www.vti.se/publikationer
Annika K. Jägerbrand
Kollisioner och olyckor med rådjur
i Sverige under 10 år (2003–2012).
Variation i tid, geografi och kostnader
VTI rapport 818 Utgivningsår 2014
Utgivare: Publikation: VTI rapport 818 Utgivningsår: Projektnummer: Dnr: 2014 200501 20011/0578 581 95 Linköping Projektnamn: Rådjurskollisioner del 1 Författare: Uppdragsgivare:
Annika K. Jägerbrand Stiftelsen Fredrik Bachmanns
minnesfond
Titel:
Kollisioner och olyckor med rådjur i Sverige under 10 år (2003–2012). Variation i tid, geografi och kostnader
Referat
Målen med detta projekt var att skapa en 10-årig översikt över antalet rådjurskollisioner i Sverige och olyckornas variation i tid, geografi och kostnader, både avseende egendomsskador och
personskadeolyckor. Olycksstatistik från NVR, Nationella viltolycksrådet (kollisioner), Strada
(personskadeolyckor i Swedish Traffic Accident Data Acquisition) och Ofelia (system för järnväg) har använts. Resultaten visar att antalet rådjurskollisioner ökat under 10-årsperioden. Totalt antal
rådjursolyckor som blivit inrapporterade under åren 2003–2012 är 306 267 (egendomsskador och personskadeolyckor) medan antalet omkomna och skadade personer i dessa olyckor är 2 752.
Ökningen i antalet rådjurskollisioner har varit betydligt större i de nordligaste länen och Gotland. Antalet rådjurskollisioner är betydligt fler under försommaren (maj–juni) och tidigt på vintern (oktober–
december), medan antalet personskadeolyckor med rådjur är högst under sommaren.
Antalet rådjurskollisioner varierar under dygnet men flest kollisioner och olyckor sker under morgon och kväll för både egendomsskador och personskadeolyckor.
För antalet omkomna i olyckor med rådjur inblandade är antalet dubbelt så stort än de officiellt
rapporterade antalen, medan antalet svårt skadade är minst 177 % högre än de officiella siffrorna. Det är troligt att den officiella statistiken även underskattar antalet dödade och skadade från övriga viltslag såsom älg, hjort och vildsvin.
Denna studie visar att totala kostnaderna för rådjurskollisioner och rådjursolyckor 2012 överstiger 1 miljard kronor varav cirka 70 % är kostnader för egendomsskador.
Nyckelord: rådjur, kollision, personskadeolycka, variation, kostnader
ISSN: Språk: Antal sidor:
Publisher: Publication:
VTI rapport 818
Published: Projectcode: Dnr:
2014 200501 2011/0578-24
SE-581 95 Linköping Sweden Project:
Roe deer collisions part 1
Author: Sponsor:
Annika K. Jägerbrand Stiftelsen Fredrik Bachmanns
minnesfond
Title:
Collisions and accidents with roe deer in Sweden during 10 years (2003–2012). Variation in time, geographical patterns, and costs.
Abstract
The goal for this project was to create a 10-year overview of the number of deer collisions in Sweden and accidents variation in time, geography and cost, both in terms of property damage and personal injuries. Accident statistics were gathered from NVR (National Wildlife Accident Council, data on collisions), Strada (fatalities and injuries in Swedish Traffic Accident Data Acquisition) and Ofelia (collisions at railway).
The results show that the number of deer collisions has increased over the 10-year period and that the increase has been much greater in the northernmost counties and Gotland. The number of deer collisions is higher during the early summer (May–June) and winter (October–December), whereas the number of fatalities and injury accidents is highest during the summer. The number of deer collisions varies during the day, but most accidents occur in the morning and evening for both property damage and personal injury accidents.
For fatalities in accidents with roe deer, there are more than twice as many compared to the officially reported numbers, and the number of serious injuries is 177% higher than the official records. It is likely that the official statistics are also underestimating the number of fatalities and injuries from wildlife accidents caused by moose, deer and wild boar.
This study shows that the total cost of roe deer collisions and accidents in 2012 exceeds 1 billion SEK, of which approximately 70% account for the cost of property damage.
Förord
Denna rapport utgör avrapportering för del I, i projektet ”Orsakssamband mellan rådjurskollisioner och: landskap, vägmiljö och bebyggelse”, (VTI projektnummer 200501, diarienummer 2011/0578-24) finansierat av Stiftelsen Fredrik Bachmans Minnesfond.
Projektet genomförs för att långsiktigt öka kunskapen om kollisioner med rådjur och därmed bidra till det förebyggande arbetet att förhindra eller minska antalet rådjurs-kollisioner.
Rapporten, figurer och analyser har gjorts och författats huvudsakligen av författaren och projektledaren Annika Jägerbrand, medan Urban Björketun, VTI har tagit fram data och resonerat kring uppgifter och data från Strada, (Swedish Traffic Accident Data Acquisition). Urban har även författat texten om hur uppgifterna för olyckor med rådjur ur Strada tagits fram inom detta projekt.
Medverkande och hjälpande i projektet på ett eller annat sätt har Ulrika Lundin och Åsa Selander, Trafikverket varit. Dessutom har Andreas Seiler, SLU och Urban Björketun, VTI, bistått med insiktsfulla kommentarer som gjort rapporten bättre. Stort tack även till Staffan Dahlberg för assistens med krångliga beräkningar!
Ett speciellt stort tack till Stiftelsen Fredrik Bachmans Minnesfond och NVR, Nationella Viltolycksrådet som gjort detta arbete möjligt.
Stockholm i april 2014
Kvalitetsgranskning
Intern peer review har genomförts den 27 mars 2014 av Jörgen Larsson. Annika Jägerbrand har genomfört justeringar av slutligt rapportmanus 11 april 2014. Projektledarens närmaste chef Kerstin Robertson har därefter granskat och godkänt publikationen för publicering 25 april 2014. De slutsatser och rekommendationer som uttrycks är författarens egna och speglar inte nödvändigtvis myndigheten VTI:s uppfattning.
Quality review
Internal peer review was performed on 27 March 2014 by Jörgen Larsson. Annika Jägerbrand has made alterations to the final manuscript of the report 11 April 2014. The research director Kerstin Robertson examined and approved the report for publication on 25 April 2014. The conclusions and recommendations expressed are the author’s own and do not necessarily reflect VTI’s opinion as an authority.
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 5 Summary ... 7 1 Bakgrund ... 9 2 Syfte och mål ... 10 3 Metodik ... 113.1 Data från NVR, Nationella Viltolycksrådet ... 11
3.2 Data från STRADA, Swedish Traffic Accident Data Acquisition ... 11
3.3 Data från Ofelia ... 12
4 Resultat ... 13
4.1 Översikt viltolyckor 2003-2012 ... 13
4.2 Tidsmässig variation för kollisioner och olyckor med rådjur ... 15
4.3 Geografisk variation i vägtrafikolyckor med rådjur ... 19
4.4 Personskadeolyckor med rådjur ... 23
4.5 Samhällsekonomiska kostnader av kollisioner och olyckor med rådjur . 27 5 Diskussion ... 30
5.1 Trender i tid ... 30
5.2 Geografisk variation ... 31
5.3 Trender i inrapporteringen ... 32
5.4 Personskador, egendomsskador och kostnader ... 33
Referenser... 35 Bilaga A. Totalt antal kollisioner med rådjur per månad och län för åren
2003-2012.
Bilaga B. Personskadeolyckor med rådjur per månad och län totalt för åren 2003-2012.
Bilaga C. Tidpunkter för kollisioner med rådjur per månad, 2010-2012. Bilaga D. Antal kollisioner med rådjur per län för åren 2003-2012. Bilaga E. Kostnadsuppskattningar för viltolyckor, Länsförsäkringar. Bilaga F. Inrapporterade rådjurskollisioner i OFELIA 2003-2012.
Kollisioner och olyckor med rådjur i Sverige under 10 år (2003–2012). Variation i tid, geografi och kostnader.
av Annika Jägerbrand
VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut 581 95 Linköping
Sammanfattning
Rådjurskollisioner står för den allra största delen av alla viltolyckor i Sverige, cirka 75– 80 procent, under åren 2003–2012. Rådjurskollisionerna orsakar dödsfall, allvarliga och lättare personskador men även substantiella kostnader för samhället och för den privata ekonomin. I dagsläget saknas en uppdaterad översikt över antalet rådjursolyckor som sker, variation i tid, geografisk fördelning samt vad rådjursolyckorna kostar.
Målen med detta projekt var att skapa en 10-årig översikt över antalet rådjurskollisioner i Sverige och olyckornas variation i tid, geografi och kostnader, både avseende
egendomsskador och personskadeolyckor. Olycksstatistik från NVR, Nationella viltolycksrådet (kollisioner), Strada (personskadeolyckor i Swedish Traffic Accident Data Acquisition) och Ofelia (för järnväg) har använts.
