Det finns omfattande forskning om samvariation när det gäller kriminalitet, drogmissbruk och olika typer av psykisk ohälsa. Enligt en svensk forsknings-översikt har risk– och skyddsfaktorer samma effekt oberoende av kön, etnisk tillhörighet, kulturer och sociala klasser84. Däremot är det av avgörande bety-delse vilken tillgång det finns av skyddsfaktorer och alternativ som kan kom-pensera riskerna. Enstaka riskfaktorer behöver inte heller vara avgörande. I regel handlar det om riskanhopningar, kumulativa risker eller parallella pro-blem85 som ställer till det. Dagliga mindre inslag av risk är antagligen också en större fara än tillfälliga kriser86. I en omfattande forskningsgenomgång om risk- och skyddsfaktorer används nedanstående övergripande figur:
84 Ferrer-Wreder, Stattin et al, 2005.
85 Starka belägg från många forskningsöversikter t ex El- Khouri, Sundell et al 2005:17, Ferrer-Wreder, Stattin et al, 2005
86 Helmen Borge 2003 med ref till Graham 1994.
Sammankopplade påverkansfaktorer Brounstein, Zweig och Gardner 2001 i Sundell FoU-rapport 2003:2.
Risk- och skyddsfaktorer är sammanflätade vilket innebär att ett barn med höga individuella riskfaktorer t ex temperament, aggressivitet eller koncentra-tionssvårigheter kan ha tur i föräldralotteriet och kamratkretsen. Han/hon får möjligheter att kompensera svårigheter och skaffar sig goda vanor och erfaren-heter som stärker självkänslan och ger en positiv självbild. En positiv självbild påverkar sätten man tar sig an skolan, ungdomsgruppen och fritidsaktiviteten.
Men det finns ingen automatik i dessa processer. Barn med dåliga odds kan ibland med ganska lite stöd klara sig riktigt bra. Antagligen finns det idag, många välanpassade människor, med hög livskvalitet som tack vare tur med familj och kamrater fått framgångar och stöd när man som mest behövde det.
Man kan inte heller helt räkna bort ”sliding-door-effekter” dvs tillfälligheternas spel. Är man på rätt plats vid rätt tillfälle kan förutsättningar för olika vägval på ett avgörande sätt påverkas. Det finns ingen jämförelsegrupp till det egna livs-manuskriptet och vi vet aldrig vad som hänt, om saker och händelser skett på annat sätt och/eller i annan ordning. Efterklokheten lägger ofta livet tillrätta.
Risk- och skyddsfak-torer i familjen
Risk- och skyddsfak-torer i kamratgruppen
Risk- och skyddsfak-torer i skolan
Risk- och skyddsfak-torer i närmiljön
Risk- och skyddsfak-torer i samhället
Tonårsgraviditet
Bristande skolanpass-ning
Drogbruk
Psykisk ohälsa
Kriminalitet Individuella risk-
och skyddsfaktorer
Det är först efteråt man eventuellt kan begripa vad som (kanske) varit avgö-rande.
Man kan man dela in risk- och skyddsfaktorer i olika nivåer87: Individnivån
Att vara pojke innebär en ökad risk framförallt för våld och kriminalitet. De-pression, otrygghet, ångest, låg självkänsla, impulsivitet, droger, kriminalitet och skolproblem är tydliga riskfaktorer. De förstärks ytterligare vid tidig alko-holdebut och antisocialt beteende. Riskfaktorer vid ätstörning och självskade-beteende är låg självkänsla, missnöje med kroppen, utanförskap, rigid bantning och proportionellt hög användning av flykt- och undvikande coping88. Skydds-faktorer oavsett problem kan vara känsla av tillit, positiv självbild, självförtro-ende, social kompetens, känsla av sammanhang, intelligens och problemlös-ningsförmåga.Impulsivitet ger störst risk medan prosocialitet ger bäst skydd89. Familjenivån
Unga, lågutbildade och ensamstående föräldrar med ekonomiska problem hö-jer, generellt sett riskerna. Kroniska sjukdomar, missbruk, psykiska problem kan leda till brister i tillsyn och oförmåga att hantera konflikter med barnen.
