B - Pedagogen i förskoleklassen
C - Fritidspedagogen för förskoleklassen D - Pedagogen i de tidiga åren
E - Fritidspedagogen för de tidiga åren
C upplever att det finns ett bra samarbete mellan arbetsgrupperna i deras verksamhet och mellan dem och förskoleklassens. Däremot finns det inte så mycket uppföljning av varandras
arbete. De har inget djupare samarbete eller uppföljning med förskolan, utan bara då de överlämningar barnen på eftermiddagarna. När personalen upptäckte att det här var ett område som de inte var så bra på, satte de till en grupp för att öka samarbetet. I samarbetsgruppen finns en pedagog från varje enhet och skola representerade. De gör upp en plan för hur man ska arbeta och C menar att det är möjligt att man pratar om bland annat jämställdhet, eftersom många förskolor är duktiga just på det området. A bekräftar C och menar att de inte har så bra samarbete eller uppföljning med förskoleklassen, skolan eller fritidshemmet. Däremot har hela förskolan med barn 1-6 år samma teman och bra koll på vad och hur de arbetar, berättar A. Inte heller förskoleklassen har inte någon medveten uppföljning av de andra verksamheternas arbete. B berättar att tanken en gång fanns, att de skulle följa upp och samarbeta med förskolan, men att bristen på tid gör det omöjligt. De arbetsplaner som skolan, förskolan och fritidshemmet arbetar efter gäller inte förskolan då de har olika rektorer säger B. Det kan innebära att de olika verksamheterna arbetar efter olika arbetssätt. A berättar att hon ser de olika strukturerna som en svårighet för samarbete. Alla är inarbetade och arbetar så intensivt med sin egen verksamhet.
Även B menar att om man ska få till det här med samarbete och uppföljning måste det finnas tid att planera ihop och i dagens läge finns inte den tiden. B berättar att under våren åker lärarna i förskoleklassen runt till de olika förskolorna för hälsa på de barn som ska ingå i deras nya barngrupp. De tar även del av den dokumentation som förskolorna eventuellt har. På de ställen där förskolorna har dokumenterat vad de har gjort i verksamheterna kan förskoleklassen följa upp arbetet senare, menar B. Hon anser dock att de tar stor del av arbetet från förskolan som är belägen bredvid. De går på deras generalrepetition och får på så sätt ta del av deras arbete. D upplever att det är ett bra samarbete mellan lärarna i skolan och berättar att de har fadderklasser som kommer till eleverna i lägre årskurser emellanåt och är stödlärare. De pratar mycket om jämställdhet i personalrummet i olika konstellationer. Lärarna har sedan tillsammans arbetat fram det som tycker är viktigt från läroplanens värdegrund. Under diskussioner tillsammans kommer lärarna i skolan ofta på olika gemensamma projekt som de vill göra. Emellertid menar hon att samarbetet och uppföljning av förskolan inte är lika bra. Det förklarar hon som så att det är ännu ett led ner från deras verksamhet och därför svårt att veta vad de arbetar med. Barnen kan även komma från tio olika ställen så hon ser det som omöjligt. Däremot menar D att samarbetet mellan skolan och förskoleklassen fungerar bra. B tycker att det är bättre samarbete mellan skolan och förskoleklassen än med förskolan, men att det har varierat med åren. Då de tidigare arbetat mycket vertikalt (arbetet sker åldersintegrerat exempelvis förskoleklass och år 1) var det lättare med samarbete och uppföljning. Numera har det blivit fler klasser och då sker arbetet med horisontellt. (arbetet sker mellan till exempel år 1a och 1b). B menar att de skulle få ett bättre samarbete om förskoleklassen och år 1 var i samma hus kontinuerligt. Emellertid känner hon att eftersom förskoleklassen får många nya barn varje år, måste barnens trygghet i den nya gruppen komma i första hand och därför prioriterar hon inte samarbete med skolan. C berättar att de inte har mycket samarbete med skolan, men hon tycker ändå att det fungerar bra. Lärarna träffas 1-2 gånger i månaden, men fritids är inte med på det. Hon upplever att det finns ett bättre samarbete med fritidspersonalen i de andra åldrarna. De har
en timmes planering i månaden och en gemensam arbetsplan. C upplever att skolan och förskoleklassen verkar samverka och samarbeta mer än vad de själva gör. Det tror hon beror på att förskoleklassen är närmare lärarna i skolan än vad fritids för sexåringar är. E berättar att det är en lärare och en fritidspedagog från år 1 arbetar tillsammans så att man följer barnet. E anser att det inte är mycket samarbete var sig i planeringen eller i verksamheten med förskolan. Däremot tror hon att de har kommit ganska långt gällande jämlikhet på deras skola. I jämlikhet ingår jämställdhet och hon tror att personalen är jämlika för hon känner sig varken överlägsen eller underlägsen, utan menar att de alla har olika uppdrag och att de arbetar tillsammans. Dock upplever hon att det är svårt ibland att vara med på planeringar då fritids har sin verksamhet på de tiderna. Vissa konferenser har de bytt tider på så att även fritidspersonalen kan medverka. De måste inte gå dit, men alla har chansen, och även då de inte alltid är med på planeringen känner de sig mer delaktiga. Däremot anser E tycker att man borde diskutera jämställdhet mycket på planeringsmötena. Det är viktigt att man observerar varandras arbetssätt och vågar prata om det. Hon känner att arbetskollegor inte alltid vågar säga till varandra.
