- Jag älskar stenar. sa garvare Jönsson, och smaragder! Finns det något som går u p p mot från Bolivia? Kanske det att jag ä r garvare att jag sån med stenar.
. . .
- Jo för det finns det inga störrr skojare än garvare och
sysslar ar det att
i lädret på samma i krom eller och de helt Eller litc mer jarn. mindre j ä r n . . .
-
-- Diamanter intresserar mig är som glas. tråkiga utan liv.
Skulle alla förakta som skulle det ganska kärvt sydafrikanska diamantföretaget dc För diamariters varde vilar liksom guldets kan diamanter ha
som används i industrin och t
är inte det viktiga. Diamant är ädelsten och en ädelsten blir bara värdefull om den ä r sällsynt. Allts2 se till att blir det. O c h det kan man bara om kontrolle- rar produktion och Det a r precis det som d r gör.
Det var Cecil som forst rad gruvor i ka under en hatt - de Ltd.
- Diamanter, menade köps därför att de är Re- d a n kontrollerade en så stor del av sydafrikanska diamantproduktionen att han kunde produktioiicn 40 och därigenom öka priset med 50 det räckte inte med att kontrollera produktionen fanns konkurreran- de forsäljare. såg till att också försäljningen centralise- rades.
Idag ä r den sydafrikanska diamantproduktionen samordnad i Producers Association som domineras av de
gruva tilldelas en viss som star i direkt
d e till Gruvor utanför Sydafri- ka binds med kontrakt. De sig att köpa en viss
kvantitet varje å r , kan köpa mer om det a r goda
der. Skulle någon h a producerat mer an vad d e förbundit sig att köpa så måste lagra överskottet - diamanterna inte
till någon a n n a n an d e På det köper de u p p praktiskt taget alla diamanter som gravs i världen. Skulle d e till äventyrs inte ha lyckats kontraktbinda några större så köps i stallet diamanterna u p p på den fria marknaden for att sedan kunna säljas till av d e kontrollerade priser. diamanter från exempelvis Sovjetunionen genom de
De ar en del av det enorma som också omfattar Anglo-American Corporation och Charter
som bl a verkar i Zimbabwe. Charter Consolidated grun- dades av Harry Oppenheimer 1965. Det registrerades i London
att " Charter Consolidated skulle göra det lättare att in i d a r Anglo-Americans direkta sydafrikanska
skulle vara besvarande. det skulle också ge större möjlighet att stöd av organisationer som Världsbanken."'
Imperiet dominerar inte bara diamantproduktionen utan a r också en av världens största guld- och platinaproducenter. Harry Oppenheimer? chef for hela imperiet, kan Marcus Wallenberg att framstå som andra klassens småhandlare.
På d e flesta kontor i ett porträtt av presiden- ten. inte i Xnglo-Americans D a r Harry
H a n ner på sin Botswanachcf Louis do, en botsu-an som att ' J a g u p p i en i en liten hy och jag kom till det college i Oxford. Nu högste chef i Botsu-ana - allt- sammans
- Ar det aldrig svårt lojaliteterna? Det måste ju ibland finnas mellan ert och ert lands intressen?
- Det h a r jag aldrig. märkt. Ökad vinst för Anglo-American betyder också ökad vinst for
- Vad som ar bra for Anglo-American-de a r också bra for Botswana?
- Just det. Regeringen och de a r kompanjoner. Gruvorna drivs av en styrelse medlemmar från regeringen och sex från de ordförande a r en av d e direktörer. det ar inte fråga om majoritetsbeslut, har ingen utslagsröst. Alla beslut måste fattas i enighet, det a r en unik konstruktion. Det fungerar fint, vi diskuterar som i en ute i byarna tills vi blir eniga.
- O c h så delar ni p å vinsten?
- Javisst.
- H u r d å ?
Louis Nchindo skrattar hjärtligt men lite for länge:
- H u r vi delar a r en hemlighet mellan oss och regeringen. Men jag tror nog jag vågar saga att bagge parter a r mycket nöjda.
Jag erinrar mig en passus i utvecklingsplan: "Dar regeringen ä r representerad i beslutsfattande a r den mer benägen att de problem som möter
Vi talar om skillnaden mellan Anglo-American och de H a n berättar att d e finansierar gruvorna medan American står for det tekniska kunnandet. Det a r alltså två olika företag.
