Städer, speciellt stora städer, har genom historien ofta framställts som de primära platserna för nyskapande, nytänkande och framåtskridande utveckling. Den produktiva koncentrationen, blandningen och sammanblandningen av människor, kulturer, handelsvaror och idéer har troligen så länge som städer funnits utgjort själva sinnebilden av staden och gör så fortfarande. Kanske skulle man kunna hävda att denna sinnebild nu odlas mer än någonsin tidigare.
De diskurser om konkurrenskraft, innovation, partnerskap och utveckling som städerna omgärdas av idag representerar emellertid enbart vissa berättelser vissa befolkningsgrupper, vissa typer av rum – och en viss typ av stad. Bortom berättelserna om framåtskridande utveckling skymtar andra verkligheter och andra historier. Många av dessa återger verklighetsbilder vilka är långt mer problematiska. De förekommer allt oftare i den allmänna debatten och handlar om social SRODULVHULQJRFKµGHODGHµ²VHJUHJHUDGHUDVLÀHUDGHRFKH[NOXGHUDQGH – städer.
'HW ÀQQV \WWHUOLJDUH HQ W\S DY EHUlWWHOVHU YDUV EXGVNDS RFK
EHUlWWDUH lU IUnQYDUDQGH L GH RIÀFLHOOD IUDPJnQJVGLVNXUVHUQD GHQ offentliga debatten och de sammanhang i vilka stadens framtid utstakas. De handlar om innovativa och nyskapande initiativ till förändringar på gräsrotsnivå, och i stadens periferi. De utgår från den OHYGDHUIDUHQKHWHQDYGHQVHJUHJHUDGHRFKUDVLÀHUDGHVWDGHQ([HPSHO SnVnGDQDLQLWLDWLYÀQQVLQRPGHQVnNDOODGHWUHGMHVHNWRUQPHQlYHQL form av småföretagande.
Detta kapitel är en introduktion till den urbana kontext som präglar de självorganiserade verksamheterna som står i fokus för min studie. Jag inleder kapitlet med ett avsnitt som skildrar generella globala urbana omvandlingstrender och pekar på hur dessa har förändrat Stockholms
32 S TA D E N S O C H D E O F F E N T L I G A R U M M E N S O M VA N D L I N G
VRFLDODJHRJUDÀSnHQ|YHUJULSDQGHQLYn,GHWYnSnI|OMDQGHDYVQLWWHQ GLVNXWHUDUMDJVWDGHQVVHJUHJHULQJRFKUDVLÀHULQJVDPWGHVVSnYHUNDQ på stadens offentliga rum. I det avslutande avsnittet tar jag upp ämnet självorganisering i relation till dessa övergripande urbana trender. Entreprenörsstadens framväxt
Stockholm har som många andra städer i västvärlden genomgått en genomgripande omvandling som i många avseenden förändrat förutsättningarna att bo och leva i staden. Under de senaste två GHFHQQLHUQDKDULQÁ\WWQLQJHQWLOO6WRFNKROPYDULWVWRU6WDGHQOLNVRP stadsregionen i sin helhet, har vuxit både till folkmängden och till ytan med utbyggnaden av bostäder, företagsområden, handel och infrastruktur. Ekonomin har förändrats i en riktning som följer de generella trenderna i väst där tillverkningsindustrin successivt utbytts mot en tjänste- och kunskapsbaserad sektor och där städerna intagit en förnyad roll som platser för omsättning av kapital. I och med DWWNDSLWDORFKSURGXNWLRQOlWWDUHNDQÁ\WWDVPHOODQROLNDORNDOLWHWHU globalt, eftersom nationsgränserna inte längre bjuder på särskilt stort motstånd för sådan rörlighet, har städerna försatts i en situation där de konkurrerar om investeringar (se ex. Harvey [1989] 2001, 348). Detta har förändrat de sätt på vilka städer utvecklas och styrs. Inom forskningen sammanfattas denna utveckling ofta under begreppen
entreprenörsstaden (the entrepreneurial city) (Hall & Hubbard 1996) urbant entreprenörskap (urban entrepreneurialism) (Harvey 2001) och urban governance (Elander 1999).6 Dessa begrepp hänvisar till de strategier
som utvecklats för att städer ska kunna attrahera nya investeringar och nya invånare. Det har blivit viktigt för städer och regioner att satsa på förnyelseprojekt såsom utbyggnaden av boendemiljöer, konsumtionsmiljöer, företagsområden, infrastrukturprojekt och etablering av forskningscentrer, högskolor eller universitet. Hur framgångsrik en stad blir i detta avseende beror också på hur väl man lyckas marknadsföra den. Det har därför blivit viktigt för städer att framställa sig som konkurrenskraftiga och attraktiva att bo och leva i. I den senaste regionala utvecklingsplanen för Stockholmsregionen (RUFS 2001), kan man exempelvis läsa att: ”Stockholm har etablerats
6 (IWHUVRPGHWLQWHÀQQVQnJRWVYHQVNWEHJUHSSVRPEHVNULYHUJRYHUQDQFHSnHWWEUDVlWWNRPPHUMDJ framöver att använda det engelska begreppet (se Elander 1999, 327).