Brister i förmågan till anknytning och engagemang försvårar, liksom våld och andra övergrepp i hemmet och syskon som är kriminella eller använder droger.
Lågt uppfattat socialt stöd från familjen ökar risken för självdestruktivitet.
Skyddsfaktorer i familjen är ett lyssnande, bekräftande, diskuterande och kär-leksfullt klimat med tydliga värderingar, ramar och regler.90
Kamratkretsen
Tidigt umgänge med kamrater som använder droger och är kriminella är en stark riskfaktor. Det är också en stark riskfaktor att ha få eller inga kamrater.
Låg status bland kamrater och stark kamrat-orientering/beroende ökar risker-na. Negativa attityder till skolan och vuxna möjliggör inträden i mer eller mind-re täta kamratgrupper med drog- och kriminella inslag. Vid ätstörningar och självdestruktivitet är mobbing, snedvridna uppfattningar om den egna kroppen, starka känslor av utanförskap, ensamhet och kamratlöshet viktiga riskfaktorer.
Välanpassade kamrater, positiva, bekräftande kamratrelationer och medverkan i organiserade fritidaktiviteter har skyddande effekter.
87 Bygger på Sundell FoU 2003:2, bilaga A, samt internationell och nationell forskningsgenom-gång om risk- och skyddsfaktorer i samma rapport samt….. om självdestruktivitet och ätstör-ningsproblem.
88 Bygger på översikt i forskningsprogrammet ”Forskning om risk och skyddsfaktorer för ätstörningar”, 2007. Uppsala universitet, institutionen för psykologi.
89 Helmen Borge 2005, s119.
90 Werner, Smith 1992. Overcoming the odds.
Skolmiljön
Riskfaktorer finns i otrivsel, misslyckanden och skolk. Ett dåligt skolklimat försvårar motivation och intresse och ökar gruppbildning med liknande erfa-renheter som förstärker utanförskap. Upplevelser av mobbing, kränkande be-handling och utanförskap spelar stor roll vid depression, självdestruktivitet och ätstörningsproblematik. Skyddsfaktorer är kopplade till samhörighet och kam-ratskap i ungdomsgruppen, samt att skolan ges ett meningsfullt innehåll. Det är också viktigt att man får individuell hjälp och stöd vid behov. Social ordning i skolan och engagemang från föräldrarna förstärker positiva processer.
Närmiljön
Orter och enskilda bostadsområden med ungdomsproblem sen tidigare ökar riskerna. Svag social kontroll och lokala ungdomskulturer ökar riskerna för att skolk, skadegörelse, snatterier etc ska eskalera till inbrott, misshandel och rån liksom att tidig droganvändning ökar riskerna för att man ska dra sig mot tyng-re droger och missbruk. God tillgång till droger och inflytelserika ”mentotyng-rer”
ökar riskerna. Alternativa sociala insatser, prevention och organiserade fritidak-tiviteter ska motverka riskerna. På ett annat plan kan det handla om att tidigt upptäcka problem innan de blivit för svåra och påverka de attityder som skapas bland ungdomar i närmiljön. I ett längre perspektiv handlar det också om att motarbeta arbetslöshet, segregation, rasism och nedslitna boendeförhållanden.
Samhällsmiljön
Den anda som präglar en generation kan sätta sin prägel på droganvändande, kriminalitet och andra ohälsoproblem. Idag pratar många om starkt ökande självdestruktivitet91 och ökande besvär hos unga av oro, ängslan och ångest.92 En annan stor riskfaktor är hög ungdomsarbetslöshet som generellt sett späder på och försvårar andra typer av problem. Skyddsfaktorerna går givetvis ut på att motverka sociala problem i barn och ungdomsgrupper. Här har skolan och samhället en central position för att motverka fenomen kopplade till moderni-sering, individualisering och differentiering som grund för ökande psykisk ohälsa.93
Om man generellt ser till företeelser som kriminalitet, missbruk, våld och bristande anpassning till skolan är det i stort samma riskfaktorer det handlar om. Det innebär också att insatser mot t ex kriminalitet kan ge följdverkningar på många plan t ex förbättringar i skolan och familjerelationerna. Det finns
91 Enligt BRIS är självskadebeteende den fråga som 2005 ökat mest av alla i telefon- och mail-kontakter med unga. Se även SOU 2006:77 om psykiskt ohälsa.
