Rinkebys småbutiker

Rinkeby planlades, i likhet med många andra stadsdelar från miljonprogramsperioden, med grannskapsplaneringens principer för stadsbyggnad som främsta riktmärke. Gatustrukturen utformades som ett funktionsseparerat system av matargator och återvändsgator samt ett särskilt vägnät för gående och cyklister. Handel och offentlig service lokaliserades till stadsdelskärnan, medan stadsdelens övriga områden tillägnades boendet som övergripande funktion. Den funktionsseparerade gatustrukturen har i stort sett stått oförändrad sedan stadsdelen färdigställdes år 1972. Vad gäller handelns struktur har dock relativt omfattande förändringar skett. I Rinkeby centrum är de kommersiella lokalerna mycket eftertraktade och under 1990-talet utvidgades det kommersiella utbudet då Rinkeby Galleria byggdes. En annan förändring är att handeln ända sedan slutet av 1970-talet95 successivt brett ut sig utanför centrum, till stadsdelens

bostadsområde där gemensamhetslokaler, såsom förråd, tvättstugor och garageutrymmen, har approprierats av småskaliga kommersiella verksamheter. Dessa består framförallt av mindre butiker och VHUYLFHI|UHWDJDYROLNDVODJ5XQWRPL5LQNHE\VERVWDGVRPUnGHÀQQV LGDJEXWLNHURFKVHUYLFHI|UHWDJYLONHWLQQHElUDWWGHWÀQQVQlVWDQ lika många kommersiella verksamheter utanför som i centrum. Denna fallstudie handlar om de 32 butikerna som är lokaliserade utanför Rinkeby centrum. Jag kommer framöver att kalla dem småbutikerna. Den kommersiella utveckling som skett i Rinkeby förefaller inte stämma särskilt väl överens med vare sig de föreställningar som utgår från att miljonprogrammets stadsdelar missgynnar utvecklingen av småskalig detaljhandel eller med den övergripande

172 R I N K E B Y S S M Å B U T I K E R

trend som innebär en krympande kommersiell service i de mindre stadsdelscentren (Stockholms Stad 2000; RTK 2000b, 14-15). Det är också värt att notera att det inte är de etablerade butikskedjorna och serviceföretagen som konkurrerar om utrymmet i Rinkeby, vare sig i eller utanför centrum, utan mindre butiker med en mer eller mindre XQLN NRPPHUVLHOO LQULNWQLQJ 'H ÁHVWD DY VPnEXWLNHUQD XWDQI|U centrum, men även butikerna i centrum, drivs av personer som tillhör etniska minoriteter och diasporakulturer. En del av butikerna vänder sig också huvudsakligen till konsumenter vilka tillhör diasporakulturer och efterfrågar varor som inte saluförs i de etablerade butikskedjorna. Med åren har antalet butiker av denna typ ökat, inte enbart i Rinkeby, utan även på många andra platser i Stockholms ytterstadsområden (RTK 2000a, 10-11). Vad som dock förefaller vara speciellt för Rinkeby är den relativt omfattande förekomsten av butiker av denna typ.

Som kommersiella lokaler skiljer sig Rinkebys småbutiker, såväl arkitektoniskt som socialt, från innerstadens och shoppinggalleriornas kommersiella lokaler. Lokalerna har ofta omvandlats med små medel av butiksinnehavarna själva och har ofta en provisorisk karaktär, något som jag i det initiala skedet av mitt forskningsarbete såg som tecken på ett slags självorganisering. I studien av småbutikerna har jag inriktat mig på att undersöka och diskutera de faktorer som möjliggjort småbutikernas appropriation av gemensamhetslokalerna, att skildra och analysera småbutikerna som butikstyp samt att undersöka och skildra dem som kommersiella, offentliga rum. Anledningen till att jag inte inkluderar serviceföretagen i fallstudien är att dessa inte är offentligt tillgängliga rum på samma sätt som butikerna.

