Figur 1. Saltelm Thinopyrum ponticum ’Szarvasi-1’ är ett styvt, blågrönt gräs.
Tall wheatgrass Thinopyrum ponticum ’Szarvasi-1’ has a prominent bluegreen colour and very stiff culms.
Ursprung och odling
Gräset har sin naturliga utbredning i Medel-havsområdet, sydöstra Europa, sydvästra Asien och Kaukasus. Det är ett tork- och salttåligt gräs som trivs i kustområden och i övrigt på salta jordar. I Europa odlas gräset främst i Ungern, där sorten Szarvasi-1 är utvecklad, för energianvändning (Szarvasi-1 energiafü). Gräset infördes redan 1909 från Turkiet till Nordame-rika (Weintraub 1953). Där odlas gräset sedan andra världskriget på de stora slätterna i västra USA och Kanada. Användningen är till foder som hö samt som jordförbättrare på salina och alkaliska jordar. Viss odling sker också i södra Australien (Hanelt 2001).
I Sverige har knappt 100 hektar odlats 2008 och planen 2009 är att nå 1400 hektar i Skåne.
Skörden ska användas för tillverkning av bränsle-pellets i en fabrik i Ystad (Vainult 2008).
Liknar strandkvickrot
Saltelmen har ett synnerligen styvt, blågrönt strå och ger ett intryck av ett vasst och tork-tåligt strandgräs. Arten är flerårig och påmin-ner mycket om strandkvickrot Elytrigia juncea ssp. boreoatlantica men växer tuvat och saknar kvickrotens krypande jordstammar. I beskriv-ningen nedan har jag i huvudsak följt Clayton m.fl. (2006) med termer översatta enligt Jonsell (2004).
Artbeskrivning
Perenn, tuvad, styvt strå 35–75 (–100) cm, kalt.
Bladslidans kanter kala eller håriga. Bladöron skär-formiga. Snärp cilierat, hinnaktigt. Bladskivor rib-bade, hoprullade, 20–45 cm långa, 2,5–6 (–8) mm breda, styva, sträva, håriga på båda sidor.
Enkelt ax, bilateralt, 10–25 cm långt, plattad axspindel, mjuka eller sträva kanter. Småax med plattsidan mot axspindeln, gles. Småax enkla, fertila småax oskaftade. Småax med 5–12 fertila blommor, mot spetsen med förkrympta blommor. Småax ellip-tiskt till brett avlångt, lateralt starkt plattat, 12–25 mm långt. Öppnar sig vid mognad och släpper ned-anför varje enskild blomma.
Skärmfjäll kvarsittande, likartat, kortare än små-axet. Nedre skärmfjäll brett avlångt, 7–9 mm långt, samma längd som övre skärmfjäll, läderartat, utan
köl, med 5–9 nerver, Nedre skärmfjällets spets urnu-pen, tvär eller trubbig.
Övre skärmfjäll brett avlångt, 7–9 mm långt, 0,7–0,8 av längden hos anslutande fertil ytteragn.
Läderartade utan köl, 5–9 upphöjda nerver. Övre skärmfjällets spets urnupen, tvär eller trubbig.
Ytteragnar hos fertila ax lancettlika till brett av-långa, 9–11 mm av-långa, läderartade, kölade, med 5 nerver. Ytteragnens spets trubbig, utan borst. Inner-agnens köl cilierad. De sterila toppblommorna liknar de fertila men är förkrympta.
Blommor med 2 blomfjäll, elliptiska, hinnlika.
3 ståndarknappar, 2,5–5,5 mm långa. Märken 2.
Fruktämne dunhårigt mot spetsen. Frukt, karyops med fastsittande skal.
Olika energigräs utvecklas
Saltelm är bara ett i raden av högavkastande gräs för användning inom energisektorn. Sedan 1980-talet har flera andra alternativ tagits fram.
Mest framgångsrik har utvecklingen av rörflen Phalaris arundinacea varit och flera tusen hektar finns utsådda, främst i norra Sverige. Rörflenet skördas på vårvintern när strået är torrt och bla-den mer eller mindre avfallna. Därmed får man en skördevara med låg vattenhalt som är direkt lagringsbar (Lyhagen 1991).