33 S TA D E N S O C H D E O F F E N T L I G A R U M M E N S O M VA N D L I N G
som en av världens mest innovativa stadsregioner” (RTK 2002, 13). Ett liknande budskap framställs i Stockholm Stads Vision Stockholm 2030: ”Stockholm är en framgångsrik storstad som hävdar sig väl i den internationella konkurrensen” (Stockholms Stad 2004, 6). Sedan 2005 marknadsförs Stockholmsregionen under varumärket ”Stockholm – The Capital of Scandinavia” med målet att ”göra Stockholm till norra Europas ledande tillväxtregion” (Stockholm Business
Region 2007). Marknadsföringsstrategierna appliceras även på
områdes- eller stadsdelsnivå. ”Hightechområdena” Kista Science City och Novum Forskningspark, exempelvis, marknadsför sig PHG VORJDQV VRP µWKH ZRUOG·V OHDGLQJ ,&7 &OXVWHUµ UHVSHNWLYH ”världsledande forskning och företagande inom bioteknik” – paroller som signalerar internationell framgång och hög grad av specialisering (Kista Science City 2007; Novum Biocity 2007).
Att understödja etableringen av kluster och specialiserade sektorer är en strategi som många städer och regioner tillämpar eftersom sådana anses vara särskilt effektiva på att generera ”innovationer” och ekonomisk utveckling (se ex. NUTEK 2005; Stockholms Stad 2004) I Stockholmsregionen arbetade år 2001 ungefär 250 000 personer i branscher som ingår i någon form av kluster (RTK 2002, 18).
En annan strategi som många städer använder sig av för att förbättra konkurrensförutsättningarna och skapa ekonomisk utveckling är att satsa på utbyggnad och marknadsföring av stadens konsumtionsmiljöer RFK ÀQ NXOWXU 'HW lU LQJHQ |YHUGULIW DWW SnVWn DWW XWE\JJQDGHQ DY nya konsumtionsmiljöer utgör en dominerande drivkraft för hur våra städer formas och omformas idag. I Stockholmsregionen E\JJGHVXQGHU WDOHWÁHUDQ\DVWRUVNDOLJDKDQGHOVSODWVHU²H[WHUQD stormarknadsområden och shoppinggallerior – med regionala omland, exempelvis Barkarby (Stockholm Quality Outlet), Sickla Köpkvarter, Kista Galleria samt Kungens kurva, som marknadsför sig som Nordens största handelsplats. Åren 2003 respektive 2004 inleddes uppgraderingen av stadsdelscentren i Vällingby och Skärholmen till konsumtionsmiljöer av nutida snitt där konsumtionen ställs i fokus som en upplevelse och anläggningarnas bekvämlighet är högt prioriterad. Gemensamt för de två sistnämnda projekten är att de vilar på en förhoppning om att utbyggnaden av handeln kan göra Skärholmen respektive Vällingby, men även de närliggande stadsdelarna, mer
34 S TA D E N S O C H D E O F F E N T L I G A R U M M E N S O M VA N D L I N G
attraktiva som boendemiljöer och platser för företagsetablering (Vällingby centrum 2007b; Skärholmens centrum 2007).
)OHUDIRUVNDUHKDUSHNDWSnDWWDOOWÁHUVWlGHUPDUNQDGVI|UVLJVRP
kulturellt innovativa platser med ett rikt utbud av nöjen och konsumerbar kultur, inte minst för att attrahera turister. Kring konsumtionen av upplevelser har det vuxit fram en industri som genererar arbetstillfällen och ekonomisk vinst och till vilken allt större offentliga och privata investeringar kanaliseras (se ex. Evans 2003; Zukin 1995). Sharon Zukin argumenterar för att denna trend har skapat en symbolisk
ekonomiGlUNXOWXUHOODV\PEROHURFKRIIHQWOLJNXOWXUVDPPDQÁlWDVPHG
kommersialismen. Symboler och ”image” har allt mer blivit globala handelsvaror, varför den symboliska ekonomin blivit en aktiv drivkraft i stadens (ekonomiska) utveckling. Det görs idag stora investeringar i utbyggnaden av ”kulturindustrin”. Den symboliska ekonomin I|UlQGUDUGlUI|UVWDGHQVJHRJUDÀRFKKDUlYHQLQWDJLWHQDNWLYUROOL skapandet av representationer av och för staden (Zukin 1995, 3-15).