Kapitlet inleds med en översiktlig beskrivning av detaljhandelns rum i Rinkeby med fokus förlagt till småbutikerna. Därefter diskuterar jag småbutikerna i relation till olika föreställningar om miljonprogramsstadsdelarnas ogynnsamma förutsättningar för detaljhandelsutveckling. Med utgångspunkt i de empiriska studierna analyserar och diskuterar jag sedan vad som möjliggjort etableringen av småbutikerna samt utvecklar några tankar om småbutikerna som uttryck för appropriation. Sedan presenteras en analys och diskussion kring begreppet ”invandrarbutik” samt olika föreställningar om dessas ”annorlundahet”. Därefter undersöker jag vad som är karaktäriserande för småbutikerna som arkitektoniska rum. Här diskuterar jag även

173 R I N K E B Y S S M Å B U T I K E R

småbutikernas betydelse för synliggörandet av diasporakulturer i stadsdelens arkitektoniska rum. I avsnittet som följer därefter undersöker jag småbutikerna som offentliga rum och platser för en offentlig kultur. I det avslutande avsnittet sammanfattar jag fallstudiens resultat samt diskuterar möjligheten att beskriva småbutikerna i termer av självorganisering samt betydelsen av denna.

Analysen av småbutikerna baseras på observationsstudier, en mindre enkätundersökning, inventering och kartläggning av butikerna, IRWRJUDÀVNGRNXPHQWDWLRQVWXGLHUDYGHWDOMSODQHUE\JJORYVlUHQGHQ tidningsartiklar och litteratur samt intervjuer. Sammanlagt gjordes 23 intervjuer med fastighetsförvaltare, butiksinnehavare, näringslivsföreträdare och tjänstemän inom Stockholms Stad (se appendix). Därutöver omfattar studien även informella samtal med ett tiotal butiksinnehavare samt ett tiotal kunder. Alla intervjupersoner som framträder i texten har godkänt citaten och mina tolkningar av deras berättelser. De två butiksinnehavares personnamn som förekommer i texten är anonymiserade.

Detaljhandelns rum i Rinkeby

Rinkebys rumsliga utformning präglas på ett mycket typiskt sätt av grannskapsplaneringens principer. Stadsdelen har en funktionsseparerad gatustruktur som i huvudsak inte ändrats sedan området byggdes. E 18 och Rinkebysvängen, som utgör Rinkebys yttre gränser mot norr och öster respektive söder och väster, är sammankopplade med tre matargator – Rinkebystråket, Rinkeby Allé och Kvarnbyvägen – som i sin tur är sammankopplade med tvärgator vilka slutar i återvändsplatser eller parkeringsplatser. Gång- och cykelvägnätet sammanfaller delvis med gatunätet men är inte LQWHJUHUDW PHG GHWWD XWDQ ELOGDU HWW HJHW I|UÁ\WWQLQJVV\VWHP VRP knyter samman bostadsgårdarna med målpunkter som skolorna och centrum. Med undantag för fyra punkthus och ett tjugotal radhus består bostadsbebyggelsen av parallellställda lamellhus med entréer orienterade mot bostadsgårdarna mellan husen.

Rinkeby centrum omfattar Rinkeby torg med dess omgivande kommersiella byggnader samt den intilliggande gatan Skårbygränd där bland annat Folkets Hus, biblioteket, medborgarkontoret och YnUGFHQWUDOHQÀQQV&HQWUXPIlUGLJVWlOOGHVRFKLQU\PGHGnEODQG

174 R I N K E B Y S S M Å B U T I K E R

annat ett Epa-varuhus, en livsmedelshall, ett tiotal andra kommersiella verksamheter samt offentlig service (Rinkeby-bor 1971). I Rinkeby FHQWUXPÀQQVLGDJWRWDOWORNDOHUVRPDQYlQGVI|UNRPPHUVLHOOD YHUNVDPKHWHUYDUDYÀQQVL5LQNHE\*DOOHULDVRP|SSQDGHV

i en av byggnaderna vid torget.96 Sedan stadsdelen byggdes har, med

andra ord, en expansion av den kommersiella servicen skett dels genom gallerian, dels genom etableringen av verksamheterna utanför FHQWUXP 8WDQI|U FHQWUXP ÀQQV LGDJ  NRPPHUVLHOOD ORNDOHU I|U

lika många verksamheter,97 varav 32, som jag inledningsvis nämnde,

utgörs av småbutiker.98

Småbutikerna i Rinkeby kan kategoriseras på många olika sätt beroende på om man ser till deras kundkrets, typ av utbud, vilken funktion de fyller för kunderna och så vidare. På grundval av utbudet kan man urskilja tre olika sorters småbutiker: livsmedelsbutiker, ”diversebutiker” och nischade butiker. Livsmedelsbutikerna skiljer VLJ IUnQ YDUDQGUD IUlPVW LIUnJD RP VWRUOHN RFK XWEXG 'H ÁHVWD DY dem saluför ett visst sortiment av ”utländska delikatesser”, dvs. varor som normalt inte säljs i de etablerade livsmedelskedjorna. Många av livsmedelsbutikerna har valt att konkurrera och locka kunder genom att satsa extra på ett visst varusegment, exempelvis frukt och grönsaker eller varor från ett visst land eller en viss region. ”Diversebutikerna” har ett sortiment bestående av en mångfald olika varor, exempelvis kläder, presentartiklar, hushållsartiklar och leksaker, ofta till låga priser. De nischade butikerna är inriktade på ett specialiserat sortiment av dagligvaror, exempelvis kosmetiska produkter, eller sällanköpsvaror såsom mattor eller hemelektronik.