Resultaten visar att antalet rådjurskollisioner ökat under 10-årsperioden. Sedan 2008 har antalet rådjurskollisioner i vägtrafikolyckor legat omkring 30 000–36 000 per år. Totalt antal rådjursolyckor som blivit inrapporterade under åren 2003–2012 är 306 267
(egendomsskador och personskadeolyckor) medan antalet omkomna och skadade personer är 2 752.
Generellt har antalet rådjurskollisioner i de flesta län stigit mellan 2003 och 2012 (förutom i Västra Götaland och Örebro län där de minskat något). Ökningen i antalet rådjurskollisioner har varit betydligt större i de nordligaste länen och Gotland jämfört med övriga län. Antalet rådjurskollisioner är betydligt fler under försommaren (maj– juni) och tidig vinter (oktober–december), medan antalet personskadeolyckor med rådjur är högst under sommaren. Antalet rådjurskollisioner varierar under dygnet men flest kollisioner och olyckor sker under morgon och kväll för både egendomsskador och personskadeolyckor.
För personskadeolyckor skiljer sig antalet skadefall åt i denna studie jämfört med den officiella statistiken eftersom en djupare analys i Strada genomförts så att person-skadeolyckor som är orsakade av rådjur kommit med. Detta skiljer sig mot den
officiella statistik som endast inkluderar viltolyckor där viltet faktiskt sammanstött med fordonet och fordonet sedan inte sammanstött med något annat. Analysen visar att antal dödsfall och personskador för rådjursolyckor är mycket underskattat i den officiella statistiken. För antalet omkomna i olyckor med rådjur inblandade är antalet dubbelt så stort än de officiellt rapporterade antalen, medan antalet svårt skadade är minst 177 procent högre än de officiella siffrorna. Det är troligt att den officiella statistiken även underskattar antalet dödade och skadade från övriga viltslag såsom älg, hjort och vildsvin.
Denna studie visar att totala kostnaderna för rådjurskollisioner och rådjursolyckor 2012 överstiger 1 miljard kronor varav cirka 70 procent är kostnader för egendomsskador. Summan av de externa kostnaderna (dvs. personskadeolyckor, dödsfall, jaktvärde och eftersökskostnader) för rådjursolyckorna omfattar cirka 300 miljoner kronor för 2012.
Under de tio år som ingår i denna beräkning har rådjursolyckorna kostat drygt 9 miljarder kronor, varav de externa kostnaderna utgör 2,8 miljarder kronor. I denna beräkning ingår dock inte mörkertal, vilka kan vara så stora som 60 procent för egendomsskadorna.
Collisions and accidents with roe deer in Sweden during 10 years (2003–2012). Variation in time, geographical patterns and costs.
by Annika K. Jägerbrand
The Swedish National Road and Transport Research Institute (VTI) SE-581 95 Linköping
Summary
Roe deer vehicle collisions account for the vast majority of all accidents involving wild animals in Sweden, about 75–80 per cent in the years 2003–2012. Roe deer collisions cause deaths, serious and light injuries but also substantial costs to society and to the private economy. Currently, there is a lack of an updated overview of the number of roe deer accidents occurring and their variation in time, geograhical patterns and the
associated costs. Thus, the goal of this project was therefore to create a 10-year overview of the number of deer collisions in Sweden and accidents variation in time, geography and cost, both in terms of property damage and personal injuries. Accident statistics were gathered from NVR (National Wildlife Accident Council, data on collisions), Strada (fatalities and injuries) and Ofelia (collisions at railway). The results show that the number of deer collisions has increased over the 10-year period. Since 2008, the number of roe deer collisions in road traffic accidents in Sweden has been about 30 000 to 36 000 per year. The total number of roe deer accidents that has been reported 2003–2012 is 306 267 (including property damage and personal injury accidents), while the number of fatalities and injured persons is 2 752. Generally, the number of roe deer collisions in most counties has increased between 2003–2012 (except in Västra Götaland and Örebro County where they declined
slightly). The increase in the number of roe deer collisions has been much greater in the northernmost counties and Gotland. The number of deer collisions is much higher during the early summer (May–June) and winter (October–December), whereas the number of fatalities and injury accidents with deer are highest during the summer. The number of deer collisions varies during the day, but most accidents occur in the morning and evening for both property damage and personal injury accidents.
This study reveals a difference in the number of personal injuries and fatalities between the official statistics and the findings in this study. In this study, a deeper search in Strada was undertaken to include accidents that were caused by roe deer, while the official statistics only include wildlife accidents where the game has actually collided with the vehicle and the vehicle has subsequently not collided with anything else. This study shows that the number of fatalities and injuries for deer accidents is very
underestimated in the official statistics. For fatalities in accidents with roe deer, there are more than twice as many compared to the officially reported numbers, and the number of serious injuries is 177 per cent higher than the official records. It is likely that the official statistics are also underestimating the fatalities and injuries from wildlife accidents caused by moose, deer and wild boar.
This study shows that the total cost of roe deer collisions and accidents in 2012 exceeds 1 billion Swedish krona, of which approximately 70 per cent account for the cost of property damage. The sum of the external costs (i.e. personal injury accidents, fatalities, loss of hunting value and costs for retrieval of animals) for roe deer accidents is 300 million SEK for 2012. During the ten years included in this calculation, roe deer
accidents cost 9 billion SEK, of which the external cost constitutes 2.8 billion. This calculation does not include corrections of non-reported accidents, a number that can be as large as 60 per cent for property damage.
1
Bakgrund
Rådjurskollisioner står för den allra största delen av alla viltolyckor i Sverige, närmare 75-80 % för åren 2003-2012, enligt Nationella viltolycksrådets statistik. Eftersom rådjurskollisioner sällan leder till dödsfall och relativt få allvarliga personskador har lite fokus och resurser satsats på att reducera eller förebygga olyckorna.
De cirka 30 000 rådjurskollisionerna som sker varje år orsakar dock ibland dödsfall, svåra och lindriga personskador men även substantiella kostnader för samhället och för den privata ekonomin. Med tanke på det stora antalet rådjurskollisioner som sker varje år utgör rådjursolyckorna ett hot mot både den mänskliga hälsan och rådjurens hälsa. Rådjurskollisioner är inte bara ett isolerat problem i Sverige utan ett allvarligt problem även i andra delar av Europa. I Tyskland exempelvis sker varje år 200 000
rådjurskollisioner som leder till cirka 50 dödsfall och 3 000 skadade (Hothorn m fl. 2012).
Det verkar finnas korrelationer mellan antalet viltolyckor och geografiska mönster och även samband med temporala mönster. De temporala mönstren kan också vara bundna till geografi och klimat, exempelvis antalet ljusa timmar per dygn och mängden snö varje månad i ett län skiljer sig betydligt åt mellan de olika geografiska delarna i Sverige.
Seiler (2004a) studerade viltolyckor för älg och rådjur mellan 1970-1999 och
konstaterade ett starkt samband mellan viltavskjutning och trafikvolym, men med viss variation mellan åren. Under 1993 och framåt ökade antalet rådjurskollisioner utan att avskjutningen ökade och stabiliserade sig 1993 och framåt på över 20 000 per år. Ökningen i antalet rådjurskollisioner utan koppling till avskjutning eller populations-storlek tolkas som en direkt effekt av ökningen i trafikvolym.
Många studier har blivit utförda på trender i kollisionerna med vitsvanshjort i USA och Nordamerika, men då hjorten är större än rådjur och har annorlunda ekologisk nisch är inte resultaten direkt applicerbara eller generaliserbara för rådjur. Eftersom de
amerikanska studierna på vitsvanshjort inte är direkt applicerbara i Europa är det därför viktigt att analysera viltolycksdata för Sverige separat.
I dagsläget saknas en uppdaterad översikt över antalet rådjursolyckor som sker, trender i tid och i geografisk fördelning samt vad rådjursolyckorna kostar.
Sambanden mellan rådjursförekomst och vägmiljö, landskap och bebyggelse har bekräftats i en rad olika vetenskapliga studier (Jägerbrand 2012) och är inget som detta projekt kommer att detaljstudera i denna del av projektet.
2
Syfte och mål
Målet med detta projekt är att skapa en översikt över antalet rådjurskollisioner i Sverige, var i följande ingår:
Trender mellan år i antalet rådjurskollisioner Var rådjurskollisionerna sker
När rådjurskollisionerna sker Personskador som orsakas av rådjur
Att uppskatta de samhällsekonomiska kostnaderna av olyckor och kollisioner med rådjur
Det övergripande syftet är att ta fram en god kunskapsbasis och dataunderlag för rådjursolyckor i Sverige för att i ett fortsättningsprojekt analysera orsakssamband mellan rådjursolyckor och andra faktorer såsom landskapskaraktärer, vägmiljö och bebyggelsepåverkan. Detta kommer även att ge ett bra underlag för förebyggande arbete.