Graeme Evans använder begreppet hard-branding för att beskriva
den form för kommersiellt ”image-skapande” som sker i städer idag. Av stor betydelse är att förbättra konkurrensförutsättningarna i den urbana konkurrensen med hjälp av olika typer av evenemang och så NDOODGH ÁDJJVNHSS HOOHU signature architecture.7 De satsningar som nu
J|UV Sn XWE\JJQDGHQ DY NXOWXUHOOD ÁDJJVNHSS L VWlGHU L YlVWYlUOGHQ ÀQQHU HQOLJW (YDQV LQJHQ PRWVYDULJKHW XQGHU KHOD WDOHW (Evans 2003, 417-424). Globen och Moderna Museet är exempel på sådana imageskapande byggnader i Stockholm. Begreppet hard- branding hänvisar även till de strategier där varumärken knyts till bestämda platser i marknadsföringssyfte samt till strävanden efter att förknippa konsumtionen av dessa platser med en upplevelse av NROOHNWLYLGHQWLÀHULQJ'HQQDNRPELQHUDGHNRQVXPWLRQDYYDURURFK ”image”/upplevelser materialiseras ofta i form av färdigpaketerade och igenkännbara miljöer, upplevelser och produkter. Ett exempel på en sådan satsning i Stockholm är Heron City, ett kombinerat shopping-, upplevelse och nöjescenter i Kungens kurva (Huddinge kommun). Ytterligare ett exempel på vilka yttringar ”image-skapandet” kan ge upphov till i städer som försöker marknadsföra sin kulturella mångfald
7 (WWÁDJJVNHSSlUHQH[WUDRUGLQlURFKµYlUGHVNDSDQGHµE\JJQDGVRPRIWDLQU\PPHUHQNRPPHUVLHOOW inriktad kulturattraktion, exempelvis en storslagen idrottsarena, ett museum eller ett operahus och som ofta är designad av ett internationellt känt arkitektkontor.
35 S TA D E N S O C H D E O F F E N T L I G A R U M M E N S O M VA N D L I N G
är att döpa om etniskt nischade stadsdelar med igenkännbara etiketter som Chinatown, Greektown, Little Italy osv. Det händer även att städer
aktivt försöker konstruera sådana stadsdelar (Evans 2003, 421).8
En annan tendens som, enligt Evans, följer utvecklingen mot ett NRQFHSWEDVHUDWNXOWXUXWEXGNDQPDQÀQQDLnUOLJDRFKDPEXOHUDQGH evenemang som det EU-stödda kulturhuvudstadsåret som Stockholm var värd för 1998. Sådana storskaliga och temporära projekt fyller ofta även en annan funktion. Värdskapet för ett stort evenemang kan legitimera offentliga investeringar i olika typer av utbyggnadsprojekt, allt från infrastruktur till nya bostäder och kulturinstitutioner (Evans 2003, 417-429).
Den kombinerade konsumtionen av produkter och upplevelser, VDPWGHQNROOHNWLYDLGHQWLÀHULQJVRPVNDSDVJHQRPGHQQDRPIDWWDU i allra högsta grad även idrotten. Kring idrotten har, enligt Anthony King (2003), skapats en kommersiell offentlig kultur präglad av konsumtionen av produkter och varumärken. Detta gäller i allra högsta grad fotbollen som blivit en av de största publikidrotterna i Europa. Att publikidrotten, i synnerhet fotbollen, utgör en viktig del av den symboliska ekonomin har blivit uppenbart genom dess potential att attrahera investeringar och motivera storskaliga utbyggnadsprojekt. Att associeras med en stor elitfotbollsklubb, speciellt om klubben kan spela sina hemmamatcher på en pampig arena, har ett stort symbolvärde för en stad (King 2003, 119-135, 170). Ett exempel är planerna på att bygga en ny nationalarena för fotbollen i Solna, en arena som enligt planerna avses vara hemmaarena för elitfotbollslaget AIK. Förutom själva arenan inkluderar byggplanerna en helt ny stadsdel med bostäder, hotell- och konferensanläggning samt kontor och handel (Solna Stad 2007). I den symboliska ekonomin kring idrotten HWDEOHUDVUHSUHVHQWDWLRQHURFKHQUHWRULNVRPVDPPDQÁlWDUSULYDWDRFK RIIHQWOLJDLQWUHVVHQ $QGUpQ -|QVVRQ /HZHQKDJHQ I och med Hammarby Sjöstad och en rad andra ombyggnadsprojekt i innerstaden, exempelvis Sankt Eriksområdet och Nacka Strand, har Stockholm, tillsammans med många andra städer i Sverige, anslutit sig till en internationell trend. I takt med att tillverkningsindustrin till stora delar omlokaliserats har centralt belägna terminal- och industrihamnområden övergivits som sådana.
