Samarbete mellan undervisande lärare och speciallärare kring utvecklingen av ordförrådet

Samarbete mellan undervisande lärare och speciallärare

Vid observationerna och intervjuerna framkom att det i flera klassrum inte fanns speciallärare med i ordinarie undervisning. I fler än hälften av klasserna hämtades elever av speciallärare

30 för enskilt stöd. Byström och Bruce (2018) menar att specialläraren har viktig kompetens som kan komma alla elever till del, såväl elever i behov av stöd som elever utan särskilt

stöttningsbehov. Detta förutsätter enligt författarna ett nära samarbete mellan undervisande lärare och speciallärare, något som våra informanter berättade saknas. Majoriteten av informanterna efterlyste tid för samarbete och kollegiala samtal med speciallärare med intentionen att skapa bästa möjliga förutsättning för elever i behov av särskilt stöd. Såväl Plantin Ewe (2018) som Sundqvist (2012) anser att kollegiala samtal är positivt för kunskapsinhämtande, enskilda elevers utveckling och förbättrad undervisning. Våra observationer och intervjuer visade att det råder brist på tid för speciallärare att undervisa på mellanstadiet då lågstadiet prioriteras. Vid intervjuerna framkom även att det saknas tid för samtal mellan undervisande lärare och speciallärare. En av våra informanter hade dock ett nära samarbete med speciallärare i form av stöd för elever i klassrummet samt tid för planering och samtal. I den intervjun framkom att läraren var nöjd med arbetet kring elever i behov av stöd till skillnad mot övriga informanter som uttryckte frustration över att detta saknades.

I den verklighet som beskrivs av våra informanter kan vi se exempel på dilemmaperspektivet (Nilholm, 2010). De lyfter fram, dels hur speciallärarresursen fördelas, huruvida tidiga insatser ska prioriteras eller låta även elever i högre årskurser få ta del av denna kompetens, dels om enstaka elever ska få ta del av den sakkunskap specialläraren besitter eller om den ska komma alla elever till del i ordinarie undervisning.

5.2 Metoddiskussion

Syftet med denna studie var att belysa hur undervisningen på mellanstadiet kan läggas upp för att utveckla elevernas ordförråd och hur lärare ser på denna undervisning i inkluderade klassrum. Vi ville även undersöka hur lärare ser på samarbetet med speciallärare i detta arbete.

Vi önskade besöka klasser med olika elevunderlag då ett syfte var att undersöka lärarnas syn på inkludering. Vår målsättning var att det skulle ingå lika många klasser med elever med svenska som modersmål som klasser med andraspråkselever. På grund av vissa svårigheter att hitta frivilliga deltagare var endast två av sex klasser flerspråkiga. Vi tror inte att detta haft någon inverkan på resultatet då det i klasserna med andraspråkselever tydligt framkom

signifikanta aspekter som inverkar på undervisningen i flerspråkiga klassrum.

Då våra frågeställningar handlar om lärares upplevelser av sin vardagspraktik valde vi en kvalitativ forskningsansats. Vi anser att denna ansats gjort det möjligt att få ta del av

informanternas tankar och erfarenheter. I det missivbrev som skickades ut inför studien fanns endast det övergripande syftet beskrivet. Inför genomförandet delgavs informanterna även de tre frågeställningarna för att de skulle vara medvetna om studiens fokus. Det kan diskuteras om detta styrt informanternas agerande så att de anpassat lektionerna därefter. Vi menar dock att detta möjliggjorde för oss att få våra frågeställningar besvarade.

Utifrån syftet valdes en kombination av intervju och observation för datainsamling. I och med detta fick vi dels ta del informanternas berättelser, dels fick vi insyn i deras

31 förståelse för det fenomen vi studerat, vilket även Denscombe (2018) menar är en av

fördelarna med metodologisk triangulering. Semistrukturerade intervjuer genomfördes utifrån en intervjuguide med förberedda frågor. Detta gjorde att samtalet i viss mån kunde styras för att få svar på frågeställningarna. Att välja ostrukturerade intervjuer kunde medfört att

frågeställningarna inte besvarats i samma utsträckning. Vi ville dock ge informanterna utrymme att uttrycka vidare reflektioner och därför anser vi att en helstrukturerad intervju skulle blivit för styrande. Inför observationerna utformades ett antal observationspunkter. Vi menar att det var en fördel att tänka igenom i förväg för att underlätta för oss att fokusera på det som var av betydelse utifrån frågeställningarna. Under genomförandet fördes

anteckningar kring det som observerades i en trippellogg. I efterhand gjordes egna reflektioner samt kodning av det som observerats. Vi anser att detta förfaringssätt

underlättade analysarbetet då kopplingar skulle göras till teorin, vilket även forskare påvisar (Björndahl, 2005; Hammar Chiriac & Einarsson, 2013).

Vi är medvetna om risken att forskarens bakgrund och erfarenheter kan inverka under processens gång i en kvalitativ studie. Denscombe (2018) menar att forskarens identitet kan vara till nackdel i kvalitativ forskning och att medvetenhet om hur detta kan spela in vid datainsamling, analys och presentation av data, är av stor betydelse. Det bör därför poängteras att resultatet i denna studie bygger på författarnas tolkningar av det som

observerats i klassrumssituationen och det som kommit fram vid intervjuerna. Då det varit ogörligt att presentera alla insamlade data i studien har det varit nödvändigt att prioritera centrala delar. Enligt Denscombe (ibid) fungerar en kvalitativ forskare som ”redaktör” genom att viktiga delar väljs ut som får illustrera det aktuella forskningsområdet.

I en kvalitativ studie där data samlas in genom intervjuer eller observationer kan reliabiliteten ifrågasättas (Denscombe, 2018; Kvale & Brinkmann, 2014). Å ena sidan finns det en risk att enbart använda intervju som metod eftersom informanternas beskrivningar av skeenden i undervisningssituationen kanske inte överensstämmer med verkligheten. Å andra sidan ger inte observationsmetoden möjlighet att få veta hur informanten upplever och tänker kring situationen, vilket var avsikten i denna studie. Utifrån detta resonemang anser vi det

motiverat att kombinera två metoder för att öka reliabiliteten. Validiteten säkerställs genom att intervjuerna är semistrukturerade och kunde anpassas efter situationen för att få svar på studiens frågeställningar (Jacobsson & Skansholm, 2019). Vi gör inga anspråk på att

resultaten i fältstudien är allmängiltiga då vi är medvetna om att detta är en småskalig studie där våra slutsatser dras utifrån ett litet underlag av informanter och därför är svåra att

generalisera.