96 _{,FHQWUXPÀQQVEXWLNHUDYROLNDVODJHQEDQNPHGUnGJLYQLQJRFKVMlOYEHWMlQLQJHQUHVHE\UnHQ} frisör, ett Internetkafé, en Svensk Kassaservice, ett apotek, ett glasmästeri, två kaféer, två restauranger, HQ IULVWnHQGH VQDEEPDWVJULOO RFK HQ ERZOLQJKDOO )|UXWRP GH NRPPHUVLHOOD ORNDOHUQD RFK GH UHGDQ QlPQGDRIIHQWOLJDLQVWLWXWLRQHUQDÀQQVlYHQHWWWLRWDOORNDOHUI|UI|UHQLQJDUVNRODI|UVNRODRFKVMXNYnUG (Rinkeby centrum 2005).

97 _{I dessa lokaler inryms tolv livsmedelsbutiker, fem butiker med kläder och/eller småting varav en} även inrymmer ett växlingskontor, två butiker med möbel- och/eller mattbutiker, två kosmetikabutiker varav en även säljer kläder och livsmedel, en fristående kiosk, två video- och tobaksbutiker, en butik med hemelektronik, två installationsservicebutiker för tv och datorer, en textilbutik med kemtvätt, en festkonfektionsbutik, två butiker med bäddprodukter, en butik inklusive resebyrå med islamsk inriktning, WUHUHVWDXUDQJHUNDIpHUI\UDIULV|UVDORQJHUHQWUDÀNVNRODHQGMXUNOLQLNRFKWYnUHVHE\UnHU,QYHQWHULQJHQ gjordes 2005.

98 _{Beteckningen refererar till butikens rumsliga storlek, men kan vara något missvisande för en del av} OLYVPHGHOVEXWLNHUQD YLOND VQDUDUH VNXOOH NXQQD EHVNULYDV VRP PHGHOVWRUD EXWLNHU 3UHÀ[HW µVPnµ NDQ också vara missvisande exempelvis vad gäller butikens omsättning och antal kundbesök.

175 R I N K E B Y S S M Å B U T I K E R +UDDB YGRËND 3TAVB_YGRËND !SKEB_Y KROKEN $EGERB YGRËND (INDERST ORS RËND (ËLLB YBACK EN 3KÍRB Y GRËND 2).+%"9 +6!2."9 6¾'%. 2).+%"9 342¿+%4 (*5,34 !6¾'%. (*5,34 !6¾'%. 2).+%"9 36¾.'%. 2).+%"9 36¾.'%. &( 2' 4 24 0, "# h3TRÍK ETv .

Småbutikerna i Rinkeby. Punkterna anger enbart småbutikernas lokalisering, inte deras storlek. De nya byggnaderna vid ”stråket” är markerade med mörkgrått.

BC - Bocentrum, FH - Folkets Hus, PL - Parkleken, RG - Rinkeby Galleria, RT - Rinkeby torg, T - Tunnelbanestationen. Baskarta © Stockholms Stadsbyggnadskontor.

Rinkeby i vy mot nordväst, med centrum inringat. I bakgrunden syns Tensta och Hjulsta. Karta © Stockholms Stadsbyggnadskontor.

176 R I N K E B Y S S M Å B U T I K E R

Småbutiker i Rinkeby.

Småbutikerna är, med några få undantag, lokaliserade i omvandlade eller ombyggda gemensamhetslokaler såsom förråd, tvättstugor, hobbyrum, uthyrningslokaler eller garageutrymmen. Gemensamt för småbutikerna är att de antingen är lokaliserade intill en gata eller en gångbana samt att de i de allra flesta fall upptar en plats vid bostadshusens kortsidor. Detta har troligtvis sin förklaring i att dessa lägen är synliga och lättillgängliga samt att entréerna till gemensamhetslokalerna ofta är placerade här.

