Lärarutbildningen Individ och Samhälle
Examensarbete
10 poäng
Är Studie- och Yrkesvägledning på
grundskolan en utopi?
Is Counselling in Comprehensive School an
Utopia?
Monica Johanson-Thor
Studie- och Yrkesvägledarexamen 120 poäng Handledare: Nils Andersson Vårterminen 2005 Examinator: Lars Öhlin
ABSTRACT
Detta arbete grundar sig på sex djupintervjuer med vägledare på olika grundskolor i Malmö, samt kortare intervjuer med rektorer på några av dessa skolor.
Vägledarnas arbetsuppgifter har stått i centrum för arbetet. Den bild som byggdes upp av de intervjuer jag gjort visar att vägledarens arbetsuppgifter påverkas mycket av ledningens åsikter och agerande, men även att varje vägledare själv till viss del påverkar sin situation.
För enkelhetens skull har jag valt att genomgående i mitt arbete kalla studie- och yrkesvägledare för ”vägledare” och benämner dem för ”hon” då de flesta i denna studie är kvinnor.
I arbetets inledande kapitel presenterar jag bakgrunden där jag berättar om gällande styrdokument för grundskolan, tidigare forskning om vägledning på grundskolan samt exempel på vad vägledning bör stå för. Här tar jag även upp syfte, frågeställning och hypotes.
I kapitel två tar jag upp de teoretiska utgångspunkter som jag anser vara relevanta för arbetet, dessa använder jag mig av i analysdelen där jag relaterar mitt arbete till hur dagens skolor som resultatenheter påverkar arbetsmiljön med hjälp av Anita Jansons bok Att vara chef för en resultatenhet. Jag har även tittat på maktperspektivet med hjälp av Rädslans makt skriven av Christian Ylander och möjligheterna till förändring med hjälp av Kjell Skogen & Mari-Anne Sörlie, Introduktion till innovationsarbete.
Därefter kommer en presentation av vilken metod jag valt samt hur mitt urval och genomförande gått till.
I resultatredovisningen har jag valt att redovisa intervjuerna som berättelser, jag redovisar varje skola för sig följt av en kort sammanfattning.
Jag avslutar med en sammanfattande analys och diskussion. Arbetet har genomförts under perioden mars – maj 2005
KEYWORD
FÖRORD
Vi lever i ett samhälle där lära för livet är en viktig ingrediens och med detta följer att vägledning i alla de former ökar. Vägledningscentrum finns snart i varje kommun. Coachning, karriär- och livsvägledning är begrepp som diskuteras allt mer, kort sagt vägledning för vuxna blir en allt vanligare och viktigare del i livet. Samtidigt tycks vikten av vägledning på grundskola inte öka i samma takt. Jag menar dock att även vägledningen på grundskolan är viktigare än någonsin.
Enligt min uppfattning har begreppet studie- och yrkesvägledare tyvärr fått en dålig klang som jag tror ger yrket en lägre status än det förtjänar. Jag föredrar att kalla mig vägledare och berättar hellre vilka ämnen jag har läst än vilken utbildning jag har gått. Det är fel att det skall vara så och jag menar att vi vägledare behöver förändra vårt sätt att beskriva och marknadsföra vår roll och vår utbildning.
Jag anser att vi med trygghet i våra kunskaper och en starkare yrkesidentitet skall ställa högre krav på våra arbetsgivare och chefer. På så vis kan vi förändra vårt arbete och utveckla vägledningen på skolorna.
Jag vill här rikta mitt tack till;
Jeanette Molinder som jag kunnat bolla tankar och idéer med dygnet om och som har blivit en vän för livet.
Min tålmodige handledare Nils Anderson som orkat med att lyssna och läsa och som hela tiden gett mig konstruktiv kritik.
Samt de vägledare och rektorer som deltagit i mina intervjuer.
Jag uppfattar inte dina ord bara som ord.
Långt ifrån. Jag lyssnar
Till vad som får dig att tala - vad det än är -
och mig att lyssna.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING 6 1.1 Bakgrund 6 1.2 Syfte 10 1.3 Frågeställning 10 1.4 Hypotes 10 1.5 Avgränsningar 112. TEORIER MED RELEVANS FÖR ARBETET 12
2.1 Skolan som arbetsplats 12
2.2 Makt och rädsla på arbetsplatsen 13
2.3 Innovationsarbete 14
3. METOD, URVAL OCH GENOMFÖRANDE 16
4. RESULTAT OCH SAMMANFATTNING AV INTERVJUERNA 18
5. ANALYS OCH DISKUSSION 33
5.1 Sammanfattande analys 33
5.2 Diskussion 36
6. SAMMANFATTNING 38
7. KÄLLFÖRTECKNING 39
8. BILAGOR 40
8.1 Intervjufrågor till vägledare 40
1. INLEDNING
I den bakgrund som följer berättar jag lite om varför jag valt att göra detta arbete, jag berättar om gällande styrdokument för grundskolan, Lite grand om tidigare forskning som gjorts om vägledning på grundskolan samt exempel på hur jag tolkar vad vägledning bör stå för. Här tar jag även upp syfte, frågeställning och hypotes.
1.1 Bakgrund
Jag har mött vägledare på grundskolan som säger att de inte hinner med det arbete som dom har utbildning för och säger sig vilja göra, istället blir det mest information och pappersarbete. Frågor som uppstår hos mig är om det handlar om tidsbrist eller om det kan vara så att vägledarna själva, indirekt eller direkt bidrar aktivt till sin situation. Jag funderar även över om ansvarsförhållanden, organisation, ledning och andra strukturer och ramar kring yrkesrollen är tillräckligt tydliga. Med detta arbete vill jag försöka att identifiera hur vägledare själva ser på sin arbetssituation och vad som påverkar den.
I Karriär och levnadsbana1 står det att läsa om vägledning att den bör ha en
kontinuerlig plats i skolans läroplan. Det är stor skillnad på att ha vägledning eller att ge information. Det handlar ju inte om att slå fast vad eleven har för egenskaper och sedan tala om för henne vad hon skall bli. I stället handlar det om att hjälpa eleven att se sig själv, sina förmågor och möjligheter och sedan utifrån det göra val. Om man endast ger information måste man först fråga sig om eleven är tillräckligt motiverad att ta del av och förstå informationen och dessutom klarar av att relatera den till sina egna behov.
Watts menar även att det är skillnad på den traditionella yrkesvägledningen och den karriärutbildning som ligger i tiden. Den senare innefattar större flexibilitet och livslångt lärande som blivit alltmer viktigt, han anser att det är det som han kallar karriärutbildning, som vi i dag borde bedriva på skolorna.
Karriärutbildningen är avsedd för alla, den utgår från medvetandet om det egna jaget och det handlar om att befrämja individens självförverkligande och göra livet innehållsrikt.
Yrkesvägledningen däremot ser på arbetsmarknadssituationen, här handlar det mer om att upplysa om och fylla upp samhällets arbetskraftsbehov och att individen skall uppnå yrkeslivsrelaterade färdigheter.
I dagens samhälle ter det sig relevant att den vägledning som bedrivs på skolorna bör fungera som denna karriärutbildning, då en del av den ”gamla” vägledningen nog kan kännas förlegad.
Under 70- och 80- talen skedde en stor förändring i skolans utveckling. Med utgångspunkt från det förslag som SIA-utredningen2 presenterade 1974, kom en
ny decentraliseringsfilosofi som innebar:
”Att staten skulle fastställa mål och innehåll i skolan för att garantera en likvärdig utbildning för alla elever,
Att kommunen – och inte längre staten – skulle ta på sig det direkta driftsansvaret för den pedagogiska verksamheten,
Att stadsbidragssystemet skulle utformas så, att kommunerna skulle få större möjlighet att fritt disponera skolans resurser och därmed skapa önskvärda lokala variationer.”3
I de alltmer decentraliserade målstyrda grundskolor som efter det successivt har utvecklats, har skolledaren en viktig roll när det gäller utvecklingsarbetet mot styrdokumentens mål. Vägledarens uppgift på grundskolan är förutom att idka professionell vägledning, att stödja den övriga personalen i deras insatser i det studie- och yrkesinriktade skolarbetet. Detta framgår i de styrdokument som talar om vilka mål som finns för våra skolor. Varje kommun skall ha en egen skolplan och den i dag gällande nationella läroplanen Lpo-94 kom 1994. Det är regeringen som upprättar grundskolans nationella läroplan, denna är en förordning, ett styrdokument för Sveriges skolor. Här skall anges mål, riktlinjer, tim- och kursplaner.
En intressant fråga är om skolorna följer dessa förordningar och ger vägledarna möjlighet att fullfölja sitt arbete och göra de uppgifter som dom har utbildning för och som vägledning innebär. Denna fråga kommer att belysas närmare i avsnitt fyra där jag redovisar intervjuerna.
