Samarbeta med föräldrar

Gemensamt i de fem informanternas beskrivningar är att de vittnar om hur gott samarbete med föräldrarna underlättar motivationsarbetet med eleverna. De beskriver hur det är möjligt att motivera elever till fortsatt strävande med läsinlärningen även då samarbetet med föräldrar inte fungerar. Dock är det alltid, enligt de fem av informanterna, lättare att motivera eleverna om samarbetet med föräldrarna är gott.

Kim beskriver hur viktigt det är att komma in tidigt i samarbetet med föräldrarna, att vara med på utvecklingssamtal innan allt för stora svårigheter uppstått. Kim menar att om man lyckas med det, går hela samarbetat mycket lättare och då är arbetet med att motivera eleven lätt.

Jag tänker också mycket så att jag är med på samtal med mentor och föräldrar redan innan vi kommer dithän att det är svårigheter. Då kan jag ju finnas med som backup till mentor för vi har ju en del ganska nyexade lärare också ... men det är sällan som jag hamnar, jag tror att det varit en gång på de här tre åren som jag har liksom kastats in ett möte med föräldrar jag aldrig träffat och behöva tala om något som inte är så jättetrevligt ... Sen så har vi också information på föräldramöten för både förskoleklass och för årskurs 1, och då brukar jag informera lite om det här med ordförråd och hur man hjälper sina barn och hur viktigt det är och hur stor skillnad det kan vara i omfång av ordförråd till exempel att man fått stimulans hemma ... jag försöker grunda liksom ... försöker jobba proaktivt.

Kaj menar att det tillhör hens uppgifter att bygga relationer till elever, klasslärare och föräldrar för att eleverna ska få bästa möjliga grund till att utvecklas i sin läsinlärning.

Jag fortsätter att förklara och svara på deras [föräldrarnas] frågor tills de förstår

Kaj beskriver att hen upplever att föräldrarna behöver förstå varför deras barn får stödundervisning, för att de ska känna en tillit till insatsen som skolan gör för deras barn, och när de har denna förståelse är det lättare för specialläraren att samarbeta med föräldrarna. Kaj fortsätter:

med hjälp av samarbetet med föräldrarna … jag tog upp det på utvecklingssamtal ... har jag lyckats få flera elever att själva vilja ha ”extra läsläxa” för att de blivit sugna på att utveckla sin läsning.

Billie menar att om hen lyckas med att bygga upp en god relation till föräldrarna, och få dem med på arbetet för att motivera eleverna, så når det mycket längre. Hen exemplifierar:

Om man har en läsande pappa, det är det bästa! En pojke ser sin pappa läsa en bok! … om jag får till ett gott samarbete med föräldrarna går det hur lätt som helst att motivera eleven

Lo berättar hur hon har kontinuerlig kontakt med föräldrarna för att de ska veta vad deras barn arbetar med hos hen, vad de klarat av sedan senaste kontakten samt vilket mål de strävar mot just nu.

Det är viktigt att hålla kontakten med föräldrarna för att samarbetet mellan hem och skola ska fungera smidigt. Jag hör av mig regelbundet för att uppdatera föräldrarna. Jag använder mejl till vissa föräldrar, och ringer till vissa, det som passar bäst för de olika

Nikita berättar om hur viktigt hen anser det vara att föräldrarna vet att deras barn jobbar tillsammans med hen, varför de gör det samt vilket mål de strävar mot för tillfället. Vidare menar hen att nästa gång de har kontakt är det viktigt att berätta vad deras barn uppnått sedan senast, samt berätta om nästa mål.

Det kan handla om att ha en god kontakt med föräldern för att lättare kunna ta upp svåra frågor … till exempel så hade jag en förälder som var arg … när vi då i telefon kunde samtala … jag fick berätta ... och besvara hens tankar och frågor … slutade samtalet med att föräldern var glad och förhoppningsfull och tackade …. samtalet var svårt, men

jag la vikt vid att vara lugn och ta mig tid att vara saklig ... efter det hade jag och föräldern en mycket god relation … som jag upplevde speglades i att eleven var gladare när hen kom till mig för att lästräna ... mindre motsträvig

Nikita beskriver hur värdefullt samarbetet med föräldrarna är, och att den tid och energi som specialläraren lägger ner på att få detta att fungera är något som ger goda effekter när samarbetet lyckas. Nikita beskriver hur en god relation till föräldrarna gynnar de motiverande samtalen med eleven.