3
Metodik
I denna rapport görs skillnad mellan rådjurskollisioner, som innebär en sammanstötning mellan djur och med motorfordon eller spårbundet fordon och rådjursolycka, som innebär en olycka som inte nödvändigtvis har föranletts av kollision. En rådjursolycka kan uppstå genom sammanstötning med rådjur men även genom väjning för rådjur som lett till trafikolycka, exempelvis frontalkollision eller singelolycka. Mörkertal är olyckor som i dagsläget inte inräknas på grund av olika orsaker såsom brister i inrapporteringen eller andra skäl.
3.1
Data från NVR, Nationella Viltolycksrådet
Data över rådjurskollisioner har hämtats genom inloggning på viltolycka.se, genom NVR’s databas (Nationella Viltolycksrådet, www.viltolycka.se). I NVRs databas registreras trafikolyckor där en kollision ägt rum. Uppgifterna är sammanställda av Nationella Viltolycksrådet på uppdrag av Rikspolisstyrelsen.
Viltolycksstatistiken bygger på uppgifter från polisens nationella koder i T-rar och omfattar alla kollisioner där vilt varit inblandat, dvs. även sådana kollisioner som inte lett till personskador utan endast egendomsskador. T-rar var ett system där polisen diarieförde alla typer av trafikbrott och incidenter, där händelserna registrerades och fick ett diarienummer. Olika sökbegrepp kunde sedan användas för att hitta händelser, t.ex. personnummer, namn, relationskod (exempelvis kod för viltslag) eller
registreringsnummer. Antalet registrerade viltolyckor är därför betydligt högre än de som finns redovisade i STRADA. T-rar är i dagsläget nedlagt och blev ersatt av ett system som heter ”PUST” som skall läggas ner i år.
Data över viltkollisioner finns från 2003, men på grund av ändrade rapporteringsrutiner är vissa uppgifter fr.o.m. 2010 inte helt jämförbara med tidigare år. Enligt NVR: ”Tidigare har högsta värdet från två system redovisats. Efter några års test och parallellkörning redovisas nu statistiken enbart från polisens nationella koder i T-diariet.”
Data från NVR kommer antingen från T-rar eller från inrapporter från eftersöksjägarna. Alla incidenter i T-rar rapporteras inte in via eftersöksjägarna. I rapporten anges i varje figur eller tabell hur många rådjurskollisioner som ingår.
3.2
Data från STRADA, Swedish Traffic Accident Data
Acquisition
STRADA-materialet omfattar polisrapporterade olyckor med personskada åren 2003-2012. För varje år skapar Transportstyrelsen ett underlag för officiell statistik som levereras till Trafikanalys. Tidigare fanns samma rutin mellan Vägverket och SIKA. Samma underlag finns även tillgängligt på VTI och har använts för åren 2003-2011. I avvaktan på motsvarande material för år 2012 har en s.k. dump från det levande
STRADA-registret använts. Det innebär att resultaten för år 2012 bygger på preliminära data där exempelvis sjukdom och suicid ingår. De olyckor som identifierats som
rådjursolyckor torde inte i någon större utsträckning påverkas av den granskning som görs inför underlag för officiell statistik. Däremot kan betydande justeringar komma att göras för övriga olyckor.
1) Olyckstypen är W1 som betyder ”Rådjur, hjort”.
2) I olyckan finns element ”Rådjur/Hjort” (kod SubElemtype=52).
”Dovhjort/kronhjort” har kod 54 som inte definieras som rådjursolycka. 3) Rådjur nämns i olycksbeskrivningen (klartext i fält AccidentDescription). För villkor 3) kontrolleras förekomst av ”rådjur”, ”RÅDJUR” eller ”Rådjur”. Genom läsning av olycksbeskrivningen exkluderas de fall där den funna texten är en del av ett gatunamn eller på annat vis avser annat än ett trafikelement. Varianter av sökorden som uppstår genom felstavning kommer inte att räknas in bland rådjursolyckor baserat på villkor 3). Exempelvis finns ”råddjur” och ”rpdjur” bland olyckor som hittats genom villkoren 1) eller 2).
För 2012 års olyckor användes även sökorden ”get”, ”kid” och ”tjur” (med samma varianter av gemener och versaler som för rådjur). Inte i något fall gav dessa sökord upphov till rådjursolyckor enligt villkor 3) som inte hittats via sökning efter ”rådjur”.
3.3
Data från Ofelia
Antalet inrapporterade rådjurskollisioner från Ofelia erhölls för 2003–2012 från
Trafikverket (se Bilaga F). Före 1 juli 2012 gällde lagstiftningen om anmälningsplikt för statens vilt för järnväg. Felrapportering inom järnvägsinfrastrukturen sker via Ofelia (Trafikverket 2011). Systemet Ofelia används för att lagra händelser som medför risk för olycka och driftstörningar i Trafikverkets infrastrukturanläggningar. Därför registrerar spårentreprenörer och felavhjälpare vad man gjort åt felsymptom i Ofelia. Inrapportering av operativ personal inom trafikverket sker via basun-klienten (Basun), men återrapporteringen och hela felrapporten sparas i Ofelia. I Ofelia rapporteras verkligt fel, orsak och vilken åtgärd som är utförd av spårentreprenörerna.
4
Resultat
4.1
Översikt viltolyckor 2003-2012
Figur 1 visar viltolyckor mellan åren 2003-2012 men inte för alla djurslag. Endast älg, dovhjort, kronhjort, vildsvin och rådjur är redovisade. Björn, järv, lo, mufflonfår, utter, varg, örn och övriga djur är inte med. Under 2000-talet har totala antalet viltolyckor ökat.
I medeltal är 79 % av viltolyckorna rådjurskollisioner, 14 % älgkollisioner, 5 % vildsvinskollisioner och 2 % hjortkollisioner mellan 2003-2012, se Tabell 1.
Tabell 2 visar trender i viltolyckor mellan år i procent och förändringar mellan år. Det är tydligt att det finns mycket stor variation för viltslagen mellan år och att den totala förändringen i viltolyckor har gått relativt stadigt uppåt med undantag för några enskilda år.
Figur 1 Totala antalet viltkollisioner för älg, hjort total (kronhjort och dovhjort), rådjur och vildsvin per år, för 2003-2012. Ett nytt inrapporteringssystem infördes 2010 som kan ha ökat antalet inrapporterade viltolyckor. Källa: NVR, Nationella viltolycksrådet.
0 5000 10000 15000 20000 25000 30000 35000 40000 45000 50000 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Antal v ilt ol yck or på v äg År Vildsvin Rådjur Hjort total Älg
Tabell 1 Viltkollisioner fördelat per viltslag och år, 2003-2012. Totalt ingår 387 306 viltolyckor. Källa: NVR, Nationella viltolycksrådet.
Viltslag 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Medelvärde 2003-2012 Älg (%) 13 14 12 14 13 13 13 15 15 13 14 Hjort total* (%) 1 1 2 2 2 2 3 2 3 3 2 Rådjur (%) 84 83 83 81 80 78 77 77 76 75 79 Vildsvin (%) 2 2 3 3 5 6 7 5 7 9 5 Totalt (%) 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100
* För hjort total ingår både dovhjort och kronhjort.
Tabell 2 Procentuell förändring i antalet viltolyckor per viltslag mellan enskilda år, från 2003-2004 till och med 2011-2012. Totalt ingår 387 306 viltolyckor. Källa: NVR, Nationella viltolycksrådet. Viltslag 2003-2004 2004-2005 2005-2006 2006-2007 2007-2008 2008-2009 2009-2010 2010-2011 2011-2012 Älg (%) 10 -12 21 -6 10 13 25 -17 -1 Hjort total* (%) 18 13 4 11 37 27 -9 14 22 Rådjur (%) 3 -2 0 2 10 9 7 -15 14 Vildsvin (%) -11 47 3 55 56 25 -21 8 59 Totalt (%) 3,4 -2,4 2,6 2,5 12,4 11,0 6,9 -13,5 14,8
4.2
Tidsmässig variation för kollisioner och olyckor med rådjur
4.2.1 Variation i kollisioner med rådjur åren 2003-2012Antal kollisioner med rådjur under åren 2003-2012 visar en ökning under de senare åren, undantaget 2011 som låg på ungefär samma nivå som 2008, se Figur 2. Under åren 2003-2007 har antalet vägtrafikolyckor med rådjur legat under 30 000 per år och från 2008 ökat till runt 30 000-36 000 per år.
Figur 2 Variation i kollisioner med rådjur 2003-2012. Totalt ingår 306 267 kollisioner. Källa: NVR, Nationella viltolycksrådet.
