4.5.1 Beräkningar av kostnader
Kostnaderna av kollisioner och olyckor med rådjur har beräknats för egendomsskador, personskadeolyckor, förlorat jaktvärde och även eftersökskostnader för åren 2003-2012. Kostnader för transporter delas upp i två grupper: externa och interna. För interna
kostnader gäller att kostnadseffekter av fordonets framfart beaktas av de som för fram fordonen, t.ex. genom att man tvingar fram ett ”beaktande” som påverkar handlingen att framföra fordon genom skatter eller avgifter. Externa kostnader är sådana som inte beaktas vid framförandet av ett fordon, dvs. externa kostnader som samhället eller andra får betala. De externa kostnaderna kan överföras till interna genom internalisering, vilket innebär att man lägger på avgifter eller skatter som gör att effekterna börjar beaktas.
Utav de kostnader som beräknats för kollisioner och olyckor med rådjur är enbart egendomsskadekostnaderna internaliserade (och bekostas av försäkringstagarna) medan övriga kostnader är externa kostnader. I denna beräkning ingår inte mörkertal.
Genomgående har kostnadsuppskattningar omräknats med KPI utifrån olika basår (SCB 2014).
Internaliserade kostnader
För egendomsskador som orsakats av rådjurskollisioner har värdena i ASEK5 inte använts eftersom uppgifter från försäkringsbolagen indikerar att dessa har varit för lågt satta (15 000 kronor per egendomsskadetillfälle i 2010-års pris). För egendomsskador har Länsförsäkringars uppgifter om reparationskostnader för rådjurskollisioner använts (Länsförsäkringar 2014, och Bilaga E). Kostnader av egendomsskador är baserade på ett medelvärde av reparationskostnaderna för rådjurskollisioner i Kronobergs och Kalmar län för år 2009-2012, inklusive självrisk. Kostnaderna för egendomsskador (inklusive
0,0 10,0 20,0 30,0 40,0 50,0 60,0 70,0
Vägbanan torr Vägbanan
våt/fuktig packad snöTjock is / vägbananTunn is, synlig Lös snö / snömodd Pr oce nt (%)
självrisk) orsakade av rådjurskollisioner är i medel 21 690 kronor i 2012-års pris (se Bilaga E). Kostnaderna har räknats ut genom att multiplicera kostnader för reparationer och självrisk med antalet totala inrapporterade fall enligt NVRs statistik per år. I
kostnader av personskador och dödsfall ingår dock även egendomsskador så dessa personskadefall har subtraherats från totala antalet kollisioner från NVRs statistik i dessa beräkningar.
Externa kostnader
Antalet inrapporterade personolyckor enligt uttaget ur STRADA har räknats av från totala antalet rådjurskollisioner som är inrapporterat till NVR för att undvika dubbel- räkning, då det i NVRs olycksdata ingår alla typen av kollisioner (oavsett ifall de lett till en personskada eller ej). För personskadekostnader har olycksvärdering för dödsfall, svårt skadade och lindrigt skadade använts med 2010-års pris enligt ASEK5 (ASEK5 2012) och dessa olycksvärderingar har räknats om för övriga år i enlighet med
förändringen i KPI. För 2010-års pris är olycksvärderingen 23 739 000 kr för dödsfall, 4412 000 kronor för svårt skadad och 217 000 kronor för lindrigt skadad.
I uppskattningen av de externa kostnaderna för jaktvärde ingår förlorat köttvärde och förlorat jaktligt rekreationsvärde. Beräkningarna baseras på ett examensarbete som genom intervjuer gjorde beräkningar och uppskattningar av jaktvärdet av klövvilt i 2004-års pris (Karlsson 2010). Förutsättningarna är att rådjur har en genomsnittlig slaktvikt om 15,1 kg, förlust av köttvärde är 75 % (då inte allt kött kan användas vid slakt), samt ett värde om 34 kronor per kg rådjurskött. Totala köttvärdet per rådjur blir då 513 kronor. Jaktlig rekreationsvärdesförlust för rådjur uppskattas till 1600 kronor enligt Karlsson (2010).
Totala jaktvärdet har multiplicerats med totala antalet inrapporterade vägtrafik-
kollisioner med rådjur och antalet påkörningar av tåg. Detta är ett realistiskt antagande då tidigare studie visat att 98 % av de inrapporterade rådjurskollisionerna lett till dödlig utgång för djuren (Almkvist m fl. 1980).
Kostnader för eftersöksjägare baseras på uppgifter om utbetald ersättning från NVR för år 2012 (14 miljoner kronor) och med antagandet att rådjursolyckorna orsakar 80 % av kostnaderna av eftersöket dividerat med antalet eftersökta rådjur för detta år.