- Jag trodde det var samma företag, säger jag naivt. H a n skrattar igen.
- inte. Anglo-American a r främst intresserad av guld- gruvor och annat, allt utom diamanter. De är främst intres- serad av diamanter. Eftersom a r så stort så h a r de råd att hålla stora team av ingenjörer och metallurger och
och tjänstgör som och finansiell de D a r finns det relationer alltså. Men annars ar det två helt skilda företag med t ex helt olika aktieägare.
Jag ser alldeles tydligt att Harry uppe på sitt porträtt drar munnen å t Nchindos utläggningar.
I 12 å r sökte d e prospekterare efter diamanter i
riöknen. 1967 fann d e och 1971 kom driften igång. Från början planerades gruvans kapacitet till 600 ton malm i timmen -
det gör 2,4 miljoner karat. Karat a r det mått man mater diamanter i, karat ar 0,2 gram. Sedan dess har produktionen fördubblats - idag drygt 4 miljoner karat per år. En mindre gruva i närheten, Letlakane producerar 400 000 karat per å r . Vinsten for d e båda gruvorna uppgår till drygt 100 miljoner pula per år. Som alltså delas mellan regeringen och d c på hemligt vis.
Men så mycket tror m a n sig att i mitten av 80-talet kommer inkomsterna från i Botswana att överträffa inkomsterna från tullunionen med Sydafrika. D å har den nya gruvan i
kommit igång for fullt den kommer att ge mer an Botswana blir en av världens största diamantproducenter.
Vem ä r det som far glädje av de stora inkomsterna3
- Det far alla, säger regeringen. Vi ska sprida ut
landsbygden. Vi ska inte ha en modern och en traditionell sektor. Vi ska ut klyftorna mellan rika och fattiga, stad och land, mellan utbildade och analfabeter.
Men går det verkligen att en utveckling genom kapitalintensiv verksamhet som gruvdrift? I varje fall ä r det ingen- ting som sker automatiskt. Det kravs cn stark och härd styrning frän regeringens sida. Finns den viljan? K a n man for övrigt rakna med att diamanthandeln kommer att fortsätta att expandera som den gjort?
- Det hoppas vi säger Louis mycket på ekonomi. Det a r den viktigaste faktorn.
- Det finns ingen risk att priserna går ner?
- Nej, de gär aldrig ner.
priserna gär aldrig Blir
så kan man alltid göra som under krisen 1929-30 -
gruvorna. Harry uttrycker det har:
"Ett visst mått kontroll a r nödvändigt för industrins .
Huruvida man kan kalla dessa kontrollåtgärder för monopol vet jag inte,
men om m a n kan det a r det verkligen ett monopol av det ovanliga
slag. Det ingen som h a r att göra med diamanter - producent,
försäljare, bearbetare, juvelerare eller köpare, tjänar det.".'
Vi går ett par kilometer längs ett transportband kol. Vara pannlampor kastar ett svagt riktat sken framåt, ibland ett par ögon - vad a r mörkare a n svarta ansikten i en kolgruva? I det svaga ljusskenet virvlar koldammet tätt Vi fram till en arbetsplats. Ett invecklat av trådar kopplas till
nen i bergväggen. förbereder en salva. Vi ombeds runt ett hörn under salvan.
- Stä inte d a r , säger guide, J a g gillar inte taket dar. flyttar oss ett par meter och så kommer smällen. Jag tumlar mot väggen av ljudet och tryckvågen, grips ett ögonblick av panik och känner min intighet. Guiden kastar en forskande blick mot taket. -
Det höll, säger han. Ingen fara. Koldammet står som en vägg runt omkring oss.
- det a r inte farligt, ingen risk for silikos
Risken i kolgruvor, fortsätter guiden, a r metangas som kan och d å ska m a n helst inte vara nere i gruvan.
