Riskmodell i förvaltningsverktyget

DEN NORSKA RISKMODELLEN

Det finns ett stort behov av att kunna illustrera och beräkna de skador som rovdjuren orsakar rennäringen. I Norge har ersättningssystemet för rovdjursrivna renar fram till idag baserats på återfunna kadaver, ett system som Sverige frångick när det nya ersättningssystemet trädde i kraft 1996. Det fanns ett stort behov av att förändra ersättningssystemet även i Norge och Direktoratet for naturforvaltning gav därför

Miljøverndepartementet i uppdrag att utveckla ett nytt ersättningssystem. Istället för att kopiera det svenska ersättningssystemet har NINA (Norsk institutt for naturforskning) utvecklat en datormodell som gör det möjligt att uppskatta risken för att en ren blir tagen av rovdjur.¹⁰¹ Toleransnivåutredningen har inte för avsikt att använda riskmodellen för att förändra ersättningssystemet i Sverige. Däremot är grundtanken att med hjälp av modellen beräkna sannolikheten för predationen på ren och på så vis skapa en nyanserad bild av predationens omfattning och fördelning i renskötselområdet.

Den norska modellen bygger på beräkningar grundade på predationstakter¹⁰² hemområdesstorlek och inventeringsresultat för det aktuella området.

Preda-tionstakterna varierar mellan olika områden beroende på andra tillgängliga bytesdjur och om rovdjuren befinner sig i fjällområden eller skogsmark etc. Det innebär att olika

101 Herfindal, I., Brøseth, H., Kjørstad, M., Linnell, J.D.C., Odden, J, Persson, J., Stien, A. & Tveraa, T.

Modellering av risikobasert erstatning for tap av tamrein til rovvilt - En vurdering av ulike datasetts egnethet - NINA Minirapport 329. 24 s. Trondheim, april 2011.

102 Beräkningar i modellen baseras på 6 individer vardera för lo och järv, men kan variera beroende på dess geografiska placering.

områden kommer att få olika beräknade predationstakter vart efter modellen utvecklats.

Liksom predationstakterna kan hemområdesstorleken variera mellan olika områden inom landet. Lodjur med mycket kalfjäll inom hemområdet får till exempel stora

hemområden och lodjur i skogen mindre. Antalet djur som en föryngring representerar är också högre i norra Sverige än i Hedmark i Norge och i Mellansverige.

För lodjur och järv grundar sig indata på de föryngringar som återfunnits och

kvalitetssäkrats under de senaste tre årens inventeringar. För att även inkludera andra djur än familjegrupperna (det vill säga honor med ungar) används tillgängliga

forskningsdata om hur många han- och hondjur som dessa familjegrupper representerar och hur stora områden de rör sig över. När dessa data sätts samman i datamodellen går det att visualisera och göra olika geografiska beräkningar för att påvisa hur

rovdjurstrycket fördelar sig olika över olika områden.

Figur 4 Riskkarta för järv Figur 5 Riskkarta för lodjur

RISKMODELLEN ANPASSAD FÖR SVERIGE

En bärande grundtanke med utvecklingen av modellen i utredningen har varit att om samebyar, länsstyrelserna, Naturvårdsverket och Sametinget gemensamt bidrar med sina

Förslag: Riskmodellen bör utvecklas för att bättre beräkna och beskriva det samlade rovdjurstrycket på ren. Detta arbete bör ske i samarbete med NINA.

Därutöver bör medel avsättas för utökad forskning på rovdjurens predation och övriga störningar på ren för att tillgodose förvaltningen och riskmodellens kunskapsbehov.

kunskaper och tillsammans bygger en beskrivning av verkligheten, så kan det underlätta kommunikationen och skapa samförstånd. I första hand är modellen tänkt att beskriva verkligheten så bra som möjligt, men när modellen väl är byggd kan den även användas för att göra prognoser inför framtida förvaltningsbeslut. Modellen ska vara flexibel när det gäller förändringar i rennäringens markanvändning och rovdjursförekomsten i samebyns område. Det framtagna kartmaterialet ska vara ständigt föränderligt och inte användas till något annat ändamål än för det den är avsedd för.