27720 28430 27761 27706 28243 30982 33798 36107 30654 34866 0 5000 10000 15000 20000 25000 30000 35000 40000 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 A nt al k ol lis io ner per år År
4.2.2 Variation i antalet rådjursolyckor under året
Figur 3 visar alla kollisioner som skett med rådjur per månad under tio års tid (2003– 2012). Genomgående finns två olyckstoppar under året, en topp under försommaren (maj-jun) och en under tidiga vintermånaderna (okt-dec).
Månadsvis uppdelning av rådjurskollisioner per län 2003–2012 finns i Bilaga A. Länen har olika månadstrender i antalet rådjurskollisioner. I de mellersta och södra delarna av Sverige återfinns tydliga toppar under sommarmånaderna och vintermånaderna liknande trenderna som återfinns i Figur 3, medan det i de nordligare länen förekommer mindre antal rådjurskollisioner under sommarhalvåret (t.ex. Jämtland och Norrbotten).
Figur 3 Antal kollisioner med rådjur per månad för hela Sverige 2003-2012. Totalt 306 267 rådjurskollisioner ingår. Källa: NVR, Nationella viltolycksrådet.
Antalet personskadeolyckor (dödade, svårt skadade och lätt skadade) i rådjursolyckor 2003-2012 visar att det finns en genomgående trend med högre frekvens av person-skadeolyckor under sommarhalvåret medan betydligt lägre antal personperson-skadeolyckor med rådjur sker under vinterhalvåret (Figur 4).
Månadsvis uppdelning av personskadeolyckor med rådjur per län och månad finns i Bilaga B för de län med över 70 personskadade 2003-2012. Även här syns ofta tydliga sommartoppar i antalet personskador men det förekommer även viss högre frekvens av personskadeolyckor under vissa vintermånader för några län (t.ex. november i Blekinge, januari i Halland, oktober-december i Jönköping, oktober i Kalmar, november i Skåne, osv.). 0 500 1000 1500 2000 2500 3000 3500 4000 4500 5000
Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec
2012 2011 2010 2009 2008 2007 2006 2005 2004 2003 Månad An tal k o llisi o n er m ed råd ju r
Figur 4 Personskadeolyckor med rådjur per månad för hela Sverige, 2003-2012. Totalt 2101 personskadeolyckor ingår. Källa: STRADA, Swedish Traffic Accident Data Acquisition.
4.2.3 Dygnsvariation
I Figur 5 visas tidpunkt på dygnet när rådjurskollisioner inträffat åren 2010–2012. För tidpunkt på dygnet finns bara registrerat uppgifter från 2010 och framåt i NVRs databas och antalet rådjurskollisioner som ingår är därför lägre än i Figur 2 och Figur 3.
På morgonen mellan ungefär 6-9 finns en mycket tydlig topp med högre frekvens av vägtrafikolyckor. En liknande men mer tidsmässigt utplanad koncentration i fler antal rådjurskollisioner återfinns under eftermiddagen och kvällen, mellan 17-23.
Tidpunkt på dygnet för personskadeolyckor i rådjurskollisioner visar att det även här finns två toppar men att antalet olyckor är högst mellan 5-8 och mellan 21-24, ungefär (se Figur 6).
Dygnsvariation i antalet rådjurskollisioner per månad för Sverige 2010-2012 visas i Bilaga C. Man ser tydligt att vägtrafikolyckorna följer månadsbasis och under juli månad finns en ökad frekvens med vägtrafikolyckor timmarna 21-23, medan två toppar (en på morgonen och en på eftermiddag/kväll) syns i övriga månader.
120 78 111 147 217 266 252 218 196 189 170 137 0 50 100 150 200 250 300
Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec
Personsk ad eo ly ck or Månad
Figur 5 Tidpunkt på dygnet när rådjurskollisioner inträffar. Summan av
rådjurskollisionerna 2010-2012 fördelat per timma. Totalt 60 913 rådjurskollisioner ingår (för varje år: 2010: 20 524 kollisioner, 2011: 18 585 kollisioner, 2012: 21 804 kollisioner). Källa: NVR, Nationella Viltolycksrådet.
Figur 6 Totala antal personskadeolyckor per timma 2003-2012 med rådjur. 2 101 personskadeolyckor ingår. Källa: STRADA, Swedish Traffic Accident Data Acquisition.
0 500 1000 1500 2000 2500 3000 3500 4000 4500 5000 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 Antal k ol lisi on er m ed råd jur 0 20 40 60 80 100 120 140 160 180 200 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 Personsk ad eo ly ck or Tid på dygnet Tid på dygnet
4.2.4 Ljusförhållande
De flesta antalet personskadeolyckor med rådjur har skett i mörker och dagsljus och inte i gryning/skymning (Figur 7).
Figur 7 Vilka ljusförhållanden som noterats vid personskadeolyckor med rådjur i Sverige 2003-2012. 2 101 personskadeolyckor ingår. Källa: STRADA, Swedish Traffic Accident Data Acquisition.
4.3
Geografisk variation i vägtrafikolyckor med rådjur
4.3.1 Vägtrafikolyckor med rådjur per län och år 2003-2012.Den geografiska variationen i vägtrafikolyckor och personskadeolyckor stämmer överens ganska väl, se Figur 8 och Figur 9. Antalet rådjurskollisioner och
personskadeolyckor domineras främst av Västra Götaland, Skåne och Stockholm. I Bilaga D visas länsvariation och trender för rådjursolyckor uppdelat på län från 2003 till 2012. I många av länen syns en topp under 2010. I vissa län har det funnits en stadig uppåtgående trend i antalet rådjurskollisioner från 2003 till 2012 och detta bekräftas av skillnaden i procent för rådjurskollisioner mellan 2003-2012 och procentuell ökning mellan 2003–2005 och 2010–2012 på länsnivå, se Tabell 3.
0 200 400 600 800 1000 1200
Okänt Dagsljus Mörker Gryning/skymning
Antal pe rson sk ad eo ly ck or m ed råd jur
Figur 8 Totala antalet vägtrafikolyckor med rådjur 2003-2012 uppdelat per län. Totalt ingår 306 267 olyckor. Källa: NVR, Nationella Viltolycksrådet.
Figur 9 Totala antalet personskadeolyckor per län 2003-2012 för rådjursolyckor. Totalt 2 101 personskadeolyckor ingår. Källa: STRADA, Swedish Traffic Accident Data Acquisition. 0 10000 20000 30000 40000 50000 60000 Bl ek ing e D al ar na G otla nd G ävl eb or g H al lan d Jäm tlan d Jön köp ing Kal m ar Kr on ob er g N orr bo tten Skån e St oc kho lm Söd erm an lan d U pp sal a Värm lan d Väst erbot ten Väst ernorr lan d Väst m an lan d Väst ra G öt al an d Ö reb ro Ö ster gö tlan d Väg traf ikol yck or m ed råd jur 0 50 100 150 200 250 300 350 400 Bl ek ing e D al ar na G otla nd G ävl eb or g H al lan d Jäm tlan d Jön köp ing Kal m ar Kr on ob er g N orr bo tten Skån e St oc kho lm Söd erm an lan d U pp sal a Värm lan d Väst erbot ten Väst ernorr lan d Väst m an lan d Väs tra Göt aland Öreb ro Ö st er gö tlan d P erson ska de oly cko r
Några län som har haft stor procentuell ökning mellan åren 2003–2012 och under 2010– 2012 jämfört med 2003–2005 i antalet rådjurskollisioner är Gotland, Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland. Några län som har haft mindre än 5 % ökning när man jämför de tre åren 2003–2005 och 2010–2012 är Södermanland, Västmanland, Västra Götaland och Örebro, där de två senare länen haft en svag nedgång i antalet rådjurskollisioner, se Tabell 3.
Tabell 3 Procentuell skillnad i antalet rådjurskollisioner mellan 2003 och 2012, samt mellan de tre åren 2003–2005 och 2010–2012 i procent för varje län. Källa: NVR, Nationella Viltolycksrådet. Län Procentuell skillnad i antalet rådjurskollisioner mellan 2003 och 2012 (%) Procentuell skillnad i antalet rådjurskollisioner mellan 2003-2005 och 2010-2012 (%) Blekinge 12 9 Dalarna 35 28 Gotland 4167 1198 Gävleborg 48 66 Halland 41 41 Jämtland 104 51 Jönköping 15 27 Kalmar 40 45 Kronoberg 20 18 Norrbotten 292 170 Skåne 27 26 Stockholm 81 17 Södermanland 25 3 Uppsala 29 37 Värmland 17 18 Västerbotten 216 134 Västernorrland 94 67 Västmanland 5 3 Västra Götaland -4 -2 Örebro -3 -1 Östergötland 30 24
Den geografiska dominansen hos vissa län i antalet rådjurskollisioner och personskade-olyckor syns även tydligt i den procentuella fördelningen av personskade-olyckorna mellan länen (Tabell 4). Kvoten mellan ett läns andel av personskadeolyckorna och länets andel av rådjurskollisionerna kan användas som ett mått på ifall personskadeolyckorna är över- eller underrepresenterade på länsbasis. En kvot på 1 visar att den procentuella mängden
som länet har av båda sortens olyckor ligger på ungefär samma nivå, jämfört med hela Sverige. Ifall antalet skadade i rådjursolyckor är procentuellt högre än antalet
rådjurskollisioner kommer kvoten att vara över 1 och ifall antalet personskadade är lägre procentuellt än rådjurskollisionerna kommer kvoten att vara under 1.
