Sammanfattande analys

Som jag tidigare nämnt förändrades skolan kraftigt med kommunaliseringen under 70- och 80-talen, i korthet innebar det att kommunerna skulle ta över ansvaret för att genomföra de mål som staten fastställt. För att öka de lokala variationerna fick varje kommun själv styra över ekonomin. På senare år har dessutom andelen friskolor ökat markant och vi har fått en större frihet att välja i vilken skola vi vill sätta våra barn.

Skolan har blivit en decentraliserad resultatenhet där ekonomin har en stark styrkraft, rektorn som tidigare stod för det pedagogiska ansvaret och ofta besatt en stor kunskap om skolan, skall i dag hellre vara ekonom. Kravet på pedagogiska kunskaper hos rektorn har minskat vilket är tydligt i mina intervjuer, endast en rektor hade någon kunskap om vad styrdokumenten säger angående vägledning, de flesta sa sig tycka vägledning vara viktigt men få kunde säga vad deras vägledare gör eller borde göra.

Rektorn har en stor press på sig att skolan skall vara marknadsmässigt attraktiv för att locka elever, samtidigt skall den vara ekonomiskt bärande, det är han som avgör hur tjänsterna på skolan fördelas. Att hans roll är stor framgår i mitt arbete, samtliga vägledare och ett par av rektorerna ansåg att arbetstiden har en avgörande roll för vilka arbetsuppgifter vägledaren genomför. Rektorn har makt och hans intresse och engagemang verkar vara det som påverkar vägledarens arbete mest, hans åsikter om vägledning tycks prägla hela personalgruppens syn på vägledningsarbetet, det är han som styr hur stor delaktighet lärarkåren har i arbetet.

Den bild som efterhand har växt fram visar på att vägledarna är en engagerad yrkesgrupp där dock en del på grund av framför allt yttre faktorer känner en stor otillfredsställelse, men även vägledarna själva bidrar till viss del direkt eller indirekt till sin situation. Det framkom i vägledarintervjuerna att de vägledare

som säger sig hinna med det flesta av sina uppgifter och som trivs och själva tycker att de gör ett bra jobb är de som har en bra kontakt med skolledningen och övrig personal. Framför allt med rektorn på skolan som är väl insatt och engagerad i vägledarens arbetsuppgifter. Det var även dom vägledare som ansåg att dom till viss del kan förändra och påverka sitt arbete, om det behövs. En vägledare säger ”Det är mycket upp till dig själv vad du vill göra och inte göra, du kan ju sitta och skyffla papper om du vill det”

De vägledare som endast gör de nödvändigaste uppgifterna, som alltid gör avkall på vägledningen och andra som de säger viktiga uppgifter, de har ingen eller mycket dålig kommunikation med rektor och övrig personal. Här ser man att rektorn oftast inte förstår vilka uppgifter vägledaren har. Det var också de vägledare som menade att de inte kunde eller orkade försöka påverka sin situation. ”Vill man ha ett jobb så får man kanske ställa upp på det som begärs av en som anställd, man ställer inga krav eftersom man vet om att det är en tuff marknad. Det är ingen rolig arbetsmiljö”

Här nedan lyfter jag fram ett par exempel som visar på hur vägledare och rektorer på olika sätt påverkar vägledningsarbetets resultat.

Rektorn på skolan visar mycket entusiasm och engagemang i vägledningsfrågor och uttalade sig har en vilja att delta i arbetet med att förändra och förbättra vägledarrollen. Här arbetar en vägledare som ger intryck av att vara engagerad i eleverna, hon har många åsikter om skolan och vårt samhällssystem men vägledning är inget hon ens nämner och jag får specifikt fråga mot slutet av vårat möte. Hon svarar då att hon inte har mycket vägledning, att det inte är som man fick lära sig i skolan. ”Det är mest information dom vill ha. Dom problem man lärde sig om i skolan dom finns inte i verkligheten, man måste strunta i allt om öppna frågor och att återspegla är inte att tänka på” Hon säger att det inte är lönt att prata med eleverna i sjuan och åttan om framtiden, att dom ändå inte är intresserade.

Mitt andra exempel är den skolan där rektorn är tydlig med att hon inte prioriterar vägledning och avstår från att ställa upp på intervju. Här arbetar en vägledare som vill träffa eleverna tidigt och arbeta med vägledning som en process, hon är engagerad och vill mycket men hennes tjänst som från början var en heltid har nu halverats och hon ger intryck av att ha gett upp. Hon gör det hon hinner med, det nödvändigaste.

