellspong, 2001, s.103) är en del av inventio och i texten är passande ämnen att ta upp bland annat vem feberkramper drabbar och när, vad symptomen är och vad man ska göra om det händer. Efter intervjun på barnavårdscentralen (Videla, Olsson, Breyer, 2021) fanns det en önskan om att korta ner informationen och ha med det som är väsentligt. Därför är ämnena utvalda efter vad målgruppen anses behöva veta.
28
Eftersom textens genre förhåller sig till hur vårdinformation ser ut, är textens uppgift att docere (Hellspong, 2001, 103) vilket syftar till att lyfta förnuftet genom att skriva informativt vilket texten gör då den förmedlar information om
feberkramper. När det kommer till att hantera ämnena enligt dispositio, kan man se att den viktigaste informationen kommer först för att påverka läsarna effektivt (Hellspong, 2001, 103). I detta fall handlar det om informationen om att
feberkramper är ofarligt som följs av två punktlistor som tar upp symptom och hur man ska agera. Genom att ha denna ordningsföljd anses texten påverka mottagaren effektivt, till skillnad om de skrämmande symptomen hade presenterats först. Då når inte informationen om att det är ofarligt förrän senare i läsvägen.
Eluctio står sedan för språkets form och i detta fall förväntas det av sändaren att skriva klarspråk då organisationer som barnavårdscentralen har det kravet (isof.se, 2021). Det innebär att texten ska vara begriplig, vårdad och enkel. Därför känns det inte lämpligt att använda troper (Hellspong, 2001, s. 104) som exempelvis metaforer eller ironi, vilket texten inte innehåller.
5. Designprocess
Här redogörs hur designprocessen gått till som sedan resulterat i gestaltningen. Designprocessen har varit uppdelad i två olika faser där den första fokuserar på underlaget till gestaltningen och den andra på genomförandet av gestaltningen.
Designprocessen har varit iterativ och eftersom gestaltningsförslaget inte baserades på ett befintligt material, låg insamling av data från målgruppen, experter samt teoribildningen, till grund för utformningen. Wikberg Nilsson, Ericsson och Törlind (2017, s. 13) menar att designprocesser utförs på komplexa problem som inte har ett förutbestämt svar, utan grundar sig i olika val som sedan har olika effekter. Därför finns det inte någon given designprocess att utgå från då alla situationer är olika. Denna designprocess delades således in i två olika faser.
29
I stora drag har designprocessen i detta arbete gått till på följande vis:
o Insamling av data (Intervjuer, enkätundersökning, bakgrundsfakta till broschyrtext).
o Sammanställt intervjuer och enkätundersökning. o Skissat upp gestaltning.
o Vidareutvecklat skisser av gestaltning. o Bearbetat broschyrtext utifrån textanalys. o Vidareutveckling av gestaltning (App).
5.1. Fas 1
I fas 1 ingick att genomföra metoderna intervjuer, enkätundersökning och research till textanalysen. För att göra textanalysen krävdes research om feberkramper för att skapa textmaterialet. Fakta hämtades dels från 1177.se men även från intervjun med Videla, Olsson och Breyer (2021) som bidrog med information om
feberkramper. I resultaten från intervjuerna och enkäten, gick det sedan att särskilja olika drag för hur ett gestaltningsförslag kan vara, men med stöd från teorierna då varken intervjupersonerna från barnavårdscentralen eller målgruppen är experter inom informationsdesign. Därför sammanställdes nyckelord och fraser ur resultaten nedan. I resultaten kunde man se att både en digital informationslösning och en tryckt informationslösning skulle kunna vara grunden för ett gestaltningsförslag. En egen reflektion är att de i framtiden skulle kunna fungera som ett komplement till varandra om man vidareutvecklar gestaltningsförslaget. Exempelvis att de tryckta broschyrerna med QR-koder leder till de digitala broschyrerna i appen. Men på grund av arbetets omfattning valdes det enbart att göra ett försök till den digitala informationslösningen i form av en app.
30
Figur 10. Mindmap som formulerades inför arbete med gestaltning, baserat på intervjuer och enkät.
5.2. Fas 2
Appen blir således en plattform där barnavårdscentralen själva står som avsändare och kan hänvisa vårdnadshavare till broschyrer. Eftersom barnavårdscentralen i dagsläget inte har en app, var det relevant att börja med hur en startsida kan se ut för att visuellt kunna beskriva hur användaren tar sig från appens startsida till den faktiska informationsbroschyren. I den andra fasen gjorde jag därför handgjorda skisser på hur en startsida kan se ut för att tillgängliggöra information om feberkramper på ett smidigt och lämpligt sätt. Efter de handgjorda skisserna på startsidan, gjordes vidareutvecklingar i ett mer verkligt format. De nya skisserna utformades i layoutverktyget Canva som även den slutgiltiga gestaltningen
utformades i. I de övriga delarna av appen (figur 14–18) utfördes inga skisser. Där skedde istället en iterativ process direkt i layoutverktyget där exempelvis layout, bilder och hierarkier ändrades flertal gånger för att hitta den bästa lösningen.