177

R I N K E B Y S S M Å B U T I K E R

De flesta av lokalerna har omvandlats till butiker med hjälp av relativt små medel. De exteriöra förändringar som utförts är få och består främst av tillägg i form av skyltar, entrétak, entrétrappor och säkerhetsgaller. I vissa fall har även nya dörrar och fönster tagits upp för att bättre anpassa lokalen för den nya användningen. De flesta av lokalerna har dock endast en entré som används både av kunder och för varuleveranser. Lastkajer är inte vanligt förekommande. Lokalernas invändiga förändringar är ofta mer omfattande än de utvändiga då inredningen bytts ut och omformats, exempelvis med tillkomsten av nödvändiga hygienutrymmen. I en del fall har flera mindre utrymmen såsom förråd och hobbyrum slagits samman till en större sammanhängande butikslokal.

Småbutikerna är utspridda över nästan hela stadsdelen, men fler än hälften av dem är koncentrerade till området norr om centrum, längs med tvärgatorna till matargatan Rinkebystråket, särskilt längs med Degerbygränd, Hinderstorpsgränd och Hällbybacken, samt längs med ”stråket” som förbinder de två förstnämnda tvärgatorna med centrum. Vid dessa fyra gator finns 20 småbutiker. ”Stråket” är egentligen en gångbana, men är samtidigt den förbindelse i Rinkeby som allra mest liknar en butiksgata trots att den längs ena sidan

178 R I N K E B Y S S M Å B U T I K E R

angränsar till en park (Parkleken). På den andra sidan ligger småbutiker uppradade bredvid varandra med entréerna mot gångbanan. Längs med denna sida har husgavlarna byggts ut med envåningspaviljonger som tillsammans med två nya byggnader för kontors- och butiksverksamheter bildar ett slags gatufasad. Vid några breddade partier har gångbanan belagts med markplattor och möblerats med sittbänkar och blomlådor, vilket ytterligare understryker dess användning som butiksgågata. Småbutikerna vid ”stråket” är liksom de övriga småbutikerna skyltade med fasta fasadskyltar, mobila skyltar RFKYLPSODU3DYLOMRQJVXWE\JJQDGHUQDKDUWLOOVNLOOQDGIUnQGHÁHVWD andra av småbutikslokalerna, försetts med skyltfönster. Vid ett avsnitt har ett par ”diversebutiker” expanderat ut till gångbanan med varor utställda på bord och upphängda på fasaden. Som kommersiell etablering är ”stråket” strategiskt; dess förbindelse med Rinkebytorget, Rinkebystråket och dess tvärgator liksom med bostadskvarteren, arbetsplatserna och skolan norr om centrum gör det till ett av de mest använda gångstråken i Rinkeby. Detta var troligen också en av anledningarna till att två av de första småbutikerna i Rinkeby HWDEOHUDGHVMXVWKlU%nGDWYnÀQQVIRUWIDUDQGHNYDUPHQÁ\WWDGHV i början av 1990-talet från de ursprungliga gemensamhetslokalerna till de två nytillkomna byggnaderna som idag är lokaliserade vid ”stråket”.

Detaljhandelns relation till rummet

Uppfattningen att det materiella rummet äger en förmåga att generera vissa förutbestämda sociala praktiker hade en djup förankring inom grannskapsplaneringen. Denna uppfattning karakteriserar även en stor del av den kritik som i efterhand riktats mot grannskapsplaneringen och dess stadsdelar. Jane Jacobs var med sin The Death and Life of

Great American Cities ([1961] 1992) en av de tidigaste kritikerna av

efterkrigstidens stadsbyggnadsideal och har kanske också kommit att bli en av de mest tongivande. Jacobs var även en av de första att artikulera kvartersstadens ojämförliga potential för att generera all slags mångfald, däribland kommersiell mångfald bestående av mindre butiker och andra småskaliga verksamheter. Då sådana verksamheter är lokaliserade längs gator och trottoarer som i den traditionella NYDUWHUVWDGHQGlURFNVnDUEHWVSODWVHURFKERVWlGHUÀQQVNRPPHUGH

179 R I N K E B Y S S M Å B U T I K E R

enligt Jacobs, att bidra till att skapa levande och säkra offentliga rum. I den moderna stadens funktionsuppdelade stadsdelar är möjligheterna för utvecklingen av en kommersiell mångfald och ett levande offentligt liv däremot starkt reducerade och detta beror, enligt Jacobs, på hur rummet har utformats (Jacobs 1992, 148-154).

