Sturken och Cartwright redovisar att representation är ett begrepp som baseras på språk, tecken och bilder för att bilda en uppfattning av vår omgivning och att vi använder märken och symboler för att ge mening, förklara och definiera omvärlden. Efter en bildanalys av logotyperna kan man konstatera att de hade en poäng i sitt resonemang, delvis hur man som åskådare kan få associationer till maskulinitet genom att endast titta på några logotyper och hur de representeras. Detta går i hand med argumentet av Stuart Hall där han förklarar hur det är vi som deltagare i vår kultur som ger mening och betydelse till objekt, människor och händelser. Tolkningen av tecken i logotyperna som uttryck för maskulinitet visar att vi har gett den föreställningen ett värde och betydelse samt att det är vi som upprätthåller den normen.
Fagerström och Nilson utvecklar i sitt resonemang att män och kvinnor porträtteras på olika sätt inom reklambilden. På många sätt uppvisar kvinnan tecken på underkastelse och passivitet medans män representeras som aktiva utövare och besitter makt och förmåga. Skildringen i kompositionen av män och kvinnor tillsammans visade också att de oftast placerades på ett sådant sätt att kvinnan många gånger gjordes mindre synlig och hamnade i bakgrunden.
Med tanke på att konnotationer är väldigt subjektiva måste man ha en viss distans till utfallet av
analysen. Beroende på kulturella kontexter gör vi tolkningar av tecken och symboler men dessa har inte samma innebörd för alla människor. Att göra en interpretation av logotyperna som maskulint kodade kommer från generationer av inlärning i hur män och kvinnor ska anta beteenden som är kopplat till deras kön. Det är alltså föga förvånande att maskulinitet normativt representeras på ett sådant sätt som antyder till makt och styrka. Manipuleringen som gör att vi antar beteenden relaterat till kön ter sig i uttryck i all form av mediala representationer. Män är oftast porträtterade som handlingskraftiga och anammar attityder som talar om att de får saker gjorda, de är konstant aktiva och drivande. Kvinnor framställs traditionellt sätt till dess raka motsats där de istället erhåller egenskaper som att vara passiva och att det de använder sig av kroppsspråk som underkastar sig den manliga dominansen.
Viktigt att benämna är att vi alla är fångade under dessa uppfattningar och hjälper till att upprätthålla den rådande könsnormen vid liv. Genom våra förväntningar gällande beteenden bevarar vi de koder, symboler och tecken som kontrollerar oss, logotyperna fungerar i sammanhanget som ett utfall av de förväntningarna.
Representationen av kampsport är viktig att diskutera. Bowman redogör för att allmänheten ofta får en snedvriden bild av kampsporten som aktivitet, det är alltså inte sporten i sig som är problemet utan representationerna som ger människor antydningar till en giftig maskulinitet. Kampsport som förvisso är starkt mansdominerad erhåller ändå en överdriven och ibland missvisande representation av
aktiviteten i sig. Genom gymmens logotyper ger man åskådare associationer till maskulinitet beroende på sociala och kulturella faktorer. Man kan alltså diskutera varför gymmen vill ge sken av dessa egenskaper, en tolkning kan vara att upphovspersonen också har tolkat att kampsportsgymmen som något maskulint och det ter sig i uttryck av logotypernas motiv. Det verifierar i viss mån antydningen att vi alla är deltagare i att ge liv och betydelse åt tecken, symboler och bilder.
8.2 Genus och maskulinitet
Hur ser representation av logotyperna ut och vad ger de tittaren för konnotationer till maskulinitet. Alla har vi såklart olika tankar och svar beroende på vilken kontext vi befinner oss i, historiskt, socialt och kulturellt. Föreställningarna gällande genus och könsnormer är något som vi konstruerar genom filtret av samma ovannämnda kontexter. Kampsport är en manligt kodad företeelse som gör ett avstamp i att vi får en definierad association och föreställning gentemot dess miljö, utövare och representation.
Bourdieu klargör för att vi alla lyder under ett slags övergripande system som han kallar den manliga dominansen. Ur ett genusperspektiv pekar summeringen av datan på att vi har blivit intränade att följa en form av värderingsschema där vi ska anta beteenden som är kopplade till våra kön. Ur det
hänseendet är det inte märkligt att det är mestadels män som söker sig till de former av aktiviteter som är typiskt manligt kodade och som uppvisar tecken av styrka och virilitet.
Kampsport anses vara en aktivitet som anses vara hård och tuff och det är just det som pojkar uppmuntras till att vara under uppväxten till skillnad från flickor som fostras till motsatsen. Detta är något som Fagerström och Nilson argumenterar om, det vill säga intränade beteenden som förespråkar beteenden som vi ska eftersträva under uppväxten.