Läroplanskommitténs betänkande Skola för bildning kom 1992 och gjordes inför Lpo-94. I den står att läsa att skolan bör ha som mål att varje elev får det stöd som den behöver för att kunna göra väl underbyggda val av utbildning och arbete. Det är varje rektors ansvar att samordna lärares och vägledares insatser och ett lokalt ansvar att besluta hur dessa mål uppnås.4 Beredningen konstaterar att
ungdomar går ut i arbetslivet senare och senare men att det inte innebär att behovet av vägledning, praktik och information minskar. Vägledningen måste dock förändras och prövas i relation till att skolan och samhället i övrigt förändras. Den utökade internationella samverkan inom utbildnings- och
2 Skolans Inre Arbete, Riksdagsförslagsförslag som låg till grund för Riksdagens första SIA-reform: omorganisation av skolans inre arbete, som kom 1976
3 Gunnar Richardson, Svensk utbildningshistoria. Studentlitteratur 2004 s.162 4 Skola för bildning s.109
arbetsmarknadsområden som pågår, innebär att villkoren för studie- och yrkesvägledning hela tiden förändras. Man föreslår att tid till orientering om utbildningar och arbetsliv skall avsättas i timplanen. I beredningens förslag till läroplan för grundskolan står att läsa ”Syopersonalen skall informera och vägleda eleverna inför fortsatt utbildning, vara till stöd för den övriga personalens studie- och yrkesorienterande insatser” 5
Lpo-94 är mer kortfattad än Lgr-806 men den uttrycker i grunden samma idéer.
Man har antagit en del av det förslag som Skola för bildning lade fram. I avsnittet ”Mål och riktlinjer” formuleras målet för skolans studie- och yrkesvägledning som följer.
Skolans uppgifter är att genom kontakt med närings-, kultur- och föreningsliv ge varje elev möjligheter att förvärva kunskaper och erfarenheter, så att de kan klara av att kritiskt granska sina möjligheter och våga ta ställning och göra genomtänkta framtidsval.
Alla som arbetar i skolan skall vara delaktiga i arbetet med att utveckla den för eleverna så viktiga kontakten med livet utanför skolan. Det är även allas uppgift att aktivt bekämpa att kön, social eller kulturell bakgrund på något sätt skall kunna begränsa elevens studie- och yrkesval.
Lärarna skall hjälpa till i arbetet med elevernas kontakter med andra skolor såväl som med närings- och kulturlivet. De skall dessutom bistå eleverna med material för att underlätta deras framtidsval.
”Syopersonalen, eller den personal som fullgör motsvarande uppgifter, skall”7
Ge eleverna vägledning och information och bistå den övriga personalen i deras uppgifter.
Rektorn ansvar för att det samarbete som finns mellan skolan och hemmet utvecklas och att föräldrar får den information de behöver om de valalternativ som eleverna har och om skolans arbetssätt och mål. Han skall även verka för att samarbetet fungerar med mottagande skolor och livet utanför skolan så att eleverna kan få den erfarenheten de behöver för att klara av att göra bra framtidsval. Till sist ansvarar han för att vägledningsverksamheten på skolan fungerar så att eleverna får den vägledning de har rätt till.
Det är sedan upp till varje kommun och skola att avgöra hur detta skall genomföras. Trots att beredningen pekar på vikten av att det bör finnas en vägledare på varje grundskola så kan man tolka texten i Lpo-94 som att vägledaren inte behöver vara utbildad.
På kommuns hemsida, i den stad jag gjort mina intervjuer, finner man en aktuell skolplan men i denna nämns ingenting om vägledning. Däremot har man
5 Skola för bildning s.155
6 Den läroplan som kom 1980 och som gällde fram till den nya kom 1994. 7 Lpo -94 s.16
låtit göra en ”Utredning av Studie- och yrkesvägledningen”8 Detta är ett uppdrag
som utförts under hösten och vintern 2004 – 2005. Det har gjorts en översyn och utarbetats ”rekommendationer till organisation av den studie- och yrkesvägledning som erbjuds i stadens regi. Arbetet syftar till att säkerställa att en framtida organisation på bästa sätt understödjer en högkvalitativ vägledning för samtliga medborgare i staden, såväl ungdom som vuxna.”9 Här ges tre olika
förslag på hur vägledningen på stadens skolor i framtiden kan förbättras och tanken är att det förslag som man väljer sedan skall fungera som styrdokument i kommunen.
I UG 95 som är en utvärdering av kompetensen hos årskurs nioelever vad beträffar studie- och yrkesorientering gjord 1995, har man låtit elever och skolpersonal svara på enkätfrågor. Dessa svar har sedan värderats mot de mål som finns i Lgr-80 och Lpo-94 I de svar som getts av eleverna framgår att ”Vägledarens tjänst i förhållande till elevunderlaget har betydelse för hur många samtal eleverna får [---] Ju fler samtal desto högre skattning av innehållet i dem.”10 Tyngdpunkten i vägledarnas arbete ligger i samband med prao11 och
gymnasieval, detta i motsats till att de målformuleringar som finns, talar om vikten av långsiktiga processer. Endast fyra vägledare säger att de arbetar med gruppvägledning i större skala, även om många uttrycker att de vill prioritera det såväl som regelbunden enskild vägledning.12 Nästan hälften av de vägledare
som deltar i denna studie anser att de får för lite eller inget stöd alls av skolledning och lärarkolleger i sitt vägledningsarbete. Detta bekräftas av att 60-70 procent av eleverna anser att lärarna aldrig eller endast någon gång samtalar med eleverna om deras studier och framtid.13
James Dresch och Anders Lovén konstaterar i Vägledning i förändring att vägledarrollen på grundskolan har förändrats, även om många arbetsuppgifter och rutiner ser ut som tidigare. De tydligaste förändringar som dom kommit fram till är att eleverna inte är lika mogna som förr i valsituationen. Trots den nya tekniken och bättre tillgång till information på Internet, behöver eleverna mer hjälp med informationssökning. Man säger också att behovet av vägledning ökar i takt med att valalternativen blir fler och den ständigt stigande andelen nysvenskar med andra modersmål och en annan kultur, gör att vägledaren behöver nya arbetssätt.14
8 En kartläggningsrapport, gjord av Ramböll Management AB. Slutversion 2005-02-28 9 Malmö stad Utredning av Studie- och yrkesvägledningen, Utbildningsförvaltningen 2005 s.1 10 UG 95 Studie- och Yrkesorientering, Årskurs 9. Skolverket 1995 s.69
11 Praktisk arbetslivsorientering
12 UG 95 Studie- och Yrkesorientering, Årskurs 9 Skolverket 1995 s.46 13 UG 95 Studie- och Yrkesorientering, Årskurs 9 Skolverket 1995 s.33 14 James Dresch & Andres Lovén, Vägledning i förändring. 2003 Malmö s.12
Det har gjorts ett flertal undersökningar om vägledarens arbete på grundskolan, några av dom har jag här ovan tagit upp, samtliga talar bland annat om vikten av förändring. Vad behövs då för att en förändring skall ske och vi skall nå det ”goda exemplet”15 som visar hur vägledningen på grundskolan
skulle kunna vara när den fungerar som en långsiktig process.
1.2 Syfte
Med detta arbete vill jag, mot bakgrund av de statliga och kommunala styrdokumenten som finns, beskriva hur några vägledare på grundskolan ser på sin yrkesroll och sina arbetsuppgifter.
Detta kontrasterar jag mot hur skolledarna på samma skolor uppfattar sin roll i vägledningsarbetet samt vilka förväntningar de har på ”sina” vägledare.
Genom att knyta mina resultat till tidigare arbeten vill jag även se om det har skett någon förändring i vägledares och skolledares syn på vägledningsarbetet inom grundskolan under de senaste åren.
1.3 Frågeställning
Hur tolkar skolans personal de styrdokument som finns och följer dom dessa? Hur ser vägledare på sin arbetssituation/varför ser den ut som den gör?
Vad vill och kan varje enskild vägledare göra för att förbättra sin egen situation?
Hur ser skolans rektor på vägledning och vill han arbeta för att ta vara på vägledarens kompetens?
1.4 Hypotes
Min hypotes är att de flesta vägledare på grundskolan har en ambition att vilja arbeta med vägledning i en långsiktig process, med enskilda samtal så väl som med gruppvägledning. Att de vill börja, så som läroplanen säger, redan på låg eller mellanstadiet men att de av olika anledningar inte gör detta. I stället tvingas vägledaren att ta hand om administrativa arbetsuppgifter, som t ex allt pappersarbete kring praon, som de egentligen inte vi arbeta med och som borde kunna genomföras av andra.
Jag tror inte att det har skett några större förändringar i vägledarens arbete på grundskolan, trots att det talas mycket om processen.