När jag kan prata med eleverna om vad deras föräldrar tycker ... alltså om jag genom en god kontakt med dem ärligt kan säga att jag vet att deras föräldrar tycker att det är bra och viktigt det vi gör, och att dom tycker det är viktigt att eleverna tränar på läsning ... då märker jag att eleverna bättre tar emot det jag säger och kämpar på mer motiverat … och då märker jag att eleverna i större utsträckning tränar på läsningen hemma, enligt vad vi kommit överens om ... både eleverna och deras föräldrar

Kaj, Billie och Nikita beskriver att det är stor skillnad i hur de lyckas motivera elever från olika socioekonomiska bakgrunder. De menar att föräldrarna i de lägre socioekonomiska områdena inte i så stor utsträckning bidrar som läsande förebilder inför sina barn.

Kaj säger:

De [eleverna] har ingen vana [av böcker]. Det är liksom helt främmande för dom.

De tre speciallärarna menar att detta gör att eleverna inte är vana vid vare sig att få läst för sig, eller att se sina föräldrar läsa, och det bidrar till att dessa elever inte har lika lätt att förstå meningen med läsning. De blir då svårare att motivera. Speciallärarna poängterar att föräldrarna vill sina barn väl, och önskar att de ska lära sig läsa, men de har inte möjlighet, menar de, att bidra med högläsning hemma eller att vara aktiva i sina barns läsinlärning. Dessa tre speciallärare berättar att de lägger ner mycket energi för att föra fram budskapet om hur viktigt deras engagemang är för deras barns läsutveckling.

Billie berättar:

men tyvärr är det många pappor som kan sitta och säga på utvecklingssamtal … Jag läste inte heller någonting när jag gick i skolan … tyckte det var tråkigt då men det blev ju ... jag har ju klarat mig iallafall.

Ja det kanske gick för 20 år sen ja, men nu ...

Billie menar att det är svårt att motivera eleverna då föräldrarna inte uttrycker samma sak som lärarna.

Lo svarar klart och tydligt ”nej” på frågan om hen upplever någon skillnad i att motivera elever från olika socioekonomiska bakgrunder. Hen berättar att hen arbetat i skolområden med elever från helt olika socioekonomiska bakgrunder. När jag ställer följdfrågor menar Lo att uppgiften att motivera eleven är hens jobb, och hen måste söka vägar för att finna rätt motivation för var och en av sina elever. Det ska inte vara beroende av socioekonomisk bakgrund.

Kim menar att det kan vara svårare att motivera elever med högre socioekonomisk bakgrund. Hen beskriver det så här:

alltså det är ju en grov generalisering ... men kanske att de som på nåt vis har det lite bättre förspänt ... de är ofta kanske lite svårare att motivera för de har ofta ganska mycket uppbackning hemifrån och så, men jag känner inte att det var något stort problem heller ... och jag måste nog säga ändå … att föräldrar är väldigt tacksamma ändå och oavsett ... tycker jag nog. Sen kan det vara svårt att, jag menar om man kommer från en annan kultur och kanske inte har så mycket skolbakgrund själv, då kanske det är svårt att ta till sig hur pass viktigt vi tycker att det är så det kan jag väl uppleva ibland att man får vara väldigt, väldigt tydlig, så. Största skillnaden tror jag ... de som har en skolbakgrund i Sverige... sen kan det ju vara en dålig erfarenhet själv som förälder, men jag upplever nog ändå att de är ganska tacksamma och positiva till stöd härifrån ändå så ... även om de inte har så mycket utbildning eller så.

Fyra av informanterna berättar om tillfällen då de inte lyckats med att få till ett bra samarbete med föräldrarna, och att det då har varit svårt att motivera eleverna. Här beskriver tre av informanterna att det är ovanligt, enligt deras erfarenhet, att sådana dåliga samarbeten uppstår. Billie återkommer

dock till sina upplevelser av att föräldrarna inte förstår hur viktigt det är att de deltar och engagerar sig i sina barns läsutveckling. Vid dessa tillfällen upplevde Billie att hens insats inte gav så stor effekt. För att effekten skulle ha blivit stor, menar hen, skulle eleven ha behövt träna mer hemma, vilket föräldrarna lovat, men inte genomfört.

Så här berättar Billie:

Vad de skulle behöva det är ju jättemycket läsning hemma och där kan man ju ibland känna att stödet finns inte. Man avtalar saker med dem på samtalet, å javisst det ska bli si och så men det blir inte si och så. Utan det blir väldigt lite. Och det är svårt att få med sig föräldrarna, att de förstår att det än nu det gäller. Det här är jätteviktigt och det är världens skillnad om ni kan hjälpa till, och ni kan hjälpa till, annars är det försent.