Fagerström och Nilson gör en djupdykning inom maskuliniteten och dess uppbyggnad, de
argumenterar för att de finns olika typer av mansideal och det oftast är ideal som är absurt svåra att uppnå, det ger en skev orealistisk syn på att det mest åtråvärda idealet av maskulinitet är något man ska eftersträva. Man kan diskutera om logotyperna utgör en representation av de förväntningar och
fungerar då som ett system där män blir fastlåsta och undergivna sina egna uppfattningar om vad maskulinitet innebär. Vi kan konstatera att maskulinitetsidealet kan se ut på olika sätt och att den ändrar skepnad beroende på sociala och kulturella faktorer som, ras, kön, klass, och var tidsmässigt i historien man befinner sig. De olika skepnaderna av maskulinitet ändrar kontext hela tiden, ändå blir män till slut ändå undergivna den egna upplevda perceptionen på grund av orimliga krav och föreställningar gällande maskulinitetens innebörd. I analysen av manskropparna som porträtteras i flera av logotyperna uppvisar man tydligt definierade muskler och skarpa linjer som i kontexten kan vara ett uttryck för en förmodad hårdhet och styrka, paradoxalt nog blir också resultatet att man kan uppfatta dem som en schablonartad stereotyp av ett förmodat värderat mansideal.
Att män ständigt måste visa prov på sin virilitet kan förnimmas ganska starkt i flera av logotyperna, bilderna ger starka indikationer om vad gymmen vill representera till omvärlden. Ur den aspekten tänker dom inte på är att de faktiskt egentligen gör männen en björntjänst genom att ständigt pådriva detta orimliga krav om virilitet i deras marknadsföring.
Connell förklarar att män har inre begär som inte går att tygla och där uttrycket ”boys will boys” är ett förhållningssätt som präglar samhället. Det vill säga att män inte har förmågan att kontrollera sin aggressivitet och sina lustar, således kan man anta att männen har en disposition att dra sig till aktiviteter som utövar våld och där man kan få erhålla de antagande karaktärsdrag som är synonymt med maskulinitet.
9. Slutdiskussion
Såhär i diskussionen kan man fråga sig varför vi fortfarande envisas med att upprätthålla dessa könsnormer och hur det kommer sig att män och kvinnor hjälper till att bevara dem. Som människa och kampsportare vill jag uppmärksamma och öppna för en diskussion att kampsport kan vara något väldigt givande och nyttigt för människor. Samtidigt är det också viktigt att blicka utåt en stund och reflektera. Kampsporten har gett mig mycket lugn i sinnet, självförtroende, kroppskännedom och möjligheter till interaktioner med fantastiska människor. Dock är jag också medveten om kampsportens implikationer och att vi alla förhåller oss till den på olika vis. Detta var något jag själv bevittnade i dessa överkompensationer av maskulinitet som ibland var på gränsen till pennalism. Således kan man hävda att kampsporten i sitt bästa ljus är något väldigt positivt med mycket god kamratanda och att där finns en solidaritet innanför väggarna. I sina värsta dagar fungerar den som en sammanfattning av giftig maskulinitet. Detta är något som Schiller argumenterar för i sin artikel där han belyser hur kampsporten
i vissa sammanhang faktiskt kan fungera som en politisk propagandamaskin mot politiska rivaler för att framhäva deras förmodade vekhet.
Gymmens logotyper i studien fyller funktionen av en missvisande föreställning gällande vad
maskulinitet ska innefatta, det är enligt mig inget hållbart sätt på sikt att förmedla sitt budskap vidare till nya deltagare, män som kvinnor. Ware redogör för hur symboler som ger oss starka emotionella
associationer är något som värderas högt och det är därför många företag spenderar stora summor för att få sina symboler automatiskt erkända av massan, men kan alltså diskutera om den missvisande föreställningen hjälper eller stjälper gymmen och konsumenter att knyta samman.
Man kan problematisera kring om logotyperna anammade en mer neutral estetik att de eventuellt skulle inge en annorlunda effekt. Tänk en person som funderat på att börja träna och ser dessa logotyper, har personen redan fördomar rörande aktiviteten kommer kanske inte uppfattningen ändras gällande de föreställningarna. Logotyperna fungerar som ett visitkort och det är många gånger vi förknippar dessa med vilken form av aktivitet och tjänst som erbjuds. Det kan vara dags skilja kampsporten och dess representation åt för att få en mer rättvis bild av aktiviteten.
Genus och maskulinitet i samhället är en komplex fråga som kräver att vi tar avstånd från oss själva och ifrågasätter våra egna befattningar gällande vad män och kvinnor borde förhålla sig till. Dessa
värderingar är intränade och därför är vi också delvist fångade under samma värderingar. Här anser jag att det är viktigt att vi är kritiska mot de incitament som föser in oss i ett system som vi måste vara undergivna åt. Detta är inte bara av yttersta vikt på individnivå men även på samhällsnivå. Studien kan fungera som ett mindre hjälpmedel att belysa föreställningar i en större kontext som påverkar oss varje dag i samhället. Förhoppningsvis kan man använda denna studie på ett sådant sätt att man breddar kunskapen gällande kampsport och genus. Jag är medveten att studiens tillvägagångssätt utgår från ett perspektiv där jag är deltagaren av sporten. Detta kan ge konsekvenser för att personliga anknytningar kan bidra till en generalisering och vara något missvisande. Ur den synpunkten vore det intressant att få läsa och undersöka forskning som berör ämnet från en annan ståndpunkt. Det vill säga från någon som kanske aldrig tränat kampsport innan eller hur kvinnor som tränar kampsport ser på sig själva i en mansdominerad omgivning.
10. Referenser