8 ,6WRFNKROPÀQQVLQJDWHFNHQSnGHWWDPHQGRFNL0DOP|GlUHQJUXSSLQYHVWHUDUHnUI|UNODUDGH VLWWLQWUHVVHI|UDWWE\JJDHWW&KLQDWRZQLVWDGHQ %HUJVWU|P +DOOJUHQ
36 S TA D E N S O C H D E O F F E N T L I G A R U M M E N S O M VA N D L I N G
Kombinationen av närheten till både vattnet och stadens centrala delar har gjort dessa områden begärliga som lokaliteter för stadsomvandlingsprojekt. I fallet med Hammarbyhamnen handlade det dock inte om att hamnområdet övergivits. Hamnen användes fortfarande och industriområdet – ”Stockholms sista kåkstad” – var en livlig plats med en stor blandning av småskaliga verksamheter, allt från skrothandlare och mekaniska verkstäder till musikstudior och konstnärsateljéer. Idag har plåtskjulen, och barackerna ersatts med strandpromenader, parker, miljöanpassade dagvattensystem, HOHJDQWD VKRSSLQJVWUnN RFK K|JDWWUDNWLYD ÁHUERVWDGVKXV PHG maximerad vattenutsikt och exklusiva lägenheter – en stadsdel som förstärkt bilden av Stockholm som den vackra staden vid vattnet (Pettersson 1994; Vestbro 2004).
Karaktäriserande för entreprenörsstadens stadsomvandlingar är, som i fallet med Hammarby Sjöstad liksom planerna för den nya stadsdelen och nationalarenan för fotbollen i Solna, att staten eller NRPPXQHUQDVDPDUEHWDUPHGGHQSULYDWDVHNWRUQRPVDPÀQDQVLHULQJ av utbyggnadsprojekt. Denna utveckling mot partnerskapsprojekt, som hänger nära samman med den urbana konkurrensen, har inneburit att statens roll förändrats. Det är en utveckling som gör sig gällande på alla nivåer inom det offentliga. Staten och kommunerna tillhandahåller traditionell välfärd i mindre grad än tidigare och den långsiktiga och övergripande planeringen har successivt övergivits till förmån för en ad hoc-mässig planering, eller governance, som till skillnad från traditionell politisk styrning (government) karaktäriseras av en högre grad av samarbete mellan det offentliga och det privata. I Sverige blev denna övergång märkbar på 1980-talet (Elander & Khaake 2001, 236). Många forskare inom den kritiska tankefåran hävdar att de omvandlingar som entreprenörsstaden är förknippade med uppvisar en tydlig politisk inriktning. Vad vi ser i entreprenörsstaden är materialiseringen av en nyliberal politik (ex. Harvey 2001; Brenner & Theodore 2002; Smith 1996, 2002; Mitchell 2003). Brenner & Theodore samt Harvey hävdar att städer är och har varit viktiga lokaliteter för implementeringen av denna politik. Framväxten av entreprenörsstaden och dess framgångsdiskurser framställs ofta som en konsekvens av globaliseringen, men
37 S TA D E N S O C H D E O F F E N T L I G A R U M M E N S O M VA N D L I N G
relationen mellan entreprenörsstaden och den dominerande ekonomisk-politiska ordningen bygger snarare på ett dialektiskt samband. Kapitalackumulationen är en platsbunden process som är avhängig av samhällets sociala och konkreta gestaltning. Som Henri Lefebvre hävdar handlar kapitalackumulationen om ”produktion av rum” (Smith 2002, 354), närmare bestämt om den kontinuerliga produktionen av vissa typer av rum (Mitchell 2003, 165). Den nyliberala
staden (Brenner & Theodore 2002) utgör på så sätt både resultatet och
förutsättningarna för globaliseringen. På samma sätt kan man säga att de ekonomiska, sociala och rumsliga förhållanden som förknippas med globaliseringen, såsom utbredningen av kommersiella miljöer, JHQWULÀHULQJQHGVNlUQLQJDULGHQRIIHQWOLJDVHNWRUQSULYDWLVHULQJHQ av offentlig service och infrastruktur, utgör både dess konsekvenser och förutsättningar. Även den växande sociala polariseringen måste räknas in hit. Bortom entreprenörsstadens representativa stadsdelar och berättelser om framgång framträder nämligen en annan stad och andra berättelser som är långt mer problematiska. Dessa förekommer allt oftare i den allmänna debatten och förtäljer berättelsen om den
delade staden (se ex. Magnusson 2001).