31
De visuella designvalen som färger utgick dels från vårdcentralens grafiska profil, bortsett från ikonerna som är i randomiserande färger. Detta i syfte att skapa variation. I den slutgiltiga gestaltningen är färgerna annorlunda till skillnad från skissen, anledningen till detta var för att skapa en mer enhetlig och visuellt attraherande design vilket beskrivs närmare i kapitlet om gestaltningen.
32
Figur 12. Två olika vidareutvecklingar på hur en startsida kan se ut.
5.2.1 Textutkast till broschyr
Utifrån den retoriska textanalysen gjordes sedan en vidareutveckling av
textutkastet, se bilaga 2. I vidareutvecklingen lades en introduktion till i syfte att skapa en bättre överblick. I denna summeras innehållet kortfattat i broschyren och det förklaras tidigt att feberkramper är ett ofarligt fenomen. För att stärka etos gjordes det tydligare i första meningen att avsändaren är barnavårdscentralen, samt ett förtydligande i slutet där man hänvisar till ”oss på barnavårdscentralen” eller 1177.se för mer information. Anledningen till att broschyren hänvisar till 1177.se är då det finns en större textmängd där med mer information om exempelvis
eftervård och patienträttigheter, som inte var relevant i gestaltningen då den syftade till att vara mer kortfattad. I utformningen av broschyren ingick även att undersöka lämpliga bilder som kompletterade texten. I åtanke fanns att använda bilder med personer som har olika etniciteter för en inkluderande design.
33
6. Gestaltningsförslag
Här presenteras gestaltningsförslagets slutgiltiga resultat och motiveringar av de designval som utfördes. Gestaltningen är i form av en app som baseras på empiri och teoribildningen.
Gestaltningsförslaget formades till en app då enkätundersökningen med målgruppen och intervjuer med experter inom barnvård indikerade på att detta skulle kunna vara ett lämpligt förslag till informationsförmedling. Däremot indikerar undersökningen även på att andra gestaltningsförslag skulle kunna vara lämpliga som exempelvis en tryckt broschyr med QR-koder. I detta fall valdes app-formatet främst för att det stämde bättre överens med den proaktivitet som krävs då vårdnadshavare har tillgång till notifikationer som annars hade varit svårt att skapa i en tryckt broschyr. I denna undersökning är inte Achima Care Fristadens
vårdcentral en uppdragsgivare, deras logotyp används i gestaltningen i syfte att gestalta hur det skulle kunna se ut på ett mer trovärdigt sätt.
6.1. Startsida
Startsidan som utformades var tänkt att förmedla en enkel överblick på vilka interaktioner som användaren kan göra i appen. När startsidan skapades fanns i åtanke att användaren inte ska behöva tänka (Lindeborg, 2021). Därför undveks en gömd meny där användaren hade behövt klicka sig in för att se valmöjligheterna där tvekan hade kunnat uppstå (Lindeborg, 2021). Istället placerades alla
valmöjligheter som ikoner direkt på startsidan vilket kan göra att användaren kan behöva ta längre tid på sig för att gå igenom sidan, dock menar Lindeborg (2021) att startsidan ska visa upp det som appen syftar att erbjuda i tjänster, vilket
underlättade mitt val att placera alla valmöjligheter som ikoner direkt på startsidan. Det bidrar således till en god kommunikation mellan avsändaren och mottagaren (Norman, 2013, s. 8). Eftersom appen ska agera som en samlingsplats för andra möjligheter än enbart informationsmaterial om feberkramper, var det därför viktigt att ha med de övriga funktionerna som bland annat ”boka tid” och ”journal”. För att tillgodose de önskningar (Brown, 2008, s. 7) som användaren har, användes en enhetlig färg på ikonerna som var tänkt att bidra till att den emotionella kopplingen
34
till appen uppfattades som attraherande och därför engagerade användaren till fortsatt interaktion med appen (Brown, 2008, s.7).
6.1.1. Proaktivitet
Eftersom en del i arbetets frågeställning syftar till att skapa proaktivitet, har det varit relevant att fundera på hur det kan appliceras på gestaltningsförslaget. På startsidan finns således en ikon som syftar till att visa användaren när det finns en ny notifikation, detta för att skapa en proaktivitet i informationen och uppmana användaren att se vad som är aktuellt att veta. Med denna funktion stödjer man även användarens behov (Brown, 2008, s. 7) som i detta fall var att få
informationen proaktivt. Genom att informera via en app och meddela användaren genom notifikationer, skapar man något som är möjligt att uppleva (Hassenzahl, 2010, s. 2) till skillnad från ett tryckt material.