Tabell 4 Rådjurskollisioner respektive personskadeolyckor med rådjur 2003-2012. Fördelning per län i andel rådjurskollisioner, personskadeolyckor samt kvot mellan länets andel av personskadeolyckor och länets andel av rådjurskollisioner.
Län Rådjurskollisioner Fördelning per län i procent1 Personskadeolyckor med rådjur. Fördelning per län i procent2
Kvot mellan länets andel av
personskadeolyckor och länets andel av rådjurskollisioner 1 & 2 Blekinge 2,7 3,1 1,1 Dalarna 4,9 3,3 0,7 Gotland 0,3 0,8 2,7 Gävleborg 2,6 1,2 0,5 Halland 3,3 3,6 1,1 Jämtland 1,8 0,7 0,4 Jönköping 6,3 7,3 1,2 Kalmar 6,3 5,6 0,9 Kronoberg 4,9 3,9 0,8 Norrbotten 0,5 0,2 0,4 Skåne 10,6 13,4 1,3 Stockholm 7,9 12,5 1,6 Södermanland 4,4 4,5 1,0 Uppsala 4,9 3,9 0,8 Värmland 6,1 3,4 0,6 Västerbotten 0,9 0,8 0,9 Västernorrland 1,8 1,6 0,9 Västmanland 3,0 4,0 1,3 Västra Götaland 17,2 17,1 1,0 Örebro 4,2 3,9 0,9 Östergötland 5,3 5,1 1,0
100 (totalt) 100 (totalt) 1,0 (medel)
1Totalt 306 267 vägtrafikolyckor med rådjur ingår (källa: NVR, Nationella Viltolycksrådet), 2Totalt 2101 personskadeolyckor med rådjur ingår (källa: STRADA, Swedish Traffic Accident
De län som har en överrepresentation av antalet personskadeolyckor på länsnivå jämfört med andelen av procent rådjurskollisioner är Gotland, Stockholm, Skåne, Västmanland, Jönköping, Halland, Blekinge. Några län har väsentligt lägre andel procent
personskadade jämfört med andelen rådjurskollisioner per län och det är exempelvis Norrbotten, Jämtland, Gävleborg, Värmland och Dalarna.
4.3.2 Vilka län står ut i statistiken?
De län som utmärker sig med ett stort antal rådjurskollisioner och högst antal personskadeolyckor med rådjur under åren 2003–2012 är Västra Götaland, Skåne, Stockholm, Jönköping och Kalmar (Tabell 5).
Stockholm, Skåne, Jönköping har även ett större antal personskadeolyckor än
rådjurskollisioner jämfört på länsbasis, medan Gotland, Blekinge och Halland inte är speciellt utmärkande i totala antalet vägtrafikolyckor eller personskadeolyckor, men har en överrepresentation av personskadeolyckor jämfört med andra län.
Tabell 5 Lista över de län som utmärker sig mest i statistiken genom ett stort antal rådjursolyckor. Län med högst antal rådjurskollisioner (antal), län med högst andel personskadeolyckor med rådjur (% av hela Sverige) och län med högst andel personskadeolyckor med rådjur som andel av alla rådjurskollisioner. Beräknat för 2003–2012. Nr Högst antal vägtrafikolyckor med rådjur 2003-2012 (totalt antal)1 Högst antal personskadeolyckor med rådjur (% av hela Sverige)2
Län med högst andel personskadeolyckor med rådjur av alla
vägtrafikolyckor med rådjur (%) 1 & 2
1 Västra Götaland
(52626) Västra Götaland (17) Gotland (2,7) 2 Skåne (32596) Skåne (13) Stockholm (1,6) 3 Stockholm (24272) Stockholm (12) Västmanland (1,3) 4 Jönköping (19425) Jönköping (7,3) Skåne (1,3) 5 Kalmar (19219) Kalmar (5,6) Jönköping (1,2) 6 Värmland (18569) Östergötland (5,1) Blekinge (1,1) 7 Östergötland (16300) Södermanland (4,5) Halland (1,1) 8 Uppsala (15091) Västmanland (4,0)
9 Kronoberg (14910) Uppsala (3,9)
10 Dalarna (14867) Örebro & Kronoberg (3,9)
1Källa: NVR, Nationella viltolycksrådet, 2källa: STRADA, Swedish Traffic Accident Data Acquisition
4.4
Personskadeolyckor med rådjur
Om man jämför antalet personskadade ifrån Transportstyrelsens officiella statistik över dödade och skadade i hjort- och rådjurskollisioner med det nya datat över antalet
personskadade i rådjursrelaterade olyckor som tagits fram inom detta projekt, syns stora skillnader.
Antalet dödsfall är häften så många i den officiella statistiken (4 jämfört med 8) medan antalet svårt skadade är mycket underskattat i den officiella statistiken (se
Tabell 6).
Enligt de nya siffrorna från STRADA som tagits fram i detta projekt uppgår antalet svårt skadade i rådjursolyckor 2003-2012 till 304 personer och inte 110 personer som anges för både rådjurs- och hjortolyckor, dvs 177% högre, utan att ta hänsyn till hur många svårt skadade personer vars olyckor klassats som hjortkollisioner.
Det nya datat som presenteras i denna rapport innehåller även omkomna och
personskadeolyckor som beror på, till exempel att man väjt eller bromsat och därmed råkat ut för en olycka (t.ex. kollision eller åkt av vägen) eller ifall man först krockat med ett rådjur och sedan med ett annat fordon. I den officiella statistiken redovisas omkomna och personskador som klassificerats som viltolycka med rådjur och hjort i
olyckstypsklassificeringen. I datat som presenteras här har ett vidare urval av olyckor gjorts och även antalet omkomna och skadade som beror indirekt på förekomst av rådjur ingår. Dessa är baserade på beskrivningar av olyckan av polisen på plats.
Tabell 6 Personskador 2003-2012 enligt inrapporterade olyckor i STRADA.
Vägtrafikolyckor för rådjur/hjort kollisioner enligt transportstyrelsens officiella statistik (Källa: Transportstyrelsen, 2014a), samt antal personskadade i rådjursolyckor. Källa: STRADA, Swedish Traffic Accident Data Acquisition.
Vägtrafikolyckor enligt
Transportstyrelsen (rådjur & hjort)
STRADA rådjursolyckor (ej hjort)
Dödade Svårt skadade Dödade Svårt skadade Lätt skadade Summa av skadade Totalt 4 110 8 304 2 440 2 752
4.4.1 Olyckor och vägtyp
Antalet personskadeolyckor med rådjur uppdelat per vägtyp för åren 2003-2012 visar tydligt att de flesta personolyckorna sker på annan allmän väg och betydligt färre inträffar på motorväg eller motortrafikled, se Figur 10.
Figur 10 Totalt antal personskadeolyckor med rådjur uppdelat på vägtyper för åren 2003-2012. Totalt 2101 personskadeolyckor ingår. Källa: STRADA, Swedish Traffic Accident Data Acquisition.
4.4.2 Hastighetsgränser
De flesta personskadeolyckorna med rådjur sker vid 70 och 90 km/h medan ett mindre antal sker vid 50, 80 och 110 km/h, se Figur 11. De nya hastighetsgränserna (60, 80, 100 och 120 km/h) har dock endast funnits under ett fåtal år.
Figur 11 Antal personskadeolyckor med rådjur uppdelat för olika hastigheter 2003– 2012. För 348 personskadeolyckor var hastigheten okänd och de är exkluderade från denna figur. Totalt ingår 1814 personskadeolyckor. Källa: STRADA, Swedish Traffic Accident Data Acquisition.
0 200 400 600 800 1000 1200 1400 1600 1800 2000 0 100 200 300 400 500 600 700 800 900 30 50 60 70 80 90 100 110 120 Hastighet, km/h Anta l p ers on sk ad eo ly ck or
4.4.3 Väderleksförhållande
Väderleksförhållandena som registrerats vid personolyckorna med rådjur visar att vid 83 % av fallen var det uppehållsväder medan övriga väderleksförhållanden förekom i mindre omfattning, se Figur 12.
Figur 12 Personskadeolyckor med rådjur inblandade 2003-2012. Fördelning (%) på olika väderleksförhållanden. Personskadeolyckor där väderleksförhållandena är okända är exkluderade. Totalt ingår 1961 personskadeolyckor. Källa: STRADA, Swedish Traffic Accident Data Acquisition.