Kanske handlar det om tidsbrist, kanske kan det vara så att vägledarna själva, direkt eller indirekt bidrar aktivt till sin situation. Eller kanske kan det vara så att skolledarna inte känner till vägledarens kunskaper och arbetsinsatser och inte heller inser vikten av vägledning på ett tidigt stadium. På så vis får inte vägledaren den tid och det stöd hon behöver för att kunna utvecklas i sin roll.
1.5 Avgränsningar
Det hade varit intressant att även göra intervjuer med lärare på skolorna för att få med deras synpunkter på vägledning, det har jag dock avstått ifrån i detta arbete.
Jag har valt att inte ta med historik om vägledningens utveckling här i Sverige, utan endast utdrag ur styrdokument och några tidigare arbeten som referens till hur vägledningsarbetet på svenska grundskolor fungerat de senaste åren.
2. TEORIER MED RELEVANS FÖR ARBETET
I detta kapitel tar jag upp tre böcker som behandlar i tur och ordning skolan som en resultatenhet, maktpositioner på arbetsplatser samt en beskrivning av innovationsteorier och de svårigheter som kan uppstå då förändringsarbete på en arbetsplats skall genomföras.
Jag har valt dessa böcker då jag i resultatet av intervjuerna ser en stark koppling till dessa ämnen.
2.1 Skolan som arbetsplats
En resultatenhet är en del av en större enhet, en decentraliserad organisationsform som på många sätt ökar möjligheterna till delaktighet och medbestämmande, men samtidigt är den starkt kopplad till ekonomiskt tänkande. Kommunaliseringsprocessen av skolorna har pågått stegvis sedan 80-talet och dagens kommunala skolor har blivit resultatenheter med rektor som chef med både verksamhets- och ekonomiansvar, vilket ibland kan ses som konfliktfyllt. Men allt för ofta förknippas resultatet endast med de ekonomiska begreppen. ”I rollen som chef för en resultatenhet stärks chefskapet över personal och ekonomi, medan det dagliga pedagogiska verksamhetsansvaret inte upptar lika stor del av arbetet som i t ex en tidigare skolledartjänst”16
Som resultatenhet ingår skolan i ett stort ekonomiskt samhällsbegrepp, rektorn för en skola har alltså pressen på sig att hela tiden kunna redovisa en ekonomisk vinst uppåt till sin chef. Denna roll är således inte enkel, han bör vara smidig och lyhörd och få sin personal att arbeta på ett sätt som ger marknadsmässig status och samtidigt ekonomisk vinst. Han måste tillfredställa både uppåt och nedåt.
För att vägledningen skall fungera måste alla på skolan arbeta för att nå ett gemensamt mål. All personal måste ha respekt för varandras yrkeskunnande, våga ha ett ömsesidigt förtroende och samarbeta utifrån det. Många gånger är inte cheferna lika sakkunniga som personalen, men det är han som har makten och kan påverka. Jansson menar att det är viktigt att alla anställda skall vara delaktiga och få den information som dom behöver för att klara sitt arbete.17
Som skolledare måste man kunna planera verksamheten och se till att den planerade verksamheten genomförs. Enligt Jansson är detta en process som även
16 Anita Jansson, Att vara chef för en resultatenhet. 1994 Värnamo s. 5 17 Anita Jansson, Att vara chef för en resultatenhet. 1994 Värnamo s. 32-33
kräver en hel del av den övriga personalen. Skolan som idag är målstyrd kräver att personalen klarar av att granska och värdera sitt eget arbete och att se hur det hänger ihop med helheten. Det är viktigt för samtlig personal att kunna tolka mål, diskutera och fatta gemensamma beslut. Jansson menar även att den mångåriga regelstyrningen i skolorna verkar hämmande och att utvecklingsarbetet i skolan går trögt. ”De kommuner, som antagit skolplaner, har kommit en bit på väg, men varken de kommunala skolplanerna eller läroplanen, som gällt under 1980-talet, har gett den önskade utvecklingseffekten”18
Det finns några kommuner i Sverige som successivt har förändrat och utvecklat sin vägledning under de senaste 10-15 åren, t ex Kungsbacka i Göteborg.
2.2 Makt och rädsla på arbetsplatsen
”I dag skall man vara tacksam att man överhuvudtaget har ett jobb. Gamla värden som hederlighet, sparsamhet och ansvarskänsla är uppluckrade. Ledare, chefer, normbildare skor sig, visar sig ohederliga. Somliga avslöjas och några huvuden rullar för syns skull. De humanistiska ambitionerna man kunde hålla sig med i goda tider är som bortblåsta. Rädslan ligger tjock på arbetsplatserna.”19
Chefer behövs och det är till stor del deras beteende som avgör om personalen får användning för sin kreativitet och sina resurser. Ylander menar att chefskap är något som tar lång tid att utveckla och att man gör det genom sina egna erfarenheter, framgångar såväl som misslyckanden. Alla kan inte bli en bra chef, det krävs att man har vissa förmågor som t ex att klara av konflikthantering, kunna förhandla och sätta upp mål. Många organisationer är styrda av ekonomin och detta gör att personalen tvingas genomföra sina arbeten utan att ”ge allt” dom har. Ledningen binder personalens utveckling vid sin egen rädsla att överskrida budgeten eller gå emot sin chef.
Varifrån kommer rädslan? Enligt Ylander kan vi inte klara oss som ensamma individer då kärlek är människans grundläggande behov. Detta gäller inte bara när vi är barn, vår inbyggda radar känner av om vi inte är accepterade och omtyckta och vi går i försvarsposition. Det blir lätt en ond cirkel och rädslan och osäkerheten växer och smittar andra som är lika osäkra, vi missförstår då lätt varandra. De chefer som har insikten och förståelsen för denna bisarra situation, som kan se igenom och tolka dessa beteenden rätt, kan åstadkomma underverk. ”De som kan få människor att känna sig älskade, kan också släppa loss den
18 Anita Jansson, Att vara chef för en resultatenhet. 1994 Värnamo s. 124 19 Christian Ylander, Rädslans makt. 1997 Borås s. 213
energi som ligger bunden av rädslan och uppnå resultat i det gemensamma arbetet som är otroliga.”20
För att lyckas med detta måste man börja med att få insikt om rädslans existens, sin egen såväl som andras.
2.3 Innovationsarbete
En innovation är en förändring som är planerad med avsikten att förändra vedertaget mönster.21 Detta förändringsarbete innebär ofta att det blir en
förbättring för vissa men samtidigt en försämring för andra och de förändringar som sker kan även ta lång tid. Det är viktigt att berörda parter blir medvetna om detta, viktigt är också att komma ihåg att det aldrig bara finns en sanning, att alla människor uppfattar situationer olika. För att kunna lyckas med ett innovativt arbete och nå de uppsatta målen måste man ta med människors olika uppfattningar i beräkningen. Man måste också kunna se och helst sätta sig in i de konflikter och intressemotsättningar som finns på arbetsplatsen, för att innovationsarbetet skall vara genomförbart.
Varje arbetsplats har informella och oskrivna regler som kan vara svåra att rucka på, det är därför inte ovanligt att man stöter på motstånd mot förändringar då tidigare tänkesätt skall ersättas med nya. Det finns många hinder som kommer till daga vid ett innovationsarbete, att genomföra förändringar innebär att den trygga arbetsplatsen förändras, viket för många resulterar i en otrygghet. Det kan finnas praktiska hinder som tid och resurser, men även värderingar och maktrelationer har betydelse för om förändringen skall lyckas.
Kurt Lewin, en forskare som bland annat intresserade sig för socialpsykologi där han sysslade med innovation och förnyelsearbete i sociala system, beskrev 1948 ”ett socialt system (till exempel en personalgrupp) som ett fält där det fanns olika krafter och uppfattningar. De krafter som var starkast eller som innefattade flest personer, var de som i störst grad påverkade hur systemet fungerade. Systemets eller fältets olika krafter var därför avgörande för utfallet av eventuella innovationer” 22
En innovation är alltså enligt Lewins teori svår att genomföra om flertalet berörda är negativt inställda till det uppsatta målet. Då har innovatören enligt Lewin två möjligheter, det ena är att få fler att ta ställning för förändringen, genom tvång, belöning eller information vilket han säger kan öka spänningen.
20 Christian Ylander, Rädslans makt. 1997 Borås s. 30
21 Kjell Skogen & Mari-Anne Sörlie, Introduktion till innovationsarbete. 1995 Lund s. 13 22 Kjell Skogen & Mari-Anne Sörlie, Introduktion till innovationsarbete. 1995 Lund s. 22
Det andra är att reducera motkrafterna vilket Lewin ser som det bästa alternativet.
För att lyckas med ett innovationsarbete är det viktigt att först se på vad som skall göras, hur det skall göras och för vem det skall göras, det räcker inte med en god ide, det måste också genomföras och etableras som ett nytt tillvägagångssätt.