Kaj, Billie och Nikita berättar att de upplever det som svårt, emellanåt, att nå föräldrarna när det gäller att informera om hur de som föräldrar kan stötta sina barn hemma, allra svårast är det att nå föräldrar i de lägre socioekonomiska områdena. De menar också att när eleverna kommer till förskoleklass, så har så många år gått, där många barn inte fått det språkliga och läsförberedande genom att bli lästa för hemma. Om de lyckas nå föräldrarna med budskapet i förskoleklass eller ettan, är det jättebra, men de önskar att dessa föräldrar hade vetat detta när deras barn vara små. Kaj uttrycker det:

Det har ju gått så många år!!

Under temat Samarbeta med föräldrar framträder en blandad bild från de fem speciallärarna. Alla berättar om goda exempel på gott samarbete och hur det gynnar möjligheterna till att motivera de elever som strävar med sin läsning. Dock uttrycker framförallt Billie en frustration över de föräldrar som inte förmår stötta sina barn hemma genom högläsning, och genom att vara delaktiga i sina barns läsutveckling, genom att exempelvis träna med barnen hemma. Kaj uttrycker att elever från socioekonomiskt svaga områden inte har läsvana och att det påverkar elevernas möjligheter negativt. Samtidigt beskriver Kaj att hen enträget arbetar för att lyckas skapa goda relationer med dessa föräldrar, hur hen fortsätter att svara på dessa föräldrars frågor tills de förstår. Hen berättar om lyckade exempel på då samarbetet dem emellan lett till ökad motivation hos deras barn.

I resultatet av min studie finner jag att elevens miljö påverkar speciallärarens möjligheter att motivera sina elever till fortsatt lässträvan. Elevernas två microsystem är både avgörande och

påverkar varandra i hur mottagliga de är för de motivationshöjande samtalen. Även mesosystemet påverkar eleven, eftersom det är avgörande hur hem och skola lyckas mötas och samarbeta kring elevernas läsutveckling. På de här tre planen framträder en gemensam bild från alla informanter. När det kommer till Macrosystemet finns motsägelsefulla resultat, där tre av speciallärarna upplever det som svårare att motivera elever från socioekonomiskt svaga bakgrunder, medan en anser att det kan vara svårare att motivera elever från socioekonomiskt starka bakgrunder. En speciallärare menar att den socioekonomiska bakgrunden inte har betydelse för själva motivationsarbetet.

När det kommer till stöttning, anpassat material och stödstrukturer som eleven är i behov av i sina olika lärmiljöer är alla speciallärare överens om att det gynnar eleverna att speciallärare och klasslärare har ett gott samarbete. Fyra av de intervjuade speciallärarna beskriver både fungerade och ickefungerande samarbete med klasslärare, och vilka konsekvenser detta får för elevens lärmiljö. En av speciallärarna beskriver att tiden för detta samarbete inte alls ryms i hens arbetsdag. För att ett relationellt perspektiv ska råda kring eleven, vilket gynnar både motivation och läsutveckling, är det nödvändigt att specialläraren lyckas skapa ett gott samarbete framförallt med klassläraren, men även med föräldrarna. I mitt insamlade material är det endast en som använder uttrycket relationellt perspektiv. I alla intervjuer framträder dock att speciallärarna använder både relationellt och kategoriskt perspektiv. Två speciallärare tar upp assisterande teknik. Den ena talar om behovet av att eleven ska kunna använda talsyntes i klassrummet. Den andre beskriver hur hen arbetar med tal-text-funktionen. Att använda assisterande teknik innebär att man intar det kategoriska perspektivet. Speciallärarna använder dock den assisterande tekniken för att eleverna ska bli vana att använda den - vilket gynnar syftet med den assisterande tekniken. I användandet av tal-till-text-funktionen används den dessutom som underlag för elevens lästräning på rätt nivå, vilket visar att specialläraren inte ersätter det relationella perspektivet med det kategoriska. Speciallärarna låter det relationella och kategoriska förhållningssättet komplettera varandra utifrån elevens behov.

Sammanfattningsvis beskriver speciallärarna att ett proaktivt arbete gynnar elevernas motivation och läsutveckling. De måste även arbeta reaktivt med de svårigheter och behov som finns, men genom att samarbeta med klasslärare och föräldrar kan de förebygga att svårigheterna blir större, samt komma in tidigt i arbetet där eleven är i behov av stöd. Utan samarbetet blir det svårt att få stöttningen att fungera i alla de sammanhang eleven behöver den, och det proaktiva arbetet blir mycket svårt utan samarbetet.