4.4.4 Vägförhållande
De vägförhållanden som registrerats vid personskadeolyckor med rådjur 2003-2012 visar att största andelen skedde med torr vägbana (62 %) och då vägbanan var våt eller fuktig (29 %), se Figur 13. 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90
Uppehållsväder Dis/dimma Regn Snöblandat
regn Snöfall Pr oc en t (% )
Figur 13 Personskadeolyckor med rådjur 2003-2012 vid olika vägförhållanden (%). Personskadeolyckor med okända vägförhållanden är exkluderade. Totalt ingår 1952 personskadeolyckor. Källa: STRADA, Swedish Traffic Accident Data Acquisition.
4.5
Samhällsekonomiska kostnader av kollisioner och olyckor
med rådjur
4.5.1 Beräkningar av kostnader
Kostnaderna av kollisioner och olyckor med rådjur har beräknats för egendomsskador, personskadeolyckor, förlorat jaktvärde och även eftersökskostnader för åren 2003-2012. Kostnader för transporter delas upp i två grupper: externa och interna. För interna
kostnader gäller att kostnadseffekter av fordonets framfart beaktas av de som för fram fordonen, t.ex. genom att man tvingar fram ett ”beaktande” som påverkar handlingen att framföra fordon genom skatter eller avgifter. Externa kostnader är sådana som inte beaktas vid framförandet av ett fordon, dvs. externa kostnader som samhället eller andra får betala. De externa kostnaderna kan överföras till interna genom internalisering, vilket innebär att man lägger på avgifter eller skatter som gör att effekterna börjar beaktas.
Utav de kostnader som beräknats för kollisioner och olyckor med rådjur är enbart egendomsskadekostnaderna internaliserade (och bekostas av försäkringstagarna) medan övriga kostnader är externa kostnader. I denna beräkning ingår inte mörkertal.
Genomgående har kostnadsuppskattningar omräknats med KPI utifrån olika basår (SCB 2014).
Internaliserade kostnader
För egendomsskador som orsakats av rådjurskollisioner har värdena i ASEK5 inte använts eftersom uppgifter från försäkringsbolagen indikerar att dessa har varit för lågt satta (15 000 kronor per egendomsskadetillfälle i 2010-års pris). För egendomsskador har Länsförsäkringars uppgifter om reparationskostnader för rådjurskollisioner använts (Länsförsäkringar 2014, och Bilaga E). Kostnader av egendomsskador är baserade på ett medelvärde av reparationskostnaderna för rådjurskollisioner i Kronobergs och Kalmar län för år 2009-2012, inklusive självrisk. Kostnaderna för egendomsskador (inklusive
0,0 10,0 20,0 30,0 40,0 50,0 60,0 70,0
Vägbanan torr Vägbanan
våt/fuktig packad snöTjock is / vägbananTunn is, synlig Lös snö / snömodd Pr oce nt (%)
självrisk) orsakade av rådjurskollisioner är i medel 21 690 kronor i 2012-års pris (se Bilaga E). Kostnaderna har räknats ut genom att multiplicera kostnader för reparationer och självrisk med antalet totala inrapporterade fall enligt NVRs statistik per år. I
kostnader av personskador och dödsfall ingår dock även egendomsskador så dessa personskadefall har subtraherats från totala antalet kollisioner från NVRs statistik i dessa beräkningar.
Externa kostnader
Antalet inrapporterade personolyckor enligt uttaget ur STRADA har räknats av från totala antalet rådjurskollisioner som är inrapporterat till NVR för att undvika dubbel-räkning, då det i NVRs olycksdata ingår alla typen av kollisioner (oavsett ifall de lett till en personskada eller ej). För personskadekostnader har olycksvärdering för dödsfall, svårt skadade och lindrigt skadade använts med 2010-års pris enligt ASEK5 (ASEK5 2012) och dessa olycksvärderingar har räknats om för övriga år i enlighet med
förändringen i KPI. För 2010-års pris är olycksvärderingen 23 739 000 kr för dödsfall, 4412 000 kronor för svårt skadad och 217 000 kronor för lindrigt skadad.
I uppskattningen av de externa kostnaderna för jaktvärde ingår förlorat köttvärde och förlorat jaktligt rekreationsvärde. Beräkningarna baseras på ett examensarbete som genom intervjuer gjorde beräkningar och uppskattningar av jaktvärdet av klövvilt i 2004-års pris (Karlsson 2010). Förutsättningarna är att rådjur har en genomsnittlig slaktvikt om 15,1 kg, förlust av köttvärde är 75 % (då inte allt kött kan användas vid slakt), samt ett värde om 34 kronor per kg rådjurskött. Totala köttvärdet per rådjur blir då 513 kronor. Jaktlig rekreationsvärdesförlust för rådjur uppskattas till 1600 kronor enligt Karlsson (2010).
Totala jaktvärdet har multiplicerats med totala antalet inrapporterade
vägtrafik-kollisioner med rådjur och antalet påkörningar av tåg. Detta är ett realistiskt antagande då tidigare studie visat att 98 % av de inrapporterade rådjurskollisionerna lett till dödlig utgång för djuren (Almkvist m fl. 1980).
Kostnader för eftersöksjägare baseras på uppgifter om utbetald ersättning från NVR för år 2012 (14 miljoner kronor) och med antagandet att rådjursolyckorna orsakar 80 % av kostnaderna av eftersöket dividerat med antalet eftersökta rådjur för detta år.
Mörkertalet
I tidigare kostnadsuppskattningar av viltolyckor har ett mörkertal om 60 % använts för egendomsskador med rådjur (Seiler & Folkesson 2006; Karlsson 2010) medan
mörkertalet för personskadeolyckor uppskattas till 6 % för omkomna, och 27 % för svårt och lindrigt skadade. Mörkertalsuppskattningarna för viltolyckor är till stor del baserade på en studie gjord innan 1980 (Almkvist m fl. 1980) och det är oklart hur aktuella och pålitliga dessa uppskattningar är idag. Med den nya lagstiftningen är förmodligen mörkertalet betydligt mindre än det var 1980. I ett pågående forsknings-projekt ” Mörkertalet i rapportering av viltolyckor” 2013-2015 genomförs en nationell webbenkät där antalet mörkertalsolyckor kommer att uppskattas under nuvarande lagstiftning och förhållande. Det verkar därför lämpligt att avvakta denna undersökning och vid ett senare tillfälle göra en realistisk uppräkning av kostnaderna som redovisas i denna rapport. Man skall dock vara medveten om att kostnadsuppskattningarna därför kan komma att väsentligt revideras i framtiden.
4.5.2 Kostnader för vägtrafikolyckor med rådjur
Totala kostnaderna för vägtrafikolyckor med rådjur 2003-2012 har beräknats till nästan totalt 9 miljarder, medan egendomsskadorna uppskattats att ha kostat 6,2 miljarder. Personskador och dödsfall värderas till strax under 2 miljarder under samma period, se Tabell 7.
Förluster i jaktvärde och kostnader för eftersök uppskattas till totalt cirka 68 miljoner kronor för 2003 till 98 miljoner kronor för år 2012.
Under 2000-talet visar beräkningarna att totala kostnaderna för kollisioner och olyckor med rådjur ökat från 800 miljoner för 2003 till över 1 miljard för 2012 i en relativt stabil uppåtgående trend (Tabell 7).
Tabell 7 Totala kostnader för kollisioner och olyckor med rådjur 2003-2012. Internaliserade
kostnader
Externa kostnader Totalt
(tkr) År Kostnad egendomsskador (tkr) Personskador och dödsfall (tkr) Jaktvärde* (tkr) Eftersök (tkr) Summa av externa kostnaderna (tkr) 2003 528 250 207 272 60 544 7 881 275 697 803 948 2004 544 121 206 176 62 573 8 115 276 865 820 985 2005 533 529 242 497 61 049 7 958 311 505 845 033 2006 539 581 238 838 62 152 8 051 309 041 848 621 2007 562 192 221 092 64 123 8 389 293 603 855 794 2008 637 870 206 424 73 181 9 522 289 127 926 997 2009 694 335 179 203 79 797 10 355 269 355 963 689 2010 752 600 111 027 87 140 11 202 209 370 961 968 2011 654 853 167 477 75 509 9 760 252 746 907 599 2012 751 190 204 913 86 595 11 200 302 708 1 053 898 Totalt 6 198 518 1 984 919 712 664 92 432 2 790 016 8 988 534
5
Diskussion
Rådjurskollisionerna står för i medeltal nästan 80 % av viltolyckorna och har ökat i antal under åren 2003-2012, men eftersom antalet viltolyckor med vildsvin och hjort ökat under samma tidsperiod har andelen rådjurskollisioner minskat till 75 % under 2012.