3. METOD, URVAL OCH GENOMFÖRANDE
Här tar jag upp vilken metod jag använt mig av och varför, detta följs av en beskrivning på hur mitt urval av intervjupersoner och litteratur har gått till. Kapitlet avslutas med en kort beskrivning av hur intervjuerna har genomförts.
I Steinar Kvales bok Den kvalitativa forskningsintervjun kan man läsa att det finns dom som anser att all vetenskaplig kunskap måste vara kvantitativ och att kvalitativ intervjuforskning saknar ”vetenskaplig relevans eller är i bästa fall ett tecken på vetenskaplig omognad”23 Vidare tar Kvale upp tio vanliga
invändningar som finns mot kvalitativa forskningsintervjuer. Dessa innebär att intervjuerna bland annat inte är; vetenskapliga, objektiva, generaliserbara eller trovärdiga.24 Jag har trots detta eller tack vare detta valt att använda mig enbart
av kvalitativa intervjuer. Då jag vill försöka att kvalitativt identifiera hur vägledare själva ser på sin arbetssituation och inte ta fram någon statistisk bild av deras situation. ”Syftet med en kvalitativ forskningsintervju [...] att erhålla kvalitativa beskrivningar av den intervjuades livsvärld i avsikt att tolka deras mening.”25
Med bakgrund av Lgr 80, Lpo 94 och Skola för bildning – 1992 har jag tittat på hur verkligheten ser ut för vägledare på grundskolan i dag.
Jag har valt att göra djupintervjuer med sex stycken vägledare på olika grundskolor i Malmö. Efter det att jag analyserat och tolkat dessa intervjuer, har jag gjort kortare intervjuer med de rektorer som finns på de skolor där vägledarna arbetar, detta för att ta reda på hur skolledaren ser på vägledning och vägledarens arbetsuppgifter.
Min tanke var att göra intervjuerna med tre manliga vägledare och lika många kvinnliga, för att få in ett genusperspektiv i min undersökning. Detta visade sig inte vara genomförbart då jag endast fann tre stycken manliga vägledare på grundskolan i denna stad och två av dessa sade sig inte ha tid att ge någon intervju. Samtliga av de kvinnliga vägledare jag talade med var positivt inställda till att vara med. Jag valde dock bort tre stycken på grund av att de av olika skäl inte arbetat mer än några månader.
Urvalet har gått till så att jag på Internet tagit fram de grundskolor i staden som har årskurs F-9. Sedan har jag ringt runt, min ambition var att få med en skola från varje stadsdel men detta var inte heller genomförbart då jag inte
23 Steinar Kvale, Den kvalitativa forskningsintervjun. 1997 Lund s.67 24 Steinar Kvale, Den kvalitativa forskningsintervjun. 1997 Lund s 254-263 25 Steinar Kvale, Den kvalitativa forskningsintervjun. 1997 Lund s.117
lyckades få tag på vägledaren på samtliga skolor. De skolor jag har gjort intervjuer på finns belägna i fem av stadens olika stadsdelar. Jag har valt en stor kommun för att jag vill att de vägledare som jag intervjuar skall ha samma arbetsgivare, då jag kan se en fördel i att skolorna har samma kommunala riktlinjer.
Urvalet av rektorer har fallit sig naturligt, då jag vill jämföra synen på vägledning och vägledningsarbetet hos vägledare och rektor som arbetar tillsammans.
Som jag tidigare nämnt har jag i teoridelen valt tre böcker utifrån resultatet av intervjuerna då jag ser en stark koppling till dessa ämnen, dessa behandlar i tur och ordning skolan som en resultatenhet, maktpositioner på arbetsplatser samt en beskrivning av innovationsteorier och de svårigheter som kan uppstå då förändringsarbete på en arbetsplats skall genomföras.
Djupintervjuerna med vägledarna genomfördes i samtliga fall på vägledarens rum på respektive skola, varje intervju varade mellan en och två timmar och de spelades in på band. Vi började med att vägledaren fick berätta lite om sig själv, såsom ålder tidigare erfarenhet samt utbildning. Jag har sedan valt att skriva ut dem ordagrant för att sedan analysera dem var för sig och därefter göra en berättelse av varje intervju.
Efter detta ville jag göra kortare telefonintervjuer med de sju rektorer som finns på de skolor där vägledarna arbetar, det var två som sade sig inte ha tid vilket resulterade i att det blev fem rektorer som jag intervjuade över telefon. Även denna gång skrev jag ut varje intervju för sig, för att sedan göra en berättelse av var intervju.
4. RESULTAT OCH SAMMANFATTNING
Här börjar jag med en kort beskrivning av de vägledare jag talat med, jag tar upp de viktigaste gemensamma faktorer som kommit fram i intervjuerna, samma sak gör jag sedan med de rektorer jag talat med.
Därefter presenterar jag varje intervju som en berättelse, jag börjar med vägledare ett följt av rektor på samma skola, efter dessa kommer en mycket kort summering av situationen dom emellan på skolan. Sedan upprepas detta till samtliga skolor är redovisade.
Vägledare
De sex vägledare jag har träffat är samtliga över 40 år, det är en man och fem kvinnor men som jag tidigare nämnt kallar jag samtliga vägledare för hon. De har alla gått vägledarutbildning och deras erfarenheter inom yrket varierar, de har allt från två år upp till 30 års erfarenhet av vägledning på grundskolan.
Någon arbetsbeskrivning har ingen av vägledarna någonsin haft, men alla tycker att det borde finnas, framför allt när man är ny, de flesta skriver varje år en egen arbetsplanering.
Att vägledningsarbetet är ett fritt arbete som de på gott och ont, till stor del planerar och styr över själva är samtliga överens om. De uppgifter som alla måste göra och som samtliga vägledare ser som sina huvudsysslor är praon, som på vissa skolor förekommer både i åttan och nian, på andra bara i åttan och vägledningen inför gymnasievalet i nian. Hur de genomför dessa uppgifter varierar dock en hel del. Någon träffar eleverna redan i årskurs fem medan andra inte träffar dom förrän det är dags för prao i åttan och sedan till prao och gymnasieval i nian. Två vägledare arbetar med gruppvägledning och enskilda samtal, några endast med enskilda samtal och en säger att hon nästan inte har någon vägledning alls. Hon säger sig inte ha tid och att eleverna ändå bara vill ha information.
Vad gäller de styrdokument som finns så kände samtliga vägledare till dem i stora drag, en vägledare kunde säga exakt vad som står i Lpo-94 samt berätta om den utredning som gjorts om vägledning i kommunen.
Rektorer
Samtliga rektorer säger att de tycker att det är viktigt att vägledaren är utbildad men ingen av dom känner till något om den utbildning som finns. En av de rektorer jag talade med hade en liten aning om vad som står i Lpo-94 angående vägledning på grundskolan, de andra kände inte till någonting om vad som står i de befintliga styrdokumenten.
Vägledare ett
Hon har arbetat i två år som vägledare på grundskolan. Hon arbetar 75 procent på en skola där hon har 185 elever i åttan och 134 i nian, där går sammanlagt 540 elever i årskurs sex – nio, vilket hon tycker är lagom. Skolan har ett fåtal elever med invandrarbakgrund.
Då hon blev anställd gick hon och dåvarande rektorn igenom läroplanen tillsammans och hon tycker att hon har ett mycket bra samarbete på skolan, framför allt med biträdande rektor som hon i början hade möten med en gång i veckan. Hennes kollegor ser på henne som en expertis som kan allt om gymnasiet och allt runt det, hon har mycket kontakt med specialläraren, de diskuterar hur olika ärenden skall läggas upp. Ledningen tycker att det arbete hon gör är jätteviktigt säger hon och hon menar att det är det en trevlig positiv stämning på skolan, rektorn är positiv till vägledning och här finns många yngre lärare som tycker att vägledning är viktigt.
Hon säger samtidigt att många av lärarna inte är insatta i hennes jobb, de vet att hon har vägledning men inte mer. Men hennes berättelse tyder på att det alltid fungerar med att ”låna” lektionstid för t ex gruppvägledning, att det finns en ömsesidig respekt och att det är viktigt med kommunikation, att ge och ta.
Hon tycker att hon hinner med allt som hon anser är viktigt utom möjligtvis att träffa eleverna tidigare så att vägledningen blir en process. Hon jobbar en hel del övertid så hon kan tänka sig att jobba heltid och då hinna med mer, men hon säger att risken nog är att tjänsten istället blir mindre och kvaliteten sämre, för det finns inga pengar. Ledningen vill dra ner på den tiden hon har, men blir det så tycker hon inte att det är lönt att ha vägledningssamtal, då blir det bara information säger hon.
