Undersökningen visar att det sociala sammanhanget som finns i skolan fungerar bra vilket Mäenpäät och Åstedt-Kurki (2008) också betonar i sin undersökning. Däremot så kan det finnas aktiviteter och sammanhang som kan försvåra socialt sampel och tillgängligheten av kompisar under fritiden. Genomgående i undersökningen så efterfrågar föräldrarna en förståelse och lyhördhet för sitt barn och de svårigheter barnet ställs inför på grund av sin hörselnedsättning. Att pedagoger har förståelse och kunskap om barnets hörselnedsättning är viktigt men även kamrater så att inkludering kan främjas. Genom förståelsen behöver skolan anpassa sin verksamhet genom olika lärstrategier där bland annat talar Sandgren (2012) om att använda gester, mimik, blickar, liksom kunskap om världen, sammanhanget och
samtalsämnet som bör beaktas. De tekniska hjälpmedel som finns betonas som viktiga för föräldrar och att de fungerar så att samma förutsättningar ska finnas för deras barn som för normal-hörande för att de ska få lyckas med sin skolgång.
Diskussion
I resultatdiskussionen som följer kommer jag svara på de tre preciserade frågeställningarna; vilka erfarenheter har föräldrar av anpassningar i de olika skolkontexterna för sitt barn med hörselnedsättning, vilka faktorer är för föräldrar i valet av skola och vilka erfarenheter har föräldrar till barn med hörselnedsättning av undervisning och omhändertagande i skola som har specialiserat sig på barn med hörselnedsättning respektive ordinarie undervisande skola? Därefter följer specialpedagogiska implikationer, en metoddiskussion och slutligen förslag på fortsatt forskning.
Resultatdiskussion
Undersökningen visar att hörselpedagogerna i den ordinarie undervisande skolan informerar skolan väl om barnets hörselnedsättning och om anpassning som kan göras i lärmiljön på skolan. Föräldrarna upplever att skolan lyssnar på dem och är tillmötesgående och försöker göra anpassningar efter barnets behov. Trots informationen kan det ändå vara svårt att få förståelse från lärare och kamrater om hur informationen ska hanteras och bli praktik i klassrummet. Informationen om en hörselnedsättning får inte bli ytlig. För att få förståelse så krävs engagemang, tid och vilja från skolans personal att verkligen sätta sig in i
problematiken med att ha en hörselnedsättning. Positivt är att det är nära till skolan och vänner på fritiden. Dock visar det sig att de flesta barnen är tröttare än sina hörande kamrater och inte orkar vara med på aktiviteter där det krävs socialt samspel och miljön inte är
anpassad. Vilket ansvar eleven med hörselnedsättning få ta för sitt lärande kan ha betydelse. Elevens behov av att kommunicera i mindre grupper bör pedagoger vara uppmärksamma på. Det kan exempelvis vara viktigt att skapa möjlighet att sitta avskilt med några vänner under rast. Skolan behöver resonera kring frågor som vidareutvecklar de allmänna utrymmena som inte är anpassade efter en hörselnedsättning.
