Risker med rovdjursturism

7.1 Riskanalys

Risk föreligger att verksamheter stör djuren och att människor eller djur skadas. Av de fyra stora rovdjuren i Skandinavien är björnen den som i modern tid attackerat människor. Vid användning av åtel finns risk för spridning av sjukdomar om smittat animaliskt avfall används samt risk för nedskräpning och annan påverkan av miljön. I riskanalysen lyfts även intresse konflikten samt misslyckade projekt fram.

7.2 Störning

Enligt Svenska Akademiens Ordlista är ord som besvära, oroa, vålla omak och avbryta synonyma till ordet störa. Det skulle kunna betyda att i den stund mänsklig aktivitet sker som påverkar och får till följd att en varg, björn eller annat djur avbryter sin avsiktliga bana så har människan stört djuret. Av de mänskliga aktiviteter som företas i skogen skulle därmed flera kvalifi­ cera sig som störande. Detta måste vara en bedömningsfråga och frågan är vem som ska bedöma. Om aktiviteten är av oregelbunden art och kan räknas som enstaka tillfälle så borde inte aktiviteten vara störande. En aktivitet som påverkar djuren under en längre tid och som kan kallas frekvent eller regel­ bunden och påverkar deras boendemiljö på så sätt att de besväras av verk­ samheten kan vara störande. Men hur ska gränsen för djurens benägenhet att störas mätas eller bedömas? Är det moderna skogsbruket en störning och är avskjutning av rovdjurens bytesdjur en störning (inte själva jakten). Både Miljöbalken och Artskyddsförordningen tar upp störningen men lagtexterna kan tolkas olika beroende på läsarens egen kunskap och särintresse.

7.3 Incidenter som kan leda till skada

överraskningsmomentet är den situation då störst risk för attack av björn sker. Det innebär att vid rovdjursturism med åtel är vägen till och från gömslet ett riskmoment. Även i den händelse att en hona med ungar finns i närheten förefaller risken stor.

En ökning av rovdjursturism innebär också ökat antal möjliga möten mellan människor och rovdjur. Därmed ökar också risken för möten som leder till angrepp på människor. Vid angrepp på människor innebär även angreppet en risk för att djuret måste avlivas.

Användning av åtelmaterial som hanteras av människor kan om inte noggranna instruktioner ges och följs innebära att björnen gradvis tillvänjs människor. Indirekt kan matning påverka björnen att uppsöka mänskliga boplatser för att söka föda. Personer som idag använder sig av åtel vittnar om

NATURVÅRDSVERKET Rapport 5687 • Rovdjursturism

34

att björnarna lär sig känna igen fordon som levererar maten. Eventuellt skulle detta kunna innebära att björnarna också blir mer vana motorljud och even­ tuellt söka sig till trafikerade vägar.

7.4 Användning av animaliska biprodukter

som åtel

Jordbruksverkets föreskrift (SJVFS 1998:34) innehåller bestämmelser om han­ tering av djurkadaver och andra animaliska biprodukter i syfte att förhindra spridning av smittämnen.

Enligt föreskrifterna kan Länsstyrelsen medge undantag när det gäller användning av animaliska biprodukter i enlighet med artikel 23 i förord­ ning (EG) nr 1774/2002 om användningen avser kategori 3­material som ska användas till utfodring av vilda djur vars kött inte är avsett som livsmedel. Detta innebär att animaliska biprodukter kan med tillstånd från Länsstyrelsen användas för att locka djur, dock inte björn eftersom det bedrivs jakt på björn och köttet från den tillvaratas som livsmedel. Däremot tillåts åtel för rävjakt och tillstånd att stödutfodra t ex örn.

Länsstyrelsens beslut om tillstånd tas utifrån smittorisk och föreskrifterna talar inte om var eller hur avfallet i övrigt ska förvaras eller hanteras.

Naturvårdsverket har tidigare i beslut om skyddsjakt på björn 2004 beslu­ tat att jakt får inte bedrivas vid åtel. En åtel definieras som: ”animaliskt eller

vegetabiliskt material eller annat som utplaceras eller på annat sätt iordning- ställs i syfte att locka till sig vilt”. Som motiv för detta beslut anges att försvar

av och konkurrens om föda kan utveckla ett närgånget och aggressivt bete­ ende. Jaktförbud vid åtlar syftar till att minska risken för att björnar utveck­ las till ”problembjörnar”. Verkets avsikt med denna åtgärd är att björnarnas naturliga skygghet ska bibehållas.

7.5 Intressekonflikter

Inom en tätort är särskilda områden avsatta i kommunens stadsplan eller detaljplan för olika verksamheter. Friluftsområden, bostadsområden och industriområden är angivna. I övriga landet ska flera olika verksamheter samsas på samma område och alla intressenter anser sig ha lika stor rätt till området som de andra.

Den svenska allemansrätten ger alla rätt och frihet att vara i naturen. En frihet som inte får bli till ofrihet för andra. Allemansrätten kräver ansvar och gott omdöme. Vi får inte skada natur och djurliv, och vi måste visa hänsyn till markägare och till andra människor ute i naturen. ökad naturturism innebär förutom ökat tryck mot naturen också att fler utländska besökare kan nyttja naturen på allemansrättslig grund utan att alltid vara kunniga om allemans­ rättens innebörd och kraven kring den.

Intressekonflikt när det gäller rovdjursturism kan uppstå mellan verksam­ hetsutövaren och friluftsutövaren, såväl jägaren som bärplockaren. Konflikt med andra verksamheter som fäbodbruk och skogsbruk kan också förekomma.

7.6 Hur kan risker minimeras

Två elementära ord för att minimera riskera är riskmedvetenhet och kunskap. De flesta riskerna kan minimeras genom att de som arrangerar eller deltar är medvetna om vilka risker som föreligger. Det är också viktigt att veta hur man ska bete sig när en befarad risk uppkommer.

Störning: Risken för detta svårdefinierade moment kan minimeras genom att

så lite mänsklig aktivitet som möjligt sker där rovdjuren är aktiva. Det är för­ stås en ytterlighet men om risken ska vara så liten som möjligt så handlar det om att:

• Begränsa antalet aktörer

• Begränsa storlek på besöksgrupper

• Använda metoder som i så liten grad som möjligt besvärar, oroar eller avbryter djuren (etiska regler)

• Ta hänsyn till miljö­, kulturmiljö­ och naturvård i övrigt • Välja platser som tål verksamheten (hållbar turism) • Inte locka djuren till sig Skador • Skapa säkerhetsmarginaler i verksamheten (undvika överrasknings­ moment) • Begränsa antalet möjliga möten mellan rovdjur och människa • Använda sig av bakspårning vid spårningsexkursioner • Inte följa efter djuren Åtel