Rovdjuren förekommer med varierande täthet i landet och vissa samebyar får bära en orimligt hög belastning. Med ett bättre underlag kan förvaltande myndigheter lättare styra licensjakten på rovdjur till de områden där rovdjuren beräknas göra störst skada.

Samtidigt som jakten riktas till områden med stor skadebild kan det ges en viss möjlighet för rovdjur att överleva i områden där skadeverkningen är mindre. Utredningen har därför ansett att det finns ett behov av att utveckla den datamodell som tagits fram i Norge, men med ett annat syfte än att reglera ersättningar.

I den tidigare norska modellen antogs att det hela tiden, året om, fanns renar tillgängliga för rovdjuren överallt där de befinner sig. I Sverige uppehåller sig renarna i olika

omfattning i olika delar av landskapet, varför det finns ett behov av en vidareutveckling av den norska datormodellen. I en pilotstudie har därför tre samebyar beskrivit var de har sina renar under olika delar av året och därmed skapat årstidsspecifika renbeteskar-tor. De samebyar som deltog var Handölsdalen, Tåssåsen och Mittådalen i Jämtlands län.

De utritade områdena har sedan förts samman med den norska riskmodellen över risken för rovdjurens predation. Utifrån samebyarnas renbeteskartor och beräkningar på

predation konstateras att det med utgångspunkt från de förenklingar som har gjorts, är möjligt att inom varje delområde beräkna den uppskattade predationen av lodjur och järv.

En möjlig framtida utveckling av modellen kan vara att dessa riskkartor kopplas samman med samebyarnas renbruksplaner¹⁰³ och renGIS för att få en mer rättvisande bild av verkligheten som även tar hänsyn till övriga barriärer i landskapet.

Modellen bör utvecklas och förfinas efter hand. Mer forskning behövs på framför allt järv samt björn och örn i fjällkedjan. På norsk sida är den forskningen initierad och ny

vetenskaplig kunskap är att vänta inom de närmaste åren.

Riskmodellen ska användas för att skapa en formellt kvantifierad redovisning av predationen för att underlätta dialogen mellan samebyarna och länsstyrelsernas

handläggare. För att modellen ska fungera i realiteten krävs att renskötarnas traditionella kunskap om hur rennäringen fungerar och hur landskapet ser ut kopplas till materialet.

103 Renbruksplan är en översiktlig beskrivning av rennäringens markanvändning genom beteslandsindelning.

Hur detta arbete ska utföras i dialog med länsstyrelsen bör som tidigare beskrivet behandlas i en detaljerad arbetsordning.

Riskmodellen är under utveckling och har stor utvecklingspotential. Här nedan ges en sammanfattning över saker som bör utvecklas i framtiden:

 Förbättra underliggande kartmaterial över var renarna befinner sig i landskapet under året. Detta kan göras genom att koppla riskmodellen till samebyarnas renbruksplaner, vilket också skapar möjligheter för att få en bättre helhetsbild inklusive övriga exploateringar och barriärer i landskapet.

 Inhämta ny kunskap gällande predationen av järv i stort, björn och örn i fjällsamebyar samt förbättra inventeringen av dessa arter.

 På ett bättre sätt beräkna predationen av tillhörande ”lösa” djur för att spegla predationen i samebyar utan konstaterad föryngring.

 Beräkna effekten av andra tillgängliga bytesdjur i landskapet.

Modellen kommer att vidareutvecklas av NINA i Norge och Sverige bör delta i detta arbete. Modellen ger också möjlighet att skapa enhetliga bilder över det skandinaviska rovdjursbeståndet vilket öppnar nya vägar för en framtida gränsöverskridande

förvaltning. Allt eftersom ny vetenskaplig forskning kommer till, kan modellen förbättras och förfinas. Diskussioner har initierats om att inom kort tillföra data gällande björn i modellen baserat på den vetenskapliga kunskap som björnprojektet i Udtja och Gällivare bidragit med.