Det finns en möjlighet att viltolyckorna och rådjurskollisionerna har ökat på grund av att trafikarbetet har ökat under samma period. Liknande trender har tidigare konstaterats mellan viltkollisioner och trafikarbetet, till exempel visade Seiler (2004a) att antalet rådjurskollisioner hade ett signifikant samband med trafikarbete och avskjutning mellan 1970-1993 för Sverige. Trenderna mellan 2003-2012 stämmer dock inte helt överens med trafikarbetets förändring under samma tidsperiod (Trafikanalys 2013a) om man jämför generella på trender och toppar. Det behövs troligen noggrannare analyser för att i detalj undersöka orsakssamband mellan viltolyckor, trafikarbete och populations-storlek än var som var möjligt inom ramarna för detta projekt.
En faktor som med stor sannolikhet påverkat antalet inrapporterade rådjurskollisioner är jaktförordningens förändring från 1 januari 2010 som lyder:
40§ ”Har ett djur av arterna björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, utter, vildsvin, mufflonfår eller örn varit inblandat i en sammanstötning med ett motorfordon, är fordonets förare skyldig att snarast möjligt märka ut olycksplatsen och underrätta närmaste polismyndighet.” (SFS 1987:905)
Detta betyder att sedan 1 januari 2010 måste man kontakta polisen ifall man råkat ut för en sammanstötning med vilt. Förordningen innebar en skärpning i lagstiftningen från att man tidigare rapporterade in viltolyckor när viltet dödats eller fått tydliga skador till att gälla alla typer av sammanstötningar.
Mellan 2009 och 2010 skedde en procentuell uppgång i inrapporteringen av älg (25 %) och rådjurskollisioner (7 %) medan vildsvins- (-21 %) och hjortkollisioner (-9 %) minskade. I dagsläget är det inte möjligt att med säkerhet avgöra ifall dessa förändringar beror på den nya lagstiftningen. På grund av att viltkollisioner har en tendens att variera kraftigt mellan åren, beroende av exempelvis snömängd och vintertemperatur, kan endast mer långsiktiga observationer avgöra ifall en signifikant ökning skedde från och med den lagändringen som infördes 2010.
5.1
Trender i tid
Resultaten i denna rapport visar att förutom att det finns en variation mellan år i rådjurskollisioner, finns även stor variation inom året och under dygnet, samt att olika län drabbas i väldigt olika hög grad av rådjurskollisioner, avseende både egendoms-skador och personskadeolyckor.
Detta beror till stor del på att länen skiljer sig åt i många karaktärer förutom förekomst av rådjur, exempelvis i yta, trafikvolym och landskapskaraktärer. Orsakssamband mellan länens karaktärer och rådjurskollisioner kommer att studeras i ett pågående projekt och i denna rapport redovisas därför bara trender i länen.
dock relativt få olyckor i de norra delarna av Sverige, vilket också överensstämmer med tidigare studier (Seiler, 2004a).
Personskadeolyckor från vägtrafikolyckor med rådjur visar en tydlig topp under sommarens månader. Personskadeolyckornas förekomst under året stämmer därför bättre överens med exempelvis antal omkomna i vägtrafikolyckor där Trafikanalys visat att 40 % av dödsfallen i vägtrafikolyckor skett under juni-september för åren 1985-2012 (Trafikanalys 2013b). De olyckor som lett till högst antal omkomna och svårt skadade har mellan åren 2006-2012 skett under juni-juli (Transportstyrelsen 2014b).
De tydliga skillnaderna i temporala trenderna mellan egendomsskador och person-skadeolyckor beror kanske på skillnader i de underliggande faktorerna som bidrar till olyckorna. En gissning är att exempelvis antalet egendomsskador är mer relaterat till trafikarbete, trafikflöde, viltpopulationens storlek, avskjutning med mera, medan antalet personskadade eventuellt kan vara mer relaterat till körbeteende såsom t.ex. fordons-hastighet och även personbeläggningen i fordonen. Risken att råka ut för en älgolycka har tydliga samband med fordonshastighet, trafikvolym och förekomsten av stängsling (Seiler 2004b). Vid högre fordonshastigheter ökar också allvarlighetsgraden av en eventuell olycka (Elvik & Vaa 2008). Huruvida en kollision med vilt leder till
personskada eller ej beror antagligen även till hög grad på en rad andra faktorer också såsom hur trafiksäkert fordonet är och specifika detaljer om vägmiljö, synbarhet, förarbeteende och tidpunkt för när kollisionen skedde.
Antalet rådjurskollisioner varierar mycket under dygnet, men flest kollisioner sker under morgon och kväll för både egendomsskador och personskadeolyckor. Detta stämmer överens med toppar i trafikflöde med pendlingstrafik och även tiden på dygnet när djuren är som mest aktiva och i rörelse. Liknande trender i antalet viltkollisioner under dygnet observerades i nordvästra Spanien av Lagos m fl. (2012). Antalet vilt-kollisioner i nordvästra Spanien hade två större toppar under dygnet, mellan 19.00– 22.00 och mellan 05.00-08.00.
En teori är att risken för att kollidera med vilt i gryning- och skymningsljus är högre beroende på att synbarheten är relativt dålig i sådant ljus samt för att djuren är som mest aktiva just dessa tider på dygnet. Exempelvis visade en studie på viltolyckor mellan 1989–1997 i Finland att störst antal rådjurs- och hjortkollisioner skedde inom 1 timma efter att solen gått ned (Haikonen & Summala 2001). Antalet personskadeolyckor är dock störst i mörker och dagsljus i denna studie, vilket inte helt stödjer en sådan teori. Eftersom antalet personskadade beror till stor del på trafikarbetet bör vidare analyser sätta antalet rådjursolyckor i relation till trafikvolym. Man bör även omvandla tid på dygnet till en jämförbar variabel för att få fram exakt när det är gryning och skymning då detta skiljer sig åt väsentligt i olika delar av landet (detta gjordes i studien av Haikonen & Summala 2001).
5.2
Geografisk variation
Avseende geografisk spridning av rådjursolyckorna stämmer förekomsten av person-skadeolyckor och egendomsskador överens. De relativt stora länen som också har hög andel befolkningsmängd har också störst antal kollisioner med rådjur (dvs Västra Götaland, Skåne, Stockholm). Antalet kollisioner och personskadeolyckor stämmer därför bra överens med den variation som finns länsvis för antal omkomna och svårt skadade, där samma tre län ligger högst för åren 2009-2012 (Transportstyrelsen 2014c).
Generellt har antalet rådjurskollisioner i de flesta län stigit under de tio år som ingår i denna studie och en nedgång i antalet rådjurskollisioner har bara observerats i Västra Götaland och Örebro län. I vissa län har ökningen i antalet rådjurskollisioner varit hög, exempelvis Gotland och de nordligaste länen i Sverige har haft stora successiva
uppgångar i antalet rådjurskollisioner.
Antalet rådjurskollisioner har generellt ökat mera i de nordligaste länen och ökningen är mindre i sydligare delarna av Sverige men fortfarande substantiell. Till exempel har ökningarna mellan 2003–2012 varit 292 % i Norrbotten, 216 % i Västerbotten, 104 % i Jämtland och 94 % i Västernorrland medan ökningen för de tre första och tre senare åren i denna jämförelse (mellan 2003–2005 och 2010–2012) var 170 % för Norrbotten, 134 % för Västerbotten, 51 % för Jämtland och 67 % i Västernorrland.
Gotland har haft en generell mycket hög ökning i antalet rådjurskollisioner och person-skadade i rådjursolyckor. Den stora ökningen i antalet kollisioner på Gotland kan förklaras av den sena invandringen av rådjur i länet, medan ökningarna i Norra Sverige eventuellt kan bero på att populationerna i dessa områden ökar. En djupstudie skulle kunna analysera orsakssambanden mellan rådjurskollisioner och variabler på länsnivå för att utreda närmare vad ökningarna beror på. Tidigare studier har visat på
orsakssamband mellan exempelvis populationernas storlek men också med en rad olika faktorer relaterade till transportvariabler, landskap, drift- och underhållsaspekter, samt till den omgivande miljön (t.ex. Seiler 2004a, Jägerbrand 2012, Hothorn m fl. 2012). Framtida analyser bör därför försöka inkludera så många av dessa variabler som möjligt för att klarlägga orsakssambanden.
Kvoten mellan ett läns andel av personskadeolyckorna och länets andel av rådjurs-kollisionerna skiljer sig åt mellan olika län i Sverige. När kvoten är 1 betyder det att den procentuella proportionen av personskador och egendomsskador per län är densamma. En hög kvot innebär att länets andel av rikets personskadeolyckor är högre än länets andel av egendomsskador. En låg kvot innebär att länets andel av personskadeolyckor är lägre än länets andel av egendomsskadeolyckor.
