Samarbete – återkoppling

När vi ställde frågan till verksamhetschefen om vad hon ansåg om samarbetet mellan socialtjänsten och förskolan och hur ett sådant arbete skulle kunna förbättras blev hon näst intill förnärmad och "kastade" genast tillbaka frågan till oss "Tycker inte ni att det redan finns ett bra samarbete?" När vi svarade att ett samarbete alltid kan förbättras sade hon "Jag anser inte det finns några murar mellan förskolan och socialtjänsten och jag känner att jag har ett gott samarbete med rektorerna för förskolorna i kommunen". Vera syftade på samarbetet i den kommun hon arbetar i och detta har förmodligen inte Olsson någon insikt om, men helt

generellt vad gäller samarbetet mellan förskola och socialtjänst anser han att det finns mycket som kan förbättras. Han menar att socialtjänsten bör öppna upp och inte vara så otillgänglig för förskolan och att förskolan bör inse att man inte har de resurser som behövs när det gäller barn som far illa (Olsson, 2001:152).

Kuratorn Katarina tycker också att det behövs ett bättre samarbete verksamheterna emellan. Ett förslag hon har är att det ska finnas en kontaktperson på varje förskola som har kontakt med någon på socialtjänsten. Detta tror hon kan leda till att man inom förskolan känner sig säkrare och att det inte ska kännas så främmande att ta hjälp av socialtjänsten vid just anmälningstillfällena. Hon tycker att det är ett ämne som verkligen behöver lyftas och är tacksam för att vi har gjort det. Hon hoppas att det ska leda till diskussioner i kommunen och att detta i sin tur leder till insikt om att det behövs ett bättre samarbete verksamheterna emellan. Någon som redan lyft detta problem är Kommittén för barnmisshandel (SOU

2001:72) som gjorde ett arbete där dess syfte skulle vara en systematisering av processer som skulle tillförsäkra samarbetet mellan olika yrkesgrupper och instanser, däribland förskola – socialtjänst (Eriksson, 2007:241).

När vi frågade förskollärarna om vad de tyckte om samarbetet mellan förskola och socialförvaltning svarade Lena:

Jag hade önskat att någon från socialtjänsten hade kunnat komma ut på en arbetsplatsträff och informerat om hur man går tillväga vid en anmälan, vad det är som ska göras och vad man ska tänka på. Jag hade också önskat att det funnits någon person man kan ringa till och rådfrågat om det är fog för en anmälan eller ej. Detta hade fått oss att känna oss säkrare.

Anna säger "Det är ett extremt ensidigt givande och tagande". Hon menar att fast förskolan har tystnadsplikt så måste de lämna ut all information till socialtjänsten medan de inte behöver lämna någonting tillbaka. Hon berättar att Socialtjänsten ibland ringer och ställer konstiga frågor för att de inte kan säga rakt ut vad det är de är ute efter på grund av deras tystnadsplikt. "Det känns inte som ett samarbete utan mer som att vi ger dem information. Förskolan behöver inte veta allt men det finns ibland saker som hade underlättat vårt arbete med barnet om vi fått en viss information", menar Anna.

Marie är inne på samma linje och hon säger "Förskolan är budbärare till socialtjänsten. De vill veta och ha information om allt, men förskolan får ingenting tillbaka på grund av

sekretessen". Hon tycker att ett bättre samarbete skulle kunna vara att förskolan får veta hur socialtjänstens arbetsgång är. Olsson (2001:173) säger att han är kluven i denna fråga. Han menar att juridiskt sett så gäller sekretess mellan socialtjänst och förskola, men han inser också att det i slutändan drabbar både socialtjänsten själv och framförallt barnen eftersom anmälningarna riskerar att bli färre. Men han säger att det finns vägar att tillgå när det gäller återrapportering till förskolan från socialtjänstens sida. En väg är att få samtycke från föräldrarna. Detta sade även Katarina att man genom föräldrarnas tillåtelse kan kringgå sekretessen och på så vis öppna upp dörrarna mellan verksamheterna. Hon erkänner också att hon själv varit dålig på att ge förskolan återkoppling under den tid hon arbetade som

socialsekreterare och att hon inte riktigt tänkt på att förskolan kände behov av det. Även Olsson berättar att de socialsekreterare han mött har sagt att de varit dåliga på just att återrapportera till förskolorna så här finns många vägar att pröva för att bli bättre menar han (Olsson, 2001:174).

Socionomen Susanne däremot tycker inte att förskolan och socialtjänsten behöver något större samarbete. Hon säger: "När man från förskolan har gjort en anmälan till socialtjänsten så har

man som tjänsteman gjort sitt jobb och sedan är det socialtjänsten som tar vid ". Susanne nämner även det som vi har varit inne på tidigare att socialtjänsten har en sekretess gentemot förskolan och kan på så vis inte lämna ut information.

Det intressanta här är att från förskolans håll tycker tre av tre informanter att det finns behov av ett bättre samarbete verksamheterna emellan medan det från socialtjänstens sida är en av tre som anser att ett bättre samarbete vore behövligt. Vi funderade på varför det är så? Vi tror att det kan bero på att socialtjänsten redan har tillgång till all information som de behöver från förskolan medan förskolan inte har tillgång till någon information alls från socialtjänsten. Därför kan det vara så att informanterna från socialtjänsten inte känner samma behov av ett bättre samarbete instanserna emellan som förskollärarna gör.