3.3 Säljarens felansvar
3.3.4 Säljarens ansvar för andra garantiförpliktelser än garantier i avtalet
3.3.4.1 Grunderna för abstrakt standard
Abstrakt standard i den allmänna avtals- och köprätten jämställs ofta med normal standard och stundvis med köparens befogade förväntningar.196 Det är min åsikt att utgångspunkten vid abstrakt standard bör vara köparens befogade förväntningar, vilka i sin tur kan anses befogade endera med anledning av att de grundas på köparens riktiga uppfattning om vad som är att anse som normal standard eller med anledning av vad köparen är befogad att förvänta sig till följd av säljarens uttalanden eller handlande. Även om det i praktiken inte alltid är möjligt att lika mekaniskt skilja på dessa grunder, har jag valt att i det följande be- handla den abstrakta standarden uppdelat beroende på om den härrör från köparens befo- gade förväntningar av normal standard eller från information av säljaren.
3.3.4.2 Abstrakt standard till följd av normal standard
Även om det är svårare att bedöma vad som ska utgöra normal standard vid aktiebolagsför- värv än vid massproducerade konsumtionsvaror, är det inte omöjligt att identifiera vad som generellt sett får anses utgöra ”stenbitar” vid aktiebolagsförvärv.197 Bedömningen bör utgå ifrån vad som i normalfall anses utgöra abstrakt standard vid aktiebolagsförvärv. Exempel- vis kan en förestående konkurs för målföretaget anses utgöra en sådan stenbit som i regel inte är önskvärd ur köparperspektiv, det vill säga att generellt sett får det anses följa av normal standard att målföretaget inte ska vara konkursmässigt.198 En dylik bedömning
stämmer även överens med de köprättsliga bedömningsprinciperna, vilka förespråkar att bedömningen ska utgå från avtalsföremålets ändamålsenlighet och inte dess kvalitet.199
Ändamålet med ett förvärv av ett aktiebolag är i regel att fortsätta bedriva verksamheten, vilket innebär att i det fall aktiebolaget är konkursmässigt, får det i regel anses utgöra en
196 Kihlman pratar om ”normal standard”, se Kihlman, s. 40, medan Sacklén pratar om ”normalansvar”, se
Sacklén s. 818.
197 Se rättsfall NJA 1960 s. 441 i avsnitt 3.3.1.2.
198 Hultmark anger att säljaren torde ha upplysningsplikt om målföretaget är konkursmässigt, Hulltmark s.
119.
avvikelse från normal standard, eftersom en förestående konkurs skulle utgöra ett hinder för ändamålet att bedriva verksamheten vidare.
En dylik generalisering angående vad som är normal standard är emellertid inte förutsätt- ningslöst applicerbar vid aktiebolagsförvärv, där köparens bakomliggande syften ofta varier från fall till fall. Det är möjligt att en specifik köpares förväntningar avviker från vad kö- pare generellt sett förväntar sig, med andra ord att de specifika förutsättningarna vid trans- aktionen avviker från normalfallet. Emellertid bör en köpares specifika förväntningar i re- gel framgå av aktieöverlåtelseavtalet. Till exempel i det fall köparens syfte är att förvärva ett bolag i konkursmässigt skick, torde detta vara något som framkommer av aktieöverlåtel- seavtalet, vilket innebär att det i det specifika fallet är att se som en konkret standard. Den konkreta standardens primära karaktär innebär att en bedömning av den abstrakta standar- den, till exempel målföretagets förestående konkurs, inte blir aktuell i det fall det redan framgår av avtalet att målföretaget inte är i konkurs.200
Vidare anger Hultmark att ”[k]öparen torde kunna grunda befogade förväntningar om akti- ens värde på att bolagets offentliga räkenskaper är upprättade i enlighet med god redovis- ningssed samt att bolagets verksamhet i allt väsentligt drivs i enlighet med myndigheters krav.”201 samt att ”[k]öparen kan utgå ifrån att årsredovisningen upprättats i enlighet med
god redovisningssed.”202 Även Lindskog anser att det finns goda skäl för att köparen bör ha
rätt att utgå från att årsredovisningen är upprättad i enlighet med god redovisningssed och specificerar även att detta bör innebära att köparen bör kunna lita från att den senaste fast- ställda balansräkningen upprättats i enlighet med god redovisningssed.203
Mattias Sacklén204 argumenterar emellertid i sin artikel för att köparen inte torde kunna sätta alltför stor tillit till budgetar och prognoser framarbetade av säljaren under förhand- lingsstadiet, eftersom dessa i regel bör anses innefatta en viss mått av osäkerhet och kan därför inte i sig själva utgöra grund för köparens befogade förväntningar om bolaget.205