Det framgår av intervjuer med både vägledare och rektorer att behovet av vägledning varierar stort beroende på elevernas situation, men samtliga vägledare samt några rektorer menar att behovet av vägledning ökar i takt med att samhällsbilden förändras, samtidigt drar man ner på resurserna och tjänsterna minskar i antal och storlek. Att detta inte är ett nytt fenomen ser vi i bland annat i UG 95 och i Vägledning i förändring. En vägledare vars tjänst har

halverats säger ”det har varit så hårt bantat så då ryker vägledaren först, man ser kortsiktigt sen upptäcker man att eleverna på gymnasiet inte fått någon vägledning, då är det för sent”

Samtliga vägledare säger sig ha ett mycket fritt arbete som inte påverkas av andra, att de själva bestämmer vad som skall göras och hur. ”Jag kan göra precis vad jag vill och lägga upp mitt arbete precis som jag vill, ja OK sen är det ju tiden också jag skulle inte hinna prata med alla men jag känner mig inte stressad” Dom flesta tycker att det är skönt men någon har önskemål om ett större engagemang från rektor och BUN-chef. Vad som dock framkommer av intervjuerna är att de två tyngsta uppgifterna som tar mycket och för vissa vägledare all tid, är praon och gymnasievalet. Dessa uppgifter måste samtliga vägledare göra, det är ingenting man kan välja bort och endast en vägledare reflekterar över detta.

Praon är en av de två stora uppgifter som upptar en stor del av vägledarnas arbetstid, på några skolor var det prao både i årskurs åtta och nio. Det administrativa arbetet tar enligt samtliga vägledare alldeles för mycket tid, en vägledare uttrycker att ”Praon ligger på oss, men det är väl ingen som vill göra den egentligen” och en annan säger ”Praon är en tung bit som tar mycket administrativ tid och ork”

De är dock överens om att det är av stor vikt att eleverna får sin prao men att arbetet måste förenklas. ”Eleverna behöver känna sig viktiga och få prova på, lära sig regler, det är en del i socialiseringen. Sen tycker dom att det är kul att komma tillbaka till skolan” och en annan ”Det är kul att komma ut och besöka eleverna på platserna och praon skall vara kvar men kanske i en annan form”

Det visade sig att endast en rektor insåg hur mycket tid arbetet kring praon tar, detta tack vare att han själv tidigare haft den uppgiften. En rektor trodde att vägledaren på skolan inte alls arbetade med praon, utan att eleverna klarade det själva.

Flera vägledare menar att de har en låg status på skolan, att kollegorna inte känner till deras kunskaper. En vägledare säger: ”Jag har låg status hos många lärare, dom yngre lärarna ifrågasätter vägledaren mer än de äldre, dom ser inte att vägledare har värdefull kunskap” en annan uttrycker att: ”Jag har mer utbildning än de flesta på denna skola, andra förstår inte hur stor nytta jag gör, få har kläm på vad jag kan”

Vägledarens position på dessa skolor visar att det inte bara är rektor som har makt på skolan utan att makt även handlar om att man måste ha respekt för varandras yrkeskunnande, våga ha ett ömsesidigt förtroende och samarbeta utifrån det. Här har rektor en viktig uppgift se till att alla anställda blir delaktiga och få den information som dom behöver för att arbeta gemensamt.

Någon större förändring i vägledningsarbetet på grundskolan kan jag inte finna. De tidigare studier jag tittat på tycks komma fram till samma resultat som jag gjort i detta arbete, man konstaterar att nästan inget har hänt och att vägledningen måste förändras. Den vägledare som arbetat i 30 år säger att samtliga utredningar som hon läst eller deltagit i genom åren bara är upprepningar av varandra, samtliga kommer fram till att något måste göras för att förändra arbetet, men inget görs.

Vad som blir tydligt i intervjuerna är att bristen på gemensamma riktlinjer och styrning resulterar i att tillgången samt kvalitén på vägledningen för eleverna varierar mycket.

För att vägledningen skall fungera på våra skolor måste alla arbeta för att nå ett gemensamt mål. Att förändra vägledarens arbete på skolan skulle också förändra lärarkårens arbete, de skulle få en ny roll med nya arbetsuppgifter. Det förutsätter bland annat att lärarna har tillräckliga kunskaper om arbetslivet och att de har förmågan att integrera dessa kunskaper i sin undervisning. Det kräver också att lärarna kan se att det inte bara innebär en ökad arbetsbörda för dem utan att även de i längden tjänar på en sådan förändring.

En annan förutsättning för att vägledarens roll och arbetsuppgifter skall kunna förändras är att vägledarna själva har de attityder och värderingar som överensstämmer med de mål som finns.

Sist men inte minst kräver det att rektor på skolan är insatt i de befintliga styrdokumenten, har en förståelse för vikten av vägledning samt kunskap och vilja att klara av att genomföra ett så stort innovationsarbete.

5.2 Diskussion

I detta arbete står vägledarnas arbetsuppgifter i centrum. Den bild som efter hand byggts upp av de intervjuer jag gjort visar att vägledarens arbetsuppgifter i första hand påverkas av ledningens åsikter och kunskaper om vägledning.

De vägledare jag har träffat visar på en yrkeskår med god kompetens och starkt engagemang, som ofta jobbar i motvind då vägledningen på grundskolan många gånger inte har någon hög prioritet.

Som vi har sett tidigare i arbetet så finns det styrdokument som talar om vilka mål som gäller för grundskolan.