I dag har hon har gruppvägledning med samtliga elever två gånger i årskurs åtta med halvklass c:a tio elever i varje grupp, 50 minuter per gång. De får skriva lite om sig själva, vad de tycker om att göra, intressen och drömmar, de pratar om yrken och hon ger gymnasieinformation, de får då skriva upp vilka
gymnasieprogram de kan tänka sig att gå. Hon sparar allt och sedan när eleven går i nian tar hon fram det, delvis för att förbereda sig själv och delvis för att ge till eleven. Detta sparar tid för henne och får eleven att börja tänka och komma in och prata med henne tidigare.
En annan uppgift som hon har ansvar för är äldrevandringen vilket innebär att alla i nian en gång i veckan går ut och går med äldre på äldreboendet på området, eleverna tycker att det är rätt kul. Hon håller kontakt med personalen och går ibland med eleverna.
Det blir även på många möten som planeringsmöten med elev, förälder, kurator och annan skolpersonal, elevvårdskonferenser, och elevvårdsberedning i elevvårdsteamet.
Hon tycker att det är mycket toppar och dalar i det här jobbet, ibland är det jättestressigt med de ständigt återkommande deadlines som finns. Man får vara lite effektiv och planera sitt arbete säger hon. Göra det så enkelt som möjligt för sig själv och låta eleverna göra det dom kan själva. Hon upplever inte sitt arbete som ensamt, då hon har bra och mycket kontakt med alla.
Rektor på skolan
Han säger att han tycker att det är jätteviktigt med vägledning på skolan och att de gruppsamtal som vägledaren på skolan har i åttan är bra.
Vägledarens uppgifter enligt honom är att få eleverna att se vilka behov dom har. Hon skall finnas till hands och ställa frågor som dom kanske inte tänker på själva, hon har även hand om ferieskolan och gymnasievalet. ”Inte minst praon, jag vet hur mycket jobb det är med den, har själv haft hand om den tidigare”
Han tycker att det hade varit bra om vägledaren kunde ha 450 elever årskurs sex - nio på en heltid, men säger att det tillåter sällan ekonomin.
Den formella utbildningen plus arbetslivserfarenhet är mycket viktig anser han och tillägger att det är en styrka om hon har haft flera yrken.
På min fråga om han anser att skolans övriga personal skall hjälpa till med studie- och yrkesvägledande insatser med stöd av vägledaren. Svarar han först ”nej det tror jag inte, det krävs en djupare analys för att kunna svara på det. Barnen har det tillräckligt stressigt i skolan som det är, det blir för mycket om lärarna skall hinna med det också.” Men han tillägger sedan vi talat om läroplanen att ”Om man lägger om arbetet och följer läroplanen så kan jag tänka mig att stötta vägledaren i det arbetet”
Ömsesidig respekt ger resultat
På denna skola kan jag skönja ett gott samarbete mellan vägledaren och den övriga personalen såväl som ledningen. Det är tydligt att där finns en ömsesidig respekt för varandras kunskaper även om förståelsen inte alltid är den bästa.
Rektorn har insikt i vägledarens arbete och uppskattar henne. Hon i sin tur känner att hon kan förankra och få stöd för nya idéer hos honom.
Hon har många uppgifter och tycker att hon hinner med det mesta, jag uppfattade henne som engagerad och att hon trivs bra med sitt arbete.
Vägledare två
Jag kommer in i ett fantastiskt rum, stort och ljust med extra dator för besökande, ett stort bord för gruppvägledning och en myshörna med två fåtöljer för enskilt vägledningssamtal.
Vägledaren har arbetat på grundskolan i tio år, det är en invandrartät och stökig skola med mycket bråk och slagsmål. Hon arbetar heltid på fem stycken klasser med nior och fem stycken med åttor, med 20-25 elever i varje klass. På en heltidstjänst anser hon att det är lagom med 60 elever i varje årskurs, alltså max 200 elever på högstadiet.
Hon säger att kollegorna på skolan ser henne som stark och ledningen tycker att hon är självgående, hon känner att hon har en stark position på skolan.
Hon tycker att hon får den lektionstid hon behöver till vägledning, men inte hos alla lärare så hon försöker att tar mentorstid till information. ”Någon gång har jag fått antydningar och man har ifrågasatt mig och mitt jobb. Men det har varit yngre lärare som kommer in på skolan och det ser jag som okunskap, de äldre lärarna vet vad jag gör”
Hon säger också att hon har mycket kunskap och erfarenhet som ledningen och kollegor inte vet om och förstår.
Det arbete som har med vägledning att göra försöker hon hinna med säger hon. Ibland tar hon hem arbete om det är oroligt på skolan och ibland jobbar hon till sex sju på kvällarna, men i stort sätt hinner hon med det hon vill. ”Om man skulle bedriva riktig professionell vägledning här och hinna börja ännu tidigare i årsklasserna så skulle det behövas en vägledare till på heltid här.” Det hade nog behövts menar hon, eleverna har väldigt diffusa uppfattningar om vad ord betyder och förstår inte vad olika yrken innebär.
I årskurs fem får eleverna på skolan göra en endagars prao, inför den talar hon lite om framtiden och yrken, hon försöker även att gå in en gång i årskurs sex
och tala lite med dom om yrken och eleverna får göra ett intressetest. ”Det är roligt att ställa upp och att träffa de yngre eleverna och kanske väcka ett intresse säger hon. Flera av dom har ju ingen förebild, många av deras släktingar och anhöriga är arbetslösa. Det är oerhört viktigt att de känner stöd och får plats på gymnasiet och känner sig uppfångade, de får inte bli utslagna.”
Hon har sedan eleverna i gruppvägledning en gång i slutet på åttan eller i början på nian, då kommer dom fyra till sju elever per grupp. Många elever ”tittar” in till henne och hon tror att de flesta eleverna på skolan vet vem hon är trots att skolan är rätt så stor.
Hon är aktiv i sommarskolan och ”ung i sommar” som är en sommarpraktik för högstadieeleverna som hon administrerar, det är en del pappersarbete och praktikplatser i stadsdelen som skall fixas. Hon gör det i samarbete med fältfritidsassistenter, socialarbetare och folkets hus. Skolan har även sommarkurser i teknik för tjejer och sommarpraktik inom sjukvården för alla i årskurs åtta. Detta säger hon att hon nog engagerar sig lite mer i än vad hon behöver.
Hon administrerar ett samarbete med välfärd för alla, där årskurs sju har kontakt med Rotary, eleverna får göra studiebesök på rotarymedlemmarnas arbetsplatser och medlemmarna har läxhjälp med eleverna.
Dessutom är det de vanliga elevvårdsärendena och så har skolan några elever som går på en utbildning där det handlar om att lära sig att kontrollera sin ilska och inte bli så aggressiv. Där har hon ansvar för en av killarna, besöker honom, ser till att han får skolmaterial och uppdaterar med lärarna. ”Jag tar gärna på mig lite extra, det är stimulerande och det får jag en kick av.”
Hon menar att vägledning är viktigare än någonsin att, det är viktigt att kunna tänka i olika lösningar för olika barn, att socialtjänst, skola och polis samarbetar. ”Det behöver inte vara läraren som alltid är viktigast, det kan vara fritidsledare, vägledare eller annan person som kan hjälpa till” säger hon.
Hon har engagerat sig i SET26 för förskolan upp till årskurs nio och till våren
har hon bjudit in handledare som har fått utbildning inom området att föreläsa på skolan.
Hon ser nöjd ut och jag frågar om hon trivs, ”Jo det är mycket inspirerande även om miljön är jobbig, det kommer hela tiden nya ungar som behöver hjälp” Många av hennes gamla elever som börjat gymnasiet kommer tillbaka och vill ha hjälp och vägledning säger hon.
Rektor på skolan
Hon anser att vikten av vägledning på grundskolan har ökat i och med att valmöjligheterna för eleverna blivit fler, det ställs stora krav på eleverna med profiler och liknande. Tyvärr säger hon, är det vägledning man sparar på i skolan. ”Jag tror att vägledarna måste profilera sig bättre och visa vad de kan. Röra sig i skolan och söka samarbete såsom vår vägledare gör”
Hon menar att vägledaren har en stor uppgift i att föra diskussion med eleverna om framtiden, att inspirera dom och få dom att se framåt.
”Vi har väl ca 300 elever på skolan, jag tror att det är en gaska så rimlig arbetsbörda. Vår vägledare tar mycket ansvar och gör nog egentligen mer än vad hon behöver.”
Hon anser att det är viktigt med utbildning och säger att deras vägledare är välutbildad och att de vägledare hon har träffat verkar ha tillräckliga kunskaper.