Ett väldigt slamrande vagnliknande vidunder körs
M i n e . Produced by d e Consolidated Relation
börjar u p p d e lösa kolmassorna. En sköter maskinen. Skulle inte fler kunna få arbete med lite mindre sofistikera- de maskiner? h ä r står det i en skrift som getts ut a t
gruvdrift avvisades beroende de för bostä- der och den stora arbetsstyrkan som skulle erfordras. Det ansågs också troligt att skulle komma att öka an kostnaderna för att driva en mekaniserad utrustning i och att
en högre levnadsstandard uppfylldes. Erfarenheter inom
can av manuellt drivna kolgruvor har visat att arbetare blir alltmer att sig det ansträngande arbetet mrd att lasta kol hand."'
Kolgruvan i kraftverken i Gaborone och
med kol och dessutom drivs smältverket vid i kol från
- Det a r ett enormt säger chefrn Christopher
Ett av de största i Afrika. För ögonblicket producerar vi 360000 per å r , det ä r tillräckligt för nuvarande behov. vet att fyndigheterna omfattar åtminstone 5000 miljoner ton så vi har kolreserver tusentals
ten.
- o m ni har sådana väldiga mängder inte till en värld?
Thomas svarar p å en engelska nertyngd av stark sydafrikansk accent:
- Det skulle bli alldeles for dyrt innan kolet nådde t ex Europa. Vi har ju ingen h a m n i Botswana och allt måste fraktas tåg till Sydafrika och så båt. Bara frakten på skulle kosta hälften av det pris skullc kunna erbjuda i Europa. Mycket grovt ser siffrorna ut så här: Vi kan producera kol här till e11 kostnad atr 7-8 pula per ton, att fl-akta ett ton kol till närmaste hamn kostar 1 7 och 20 pula. Så båtfrakten till Europa 6-8 pula. Det betyder ett pris i Europa 30-35 pula. européerna kan köpa kol for 21 till 28 pula per ton. kan vi exportera i framtiden.
- skulle inte kolet kunna täcka eget av energi? ser m a n överallt i byar och städer. det betyder dyrbar importerad olja från Sydafrika och
importeras ju elström direkt Sydafrika3
- Jo, regeringen planerar ett stort centralt kraftverk sorn
För i
forlaggas hit till Morupule och meningeii a r att hygga
i alla riktningar så att vi ett som hela landet.
- När ska det bli klart?
- det går så fort här - tio tar det Sen a r tal om att man skulle ersatta diesellok med ånglok. Men det blir först o m flera år nar staten har övertagit järnvägen från Rhodesia.
Den sista frågan visste jag förstås svaret på - det var självklart. men jag ställde den
- Vem äger gruvan?
- Anglo-American.
Röken från kol virvlar omkring mig i Det
ar koppargruvans smältverk som spyr u t sina
or. Det a r minst lika som att rasa hundra meter under jord med fullastad hiss att hasa nerför trånga med en rostig enda fasta punkt. Eller att stå intill en ohygglig öronbedövande bergborr som pyser ut fukt och G r a t t i strömmar - också oss En hel dag tillbringar vi i och ovanför När vi far därifrån tycker att vi helvetet. Efter en dag.
fyra tusen mari arhctar dag d a g efter år och a r lyckliga att de har Ytterligare tio tusen
Det satt hårt å t innan driften kom igång i Selebe-Pikwe. Svårast var det a t t
fä
ihop pengar. Det fanns ingenting på platsen - inga vägar, inget vatten, ingen elkraft, ingen stad. Det fanns koppar- nickel, det visste m a n redan 1963. Men man visste inte hur mycket så ingen var villig a t t satsa nagra Och utan pengar kunde man inte bevisa att det verkligen skulle löna sig att börja bryta. Hönan ägget.Botswanas regering gav sig ut i för att söka
Det gällde närmast att bygga en d a m m i Shashe och vidare en vag och en - d ä r ställde u p p med 32 miljoner dollar. Det kanadensiska biståndsorganet C I D A lånade ut 30 mil- joner dollar for ett koleldat kraftverk. Förenta staternas biståndsor- gan USAID tyckte att 6,5 miljoner dollar kunde räcka till rörled- ningen från dammen till gruvan. Nu återstod bara gruvan.
Efter turer idag ut
här: Anglo-American hur 30 aktierna. ett amerikanskt- zambiskt företag American Climax C o (Xmax) 30 bots- wanska staten % och resten ä r privata aktieägare. Till saken hör att Anglo-American kontrollerar Charter Consolidated som är den störste aktieägaren i T r u s t som a r den största aktieägaren i som alltså h a r 30 av aktierna i Selebe-Pikwe.