92 SOU 2006:77.
93 SOU 2006:77.
brett forskningsmässigt stöd för ett helhetsperspektiv på ungdomars problem och på de insatser man väljer94.
I förlängningen på detta resonemang bör insatserna präglas av att man för-stärker de faktorer som skyddar och kompenserar riskerna. De bör vara att motverka ovanstående risker, oavsett ålder och stärka coping. ”Coping” är ett vedertaget samlingsbegrepp som används för att beskriva skyddande strategier att hantera stress, svårigheter och problem95. Många forskare med coping-, hälso-, salutogenes-96eller friskforskningsperspektiv använder olika begrepp för förmågan att undvika problematiska livsstilar. De har i allmänhet utgått från kunskaper om goda exempel och utfall där barn och unga, mot alla odds, han-terar svår problematik och riskfyllda uppväxtförhållanden. Förr pratade man om sk ”maskrosbarn” som om de skulle vara osårbara. Numera används mera
”resilience”97 för att beskriva den motståndskraft98 och de skyddsfaktorer99som motverkar asociala livsstilar. Utifrån detta resonemang är det viktigt att utveck-la slutsatser om både det som medför risker och det som motverkar och för-hindrar ett fortsatt liv med problematiska förtecken.
Master100 pekar på viktiga ingredienser i resilience: goda relationer med kompetenta och omtänksamma vuxna, både i familjen och i andra samman-hang. Förbättringar i den kognitiva förmågan, positiv syn på sig själv och moti-vationen att fungera och ta sig in i samhället. Ferrer-Wreder, Stattin et al fram-håller liknande karaktärsdrag som social kompetens, ”locus of control” dvs att man kan styra det som sker, optimistisk inställning, tillförsikt och goda relatio-ner till omgivningen. Den salutogena teoribildningen101 framhåller betydelsen av en ”känsla av sammanhang”, där man är/blir motiverad, har/får tillgång till yttre och inre resurser och att man blir medveten, begriper situationen. Rutter menar att själva förutsättningen för barn som klarar sig ”mot alla odds” beror på två starka faktorer. De har haft minst en kontinuerlig och känslomässig an-knytning samt erfarenheten att behärska vissa färdigheter. Det måste handla både om relation och om att vara bra på någonting. Det räcker inte att vara omtyckt, man måste skaffa sig positiv självkänsla och självförtroende genom att bli bra på något.
Forskning om enskilda problemgrupper, insatser och framgångsrika insatser är omfattande, spretig och ibland motsägelsefull då det är svårt att jämföra internationella inslag med svenska och olika målgrupper med varandra. En övergripande central fråga för verksamheter som YAR handlar om de olika
94 För forskningsöversikter see El- Khouri, Sundell et al 2005:17, Ferrer-Wreder, Stattin et al, 2005, Andreassen, 2003, Andershed, Andershed, 2005.
95 Lagerberg och Sundelin 2000.
96 Ofta med utgångspunkt från Antonovskys 1994 klassiska KASAM-begrepp.
97 Wolin och Wolin 1993, Rutter 1985, Claezon 2004.
98 Claezon 2004, Rutter 1985.
99 Stattin och Magnusson 1996, samt Stattin i Söderholm, Runquist , red 2002.
100 Masten 2001.
101 I Sverige mest företrädd av Kjell Hansson i Malmö.
konsekvenser grupprocesserna för med sig då man sammanför problematiska ungdomar med andra med samma erfarenheter.