200 Kihlman s. 39. 201 Hultmark, s. 283. 202 Ibid.
203 Det är en annan sak att Lindskog framför kritig om att ingen djupare analys genomför angående vad detta
innebär, Lindskog s. 119 f.
204 Jur. kand. Uppsala universitet (1982) samt LL.M Harvard Law Schoool (1984). 205 Sacklén, s. 820.
Sacklén anger däremot att köparen med fog bör kunna förvänta sig att bolagets verksamhet drivs i enlighet med lag och myndigheters krav.206
Det anges även i en skiljedom från 2006 mellan bland annat B. Westlund och Eiknes Inter- national S.A.R.L. att säljaren ansvarar för att målföretagets räkenskaper är korrekt. 207 Skil- jedomen antyder att säljaren, oavsett om denna ställer en garanti i aktieöverlåtelseavtalet eller inte, innehar en garantiförpliktelse om att årsredovisningen ska vara upprättad i enlig- het med god redovisningssed. Den omständighet att köparen granskat räkenskaperna i en företagsbesiktning innebär enbart att köparen inte kan påtala fel som inte är dolda, vilket i skiljedomen likställs med att köparen inte kan påtala fel som framkommit på grund av att räkenskaperna inte upprättats i enlighet med god redovisningssed.208 Det innebär att köpa- ren, trots genomförd företagsbesiktning, fortfarande kan påtala fel som framkommit till följd av att räkenskaperna inte upprättats enligt god redovisningssed, eftersom sådana avvi- kelser klassificeras som dolt fel. Därutöver omfattas även fel som föreligger i räkenskaper- na, trots att den upprättats enligt god redovisningssed, av säljarens felansvar.209
Det är således möjligt att i vart fall urskilja en generell regel vad gäller abstrakt standard vid aktiebolagsförvärv, nämligen att det som generellt sett ses som så pass självklart av parterna att det inte behöver definieras i aktieöverlåtelseavtalet, i vart fall kan ses som ett indikativ på att det är en normal standard. Så gott som vid alla aktiebolagsförvärv borde det utgöra normal standard att årsredovisningen är upprättad enligt god redovisningssed, ehuru detta även omfattar budgeter och prognoser får emellertid lämnas osagt och det rimligaste är att köparen själv framarbetar en egen uppfattning om räkenskapernas riktighet i denna del. Vidare bör parterna i normalfall kunna utgå från att målföretaget inte ska vara i kon- kurs.
3.3.4.3 Abstrakt standard till följd av köparens befogade förväntningar
Det har i doktrin framkommit olika metoder för att genomföra bedömningen av om sälja- rens felansvar ska grundas på köparens befogade förväntningar eller på säljarens upplys-
206 Sacklén s. 822.
207 Skiljedom från 15 december 2006. Skiljedomen är publicerad på Skiljedomsföreningen i Södra Sveriges
hemsida. Skiljedomen berörde frågan huruvida en garanti om att årsredovisningen är upprättad i enlighet med god redovisningssed medförde ett mer långtgående felansvar för säljaren än om ingen garanti framställts, vilket inte ansågs vara fallet. Se även för refererat i Forssman, s. 117 f.