Ett samarbete mellan vägledare och övrig personal måste finnas, menar hon, att det skall vara naturligt i den utsträckning kunskapen hos lärarna finns. Hon tycker att det är viktigt att samarbeta för att hjälpa eleverna att se rimligheten i sina drömmar t ex ”Om en elev har en stark önskan om att bli något som hon kanske inte har kapacitet till, så är det viktigt att även ämnesläraren går in och har samtal med eleven om detta”
Ett stort engagemang ger styrka
Här träffade jag en vägledare som jag uppfattade som mycket ambitiös och engagerad i eleverna, hon hade många bollar i luften och det var tydligt att hon trivs med sitt arbete. Hon tycktes ha en god kommunikation med rektorn som var relativt ny på skolan och som verkade var engagerad och insatt i vägledningsarbetet. Relationen till övriga kollegor däremot uppfattade jag som i vissa fall lite spänd.
Vägledare tre
Denna vägledare har arbetat två år på grundskolan, hon arbetar 50 procent och har 150 elever varav många med invandrarbakgrund, hon tycker att antalet elever är lagom.
Kollegorna på skolan uppskattar och respekterar henne säger hon. Dom känner stort förtroende för henne trots att hon är relativt ny och dom tycker att
vägledning är en viktig bit säger hon. Hon tror att lärare och mentorer tycker att det är skönt att det ”finns en syo” som dom kan lämna över vissa frågor till när det gäller anpassad studiegång eller prao och hon tycker att hon får den hjälp och tid hon behöver, samtidigt säger hon att dom inte har någon koll på vad hon gör.
Däremot anser hon att ledningen har för dåliga rutiner som hon anser går ut över vissa elever. ”Vi har en hel del problemelever med anpassad studiegång, som jag hjälper till med mycket, på så vis blir min uppgift synlig och jag blir uppskattad”
Hon tycker att det är synd att skolan drar ner på alla tjänster och att det drabbar eleverna. ”Dom har en rörig värld för övrigt då borde vi finnas för dom” Hon menar att många elever tycker att skolan är pest men trots det så är dom alltid där därför att det är det bästa alternativ dom har. ”Det är deras enda trygghet, personalen och byggnaden och vad är det för trygghet när dom inte ens gillar skolan”
Hon säger att hon anser att vägledning är viktigt när jag frågar men säger samtidigt att hon själv inte har mycket vägledning, det är mest information dom vill ha säger hon, ”om det inte är någon speciell problematik kring en elev så försöker jag säga att dom här olika alternativen har du, gör du si så blir det så och sedan överlåter jag valet på eleven”
Hon har ingen gruppvägledning, de flesta träffar hon först i nian. Jag frågar om hon tror att fler hade kommit till henne om hon haft möte med dom tidigare och väckt en tanke. Men hon verkar inte tro på det. ”Ungdomar i dag vill ha omedelbar bekräftelse och svaren direkt, nu är i dag. Att prata om gymnasievalet och framtiden i sjuan och åttan ger ingenting, dom är nog inte intresserade, men det hade varit roligt att testa. En del hade man kanske väckt”
Hon menar att man sätter in akutåtgärder för sent istället för att ta vara på den kunskap som finns tidigt. ”Ibland känns det som att man borde släppa alla som det är för sent för vi kan ändå inte göra något, och istället ändra på allt och börja mycket tidigare med nästa kull”
Hon deltar ibland i elevvårdsteamet, har kontakt med arbetslagen och om läraren vill är hon med på utvecklingssamtal.
Det blir mycket social kontakt med eleverna säger hon, många som kommer in och frågar om saker men egentligen är det inte det dom vill utan bara prata.
Rektor på skolan
Han anser att vägledning är väldigt viktigt och att vägledaren behövs, hon besitter en kompetens som ingen annan på skolan har säger han. Hennes
uppgifter är att föra vägledningssamtal med eleverna så att de klarar av att göra de bästa valen, hon måste vara klar, tydlig och ärlig menar han. Hon skall även vara en länk mellan arbetsliv och skola, han anser även att hon bör slippa arbetet med prao, det tar onödig tid säger han och borde till stor del kunna skötas av eleverna själva.
Det är också viktigt att hon ingår i elevvårdsteamet, hon har en bra och passande kompetens för att vara med där och ta hand om elever med problem.
Han tyckte att det var svårt att svara på hur många elever en vägledare bör ha på högstadiet, han menar att det beror på vilken typ av elever skolan har, en del kräver mer andra mindre.
Han kan mycket väl tänka sig att stötta vägledaren i arbetet med att involvera lärarna mer i vägledningsarbetet, han menar att det är viktigt att framför allt mentorerna är insatta och delaktiga i arbetet. Han tar upp den utredning som kommunen gjort om vägledning och säger att han är lite skeptiskt till att inte ha vägledare på skolan men han tillägger att om deras arbete förändras så att de får arbeta endast med det som de är utbildade för och slippa onödiga uppgifter så skulle det kanske fungera.
En bättre kommunikation kan ge nya krafter
På denna skola mötte jag en vägledare som jag upplevde som engagerad i eleverna men som inte trodde på vägledning som en process, utan mer såg sitt arbete mer som informatör. Ibland fick jag en känsla av att hon var lite uppgiven, att tron på elevernas kompetens hade fått sig en törn.
Rektorn å sin sida upplevde jag som mycket entusiastisk och engagerad i vägledningsfrågor, han lät som om han har en vilja att delta i arbetet att förändra och förbättra vägledarrollen.
Vägledare fyra
Hon arbetar på två skolor, 50 procent på var skola och har sammanlagt 130 elever i årskurs åtta och 145 stycken i nian. Hon nämner inte hur många som går i sjuan, då det är elever som hon ändå inte träffar, det hinner hon inte med säger hon. På båda skolorna går det många elever med invandrarbakgrund. Hon anser att varje skola borde ha en vägledare på heltid speciellt i områden med många nysvenskar, där det krävs så mycket mer av vägledaren. Hon menar även att man på en heltidstjänst bör ha max 200 elever på högstadiet, om man skall kunna göra ett bra jobb.
Då jag frågar henne hur andra ser på henne och hennes arbete skrattar hon lite och säger att många ser henne som någon som delar ut papper och gästspelar då och då. Hon menar att dom inte tror att hon har speciellt många arbetsuppgifter och att de flesta inte har någon förståelse för hur mycket jobb hon gör, därför att hennes arbete till stor del är ”osynligt” På båda skolorna tror lärarna att hon går hem och är ledig när hon är på den andra skolan och jobbar.
Hon tycker att det är svårt att få andra att inse vad hennes yrke innebär. ”Jag har låg status hos många lärare. Dom yngre lärarna ifrågasätter vägledaren mer än de äldre, dom ser inte att vägledare har värdefull kunskap, en lärare har sagt till mig att hon kunde vägleda sina nior själv”
Hon påpekar dock att det är stor skillnad på de två skolorna hon är på. På den ena skolan säger hon att hon har bättre kontakt med lärarna, här tror hon att hon skulle kunna få hjälp om hon ber om det och där händer det att hon är med på utvecklingssamtal. Hon är övertygad om att ledningen däremot inte har någon speciellt bra och positiv syn på henne, dom är väldigt oförstående och har ingen aning om vad hon som vägledare gör säger hon.
På den andra skolan menar hon att har hon bättre kontakt med ledningen som litar på att hon gör ett bra jobb, hon är med i elevvårdsteamet med sköterska, kurator och rektor, här får hon stöd och hjälp och kan ventilera mycket. Hon säger att hon inte har någon kontakt alls med lärarna på denna skola, här är hon aldrig med på möten med lärarna och om hon någon gång ber om hjälp, t ex. Att be mentorn söka en elev på praon, för att hon måste iväg till nästa skola, så får hon svaret att ”det är inte mitt jobb”.
Hon tycker att det finns många arbetsuppgifter som hon inte hinner med och att hon skulle vilja lägga sin tid och energi på att ha vägledning med eleverna redan i årskurs sex och sju och framför allt i åttan. Det enda uppgifter hon hinner med är de vägledningssamtal som hon behöver göra i nian inför valet säger hon. Det som saknas är tid och hon anser att hon själv inte kan göra någonting åt sin situation och hon tror inte att det går att förändra så mycket på hennes två arbetsplatser. Detta för att ledningen inte prioriterar vägledning på någon av skolorna, utan istället lägger krutet på att eleverna skall få godkänt och enligt henne så tycker inte ledningen att det har med vägledning att göra.
Hon säger att hon har mycket extra uppgifter, delvis beroende på att hon har två halvtidstjänster på olika skolor, hon tycker att det är som att jobba 150 procent. ”Allt jag gör, måste jag göra två gånger” Delvis för att det går åt extra tid till dessa elever då språket är ett stort hinder och arbetet med föräldrarna tar tid, det är svårt att engagera föräldrarna då många inte kan språket och det svenska skolsystem, de förstår inte syftet med praktik och liknande.
Hon känner till den utredning som kommunen låtit göra under vintern men hon menar att vägledningscentra inte fungerar i invandrartäta områden, där måste man alltid finnas på skolorna anser hon.