I artikeln ”Stadsplaneringen skapar barriärer för invandrare” framför Peter Elmlund (2005) argument som har stora likheter med Jacobs. Elmlund hävdar att den moderna stadens rumsliga utformning, liksom stadsplaneringen som så ensidigt gynnar externhandel, utgör ett hinder både för utvecklingen av mindre butikverksamheter och för andra småföretag. Detta kan, enligt Elmlund, utgöra en möjlig förklaring till varför egenföretagande bland invandrade personer inte förekommer i samma utsträckning i Sverige som i övriga västvärlden, detta trots att arbetslösheten i Sverige är hög inom denna grupp,

vilket därmed borde stimulera till egenföretagande (Elmlund 2005).99

Förklaringen är, enligt Elmlund, att en stor del av Sveriges invandrade befolkning bor i miljonprogramsområden vars rumsliga struktur missgynnar småföretagsetableringar, inte enbart småskaliga butiksverksamheter utan alla slags småföretag. Rinkeby utgör dock ett undantag, eftersom ”Rinkeby är en av de förorter som är mest stadslik till sin struktur” (Elmlund 2005).

Att grannskapsplaneringens och i synnerhet miljonprogrammets stadsdelar till sin rumsliga struktur förefaller missgynna utvecklingen av småskalig detaljhandel enligt kvartersstadens modell är kanske inte oväntat om man beaktar att grannskapsenheternas funktionsuppdelning de facto syftade till att separera handeln från bostadshusen och koncentrera den till stadsdelskärnorna. Eftersom grannskapsplaneringens epok handlade om att bygga helt nya stadsdelar uppstod en situation där detaljhandeln och dess marknad upprättades samtidigt. Detaljhandelns omfattning och form preciserades redan i planeringsskedet. Stadsdelens rumsliga struktur, dess befolkningsstorlek och stadsdelskärnans utformning utgjorde de grundläggande rumsliga förutsättningarna för hur detaljhandelns

99 _{Enligt Elmlund torde den strukturella rasismen inte vara större i Sverige än i övriga västvärlden,} vilket betyder att rasismen knappast kan tjäna som förklaring till landets jämförelsevis låga andel ”invandrarföretag”. Elmlund vill här lyfta fram ”invandrarföretagandet” som en viktig men förbisedd företeelse som kan bidra till att skapa attraktiva städer. Till detta resonemang återkommer jag i kapitlets sista del.

180 R I N K E B Y S S M Å B U T I K E R

rum formades i de nya stadsdelarna. Detta innebar att vissa I|UVlOMQLQJVRFKEXWLNVIRUPHUSULRULWHUDGHVIUDPI|UDQGUDRFK ÀFN ett rumsligt stöd genom det sätt på vilket rummet utformades. Hur detaljhandelns rum kom att formas var dock inte enbart avhängigt av grannskapsplaneringen. Enligt Mats Franzén och Eva Sandstedt (1981) spelade även handelns och det övriga samhällets rådande ekonomiska förhållanden en betydande roll för hur detaljhandelns rum utformades och vilka butiksformer som prioriterades. Den butiksform som kom att dominera i grannskapsenheterna var den rationaliserade självbetjäningsbutiken som till sin storlek, omsättning och försäljningsform skilde sig från tidigare butiksformer. Hur detaljhandelns struktur och ekonomiska förhållanden påverkade utformningen av grannskapsenheternas kommersiella rum kan, enligt Franzén och Sandstedt, även avläsas i skillnaderna mellan de tidiga och de senare uppförda grannskapsenheterna. Medan de WLGLJD JUDQQVNDSVHQKHWHUQD SODQHUDGHV I|U ÁHU RFK PLQGUH EXWLNHU som spreds ut i stadsdelen, planerades de stadsdelar som byggdes senare, framför allt under miljonprogramsperioden, för färre och större butiker som koncentrerades till stadsdelscentren (Franzén & Sandstedt 1981, 240-241, 244-249).

Som Franzén och Sandstedt visar bidrog grannskapsplaneringen alltså till att stödja etableringen av butiker och kommersiella anläggningar som växte i skala. Bosse Bergman har i sin studie Handelsplats, shopping,

stadsliv (2003) gjort en historisk och rumslig analys av hur detaljhandelns

försäljningsformer utvecklats och påpekar att utvecklingen mot allt större butiksenheter inleddes redan i industrialiseringens tidiga skede, som en effekt av differentieringen och specialiseringen av varuproduktionen. Butikens uppkomst är, enligt Bergman, förbunden både med industrialiseringen och med näringsfriheten, som infördes i Sverige år 1864. Innan dess ägde en stor del av detaljhandeln rum i handelsbodar som med tiden kom att omvandlas till butiker, vilka i första hand skiljde sig från handelsbodarna genom sin skyltning, fasadutformning och orientering mot gatan. Att detaljhandelns rum i allt högre grad kom att orienteras mot gatan hängde även samman med gatans modernisering, speciellt dess funktionsuppdelning i körbana och trottoar. Då städerna växte i slutet av 1800-talet och konkurrensen inom detaljhandeln ökade blev det centrala läget allt