208 Se skiljedomen från 15 december 2006.
209 I skiljedomen refereras även till Hultmarks antydan om att säljaren borde ha strikt ansvar för att årsredo-
ningsplikt och informationsansvar. Som redan framgått i 2.4.2 och 2.4.3, har Hultmark valt att närma sig frågan om säljarens felansvar utifrån säljarens upplysningsplikt. Lindskog riktar däremot i sin artikel om Hultmarks avhandling kritik mot Hultmarks val av metod, det vill säga att Hultmark valt att närma sig felansvarsfrågan med hjälp av upplysningsplik- ten: ”Att säljaren kan undgå sitt felansvar genom att ta köparen ur hans villfarelse gäller för denna sortens köparvillfarelse liksom för alla andra sådana villfarelser. Att här tala om upp- lysningsplikt klargör inget utan skapar tvärtom osäkerhet beträffande regelstrukturen.”210 Lindskog anser istället att felbedömningen bör utgå ifrån köparens bedömningsunderlag.
”I fråga om underlag som kommer från säljaren är därav föranledda och ade- kvata förväntningar på köparens sida alltid befogade. Säljarens vetskap sak- nar betydelse. Om bedömningsunderlaget inte emanerar från säljaren måste skiljas mellan (i) sådant som säljaren haft anledning räkna med legat till grund för köparens bedömningar och (ii) sådant han inte känt till och ej heller haft anledning att räkna med skulle ingå i köparens bedömningsunderlag. Så- dant som är hänföra till (i) skall bedömas på samma sätt som det underlag som kommer från säljaren själv.”211
I enlighet med Lindskogs resonemang bör alltså utgångspunkten vara det informationsun- derlag som köparen haft vid handen och därefter bör en bedömning ske huruvida säljaren haft skäl för att räkna med att informationen legat till grund för köparens bedömningar eller inte. Sacklén har även betonat att det är köparens bedömningsunderlag som bör underkastas en helhetsanalys.212
Jag är av åsikten att köparens bedömningsunderlag och säljarens upplysningsplikt i själva verket till viss del är olika sidor av samma mynt. I det fall säljaren lämnar en uppgift angå- ende målföretagets kunder, kan å ena sidan säljaren anses ha en upplysningsplikt gentemot köparen som innefattar såväl en skyldighet för uppgiftens riktighet som en skyldighet att lämna korrigerande information ifall kunden exempelvis plötsligt säger upp leveransavtalet, och å andra sidan kan köparen anses vara befogad att tro att kunden verkligen är en kund
210 Lindskog, s. 112. 211 Ibid.
212 Sacklén, s. 819. Ur ett strukturellt perspektiv behandlar Sacklén emellertid först säljarens felansvar under
”Säljarens strikta normalansvar”, varefter säljarens ansvar för uppgifter och säljarens upplysningsplikt be- handlas i separata avsnitt.
till målföretaget eftersom uppgiften ligger inom köparens bedömningsunderlag, vilket även säljaren har vetskap om. Därutöver bör beaktas att köparens bedömningsunderlag inte är begränsad till att innefatta enbart uppgifter direkt från säljaren, utan även annan informat- ion kan inrymmas. Här verkar doktrin vara överens om att så länge som informationen av- ges för säljarens räkning, så torde det omfattas av köparens bedömningsunderlag eller – om man väljer ett annat perspektiv – omfattas av säljarens informationsansvar.213 Oavsett vilket perspektiv som väljs medför det samma resultat, nämligen att säljaren är ansvarig för att företaget i fråga är kund till målföretaget.
Säljarens upplysningsplikt och informationsansvar kan på så vis visserligen betraktas som en del av bedömningsunderlaget i och med att den information som säljaren avgivit till kö- paren oundvikligen utgör en del av köparens bedömningsunderlag. Det är emellertid inte möjligt att helt bortse från upplysningsplikten och informationsansvarets självständiga funktion, eftersom säljarens felansvar även kan bli aktuellt för information som säljaren underlåtit att delge köparen, vilket således de facto inte ingår i köparens bedömningsun- derlag, men som inte desto mindre kan utgöra grund för fel.