I skolan som specialiserat sig på barn med hörselnedsättning är tekniken och den anpassade miljön en positiv faktor för föräldrarna. Även om skolan säger sig ha en optimal ljud- och ljusmiljö och avancerad hörselteknisk utrusning, behöver det inte betyda att all teknik
fungerar felfritt. Personalen som arbetar med tekniken måste vara lyhörda för användarna och även testa tekniken regelbundet själva så att de vet hur den fungerar och framför allt kan förstå hur det låter. Genom att lyssna på användarna kan personalen även bli bättre på hur de ska hantera tekniken för att utnyttja den på bästa sätt. Dan, som är förälder till pojke, som
32
själv har en hörselnedsättning kan här vara till stor hjälp för att skolledning och personal ska få förståelse för och kunskap om tekniken. Det finns lokaler och utrymmen på skolorna som inte är anpassande efter barn med hörselnedsättning, och där det är svårt att kommunicera. Även här kan föräldrar, andra vuxna med hörselnedsättning och eleverna själva vara med att reflektera över hur det ska kunna bli bättre. Skolan som specialiserat sig på barn med
hörselnedsättning har anpassningar i undervisningen och personal med utbildning om hörselnedsättning, vilket skapar förståelse och ett bra bemötande. En nackdel kan dock vara att för stort fokus läggs på hörselnedsättningen och att andra svårigheter glöms bort. Alla svårigheter kring lärande, kommunikation och samspel behöver inte ha med
hörselnedsättningen att göra. Även andra svårigheter bör beaktas eftersom eleven annars kan bli felaktigt bemött. Resultaten i undersökningen tyder på en vinst med att ha en god
kommunikation med föräldrarna, där lärare och föräldrar tidigt reflekterar över om eleven behöver annat stöd än bara med hörselhjälp. För elever som går i skola som specialiserat sig på barn med hörselnedsättning kan det bli problem med att det är långt till kompisar, vilket kräver att föräldrarna behöver skjutsa men även att stödja barnet att hitta sociala kontakter i närområdet genom fritidsaktiviteter. Resorna till skolan kan bli långa eller så väljer familjen att flytta från släkt och vänner. Vilket föräldrarna väljer är förstås en mycket individuell fråga. Viktigt tror jag är att som förälder få resonera tillsammans med andra som har erfarenheter och att skolan ger även denna typ av information. De små klasserna och de anpassade allmänna utrymmena är positiva då de skapar en god kommunikationsmiljö för samspel med kamrater. Skolan behöver dock hitta sätt att stötta föräldrarna då eleverna på fritiden har långt till varandra.
Som framkommer i studien, är varje hörselnedsättning unik. Varje barn har ju även sin personlighet och föräldrarna behöver sätta sig in i sitt barns situation och hörselnedsättning och titta på de olika alternativ av skolor som erbjuds. Har barnet en mild hörselnedsättning och lätt för att säga ifrån när teknik och stöd inte fungerar, är det lättare att gå på en ordinarie undervisande skola, än om eleven har en grav hörselnedsättning med en känslighet för brus och stora grupper, och inte vågar säga till när hon eller han inte hänger med i undervisning eller kommunikation. Det bemötande som föräldrar och deras barn får av skolan de möter är viktigt och framförallt förståelsen för deras barn och barnets hörselnedsättning och behov av anpassningar. Som rektor är det viktigt att arbeta med praktiska anpassningar men även att utbilda personal så att det skapas en förståelse. Relationen som läraren har med eleven är
33
viktig och att läraren är lyhörd inför eleven och dennes behov, så att det skapas en tillit och att det blir naturligt för eleven med hörselnedsättning att säga när den inte hänger med eller inte har förstått. Viktigt också att läraren arbetar in trygghet och arbetsro i klassrummet, där kommunikationen och sociala sammanhang med kamrater främjas. Min tolkning är att den sociala situationen verkar fungera bra i skolan men att fritiden kan vålla problem. Tidigare studier lyfter vikten av gott samarbete kring barn med hörselnedsättning. Som blivande specialpedagog har detta arbete fått mig att inse vikten av föräldrarnas kunskap om sitt barn och hur viktigt att det sker ett positivt utbyte mellan skolan och hemmet. Alla parter ska sträva efter att barnet ska kunna vara en elev som kan koncentrera sig på att lära inte bara på att höra. I undersökningen är det en förståelse föräldrar söker efter. Har skolan en genuin förståelse och lyhördhet för barnet och hörselnedsättningen kommer skolan att kontinuerligt eftersträva anpassningar för att främja lärande, kommunikation och sociala sammanhang. Skolan behöver arbeta med att inhämta mer kunskap med medkänsla till barnet, där förståelsen för barnet landar både i hjärna och i hjärta.