Jag anser att det borde vara varje skolas uppgift att göra sitt yttersta för att följa dessa, gör man det så har vägledarna på grundskolan möjlighet att fullfölja sitt arbete och göra de uppgifter som dom har utbildning för och som vägledning innebär. För att kunna genomföra detta måste något göras för att få skolpersonal

att läsa styrdokumenten, ty utan kunskap om innehållet kan man givetvis inte följa det.

Vad som framkommit i detta arbete och som har förvånat mig lite är att rektorns åsikter om vägledning så tydligt speglar sig i hur vägledarens arbetssituation ser ut. Att hans makt är så stor som den tycks vara gör att arbetssituationen ser så olika ut på olika skolor. Kan det bero på brister i den övergripande styrningen av grundskolan, att det politiska ansvaret bedrivs utan egentlig planering och framförhållning för vägledarna. Med utgångspunkt från den teorin så kan jag se en stor vinst i att ha vägledningscenter i varje kommun så att makten och ledarskapet över vägledningen flyttas från rektorerna. Å andra sidan håller jag med flera av vägledarna som påpekar att en av de viktigaste funktionerna försvinner om man inte alltid är på skolan, just den att man inte alltid finns till hands.

Vägledning bör vara att hjälpa eleven att se sig själv, sina förmågor och möjligheter och sedan utifrån det göra val. Hur vägledning bör gå till och att sättet att vägleda har förändrats mot tidigare yrkesvägledning är något varje vägledare känner till, om dom sedan utövar detta praktiskt på våra grundskolor är en helt annan sak. Samtalen visar att samtliga har en god kompetens i vägledning men att det ofta saknas tid och ibland även ork eller lust att genomföra vägledningssamtal, risken tycks vara att det blir mycket information och bara de nödvändigaste samtalen.

Det har varit mycket intressant att genomföra dessa intervjuer och konstatera att vägledarnas arbetssätt varierar, en del hinner med det mesta, andra bara det nödvändigaste och min tanke om att vägledaren till stor del själv kan styra sitt arbete bekräftas av vägledarna. Men jag undrar om vägledare på grundskolan inte är lurade, arbetet kanske känns fritt men det som framkommer här visar att många olika faktorer påverkar arbetet och att vägledarna långt ifrån är självständiga.

Är vägledningen en utopi eller kan vi komma dithän att den kan fungera så som man på Studie- och Yrkesvägledarutbildningen får lära sig att den skall. Att vägledaren får så mycket tid att hon hinner med vägledningen som en process som pågår under elevens hela skolgång, så att de lär sig att se sig själva, sina förmågor och möjligheter och sedan utifrån det träna sig i att göra val.

6. SAMMANFATTNING

Med detta arbete har jag velat peka på hur situationen för vägledare på grundskolan kan se ut. Vägledarnas arbetsuppgifter har stått i centrum för arbetet som grundar sig på sex djupintervjuer med vägledare på olika grundskolor i Malmö, samt kortare intervjuer med rektorer på några av dessa skolor.

Jag har i detta arbete tittat lite på de styrdokument som finns för grundskolan samt tidigare forskning om vägledning på grundskolan av bland annat James Dresch och Anders Lovén. Jag relaterat mitt arbete till hur dagens skolor som resultatenheter påverkar arbetsmiljön med hjälp av Anita Jansons bok Att vara chef för en resultatenhet. Jag har även tittat på maktperspektivet med hjälp av Rädslans makt skriven av Christian Ylander och möjligheterna till förändring med hjälp av Kjell Skogen & Mari-Anne Sörlie, Introduktion till innovationsarbete.

Den bild som byggdes upp av de intervjuer jag gjort visar att vägledarens arbetsuppgifter påverkas mycket av ledningens åsikter och agerande, men även att varje vägledare själv till viss del påverkar sin situation.

De vägledare jag talat med anser alla att vägledningsarbetet är ett fritt arbete som de på gott och ont, till stor del planerar och styr över själva.

De uppgifter som alla måste göra och som samtliga vägledare ser som sina huvudsysslor är prao och vägledningssamtalen inför gymnasievalet i nian. Hur de genomför dessa uppgifter varierar dock en hel del. Samtliga anser i varierande grad att de inte hinner med vägledningsarbetet i den mån de borde och att det till stor del beror på tidsbrist.

Samtliga rektorer säger att de tycker att det är viktigt att vägledaren är utbildad men ingen av dom känner till något om den utbildning som finns, några av dom hade inte heller grepp över vägledarens arbetsuppgifter. De flesta kände inte till någonting om vad som står i de befintliga styrdokumenten, vad gäller vägledning på grundskolan.

Jag har inte funnit att det skett någon större förändring av vägledningsarbetet på de skolor jag gjort mina intervjuer, detta trots att den pågående samhällsförändringen tycks kräva en förändring i arbetet för att det skall fungera bra.

Det innovationsarbete som krävs för en lyckad förändring i arbetssituationen för grundskolans vägledare tror jag är svårt och tidskrävande men inte ogenomförbart.