3.3.4.4 Säljarens bristande upplysningsplikt och informationsansvar
Säljaren kan bli ansvarig för uppgifter denna lämnat innan avtalsingåendet, med andra ord, uppgifter från säljaren kan ge upphov till förpliktelser för säljaren, vilket i sin tur innebär att i det fall avvikelser föreligger i förhållande till vad säljaren uttalat om målföretagets skick, kan fel anses föreligga ifall. Ett exempel här är NJA 1991 s. 808, där köparen i första hand yrkade på att köparen hade rätt till prisavdrag till följd av att säljaren lämnat en utfäs- telse om att ett tillstånd att bedriva rörelsen förelåg och i andra hand yrkade köparen att säljaren genom svek förmått köparen att ingå avtalet och att återgång skulle ske.214 Efter att HD bedömt att säljaren inte var ansvarig till följd av utfästelse, det vill säga en garantiför- pliktelse hade inte åstadkommits, ansåg HD, utan ytterligare motivering, att det inte heller var fråga om svek. Emellertid ansåg HD att säljarens underlåtenhet att meddela köparen om att tillstånd inte fanns innebar att säljaren var ansvarig för rådighetsfel.215 HD valde således i fallet att, när abstrakt standard inte kunde styrkas på köparens bedömningsunderlag i form av en utfästelse, istället grunda bedömningen på säljarens upplysningsplikt.
213 Se om Hultmark och Lindskog i avsnitt 2.4.2.2. 214 Se målsägandes yrkanden i NJA 1991 s. 808.
215 ”Denna underlåtenhet kan inte bedömas som svek men leder till att makarna J skall vidkännas ett prisav-
HD uttalar sig även i mer generella termer kring rådighetsfel i NJA 1991 s. 808: ”I fall när en köpare på grund av föreskrift i lag eller annan författning eller genom beslut av myndig- het inte kan utnyttja den köpta egendomen på det sätt han har avsett bör allmänna köprätts- liga grundsatser anses tillämpliga.”216 HD konstaterar vidare att säljaren ansvarar för att avtalsföremålet inte är behäftat med rådighetsinskränkningar i det fall säljaren uttryckligen utfäst det "eller genom sitt uppträdande gett köparen direkt anledning att anta att ingen in- skränkning i rådigheten fanns".217 Dessutom anger HD att säljaren "i princip anses ansvara för rådighetsfel, om han känt till inskränkningen men underlåtit att upplysa köparen om den.”218 HDs tycks här dels tillskriva köparen befogad anledning att förvänta sig att ingen rådighetsinskränkning finns – enbart grundat på säljarens beteende, dels tillskriva säljaren en allmän upplysningsplikt gällande rådighetsfel. Rent teoretiskt kan säljarens upplys- ningsplikt anses vara den som är av störst praktiskt betydelse, eftersom den innebär en tyd- lig skyldighet för en säljare som är medveten om rådighetsinskränkningar att informera köparen om dessa. Det är emellertid svårt för en köpare i praktiken att visa att säljaren på ett dylikt sätt underlåtit att informera köparen, medan det torde vara desto enklare för en köpare att visa att denna varit befogad att tro att inga rådighetsinskränkningar förelåg med anledning av säljarens beteende. Här tillkommer att doktrin i dagsläget är enig om att det följer av normal standard att en verksamhet bedrivs i enlighet med myndigheternas krav, vilket även innefattar att de för verksamheten nödvändiga tillstånd ska föreligga.219
Säljarens ansvar för rådighetsfel bör ses med bakgrund av köparens företagsbesiktning. Som tidigare nämnts, gäller nämligen enligt de allmänna köprättsliga principerna på områ- det att köparen inte kan påtala säljarens ansvar till följd av oegentligheter som omfattas av köparens undersökningsplikt och som endera framkommit i en genomförd undersökning eller skulle ha framkommit ifall undersökning gjorts.220 Principerna får anses tillämpliga även vid aktiebolagsförvärv, vilket innebär att i det fall företagsbesiktningen har avslöjat eller, i det fall besiktning inte genomförts, skulle ha avslöjat att tillstånd inte fanns, kan inte köparen påtala säljarens felansvar. Det som framkommit i köparens undersökning ”trum-
216 HDs domskäl i NJA 1991 s. 808. 217 Ibid.
218 Ibid.
219 Se vad som refererats av Hultmark och Sacklén i avsnitt 3.3.4.2. Se även Lindskog som anger att köparens
befogade förväntningar bör innefatta förväntningar på att målföretagets verksamhet bedrivs i enlighet med myndigheternas krav, Lindskog, s. 121.
far” på så vis vad säljaren annars varit ansvarig för att delge eller upplysa köparen om; en- ligt svensk rätt kan nämligen inte en köpare påtalar att säljarens felansvar grundat på ett förhållande som köparen haft vetskap om.