Praktiskt taget all den koppar-nickel som produceras i
transporteras till i USA. ä r helt anpassad och bunden till det En långvarig strejk d a r 1979 blev närmast katastrofal for Selebe-Pikwe, betydligt mer katastrofal a n den strejk som utbröt i Selebe-Pikwe 1975. Den gällde lönerna. Botswanska regeringen slöt u p p på bolagets sida. Presidenten förklarade att strejken sabotage. H a n menade att det botswaner som hade goda anställningar borde dela med sig till sina landsman.
"Det a r viktigt for Botswanas utveckling att vi kan de utländska
investeringarna. . .(och) det om de som investerar
har kan rakna med en skälig avkastning sina
Med regeringen i kunde bolaget avskeda de strejkande och anställa nya i den utsträckning man ville.
Presidenten handlade helt i enlighet med den nationella utveck- lingsplanen som just betonar vikten utländskt kapital. Botswa- na ar i samma situation som d e flesta andra u-länder med rikliga
b y with Penguin Books 1979,
råvarutillgångar. I högtidstal och utvecklingsplaner talas det ofta om de nationella målen som måste gå före vinstbegäret. Det talas också ofta om vikten av att minska beroendet av Sydafrika. I själ\-a verket ökar det beroendet. Idag kontrollerar det
Anglo-American alla Botswanas gruvor - diamantgruvorna i pa, Letlhakane och i Morupule och nickelgruvan i Selebe-Pikwe. ä r det som brukar kallas
for development". Men det a r ju inte alls fråga om part- nership i den meningen a t t två jämlika partners gör
kommelse. Botswana a r helt i händerna på de utländska intresse- na. Minskar av diamanter ute i så minskar inkomsterna i Dessa fluktueringar spelar naturligtvis e n
större roll ju större del a v komnicr gruvorna. I Botswana a r gruvintäkterna nästan lika stora som inkomsterna från medlemskapet i tullunionen - ca 13 av brutto- nationalprodukten. O c h Botswana har inget helst inflytande p å prissättningen a v sina produkter.
a r det klassiska n ä r det gäller multinationella
med u-länder. M a n utvinner råvarorna och en viss Den slutliga sker utomlands. Det gal- ler diamanternas och kopparens raffinering.
P Selwyn skriver:
. .mycket av de företag som sysslar sig om att raffinera produkten e t t enda steg längre an vad som
på grund av produktens natur eller grund av
Många företagen kontrollerades av koncerner som endast intresserade sig for som en och inte av skulle
att förlägga nagon annan aktivitet till dessa länder.""
hletoderna for exploatering a r kapitalintensiva och gruvorna sys- selsätter inte särskilt många människor. Några utvecklingseffekter att tala om har gruvorna haft. Några småindustrier skulle kunna förse gruvorna med olika foriiödenlieter har knappast upp- stått. Sydafrika med sin utvecklade industri kan leverera allt maskiner till spikar och skyddskläder. På grund av tullunionen ar det svårt för Botswana att konkurrera. Visserligen finns para- graf som medger 8 års tullskydd for nystartade industrier i
na. det a r alldeles otillräckligt. Produkterna som fram- ställs i Botswana kommer alltid att bli dyrare och antagligen
Core and - A of Industrial in the Small
a n motsvarande sydafrikanska. Sydafrika h a r val etablerade indu- strier med stora marknader som tillåter storskalig produktion.
M a n har sig att gruvstaderna skulle h a en gynnsam effekt
på den omgivande landsbygden som skulle stimuleras till
duktion. Det har skett i mycket liten utsträckning, Fortfarande importeras viktiga födoämnen från Sydafrika, t ex majsmjöl och konserver, och från Zimbabwe kommer mjölk och socker.
Det ä r att förstå den uppgivna sucken i femårsplanen: "Gruvnäringen är en kapitalintensiv och sofistikerad industri och en enklavaktivitet som i avsaknad av sekundära och
har en minimal effekt den övriga ekonomin."
M a n kan med skal fråga sig: För vem ryker skorstenarna i na?