De län som har höga andelar av personskadadeolyckor på länsnivå jämfört med andelen av vägtrafikolyckor är Gotland, Stockholm, Skåne, Västmanland, Jönköping, Halland, Blekinge medan län med lägre kvot är Norrbotten, Jämtland, Gävleborg, Värmland och Dalarna. Det finns inga direkta förklaringar till denna stora skillnad i inrapporteringen av personskador och egendomsskador men en tänkbar aspekt skulle kunna vara att ifall det innebär en lång resa för att söka sjukhusvård så kanske man inte prioriterar det i första hand, speciellt inte ifall det handlar om lindriga skador och de flesta
rådjurskollisionerna leder till inga eller lindriga skador. Antalet drabbade av lindriga personskador med rådjurskollisioner är 2440 personer medan antalet svårt skadade enligt polisen är totalt 304 personer under 10 års tid.
5.3
Trender i inrapporteringen
Då inrapporteringssystemet för viltolyckor ändrades 1 januari 2010 förväntades en ökning av antalet inrapporterade viltolyckor för denna tidsperiod. Analyser av relativ förändring i antalet viltkollisionerna mellan 2009–2010 visar att kollisioner med älg ökade med 25 %, kollisioner med rådjur ökade med 7 % medan antalet kollisioner med hjort och vildsvin minskade under samma tidsperiod. Under tidsperiod efter 2010, dvs. 2010–2011, skedde en minskning i antalet älgkollisioner (-17 %) och rådjurskollisioner
(-15 %) medan antalet hjort- och vildsvinskollisioner ökade. Det är dock mycket svårt att jämföra enskilda år i datat då variationen mellan år och mellan län är stor.
En omständighet som försvårar tolkningen av ändringen i antalet viltolyckor under den studerade tidsperioden är det starka beroendet mellan klimat och antalet viltolyckor. Ett hårdare vinterklimat kan påverka antalet olyckor genom att fler vägtrafikolyckor generellt sker men också genom att djurpopulationerna förändras i storlek samt att djuren under vintrar med mycket snö i vissa fall attraheras av vägområdet (exempelvis pga. saltning eller liggande sly). Vintrarna 2003, 2010 och 2011 var de kallaste under tidsperioden 2003–2012 (SMHI 2014) och under dessa år ses en viss påverkan på antalet viltolyckor. Vintern 2010 var den kallaste vintern sedan 1987 så effekten på viltpopulationerna lär ha varit stor samtidigt som ett nytt inrapporteringssystem för viltolyckorna infördes. Det är därför svårt att veta hur inrapporteringen för detta år skiljer sig från de föregående åren och även åren därefter.
5.4
Personskador, egendomsskador och kostnader
Enligt den officiella statistiken från Transportstyrelsen har rådjurskollisioner och hjortkollisioner orsakat 4 dödsfall och 110 svårt skadade mellan 2003–2012
(Transportstyrelsen 2014a), medan älgkollisioner under samma tidsperiod orsakade 66 dödsfall och 628 svårt skadade. Jämförelsevis orsakar alltså rådjurs- och hjortkollisioner tillsammans betydligt färre antal dödsfall och personskador än vad älgkollisioner
orsakar i den officiella statistiken från transportstyrelsen.
För personskadeolyckor skiljer sig antalet åt i denna studie jämfört med den officiella statistiken från Transportstyrelsen eftersom en djupare analys i STRADA gjorts, så att personskadeolyckor som är orsakade av rådjur kommit med. Detta skiljer sig mot den officiella statistik som endast inkluderar viltolyckor där viltet faktiskt sammanstött med fordonet och fordonet sedan inte sammanstött med något annat. Exempel på person-skadeolyckor som inte ingår i den officiella statistiken för viltolyckor är när föraren väjt för rådjur och sedan frontalkolliderat eller kört av vägen och där kolliderat med andra objekt, eller när rådjur förekom i olycksbeskrivningen på ett sådant sätt att det finns starka misstankar om att förekomsten av rådjur medförde och bidrog till person-skadeolyckan.
Nya resultat från denna studie visar att antalet dödsfall egentligen är minst 100 % högre (8 jämfört med 4) medan antalet svårt skadade är minst 177 % högre. Eftersom antalet skadade och omkomna i den officiella statistiken anges för både rådjurskollisioner och hjortkollisioner är totala antalet dödade och svårt skadade högre än angivet här. Risken är mycket stor att motsvarande underskattning har skett även för andra viltslag såsom älg, hjort och vildsvin. För älgkollisioner är risken betydligt större att en olycka leder till dödade eller skadade personer och är välkänd även i den nationella olycksstatistiken, medan exempelvis kronhjort, vildsvin och dovhjort generellt är tyngre djur än rådjur och därför med hög sannolikhet kan leda till ett större antal personskador och dödade när antalet kollisioner med dessa djurslag kontinuerligt ökar.
Nuvarande olyckstypklassificering i STRADA (fr.o.m. 2003) gör att antalet omkomna och svårt skadade på grund av viltolyckor underskattas rejält. För att korrekt uppskatta antal dödade och omkomna på grund av viltförekomst på vägen behövs fler
kompletterande uttag ur STRADA göras som är baserat på orsakssamband och de händelser som föregått olyckan och inte på de manövrer som blir en följd av olyckan som gäller för klassificering i STRADA fr.o.m. 2003 och framåt.
Nollvisionen är beslut av riksdag och Trafikverket jobbar utifrån detta beslut för att få ned antalet dödsolyckor och antalet skadade (Trafikverket 2012). Det har därför varit mycket stort fokus under de senaste decennierna för att få ned antalet allvarligt skadade och dödade i främst älgkollisioner eftersom antalet dödade och allvarligt skadade pga. rådjurskollisioner enligt den officiella statistiken är betydligt lägre. Enligt Trafikverket: ”Nollvisionen accepterar att olyckor inträffar, men inte att de leder till allvarliga personskador.” Eftersom majoriteten av rådjurskollisioner i Sverige leder till egendomsskador och inte personskador verkar mycket lite strategiskt långsiktigt trafiksäkerhetsarbete bedrivits för att få ned antalet kollisioner.
Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv har det inte funnits några egentliga skäl att fokusera på rådjurskollisioner eftersom egendomsskadorna värderas ganska lågt och antas vara internaliserade (dvs. de betalar sig själva från fordonsförsäkringen man betalar), medan antalet personskador och/eller dödsfall i den officiella olycksstatistiken antas vara mycket få jämfört med övriga olyckstyper.
Denna studie visar att totala kostnaderna för rådjurskollisionerna 2012 överstiger 1 miljard varav cirka 70 % är kostnader för egendomsskador. De externa kostnaderna för personskadeolyckor, dödsfall, jaktvärde och eftersökskostnader för rådjursolyckorna beräknas till 300 miljoner kronor för 2012. Totala kostnaderna för kollisioner och olyckor med rådjur under hela tio-årsperioden (2003–2012) uppskattas till drygt 9 miljarder kronor, varav externa kostnaderna utgör totalt 2,79 miljarder kronor. En osäker faktor i beräkningarna är att det inte är säkert att alla rådjurskollisioner leder till reparationskostnader eller att rådjuren avlider. I dagsläget finns dock inga uppgifter om antalet fordon som behöver reparation efter kollisioner eller hur många av djuren som dör. Tidigare kostnadsberäkningar har antagit att djur inblandade i kollisionerna avlider (se t.ex. Karlsson 2010).
Eftersom nya uppskattningar av mörkertalet kommer att beräknas i ett pågående forskningsprojekt ingår inte några uppskattningar av mörkertalet i denna studie. I tidigare beräkningar av viltolyckornas kostnader används ofta ett mörkertal för rådjursolyckor om 1,6 (60 %) medan antalet personskadeolyckor har uppräknats med 1,27 (27 %) och antalet omkomna med 1,06 (6 %) (t.ex. Almkvist m fl. 1980, Seiler & Folkeson, 2006, Karlsson 2010). Ifall samma mörkertal appliceras för egendomsskador, personskadeolyckor och jaktvärde som redovisats i denna studie hamnar totala
kostnaderna för rådjurskollisioner för 2012 på cirka 1,6 miljarder.
I denna beräkning av kostnaderna för kollisioner och olyckor med rådjur saknas kostnadsuppskattningar av rekreationsvärde för turister samt kostnader för polisens arbete med viltolyckorna och även övriga administrativa kostnader för hanterandet av viltolyckorna och eftersöksjägarnas ersättning. En annan extern kostnad som inte ingår men som kan vara stor, är tidsförluster, sanering av bana eller reparationer av tåg pga. rådjurskollisioner. Exempelvis kostar saneringsåtgärder för rådjurspåkörning av tåg i medel 7 612 kronor beräknat på 32 fall under 2013 (Söderström 2014, komm.). Med anledning av att mörkertal inte är med i dessa beräkningar och för att inte alla kostnader är inkluderade ska kostnadsberäkningarna i denna studie ses som ett minimalt värde och att det är mycket troligt att både de interna och externa kostnaderna kan vara betydligt högre.