3.3.4.5 Jämförelse med engelsk rätt
På samma sätt som det görs skillnad på warranty och representation i engelsk rätt, så görs det skillnad på breach of warranty och misrepresentation. Huvudregeln är att en misrepre-
sentation inte ger upphov till några rättsliga påföljder såvida det inte är fråga om en materi- al misrepresentation221 eller fraudulent misrepresentation.222 För att en misrepresentation ska bedömas vara väsentlig, det vill säga material, bör det vara fråga om en representation som påverkar en normalt förnuftig persons beslut att ingå avtalet som denna kanske inte annars hade ingått eller i vart fall påverka de villkor under vilka personen ingår avtalet.223 För att misrepresentation ska bedömas vara bedrägligt eller svikligt, det vill säga fraudu-
lent,224 bör det endera röra sig om ett falskt uttalande som görs medvetet (1), utan tro på dess sanningsvärde (2), eller vårdslöst genom att avgivaren av informationen är likgiltig till huruvida den är korrekt eller inte (3).225
Misrepresentations har i engelsk rätt ansetts medföra att köparen, till följd av säljarens fraudulent misrepresentation, har rätt att häva avtalet. I rättsfallet Erlson Precision Hol- dings Ltd v Hampson Industries plc,226 hade köparen upprepade gånger innan köpet blivit delgiven målföretagets tillväxtprognos, av vilken framgick att 34 % av den tilltänkta om- sättningen bestod av försäljning till en och samma kund. Denna kund hade emellertid varit i kontakt med säljarföretagets VD två månader innan det tilltänkta avtalsingåendet gällande deras beslut att byta leverantör, vilket skulle ske från och med eftermiddagen efter det pla- nerade tillträdet. VD:n underlät att delge köparen denna information, med resultatet att kö-
221 Material misrepresentation. Contracts: ”A false statement that is likely to induce a reasonable person to
assent or that the maker knows is likely to induce the recipient to assent.“ Torts: “A false statement to which a reasonable person would attach importance in deciding how to act in the transaction in question or to which the maker knows or has reason to know that the recipient attaches some importance.” Black’s Law Diction- ary, s. 1091.
222 Fraudulent misrepresentation: “A false statement that is known to be false or is made recklessly – without
knowing or caring whether it is true or false- and that is intended to induce a party to detrimentally rely on it.” Black’s Law Dictionary, s. 1091.
223 ”it must be one which would affect the judgement of a reasonable person in deciding whether, or on what
terms, to enter into the contract; or one that would induce him to enter the contract without making such in- quiries as he would otherwise make.” Peel s. 367 (9-013).
224 Fraud: ”bedrägeri, svikligt förfarande” Lindberg, Fyrspråkig juridisk ordbok, s. 228. 225 Peel, s. 374 (9-027).
paren efter tillträdet krävde att få häva avtalet på grund av fraudulent misrepresentation. Säljaren försökte argumentera för att denna inte insett att kunden verkligen avsett att säga upp samarbetet, utan hänvisade till att säljaren uppfattat detta som en förhandlingsteknik.227 Domstolen tog här fasta på att det faktum att det inte fanns någon garanti utställd gällande köparföretaget, vilket, tillsammans med omständigheten att säljaren hade friskrivit sig från ansvar för negligent/ innocent misrepresentation, innebar att det fanns skäl för att tro att säljaren uppfattat sig vara skyddad från juridiska spörsmål från köparen.228
227 Erlson Precision Holdings Ltd v Hampson Industries plc, p. 26.
228 Se domarens argumentation i Erlson Precision Holdings v. Hampson Industries plc, p. 48. Se även artikeln