korna, och samtidigt minimera följderna av deras tillkortakommanden.134
Relationen mellan de frivilliga styrkorna och Ryssland kan tolkas som direkt integrerad, då de frivilliga är boende i Ryssland, blivit utbildade av ryska förband och deras våldsanvändning anges ha koordinerats med de ryska reguljära förbanden under kriget. Det kan således antas att de i hög grad koordinerats under perioden kriget planerades och genomfördes. Det kan även tolkas som att de hade en supplementär roll i striderna, där de tillförde värde genom att kombineras med de reguljära styrkorna. Detta då de beskrivs agera som extra (auxiliary) in- fanteri, och använts på sätt som gav störst utdelning för de reguljära styrkornas operationer. Dock, försvagas analysen av den bristande empirin som finns kring de frivilligas roll i kriget, samt avsaknaden av hur dessa rekryterades och leddes. Vidare kan de frivilliga styrkorna tol- kas haft en relation till en extern stat, då de som ovan nämnt både utbildats och deltagit i stri- derna tillsammans med och till förmån för Ryssland.
Utifrån den ovanstående analysen tolkas sammanfattningsvis de frivilliga styrkorna vara di- rekt integrerade med en supplementär morfologi till en extern stat. Därigenom, faller de inom den teoretiska kategorin auxiliary.
Sida 32 av 38
5. Avslutning
I det avslutande kapitlet presenteras inledningsvis svaret på frågeställningen. Därefter följer en diskussion om resultatet, teorin och materialet. Slutligen förklaras relevansen för yrkesut- övningen samt förslag på vidare forskning inom området.
5.1 Svar på frågeställningen
På vilket sätt kan Rautas kategoriseringsteori förklara icke-statliga aktörers roll i Georgien- kriget?
Resultatet av analysen kan visa på att de icke-statliga aktörer som analyserats har haft olika roller enligt Rautas teori, beroende på vilken tidpunkt man ser till. Resultatet visar att den re- lationella integrationen mellan den ryska staten och de icke-statliga aktörerna förblev den- samma under hela den analyserade perioden, förutom för de sydossetiska separatisterna där de efter kriget kan anses varit indirekt integrerade. Detta innebär att Ryssland kan anses i hög grad ha koordinerat de icke-statliga aktörernas våldsanvändning i kriget. Den relationella morfologin förändrades för de två separatistiska miliserna under perioden, från att ha varit delegerande innan kriget till supplementär under kriget, medan de frivilliga kan anses varit supplementär under hela perioden. Därmed kan de icke-statliga aktörerna tolkas ha tillfört värde för de ryska reguljära styrkorna på olika sätt, genom att ersätta dem på slagfältet innan kriget för att senare komplettera dem under kriget.
De två inhemska separatistmiliserna kan båda anses haft en affiliated roll innan krigets utbrott, som sedan övergick till auxiliary under kriget. Den sydossetiska milisen kan även tolkas ha övergått till proxy efter krigets slut. Av de tre analyserade aktörerna var det endast de frivilliga som kan anses enbart haft en auxiliary roll under den analyserade perioden.
Sida 33 av 38
5.2 Diskussion 5.2.1 Resultat
Resultatet kan visa på att icke-statliga aktörerna var mer dynamiska i sina roller och relationer med Ryssland än vad det kan verka, då de kan anses ha haft olika roller beroende på hur kon- flikten utvecklade sig. I de sydossetiska separatisternas fall, stred de mot Georgien självstän- digt från de reguljära ryska styrkorna innan kriget för att sedan övergå till att strida tillsam- mans med dem när invasionen var ett faktum. Det kan visa på att de bakomliggande faktorer Karagiannis lyfter i sin forskning, att minska egna förluster och uppnå militära fördelar,135 på- verkade det ryska användandet av irreguljära styrkor. Genom att använda separatisterna kunde Ryssland påverka Georgien utan att utsätta egen trupp för risk, och när kriget väl påbörjades gav de väpnade grupperna även Ryssland ett numerärt övertag. Det innebär att det främst var inom den relationella morfologin som förändringar skedde under kriget. Sättet de icke-statliga aktörerna tillförde värde för Ryssland var det som främst skiljde sig åt, medan den relationella integrationen, graden av koordination mellan de två aktörerna, till största del kan anses vara densamma. Detta kan ge en indikation om hur icke-statliga aktörer kan komma att användas i framtida konflikter, att den irreguljära aktörens våldsutövning över tid koordineras medan sät- tet våldsutövningen sker på förändras. Det kan också stärka det Rauta säger i sin tidigare forskning, om att icke-statliga aktörer kan ha olika syften i en och samma konflikt.136 Anled- ningen bakom de skiftande rollerna bland de irreguljära styrkorna i Georgien kan bero på att Ryssland hade olika syften för dem, beroende på hur konflikten utvecklade sig.
Forskning kring icke-statliga aktörer är komplext, och författaren finner att det kan krävas djupgående analyser för att klargöra vilka roller icke-statliga aktörer spelar i en konflikt, vil- ket kan göra att det enbart går att undersöka först i efterhand. Detta återspeglar till viss del det tidigare forskning inom området lyfter, att statliga aktörer vill undvika påföljder genom att an- vända irreguljära aktörer.137 På så sätt kan staterna antas vilja dölja sin inblandning och däri- genom göra det svårt att identifiera aktörer som egentligen möjliggör konflikten, vilket även försvårar forskning kring pågående konflikter.
Eftersom undersökningen enbart fokuserat på det specifika fallet med Georgien, finns det ris- ker med att generalisera slutsatserna. Möjliga faktorer som inte uppdagats i analysen kan ha
135 Karagiannis, ”Russian Surrogate Warfare,” 6. 136 Rauta, ”Proxy agents,” 102-104.
Sida 34 av 38