Hon förespråkar en central arkivering av praoplatser, vilket tidigare fanns i staden, för att slippa hela den uppsökande verksamheten. Hon skulle även vilja ha en förenkling av pappershanteringen och slippa de administrativa uppgifterna som hör till praon, men hon har inget förslag på hur detta skall gå till. Hon ger ett exempel; på en av de skolor hon jobbar på har man på prov tagit in lärarna mer i arbetet kring praon i årskurs åtta. De har hjälpt eleverna att skriva sin egen CV och eleverna har själva sökt praoplatser. Blanketterna har eleverna däremot inte riktigt klarat av att fylla i själva, många har svårt med stavningen och även att skriva läsligt så det fick hon göra. Men hon tycker ändå att det underlättat lite.
”Det är prao, vägledning, omval och sedan börjar det om”
Rektor på skolan
Rektor på den ena skolan ansåg att det är viktigt med vägledning på skolan, hon menade att det får eleverna att börja fundera på framtiden även om de inte bestämmer sig för vad de vill bli.
Hon ansåg att vägledarens uppgifter på grundskolan är att ha ett samtal, få in eleverna på tankar och funderingar och se sina egna möjligheter och lära sig hur man väljer yrken. Hon tyckte att gruppvägledning är ett bra alternativ om vägledaren inte hinner med enskilda samtal.
På min fråga om hur många elever en vägledare på skolan bör ha, svarar hon ”Enligt min erfarenhet med de vägledare jag haft så är det rimligt att ha 120 elever i varje årskull, 360 elever på en heltid. Då hinner vägledaren med de uppgifter hon har, som prao och liknande. Vår vägledare har 150 elever på en halvtid, sedan jobbar hon lika mycket på en skola till med lika många elever, så det är lagom. Hon har inget att göra med praon på denna skola, dom uppgifterna slipper hon, dom har bara prao i åttan och det fixar eleverna själva.”
Jag frågade om det inte fanns en risk att det blev mer än heltid med två halvtider som hon har, om det inte blev mycket dubbelarbete för henne, men hon svarade att ”Nej det är ingen risk, hon har så lite att göra så det fungerar bra, det motsvarar en heltid”
Hon anser att utbildade vägledare har pedagogiska brister. ”När jag talat med andra rektorer har vi kommit fram till det, men det är väl också personligt förstås. Det är mycket olika, det finns bra och dåliga vägledare, alla kan inte ta människor.”
Hon säger att det borde finnas en handlingsplan på varje skola som behandlar arbets- och studieutbildning. ”Jag anser att pedagogerna måste hjälpa till, de är ju mentorerna som har ett helhetsansvar för sina elever. Men de vill inte, de tycker att det är skönt att överlåta uppgifter på andra ibland och slippa vara med i allt, vill vara lite lediga. Jag har jobbat så tidigare, men det tar tid att införliva nytt, men det är viktigt för eleverna att få hela biten. Jag kan mycket väl tänka mig att stötta vägledarna i ett sådant arbete.”
Rektorn på vägledarens andra arbetsplats tackade nej till intervju, hon sa sig inte ha tid på grund av arbetsbelastning.
Ökad förståelse och mer tid
Här mötte jag en vägledare som jag upplevde som tungt belastad, hon kände sig inte riktigt förstådd och hon tyckte inte att hon hann med mycket av det hon vill göra.
Den rektor jag talade med gav intrycket av att tycka att vägledning är viktigt, men samtidigt upplevde jag att hon inte har en klar bild över vad arbetet innebär och vad ”hennes” vägledare gör. En bättre förståelse och kommunikation mellan ledning, övrig personal och vägledare hade kanske löst en del av vägledarens problem även om hennes största problem tycktes vara tidsbrist
Vägledare fem
Hon har arbetat i åtta år på grundskolan och arbetar i dag heltid men bara c:a 50 procent som vägledare och resten som lärare på skolan, hon har 270 elever i högstadiet, 90 i varje årsklass. Hon hade heltid som vägledare från början, men det drog dom ner på då skolledningen inte tycker att den här tjänsten är befogad att ha på heltid, men en heltid hade varit lagom säger hon, ”då hade jag kunnat koncentrera mig på mitt arbete” Hon säger att hon vet om att det finns personal som ifrågasätter hennes tjänst och tycker att hon inte är viktig, framför allt rektorn tycker att hon inte skall finnas. Hon menar att det kan vara styrt uppifrån stadsdelsförvaltningen, men att det ändå är rektorn som bestämmer vilka som skall finnas på skolan och hur stora tjänsterna skall vara.
”Den övriga personalen känner inte till vad jag gör och det har dom inte heller med att göra när dom har den attityden. Då kan jag ställa motsvarande fråga, vad gör du som pedagog när inte eleverna blir godkända? Ni jobbar två lärare på en klass med 20 elever. Lärarna har noll koll” säger hon och menar att lärargruppen har en märklig attityd till andra, att dom tror att dom kan allt,
istället för att samarbeta. ”Det är kanske personligt, man kan ju inte peka ut en hel yrkesgrupp” lägger hon till.
Hon tycker ändå att hon kan samarbeta med en del lärare och att hon får lite hjälp om hon ber om det, dessutom brukar det gå bra att få lektionstid säger hon. Hon är med i elevvårdsteamet och niornas arbetslag.
Hon gör det viktigaste som hon måste klara av med eleverna och det blir enligt henne tyvärr inte så mycket vägledning. Hon satsar på att ta hand om dom i nian men tycker att det är i sista minuten, hon skulle vilja börja redan i sjuan med vägledning men det hinner hon inte. Hon anser att de invandrartäta skolorna där föräldrarna har en väldigt liten inblick i det svenska samhället och skolsystemet och traditionen att studera inte finns behöver extra stöd och information i förebyggande syfte, ”detta borde vara mitt jobb men jag har inte tid så ingen gör det”
Förr arbetade hon med gruppvägledning men det har hon slutat med, hon tycker att det funkar bäst med individuella samtal.
Hon tycker att det är svårt att planera sitt arbete då hon kan bli avbruten mitt i för att hon måste ta lektionstimmar. ”Hur kul är det när man har gått och förberett och planerat och så skall man plötsligt hoppa in och ha lektion” Hon säger nej ibland men det är inte så omtyckt.
Det är många elever som kommer och pratar med henne och hon tycker att det vore synd om det blir vägledningscentrum i staden, hon menar att man behövs som vägledare på skolan. Hon säger att hon gör så gott hon kan i förhållande till sin situation, ”att gå in och diskutera och ställa krav, det har jag slutat med” Det är en tuff arbetsmiljö på grundskolan, det är nog bättre på gymnasiet menar hon.
Rektor på skolan
Då jag bad om en intervju började jag med att presenterat mig och berätta att jag intervjuat vägledaren på hennes skola, hon frågade då ”Vem är det” jag sa namnet på vägledaren och fick svaret ”Jaha, jasså hon, ja just det, hon är vägledare, nej det är inget jag prioriterar”
Total avsaknad av förståelse och insikt
Här mötte jag en vägledare som jag upplevde som engagerad och omtyckt av eleverna men samtidigt lite uppgiven, hon gav intryck av att hålla sig på sin kant och inte bry sig så mycket om sina kollegor. Hon hann nästan inte med något av
det som hon tyckte var viktigt utan gjorde så gott hon kunde utifrån de förutsättningar som finns.
Rektors svar då jag bad om en intervju talar för sig själv, som jag ser det så saknas förståelse och kommunikation mellan ledning och vägledare helt på denna skola.
Vägledare sex
Har arbetat på grundskolan i 30 år, hon har en heltid på 250-300 elever på högstadiet, hon tycker att hon får vara nöjd men menar att ju färre elever man har ju mer hinner man. Det är en invandrartät skola med endast 15 procent svenska elever.
Hon säger att hon har en rätt så hög position på skolan och att de flesta vet vad hon jobbar med. Hon känner att kollegorna tycker att hon har ett viktigt arbete och är specialisten på skolan när det gäller kontakter med arbetslivet och gymnasiefrågor och samtidigt känner hon att det inte är många som bryr sig om vad hon gör. Det är ett ensamjobb, fritt jobb på gott och ont, alla vet att de inte behöver bekymra sig, att hon fixar det, men tyvärr säger hon så betyder det också att det inte finns något engagemang för det hon gör, varken hos rektor eller BUN27-chef. Hon säger också att det inte längre finns den kompetens som
fanns då all undervisning var samorganiserad. ”I stadsdelarna finns ingen som vet vad skolan är så vi har fått treva oss fram”
Hon menar att eleverna inte riktigt vet varför dom är i skolan, dom har dålig orientering om samhället i övrigt och därför skulle hon vilja träffa dom mycket tidigare än hon gör i dag, kanske gruppsamtal med de yngre eleverna, ”men det är svårt att börja med det och då måste jag nog släppa någon annan uppgift” Deras valmöjligheter blir mycket begränsade då de nästan bara kommer i kontakt med affärer och restauranger, de väljer handelsprogrammet eller samhälle och natur för det är bra att ha, eller något med data. Föräldrarna vill att deras barn skall bli något. Det är inte många som väljer bygg eller naturbruksprogrammet för det har en låg status i deras ögon säger hon
Hon kan tänka sig att arbeta med att informera och leda lärarna i elevernas vägledningsarbete, en förändring skulle behövas säger hon.