4.4.1 Analys
Lpo-94 och Lpfö-98 skriver att förskolan, förskoleklassen, skolan och fritidshemmet ska utveckla samarbetsformer för att berika elevernas utveckling och lärande. Det har uppkommit olika meningar huruvida samarbetet och uppföljningen ser ut i och mellan verksamheterna. En pedagog upplever att det är ett bra samarbete mellan förskoleklassen och fritids för sexåringar vilket den för verksamheten berörda pedagogen inte tar upp i sin utsaga. Den senare pedagogen säger emot sig själv i resultatet då hon både säger att de följer upp andra verksamheters arbete samt att de inte har någon medveten uppföljning av de andra verksamheternas arbete. Hon berättar att de tar del av den närliggande förskolans arbete genom att gå på deras generalrepetition. Har förskolan sedan dokumenterat eller använt sig av portfolio är även det ett sätt att ta del av arbetet. Det står ingenting i läroplanerna om att verksamheterna måste följa upp varandras arbete, bara att de ska utveckla ett samarbete och utbyta kunskaper och erfarenheter. Förskolans arbetslag skall:
” utbyta kunskaper och erfarenheter med personalen i förskoleklass, skola och fritidshem och samverka med dem.”
(Lpfö-98:12)
Det här säger även Lpo-94 att läraren skall göra. Olyckligtvis finns tendenser till att
respondenterna inte har ett utvecklat samarbete eller utbyter kunskaper eller erfarenheter verksamheterna emellan. Dock känner några att de samarbetar verksamheterna emellan med en del företeelser. Torstensson-Ed & Johansson (2000) menar att samarbetssvårigheter ofta uppstår när verksamheterna inte har en gemensam verklighetssyn.
En samarbetsgrupp med personal från de olika verksamheterna är tillsatt för att öka samarbetet mellan verksamheterna på grund av att pedagogerna upptäckt brister i samarbetet.
”Samarbetet skall utgå ifrån de nationella och lokala mål och riktlinjer som gäller för
respektive verksamhet..”
(Lpo-94: 14)
Det här är ingenting som är säreget för Lpo-94, även Lpfö-98 skriver om att samarbetet skall utgå från läroplanerna, kursplanerna och andra styrdokument. I Lpfö-98 står det att:
”Förskolan skall lägga grunden för ett livslångt lärande.”
(Lpfö-98:8)
Det står även att förskolan ska arbeta medvetet med att motverka traditionella könsroller. Det är viktigt att förskolans arbete inte glöms bort utan istället följs upp av övriga verksamheter (Wahlström, 2003). För att det här ska ske på bästa möjliga sätt är det bra med ett utvecklat samarbete mellan verksamheterna.
”För att stödja elevernas utveckling och lärande i ett långsiktigt perspektiv skall skolan
också sträva efter att nå ett förtroendefullt samarbete med förskolan…”
(Lpo-94:14)
Förskolan skall även den sträva efter att nå ett förtroendefullt samarbete med skolan, men
även med fritidshemmet och förskoleklassen enligt Lpfö-98.
Varför pedagogerna inte arbetar mer med jämställdhet är att de känner att det inte finns tid för diskussion eller reflektion. Alexandersson (1999) skriver att det är av största vikt i ett jämställdhetsarbete att det finns möjlighet till att diskutera och reflektera tillsammans med sina kollegor. Med diskussion och reflektion inom kollegiet blir det lättare för den enskilda pedagogen att utveckla sitt förhållningssätt och arbetssätt och därmed utöka professionaliteten.
Samarbetet blir bättre desto mer närliggande verksamheternas stadier och lokaler befinner sig. Det blir enklare om de yttre omständigheterna talar för samarbete och uppföljning, men det ska ej påverka huruvida samarbete och uppföljning tar vid och existerar. Torstensson - Ed & Johansson (2000) skriver att det mest positiva samarbetet över gränserna sker då verksamheterna har gemensamma planeringar och lokaler. Har de inte gemensam planeringstid är det inte möjligt att utforma ett medvetet samarbete. Studier gjorda mellan fritidshem och skola har visat att bristen på gemensam planering har varit det största hindret för ett gott samarbete. För ett samarbete krävs även att alla medverkar på de gemensamma mötena, vilket framkom i resultatet att så inte alltid var fallet. Torstenson-Ed & Johansson (2000) säger att ett annat kriterium för ett gott samarbete är att statusskillnader inte existerar. Resultatet påvisar att det inte finns statusförhållanden i, eller mellan de undersökta verksamheterna. Det var däremot bara fritidspedagogen för de tidiga åren som tog upp statusförhållandet och resultatet påvisade jämlika statusförhållanden, vilket vår teoribakgrund säger emot. Ex vid en studie gällande gemensam planering såg Torstensson-Ed & Johansson att lärarna dominerade mötena och följdes av förskollärarna. Fritidspedagogerna kom sist och
var ibland inte ens närvarande på mötena. Enligt Torstensson-Ed & Johansson (2000) är det en svårighet i samarbetet då lärarna ofta väljer att planera själv och ser sin verksamhet som mer strukturerad än fritidspedagogernas.
4.4.2 Slutsats
Eftersom pedagogerna upplever så många hinder i arbetet med jämställdhet samarbetar de inte eller följer upp varandras jämställdhetsarbete. En annan slutsats är att eftersom barnen ursprungligen kommer från fler förskolor än den närliggande ser pedagogerna det som omöjligt att följa upp arbetet.
4.5 Övriga hinder som pedagogerna upplever i arbetet med jämställdhet