181 R I N K E B Y S S M Å B U T I K E R

viktigare, något som även innebar att detaljhandeln i allt högre grad koncentrerades till butiksgator. En annan trend var att butikernas storlek ökade. Den moderna, bilberoende och funktionsuppdelade stadens utbredning spelade sedan en avgörande roll för den fortsatta etableringen av allt större butiker och mer rationaliserade butiks- och försäljningsformer. Självbetjäningssystemet, som innebar att man inte längre handlade över disk utan själv plockade ihop sina varor, infördes och med det följde en radikal förändring av butiken som handelsplats (Bergman 2003, 24-29, 56).

I Franzéns och Sandstedts samt Bergmans respektive studier framkommer att relationen mellan detaljhandelns struktur och rummets utformning är komplex. När man ser till detaljhandelns historiska och rumsliga utveckling framgår att sambandet mellan rummet och detaljhandelns struktur är dialektiskt. Det betyder att detaljhandelns strukturella förhållanden har en återverkan på rummets utformning och vice versa. Av Bergmans studier framgår att det även i kvartersstaden fanns tendenser till koncentrering och rationalisering av detaljhandeln, vilket understöddes av en viss grad av rumslig funktionsuppdelning. Eftersom detta skeende även påverkas av samhällets sociala och rumsliga utveckling i övrigt, kan varken kvartersstadens eller den funktionsuppdelade stadens rumsliga organisering av egen kraft generera eller upprätthålla en viss sorts detaljhandelsstruktur. Sett i detta perspektiv framstår -DFREV· RFK (OPOXQGV DQDO\VHU DY GHQ PRGHUQD VWDGHQ RFK miljonprogramsstadsdelarna som otillfredsställande.

Elmlund pekar dock på två viktiga aspekter vad gäller möjligheterna till butiksetablering i miljonprogramsstadsdelar. Den första är, som redan nämnts, att den strukturerande inverkan som det materiella rummets utformning har på detaljhandeln måste betraktas som väsentlig, särskilt i miljonprogramsstadsdelarna. Den andra är att dessa stadsdelar är mycket olika varandra ur denna aspekt, även om de i grunden ofta bygger på samma funktionsseparerande principer. Rinkeby utformades med intentionerna att, som Elmlund mycket riktigt hävdar, skapa en mer ”stadslik” stadsdel: ”En bostadsmiljö som lägger något av stenstadens intensitet, koncentration och ordning till ytterstadens grönska, rymlighet och frihet från störningar” (Stockholms Stad 1965, 2).

182 R I N K E B Y S S M Å B U T I K E R

Rinkeby skiljer sig i detta avseende, som Elmlund också påpekar, H[HPSHOYLVIUnQ5RVHQJnUGL0DOP|'HWÀQQVDOOWVnVNlODWWDQWDDWW GHWL5LQNHE\VIDOOÀQQVHWWVDPEDQGPHOODQGHQUHODWLYWRPIDWWDQGH förekomsten av småbutiker och stadsdelens rumsliga utformning. Vissa delar av Rinkeby, speciellt området norr om centrum, påminner om kvartersstadens struktur vad gäller förekomsten av butiker RFK JDWXUXPPHWV XWIRUPQLQJ , GHWWD RPUnGH ÀQQV lYHQ HQ VWRU genomströmning av gående och därmed också många potentiella kunder. En annan likhet Rinkeby har med kvartersstaden är dess höga befolkningstäthet. Med en befolkning på ca 15 600 invånare

och en yta på ca 1 km2 _{har Rinkeby en befolkningstäthet som är}

jämförbar med den i vissa delar av Stockholms innerstad (Stockholms Stad 2006a; 2006b, 90-91).100

 bYHQ RP GHQ EHÀQWOLJD UXPVOLJD VWUXNWXUHQ NDQ DQWDV YDULW

gynnsam för butiksetablering i Rinkeby är det dock problematiskt att enbart lyfta fram denna aspekt. Det tenderar att skapa en föreställning om att butiksetableringen har skett genom ett slags automatik pådriven