Steg 6 – hur artikuleras hinder respektive möjligheter för argumentation på lika
1. Samarbete eller samverkan som kritiskt villkor
Samarbete eller samverkan var ett ofta förekommande tema då skolledare intervjuades inom ramen för projektet. Även de gemensamma samtalen un- der nätverksträffarna berörde emellanåt samarbete och samverkan. Flera av specialpedagogernas samtalsbeskrivningar har synliggjort begreppen. De samtal, som är valda för detta avsnitt, visar hur olika samtalsdeltagare kan uppfatta samverkan och samarbete och att detta har betydelse för om ett samtal ger uttryck för ett deliberativt förhållningssätt eller ej.
Talet om samverkan och samarbete
Vad menar förskolans och skolans yrkesföreträdare då de talar om vikten av att samarbeta eller att samverka? Har det förts diskussioner kring vad som menas med samverkan/samarbete? Att begreppen behöver tydliggöras visas genom citatet nedan där en rektor ställer sig kritisk till samarbete/samverkan yrkesgrupper emellan så länge begreppen inte har verbaliserats för var och en.
Vad var egentligen syftet med det där? Hur blev det och hur skulle det vara? Var det enda syftet att kompetensutveckla den gruppen eller var det att titta på vilka barn som hade behov av särskilt stöd eller behov av specialpedagog eller speciallärare eller vad var det egentligen? (Ur intervju med rektor, 3/6 2005).
En liknande reflektion gjordes av Bibbi vid den nionde nätverksträffen då hon berättade om det samtal hon hade fört med ett arbetslag om ordet samar- bete. Arbetslaget hade blivit uppmanat av rektor att samarbeta vilket några hade uppfattat som att de skulle göra saker med varandra hela dagarna. Sam- arbete betyder, enligt Agnes, att lära av varandra, att hjälpas åt och att stödja varandra (intervju 10/5 2005). Att verbalisera samarbete och samverkan kan göras, menade Cia, genom att säga: Så här uppfattar jag att vi arbetar med
det här (Cia, nätverksträff 3, 15/11 2004).
Samverkan som ett uttryck för rättsäkerhet
Då samarbete och samverkan diskuterades med skolledare, uttrycktes att det var viktigt att hitta gemensamma strategier och gemensamma rutiner så att rektor vet vad som försiggår. Det betonades att arbetsgången måste vara känd av alla yrkesföreträdare så att inte var och en gjorde som han eller hon själv ville. Därmed gav begreppet samverkan uttryck för ett rättsäkerhetstän- kande för barn och ungdomar i behov av stöd.
I kommunen totalt finns ingen likvärdighet för de här barnen som har behov av särskilt stöd. Så därför var det väldigt angeläget att titta på problemområ-
den som vi har./…/ Men sen har vi det här med sociala problem, neurologis- ka utvecklingsavvikelser och beteendestörningar som är områden som vi har svårare att hantera inom vår egen organisation. Och där man också behöver kunna samverka både med socialtjänsten, med BUP och hab./…/ Och arbets- sättet det är att få de här tidiga upptäckterna och kunna sätta in åtgärder som är så bra som möjligt utifrån barnens behov. För ibland sätts det in åtgärder för att klassen ska fungera men det kanske inte alltid är utifrån barnets behov. Det är ju det som är angeläget att göra den här kartläggningen och titta på vad det är som är problemet så att man kan stötta upp med rätt åtgärder, eller så riktiga åtgärder som möjligt i alla fall. Och då känns det viktigt att vi har en blandad kompetens i det här. Så därför samverkar ju både elevhälsans skol- sköterskor, kurator, psykolog, speciallärare, specialpedagoger och övriga pe- dagoger. Och då gäller det för oss att hitta ett forum för det här helt enkelt, ett arbetssätt. Alla måste samverka kring de här problemen. Vi måste kunna se det från olika perspektiv och använda kompetensen vi har på rätt sätt. Och lika att vi får ihop den där samordningen runt barnet så att det inte är så att en förälder ringer till kurator, en lärare kanske ringer till psykologen. Det är fle- ra stycken som är involverade i ett barn och man är omedveten om att det är flera som är anlitat omkring det här problemet. Så det kändes angeläget att rektor ska ha det här övergripande ansvaret och veta vad som händer omkring sina elever (Ur intervju med förvaltningschef, 3/6 2005).
Samverkan, samarbete och ett deliberativt förhållningssätt
En rektor synliggör en vilja att skapa deliberation då han uttalar sig om ar- betsfördelningen men ger samtidigt uttryck för ett framgångsorienterat, icke deliberativt förhållningssätt då han uttalar sig om beslutsfattandet.Vilka strategier ska vi ha? Om vi har en elev som vi tycker att det här behö- ver vi jobba med. Här är socialt jobb eller når inte målen. Vilka ska ta det här? Ja, det kanske är du, [namn på specialpedagog], som ska ta det här. Kan du prata med läraren så funderar ni runt det här hur ni ska göra. Det kanske fattas ett åtgärdsprogram? Hjälp henne att skriva ett åtgärdsprogram. För att beslutet måste ju fattas så nära barnet som möjligt och med föräldrar. Själv- klart! Åtgärdsprogram innebär att föräldrar är med. Är det sen av grövre art, ja då är det elevvårdskonferens. Då är det jag som fattar beslut utifrån elev- vårdskonferensen (Ur intervju med rektor, 3/2 2005).
Samarbete, samverkan och demokratisering
Är det möjligt att samarbeta för mycket? Kan för mycket samarbete skymma vem som har ansvaret för barnet? Förskolans arbetssätt har av tradition upp- muntrat till samarbete pedagoger emellan på ett annat sätt än vad skolans arbetssätt har gjort. Detta samarbete problematiserades under en nätverks- träff:
Har förskolan gått för långt i demokratiseringen så man kanske sänker pro- fessionalismen istället för att höja den? (Ur anteckningar från nätverksträff 2, 13/9 2004).
Exemplifiering i samtal 17 och 18
I avsnittet som följer beskrivs och kommenteras två samtal som innehåller aspekterna samarbete och samverkan. Samtalen är numrerade som 17 och 18. De är valda därför att de på olika sätt synliggör hinder för deliberativa samtal. Samtal 17 genomfördes i förskolan mellan en specialpedagog, perso- nal i förskolan och föräldrar. Samtal 18 är en serie av fyra samtal – 18(1), 18(2), 18(3), 18(4) samt en efterföljande reflektion ─ och beskriver den fort- sättning som följde på samtal 17. Både samtal 17 och 18 har blivit kategori- serade som strategiskt framgångsorienterade och därmed som icke delibera- tiva.