Risker vid byggtorkning

Inom byggtorkningen har framförallt betongtorkning i golvkonstruktioner drivit utvecklingen framåt eftersom stora problem har funnits och delvis fortfarande finns med bl.a. kaseinhaltigt spackel som bryts ned vid höga fuktnivåer, alkalisk nedbrytning av lim under täta ytbeläggningar, direktklistrade trägolv som släpper på grund av fuktrörelser samt golvsystem som möglar på undersidan, se t ex Nilsson (1977), Sjöberg (2001), RBK (2007), Anderberg (2007). På senare år har även fokus funnits på fuktrörelser i träkonstruktioner i drift där byggtorkningen sätter viktiga förutsättningar för möjligheten till att få problem, Esping et al (2005), Rosenkilde (2006), Sjödin (2008), Sjöberg & Nilsson (2008b) m fl. Ett annat minst lika viktigt problem som nu uppmärksammas allt mer är att många material har varit skadade redan på väg in i produktionen alternativt skadats innan överlämnande till kund , Samuelsson & Wånggren (2002), Nilsson & Samuelsson (2006), Land & Must (2004) samt Brag & Snarberg (2002).

Byggtorkning utförs primärt som ett sätt att hantera fuktrisker i projektet. Risker är uppbyggda av sannolikheten för att en händelse inträffar i kombination med konsekvensen av att händelsen inträffar. Byggtorkning har delvis samma sannolikheter för problem som vid drift av byggnaden men konsekvenserna är inte riktigt likadana. Det finns även en del sannolika problem i byggtorkningen som inte inträffar i driftsituationen. I följande avsnitt beskrivs de risker som författaren uppfattar som viktiga att ta hänsyn till. Riskerna är inte kvantifierade.

3.3.1 Risker genererat av torksystemet

Heta ytor

Maskiner som gasolvärmare kan vid felaktig hantering antända/smälta andra material. Eldrivna fläktar och värmare kan drabbas av överhettning. I många fall kommer det även att finnas heta mediarör som innebär en risk för brännskador.

Vattenläckor

Beroende på hur mycket tryckvakter och backventiler som används i vattenburna system kan konsekvenserna av vattenläckor bli olika stora. När vatten används som värmemedia kan värmesystemet drabbas av vattenläckor. Om värmesystem stannar finns ofta en betydande möjlighet för frysskador på värmesystemet vilket ökar risken för stora fuktbelastningar i produktionen.

Damm

Beroende på materialval och produktionsteknik kommer det att finnas damm i torkmiljön. Fläktar och byggvärme drar upp mer damm i luften. Detta ökar risken för dålig arbetsmiljö för arbetsstyrkan på projektet.

Buller

De flesta torkmaskiner som innehåller fläktar och pumpar genererar mycket buller. Risken blir då hörselskador och överstigna bullernivåer till angränsande byggnader.

Snubbelrisker

Slangar och sladdar på golven ger sannolikhet för fall i de flesta projekt. Konsekvensen av fall är ofta stor. Risken för fallskador ökar alltså ofta på grund av byggtorkning.

Elbrist för produktionen

En risk som främst uppstår vid forceringsbehov i torkmiljön.

Provisoriska klimatskal som inte fungerar

De flesta provisoriska inklädnader är utformade för att gå sönder vid stark vind för att inte äventyra stomkonstruktionen för väderskyddet. Vid dessa situationer kan konsekvenserna bli mycket stora.

Stora temperaturvariationer i produktionsmiljön

Temperaturvariationer gör det svårt för yrkesarbetare att klä sig rätt och att hantera arbetsmoment likartat där material ska härda och torka. Stora temperaturvariationer ger därför risk både för ökad sjukfrånvaro och sämre produktkvalitet.

3.3.2 Risker vid försenad torkning

Sannolikheten för förseningar i produktionen beror på planering och resurstilldelning samt robustheten i byggsystemet. Vid förseningar blir konsekvenserna uppbundna resurser över längre tid vilket ger risk för ökad kapitalkostnad, ökad etableringskostnad, ökad driftkostnad för torksystemet samt risk för omlokalisering av hyresgäster eftersom inflyttningen blir försenad. Konsekvenserna kan även innefatta viten i kontraktet vilket gör att riskkostnaden kan bli stor.

3.3.3 Risker vid felaktig torkning

Skador på grund av byggtorkning kan uppstå av flera anledningar: uttorkning sker inte alls, uttorkning sker för sent, uttorkning sker för snabbt, uttorkningen sker med skadliga metoder, det blir för torrt, materialet blir uppfuktat på ett skadligt sätt o.s.v. Ofta innebär det att ett material kan ha flera olika kritiska fuktnivåer beroende på vilken skada som ska undvikas. I följande avsnitt beskrivs ett antal skadetyper som bör beaktas i en riskvärdering. Mer om ämnet finns att läsa i Nilsson (2006).

Mikrobiell påväxt

Påväxt av svampar och bakterier kan ske på de flesta material. Materialet behöver inte ens alltid vara en näringskälla själv. Det kan räcka med att materialet blivit nedsmutsat eller att exempelvis alger som inte behöver näring från underlaget etablerar sig. Resultatet utomhus blir ofta estetiskt förfulande påväxt. Inomhus finns det även en hälsorisk som är svårbedömd. Om det växer beror det ofta på fler faktorer än fukt men relativa fuktigheten behöver vara hög en längre tid för att de flesta organismer ska kunna etablera sig.

Kemiska reaktioner

Kemiska reaktioner av olika slag är den skadeorsak som det fokuserats mest på de senaste åren och då främst limnedbrytning i alkaliska miljöer. Detta är dock en skadetyp som inte utvecklas fullt ut förrän i driftfasen.

Försämrade materialegenskaper

Kemiska bindningar påverkas av fukt i många fall. Exempelvis behöver cementbundna material fukthärdas för att ytorna ska få de egenskaper som eftersträvas. För tidig uttorkning kan därför försämra ytegenskaperna, men också ge plastiska krympsprickor, se Figur 3-4. Andra kemiska bindningar kan brytas vid höga temperaturer. Exempelvis flytavjämning bör inte utsättas för temperaturer över 50°C vid en uttorkning. Isolerförmågan i ett isoleringsmaterial sjunker oftast med ökande vatteninnehåll vilket gör att energiberäkningar kanske inte fungerar som tänkt. Fuktigt trä har mindre styvhet än torrt trä vilket kan ge fuktrelaterade deformationer.

Figur 3-4 Plastiska krympsprickor orsakade av bristfällig fukthärdning av ytan vid gjutning med självtorkande betong. Bildkälla: Skanska Sverige AB

3.3.4 Risk för missfärgningar

Urlakning av ämnen kan ske från exempelvis mineralull som det rinner fritt vatten genom. Detta är en inte helt ovanlig källa till gula ränder på prefabricerade element i betong. Urlakning av betong som ger vatten med högt pH-värde kan etsa både stenmaterial och glas om vattnet tillåts rinna vidare. Alkaliskt vatten kan även ge frätskador på ytmaterial som linoleumgolv. Fukttransport genom material kan dra med sig salter och andra ämnen till ytan vilket kan ge missfärgande avlagringar på ytan.