Tabell 1. Synonymer till Thinopyrum ponticum (�odp.) Bark�orth & D.R.De�ey
Synonyms
Agropyron elongatum (Host) �.Beauv.
Agropyron varnense (Velen.) Hayek
Elymus elongatus (Host) Runemark ssp. ponticus (�odp.) Melderis
Elymus elongatus (Host) Runemark var. ponticus (�odp.) Dorn
Elymus ponticus (�odp.) N.Sno�
Elytrigia elongata (Host) Nevski ssp. pontica (�odp.) Gamisans
Elytrigia obtusiflora (DC.) Tzvelev Elytrigia pontica (�odp.) Holub Elytrigia ruthenica (Griseb.) �rokudin Lophopyrum elongatum (Host) Á.Löve Thinopyrum elongatum (Host) D.R.De�ey Triticum elongatum Host
Triticum ponticum �odp.
Triticum rigidum Schrad.
Ett annat mycket högavkastande gräs är ele-fantmiskantus Miscanthus ×giganteus. Ansträng-ningarna att utveckla lämpliga föröknings- och etableringsmetoder för elefantmiskantus har dock inte burit framgång. Detta mycket storvuxna gräs är nämligen en steril triploid som måste förökas vegetativt (Lyhagen 1992).
Annars är elefantmiskantus, liksom rörflen, flerårig och kan skördas under flera år efter eta-bleringen.
När det gäller saltelm så har jämförande odlingsförsök inletts under 2009 av SLU i Sörmland samt utanför Umeå, Skellefteå och Glommerträsk för att utröna lämplig etable-ringsteknik, odlingsinsatser, skördeteknik och uthållighet. Framtiden får utvisa om detta gräs blir ett varaktigt alternativ för svenskt jordbruk.
I dessa försök kommer även rörflen att ingå lik-som det amerikanska präriegräset jungfruhirs Panicum virgatum. Jungfruhirs har ännu inte testats i större skala i Sverige.
Spridnings- eller korsningsrisk?
Av den ymniga namnfloran att döma så har saltelmen många släktingar inom flera släkten (tabell 1). Om den är korsbar med kvickrot Elytrigia repens så kan den möjligen ge
problema-tiska korsningsprodukter. Kvickroten är redan ett av jordbrukets största ogräsproblem.
Mindre troligt är att saltelmen skulle kunna sprida sig som ogräs. Det finns knappast något exempel på en införd åkergröda som har sprid-ningspotential utanför åkrar eller rena ruderat-marker.
• Tack till Björn Salomon som givit värdefulla synpunkter på nomenklaturen.
Citerad litteratur
Bioenergiportalen 2008. Energigräs. – Bioenergi-portalen. Internet: <www.bioenergiBioenergi-portalen.
se/?p=3160&m=1306>.
Clayton, W. D., Harman, K. T. & Williamson, H.
2006. GrassBase – The Online World Grass Flora.
– Internet: <www.kew.org/data/grasses-db.html>.
Hanelt, P. (red.) 2001. Mansfeld’s encyclopedia ofMansfeld’s encyclopedia of agricultural and horticultural crops. – Springer-. –
Springer-Verlag, Berlin (även på internet: http://mansfeld.
ipk-gatersleben.de).
Jonsell, B. (red.) 2004. Flora Nordica, General vol-ume. – Bergianska stiftelsen, Stockholm.Bergianska stiftelsen, Stockholm..
Kocsis, M., Szalontai, B., Farkas, Á. & Stranczinger, S. 2008. Molecular study of energy grass cul-tivar ‘Szarvasi-1’ and its genetic relationship to Hungarian Elymus species and populations based on RAPD analysis. – Acta Bot. Hungarica 50:
115–124.
Lyhagen, R. 1991. Några glimtar från 100 års utsädes-försäljning. – Svensk Bot. Tidskr. 85: 385–396.
