Sammanfattande analys

Det totala antalet artiklar och antalet artiklar som stämde överens med min

undersökning var, när det gäller artiklar som överensstämde med min undersökning, relativt

jämt fördelat i antal. I förhållande till det totala antalet artiklar skiljer sig dock tidningarna åt, men som jag tidigare redogjort för, så skiljer sig också artiklarnas storlek åt. Det kan till

54 exempel vara artiklar som är på en helsida, eller flera på samma sida, och jag vill därför inte uttala mig kategoriskt om vilken tidning som haft mest utrymme för arbetsmarknadspolitiska frågor som på något sätt anknyter till partierna som arbetarpartier, vilket är ämnet för min uppsats. Det är dock uppenbart att de båda socialdemokratiska tidningarna totalt sett har färre artiklar, vilket kan bero på att det till exempel finns en större fördjupning i de olika ämnen som debatteras. Om det förhåller sig så ämnar jag dock inte försöka svara på här. Det totala antalet artiklar och de artiklar som stämde in på min undersökning bör, i relation till varandra, därför mer ses som en information om omfattningen av undersökningen.

Antalet artiklar som innehåller begreppet ”arbetarparti” skiljer sig mellan tidningarna, där

de båda socialdemokratiska tidningarna använder begreppet i fler artiklar än de båda

borgerliga tidningarna. I Aftonbladet återfinns begreppet i fyra artiklar, och gestaltar då enbart det moderata partiet, och det sker enbart i negativa gestaltningar. Man menar generellt att det inte finns någonting som kan koppla samman de nya moderaterna med ett arbetarparti, och att liknelsen ska ses som en form av valtaktik. I en av Aftonbladets artiklar görs dock en distinktion mellan begreppen ”arbetarparti” och ”arbetareparti” som gestaltning av de båda partierna, vilket är intressant ur begreppssynpunkt eftersom den på ett annat sätt belyser tolkningen av partierna som representanter för arbete eller arbetare, eller för båda delarna. Jag återkommer till detta i min avslutande diskussion.

Dala-Demokraten använder begreppet i fem artiklar, varav två på det socialdemokratiska partiet, till skillnad mot Aftonbladet som enbart använder begreppet på moderaterna, och tre på det moderata partiet. När det gäller appliceringen av begreppet på det socialdemokratiska partiet är det i form av både ris och ros. De negativa gestaltningarna pekar på att det

socialdemokratiska partiet inte längre kan förknippas med de traditionella värderingar som en gång i tiden var det Socialdemokratiska Arbetarpartiets värdegrund, bland annat när det gäller ambitionen att föra en politik som slår vakt om jobben. De positiva gestaltningarna

framkommer när socialdemokraterna jämförs med det negativa alternativet, moderaterna, som inte anses vara något alternativ, utan ett parti vars värderingar fortfarande i lika hög grad som tidigare syftar till att företräda de som redan har det gott ställt. Man skiljer dock på riksplanet och det regionala planet i sina bedömningar av socialdemokratin, där politiken på det

regionala planet gestaltas i positiva ordalag, medan politiken på riksplanet utsätts för en mer kritisk granskning och gestaltning. Detta till skillnad från Aftonbladet som har en mer positiv gestaltning och attityd till Göran Persson och partitoppen.

55 Svenska Dagbladet hade, i det urval jag gjort, inga artiklar där begreppet ”arbetarparti” förekom. Däremot förekom det vid två tillfällen i Norrköpings Tidningar. En gång i positiv gestaltning av det moderata partiet, där arbetarparti används i samband med att Fredrik Reinfeldt återger den stolthet hos dem som har arbete, att de gör skillnad, en gång i negativ gestaltning av det socialdemokratiska partiet. Den negativa gestaltningen överensstämmer till viss del med den kritik som Dala-Demokraten framfört, att det är skillnad på det ”gamla” och det ”nya” socialdemokratiska partiet, där dagens parti enligt Norrköpings Tidningar, inte har så mycket med arbetarparti att göra.

Generellt så används begreppet ”arbetarparti” i större utsträckning utifrån negativa gestaltningar än positiva. Detta får anses bero på att tidningarna, med undantag av Dala-Demokraten som delvis använder begreppet i en negativ gestaltning av socialdemokraterna, använder begreppet om det parti man är i opinion mot.

Antalet artiklar som uttryckligen driver frågan om ”jobb åt alla” är ojämnt till antalet

mellan tidningarna, men med ett betydligt större utrymme hos de båda borgerliga tidningarna. Aftonbladet och Dala-Demokraten pekar på betydelsen av jobb i flera artiklar, precis som de borgerliga tiningarna, men det stannar ofta vid två-tre rader, i motsats till Svenska Dagbladet och Norrköpings Tidningar som ger ett betydligt större utrymme åt en mer offensiv debatt om jobbens betydelse. Aftonbladet och Dala-Demokraten kommer tillsammans upp i hälften av Norrköpings Tidningars antal artiklar, och därtill kommer Svenska Dagbladets artiklar, vilket innebär att de borgerliga tidningarna har ett större fokus på denna fråga. Det kan tolkas som en motsägelse hos de socialdemokratiska tidningarna, där de i sin kritik av den

socialdemokratiska regeringen pekar på dess brist att driva jobbfrågan, inte uppfyller sina egna önskemål.