Hon träffar eleverna första gången när det är dags att gå ut på praktik i åttan, det blir inte mycket innan dess. Hösten går åt till niorna och att hinna med att uppdatera sig och sedan kommer valet, efter det hinner hon med åttorna säger hon.
De flesta elever i nian har hon många samtal med, hon låter dörren stå öppen så mycket hon kan då det kommer många elever och vill prata, ofta kommer de med en spontan fråga som leder till djupare samtal menar hon.
Hon känner att dom är tacksamma för att hon har tid med dom och bara lyssnar, ”dom tycker att, oj är det bara du och jag, skall jag få komma till dig själv” därför föredrar hon enskilda samtal framför gruppvägledning. Det är många frågor som man kan komma åt som man kanske inte hade nått fram till i grupp menar hon.
Praon tycker hon är tungrodd och seg och efter varje praoperiod så tänker hon att aldrig mer.
Hon tycker inte att några större förändringar har skett sedan hon började som vägledare för 30 år sedan, det var enklare och tydligare förr säger hon, i dag har eleverna mycket mer att välja på och dom är mer förvirrade. Dessutom tycker hon att föräldrarna är mycket osäkrare idag, det är svårt för dom att hänga med på alla alternativ som finns och de vill att deras barn skall gå på de bästa skolorna och de kräver svar säger hon.
”Det finns jättemycket att göra, vägledarna på grundskolan här i stan har ett nätverk, vi träffas en gång i månaden. Vi har frågor som vi skulle vilja genomföra men vi behöver stöd uppifrån och det har vi inte, rektorerna ger inget stöd, de har inte tid att ägna sig åt detta, dom räknar bara pengar”
Rektor på skolan
Han anser att vägledning är en stor och viktig fråga, att vägledarens uppgifter delvis är att ta hand om vägledning inför valet till gymnasiet, att prata om framtiden, utbildningar och yrken. Och delvis att arbeta extra med elever med särskilda behov, dom anser han har störst behov av vägledning.
Han tycker att det är svårt att svara på hur många elever en vägledare skall hinna med. ”Jag anser att vår skola har behov av en heltid, vi har 250 elever på högstadiet och lika många på mellanstadiet. Vi har det nog ganska väl tilltaget jämfört med andra skolor här i stan. Jag tycker inte att man skall splittra tjänster och vara halvtid på två skolor. Då hinner man inte lära känna sina elever, dom behöver kontinuitet för att få förtroende”
Han anser att adekvat utbildning är viktigt och han säger att han absolut kan tänka sig att stötta vägledaren i arbetet med att integrera lärarkåren i vägledningsarbetet.
Går på kunskap och rutin men saknar ledningens intresse
Här mötte jag en rutinerad vägledare som gav ett säkert och lugnt intryck. Hon förmedlade att hon hann med i stort sätt allt hon ansåg vara viktigt, hon sa även att hon själv kan göra förändringar för att förbättra men att det inte alltid är så lätt att ändra på invanda rutiner.
Kommunikationen mellan ledningen och henne verkade var ok men som hon själv påpekade så saknar hon att ledningen inte visar större intresse för hennes arbete.
5. ANALYS OCH DISKUSSION
Här följer en sammanfattande analys av mitt arbete, jag knyter an mina resultat till teoridelen och tidigare forskning och ser kort på möjligheten för innovation inom vägledarens arbete på grundskolan.
Avslutningsvis för jag en diskussion om mitt arbete och vilka resultat jag kommit fram till, här för jag fram mina egna åsikter om vägledarens situation och möjliga utvecklingsvägar för rollen som vägledare
5.1 Sammanfattande analys
Som jag tidigare nämnt förändrades skolan kraftigt med kommunaliseringen under 70- och 80-talen, i korthet innebar det att kommunerna skulle ta över ansvaret för att genomföra de mål som staten fastställt. För att öka de lokala variationerna fick varje kommun själv styra över ekonomin. På senare år har dessutom andelen friskolor ökat markant och vi har fått en större frihet att välja i vilken skola vi vill sätta våra barn.
Skolan har blivit en decentraliserad resultatenhet där ekonomin har en stark styrkraft, rektorn som tidigare stod för det pedagogiska ansvaret och ofta besatt en stor kunskap om skolan, skall i dag hellre vara ekonom. Kravet på pedagogiska kunskaper hos rektorn har minskat vilket är tydligt i mina intervjuer, endast en rektor hade någon kunskap om vad styrdokumenten säger angående vägledning, de flesta sa sig tycka vägledning vara viktigt men få kunde säga vad deras vägledare gör eller borde göra.
Rektorn har en stor press på sig att skolan skall vara marknadsmässigt attraktiv för att locka elever, samtidigt skall den vara ekonomiskt bärande, det är han som avgör hur tjänsterna på skolan fördelas. Att hans roll är stor framgår i mitt arbete, samtliga vägledare och ett par av rektorerna ansåg att arbetstiden har en avgörande roll för vilka arbetsuppgifter vägledaren genomför. Rektorn har makt och hans intresse och engagemang verkar vara det som påverkar vägledarens arbete mest, hans åsikter om vägledning tycks prägla hela personalgruppens syn på vägledningsarbetet, det är han som styr hur stor delaktighet lärarkåren har i arbetet.
Den bild som efterhand har växt fram visar på att vägledarna är en engagerad yrkesgrupp där dock en del på grund av framför allt yttre faktorer känner en stor otillfredsställelse, men även vägledarna själva bidrar till viss del direkt eller indirekt till sin situation. Det framkom i vägledarintervjuerna att de vägledare
som säger sig hinna med det flesta av sina uppgifter och som trivs och själva tycker att de gör ett bra jobb är de som har en bra kontakt med skolledningen och övrig personal. Framför allt med rektorn på skolan som är väl insatt och engagerad i vägledarens arbetsuppgifter. Det var även dom vägledare som ansåg att dom till viss del kan förändra och påverka sitt arbete, om det behövs. En vägledare säger ”Det är mycket upp till dig själv vad du vill göra och inte göra, du kan ju sitta och skyffla papper om du vill det”
De vägledare som endast gör de nödvändigaste uppgifterna, som alltid gör avkall på vägledningen och andra som de säger viktiga uppgifter, de har ingen eller mycket dålig kommunikation med rektor och övrig personal. Här ser man att rektorn oftast inte förstår vilka uppgifter vägledaren har. Det var också de vägledare som menade att de inte kunde eller orkade försöka påverka sin situation. ”Vill man ha ett jobb så får man kanske ställa upp på det som begärs av en som anställd, man ställer inga krav eftersom man vet om att det är en tuff marknad. Det är ingen rolig arbetsmiljö”
Här nedan lyfter jag fram ett par exempel som visar på hur vägledare och rektorer på olika sätt påverkar vägledningsarbetets resultat.
Rektorn på skolan visar mycket entusiasm och engagemang i vägledningsfrågor och uttalade sig har en vilja att delta i arbetet med att förändra och förbättra vägledarrollen. Här arbetar en vägledare som ger intryck av att vara engagerad i eleverna, hon har många åsikter om skolan och vårt samhällssystem men vägledning är inget hon ens nämner och jag får specifikt fråga mot slutet av vårat möte. Hon svarar då att hon inte har mycket vägledning, att det inte är som man fick lära sig i skolan. ”Det är mest information dom vill ha. Dom problem man lärde sig om i skolan dom finns inte i verkligheten, man måste strunta i allt om öppna frågor och att återspegla är inte att tänka på” Hon säger att det inte är lönt att prata med eleverna i sjuan och åttan om framtiden, att dom ändå inte är intresserade.
Mitt andra exempel är den skolan där rektorn är tydlig med att hon inte prioriterar vägledning och avstår från att ställa upp på intervju. Här arbetar en vägledare som vill träffa eleverna tidigt och arbeta med vägledning som en process, hon är engagerad och vill mycket men hennes tjänst som från början var en heltid har nu halverats och hon ger intryck av att ha gett upp. Hon gör det hon hinner med, det nödvändigaste.
Det framgår av intervjuer med både vägledare och rektorer att behovet av vägledning varierar stort beroende på elevernas situation, men samtliga vägledare samt några rektorer menar att behovet av vägledning ökar i takt med att samhällsbilden förändras, samtidigt drar man ner på resurserna och tjänsterna minskar i antal och storlek. Att detta inte är ett nytt fenomen ser vi i bland annat i UG 95 och i Vägledning i förändring. En vägledare vars tjänst har