Lyhagen, R. 1992. Exotiska grödor i växtförädlings-verksamheten. – Svensk Bot. Tidskr. 86: 299–315.
Szarvasi-1 energiafü. – Internet: <www.energiafu.
hu/energia_en.html>.
Vainult, J. 2007a. Skånegods provodlar 30 hektar. – ATL Lantbrukets Affärstidning. Fredag 31 augusti.
Vainult, J. 2007b. Supergräs ger rekordavkastning. – ATL Lantbrukets Affärstidning. Fredag 31 augusti.
Vainult, J. 2008. Dubbel användning för nytt energi-gräs. – ATL Lantbrukets Affärstidning. Fredag 14 mars.
Weintraub, F. C. 1953. Grasses introduced into the United States. – USDA Agric. Handb. 58, Wash-ington, D. C.
ABSTRACT
Lyhagen, R. 2009. Saltelm – en ny kulturväxt i Sverige. [Tall �heatgrass – a ne� cultivated cropTall �heatgrass – a ne� cultivated crop in S�eden.�� – Svensk Bot. Tidskr.�� – Svensk Bot. Tidskr. 103: 308–310.
Uppsala. ISSN 0039-646X.
Tall wheatgrass Thinopyrum ponticum has been tested since 2003 as a new crop in Sweden. A small-scale commercial cultivation has been established since 2008. The harvest will be used as a raw mate-rial for direct burning in heating plants or for pro-duction of pellets for small-scale heating systems.
Tall wheatgrass has its origins in the east Mediter-ranean region, SW Asia and the Caucasus. The cul-tivated variety Szarvasi-1 was bred in Hungary.
Roland Lyhagen har arbe-tat som växtförädlare, kon-sulent och informatör på Svalöf Weibull AB. Roland är speciellt intresserad av våra jordbruksgrödor och deras historia.
Adress: Fjärilsgatan 2, 268 32 Svalöv E-post: lyh@svalov.mail.telia.com
I Indalsälvens delta har klådriset sin starkaste förekomst i landet. Stefan Grundström berät
tar om artens historia och ekologi.
Text och foto: STEFAN GRUNDSTRÖM
N
atten mellan den 6 juni och 7 juni 1796 inträffade en dramatisk händelse vid Indalsälven. En man som kallades Vild-hussen skulle bygga en flottled förbi Storforsen nedströms Ragundasjön i östra Jämtland. När fjällfloden kom med stora vattenmängder bröt vattnet en ny fåra, Ragundasjön tömdes på fyra timmar och Döda fallet bildades. En femton meter hög flodvåg bröt fram längs älven och vid mynningen växte deltat till. Mängder med sand och grus avsattes och flerdubblade deltats storlek på kort tid. Som genom ett under omkom ingen men många byggnader och stora ytor med åker- och ängsmarker blev förstörda (Ivarson 1990).Förmodligen bör klådris och andra störnings-beroende växter ganska snabbt ha funnit sig väl tillrätta i deltalandskapets jungfruliga sandban-kar. Längs älven tillkom också stora ytor med
renspolade strandbrinkar och dessutom den torrlagda Ragundasjön. Flera klådrisfynd från Ragundasjöns stränder och torrlagda bottnar från 1800-talet visar på händelsens betydelse för klådrisets tillväxt i området.
Gamla lokaler längs älven
Medelpadsbotanisten Erik Collinder uppger att klådriset några år efter händelsen växte på Fax-ören i Indalsälvens delta. Det finns flera äldre uppgifter från Indalsälven förutom från deltat.
Collinder skriver i sin landskapsflora från 1909 att klådris finns ”här och där efter Indalsälfven, måttlig–talrik”.
I Thorvald Langes Jämtlandsflora (Lange 1938) beskrivs flera lokaler från Indalsälvens
huvudfåra, till exempel från Ragunda och Fors socknar i nuvarande Ragunda kommun.
Figur 1. Klådris i Indalsälvens delta, juni 2007 The riparian shrub Myricaria germanica in the outer parts of the delta landscape of the river Indalsälven.