När det kommer till problem och sakfrågor, värderingar och rekommendationer skiljer sig tidningarna återigen åt. Det bör dock påpekas att skillnaderna mer finns att finna mellan de båda politiska opinionerna, än mellan respektive lokal- och rikspress. Detta gäller framförallt de borgerliga tidningarna som inte skiljer sig nämnvärt åt. Det finns dock vissa skillnader mellan Dala-Demokraten och Aftonbladet som jag kommer till nedan. Det finns alltså en klar distinktion mellan de socialdemokratiska och de borgerliga tidningarna, framför allt när det gäller värderingar och rekommendationer. Vissa problem och sakfrågor som debatteras återkommer i alla fyra tidningarna, till exempel jobb, arbetslöshet och sysselsättning, men

56 med olika perspektiv, värderingar och lösningar. För Norrköpings Tidningar och Svenska Dagbladet del tillkommer i sammanhanget också i hög grad företagandet som ett

återkommande tema.

När det gäller de båda borgerliga tidningarna och deras syn på arbetslöshet och sysselsättning, finns det i stort sett bara en uttalad lösning, och det är mera jobb. Några alternativ diskuteras egentligen inte, och man ser a-kassan som ett bidrag, en bidragslinje som kontrasterar mot moderaternas jobblinje. På så sätt illustreras också partiets budskap ”Valet står mellan jobb eller bidrag”, det vill säga, om man väljer jobb, så utesluter man därmed bidrag, vilket innebär a-kassa. Även möjligheten till utbildningar och jobbinsatser via Ams, ses som något som kan liknas vid korruption för att dölja arbetslöshet, förmedlat av anställda som har det gemensamt att de antas ha varit fackligt aktiva. Inställningen till facket hos Norrköpings Tidningar är starkt negativ, där man bland annat ser LO:s fackligt aktiva som anställda av det

socialdemokratiska partiet, och där LO:s bidrag till det socialdemokratiska partiet ses som mutor för ömsesidiga tjänster.

Det finns alltså hos båda tidningarna starka inslag av ogillande till Ams, men också till facket. Lösningar på problemen hämtas istället ofta ifrån Svenskt Näringslivet och SEB, där bland annat arbetsrätten ses som ett problem för att skapa jobb. Man vill bland annat att det ska bli lättare att anställa, men också lättare att avskeda. Det ska ske genom att göra regelverket lättare för företagen, med bland annat slopade arbetsgivaravgifter i vissa fall. Lösningen på problemen med arbetslöshet och sysselsättning ligger alltså i företagssamheten inom den privata sektorn, inte i den offentliga sektorn som inte anses kunna expandera mer. Man vill se mer av en självreglerande arbetsmarknad i syfte att lösa företagens problem, vilket därmed också ska komma arbetstagarna till nytta.

Debatten i de socialdemokratiska tidningarna argumenterar, till skillnad från de borgerliga tidningarna, utifrån förutsättningarna att det även fortsättningsvis kommer att finnas de som inte har, eller kommer att få något jobb. Denna debatt finns inte i de borgerliga tidningarna, som jag tidigare påpekat, eftersom alliansens politik går ut på att alla ska arbeta. I de socialdemokratiska tidningarna försvarar man a-kassan och ser den som en trygghet och förutsättning för dem som trots allt inte lyckas ta sig in på arbetsmarknaden. Man ser också en koppling mellan a-kassan och facket, där man försvarar ett starkt fack som en av

57 för arbetstagarna i skydd mot de låglönejobb som alliansens politik antas innebära. Båda tidningarna är dock inte bara kritiska till moderaterna, man är även kritiska till den socialdemokratiska regeringen, framför allt Dala-Demokraten, som vill se ett tydligare ideologiskt ställningstagande, att socialdemokraterna på ett tydligare sätt lyfter fram frågor som förbättrar för arbetarklassen, för arbetstagare likväl för de som står utanför

arbetsmarknaden, arbetslösa och förtidspensionerade, att alla skall vara en del av arbetar- rörelsen. Trots kritiken finns det ändå ett klart ställningstagande för socialdemokraterna som arbetarparti framför de nya moderaterna som arbetarparti.

Det finns alltså en klar distinktion mellan de socialdemokratiska och de borgerliga tidningarna i deras argumenteringar, där Aftonbladet och Dala-Demokraten mer argumenterar utifrån ett arbetstagarperspektiv, och där Norrköpings Tidningar och Svenska Dagbladet mer

58