Mörkertalet
I tidigare kostnadsuppskattningar av viltolyckor har ett mörkertal om 60 % använts för egendomsskador med rådjur (Seiler & Folkesson 2006; Karlsson 2010) medan
mörkertalet för personskadeolyckor uppskattas till 6 % för omkomna, och 27 % för svårt och lindrigt skadade. Mörkertalsuppskattningarna för viltolyckor är till stor del baserade på en studie gjord innan 1980 (Almkvist m fl. 1980) och det är oklart hur aktuella och pålitliga dessa uppskattningar är idag. Med den nya lagstiftningen är förmodligen mörkertalet betydligt mindre än det var 1980. I ett pågående forsknings- projekt ” Mörkertalet i rapportering av viltolyckor” 2013-2015 genomförs en nationell webbenkät där antalet mörkertalsolyckor kommer att uppskattas under nuvarande lagstiftning och förhållande. Det verkar därför lämpligt att avvakta denna undersökning och vid ett senare tillfälle göra en realistisk uppräkning av kostnaderna som redovisas i denna rapport. Man skall dock vara medveten om att kostnadsuppskattningarna därför kan komma att väsentligt revideras i framtiden.
4.5.2 Kostnader för vägtrafikolyckor med rådjur
Totala kostnaderna för vägtrafikolyckor med rådjur 2003-2012 har beräknats till nästan totalt 9 miljarder, medan egendomsskadorna uppskattats att ha kostat 6,2 miljarder. Personskador och dödsfall värderas till strax under 2 miljarder under samma period, se Tabell 7.
Förluster i jaktvärde och kostnader för eftersök uppskattas till totalt cirka 68 miljoner kronor för 2003 till 98 miljoner kronor för år 2012.
Under 2000-talet visar beräkningarna att totala kostnaderna för kollisioner och olyckor med rådjur ökat från 800 miljoner för 2003 till över 1 miljard för 2012 i en relativt stabil uppåtgående trend (Tabell 7).
Tabell 7 Totala kostnader för kollisioner och olyckor med rådjur 2003-2012. Internaliserade
kostnader
Externa kostnader Totalt
(tkr) År Kostnad egendomsskador (tkr) Personskador och dödsfall (tkr) Jaktvärde* (tkr) Eftersök (tkr) Summa av externa kostnaderna (tkr) 2003 528 250 207 272 60 544 7 881 275 697 803 948 2004 544 121 206 176 62 573 8 115 276 865 820 985 2005 533 529 242 497 61 049 7 958 311 505 845 033 2006 539 581 238 838 62 152 8 051 309 041 848 621 2007 562 192 221 092 64 123 8 389 293 603 855 794 2008 637 870 206 424 73 181 9 522 289 127 926 997 2009 694 335 179 203 79 797 10 355 269 355 963 689 2010 752 600 111 027 87 140 11 202 209 370 961 968 2011 654 853 167 477 75 509 9 760 252 746 907 599 2012 751 190 204 913 86 595 11 200 302 708 1 053 898 Totalt 6 198 518 1 984 919 712 664 92 432 2 790 016 8 988 534
5
Diskussion
Rådjurskollisionerna står för i medeltal nästan 80 % av viltolyckorna och har ökat i antal under åren 2003-2012, men eftersom antalet viltolyckor med vildsvin och hjort ökat under samma tidsperiod har andelen rådjurskollisioner minskat till 75 % under 2012.
Det finns en möjlighet att viltolyckorna och rådjurskollisionerna har ökat på grund av att trafikarbetet har ökat under samma period. Liknande trender har tidigare konstaterats mellan viltkollisioner och trafikarbetet, till exempel visade Seiler (2004a) att antalet rådjurskollisioner hade ett signifikant samband med trafikarbete och avskjutning mellan 1970-1993 för Sverige. Trenderna mellan 2003-2012 stämmer dock inte helt överens med trafikarbetets förändring under samma tidsperiod (Trafikanalys 2013a) om man jämför generella på trender och toppar. Det behövs troligen noggrannare analyser för att i detalj undersöka orsakssamband mellan viltolyckor, trafikarbete och populations- storlek än var som var möjligt inom ramarna för detta projekt.
En faktor som med stor sannolikhet påverkat antalet inrapporterade rådjurskollisioner är jaktförordningens förändring från 1 januari 2010 som lyder:
40§ ”Har ett djur av arterna björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, utter, vildsvin, mufflonfår eller örn varit inblandat i en sammanstötning med ett motorfordon, är fordonets förare skyldig att snarast möjligt märka ut olycksplatsen och underrätta närmaste polismyndighet.” (SFS 1987:905)
Detta betyder att sedan 1 januari 2010 måste man kontakta polisen ifall man råkat ut för en sammanstötning med vilt. Förordningen innebar en skärpning i lagstiftningen från att man tidigare rapporterade in viltolyckor när viltet dödats eller fått tydliga skador till att gälla alla typer av sammanstötningar.
Mellan 2009 och 2010 skedde en procentuell uppgång i inrapporteringen av älg (25 %) och rådjurskollisioner (7 %) medan vildsvins- (-21 %) och hjortkollisioner (-9 %) minskade. I dagsläget är det inte möjligt att med säkerhet avgöra ifall dessa förändringar beror på den nya lagstiftningen. På grund av att viltkollisioner har en tendens att variera kraftigt mellan åren, beroende av exempelvis snömängd och vintertemperatur, kan endast mer långsiktiga observationer avgöra ifall en signifikant ökning skedde från och med den lagändringen som infördes 2010.