Varje kategori har tidigare analyserats separat. I denna del ska en sammanfattande analys skrivas fram och kommer att utgå mer ifrån studiens teoretiska utgångspunkt, det vill säga systemteorin med inriktning på Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell och
23
nivåperspektiv. Genom resultat och analysdelen framgår det tydligt hur det specialpedagogiska yrket påverkas på olika nivåer och genom Bronfenbrenners
utvecklingsekologiska modell kan man se till den hierarkiska uppbyggnad som påverkar och styr för hur det specialpedagogiska uppdraget framträds.
Makronivån är nivån som befinner sig på samhällsnivån enligt Bronfenbrenner (1979) och där statliga och politiska beslut blir avgörande. Statliga och politiska beslut visar sig på den nivå som kallas för exonivån och berör arbetsbeskrivningar, examensförordningar och
innehåll i skollagar och andra normkällor som exempelvis läroplanen. Det specialpedagogiska uppdraget framkommer inte i skollagen, inte heller i läroplanen, men det finns en
examensförordning som lyfter de kriterier som behöver uppnås för att studenterna ska klara utbildningen. Vidare lyfter studenterna ett tids- och ekonomiskt perspektiv som avgör hur uppdraget ser ut. Denna faktor grundas i politiken där ekonomin påverkar vilken andel resurser som finns att tillgå och på så sätt avgör hur mycket tid som finns för
specialpedagoger att genomföra sitt uppdrag. Detta beror delvis på i vilken kommun man arbetar i eftersom ekonomin kan skifta beroende på i vilken del av landet man befinner sig, något som studenterna gemensamt lyfter och verkar vara väl medvetna om. Vidare
framkommer placeringsform (i tal om skolform, exempelvis grundskola eller förskola) som avgörande, både enligt studenterna och genom tidigare forskning (von Ahlefeld Nisser, 2014).
De faktorer som sker på exonivån påverkar i sin tur det som sker på nästa nivå och som Bronfenbrenner (1979) benämner som mesonivån. På denna nivå ingår olika relationer mellan de närmiljöer som befinner sig på mikronivån. Förskollärarnas förväntningar möter på denna nivå specialpedagogsstudenternas förväntningar om sitt kommande yrke. Genom empirin framkommer att förväntningarna och förståelserna av uppdraget utvecklats i mötet med närmiljöer samt mellan olika individer, vilket skulle kunna tolkas som att det är på mesonivån som informanternas förståelser har vuxit fram. Klangs, mfl., (2017) understryker
resonemanget genom att redovisa hur det specialpedagogiska yrkets skapas genom olika aktörers förväntningar och mötet där emellan, men även genom individerna själva.
Förskollärarna beskriver att deras förväntningar och förståelser bland annat skapats genom möten med specialpedagoger och andra kollegor. Vidare beskriver studenterna att deras uppfattningar om yrket har förändrats när de själva kommit i kontakt med en annan närmiljö, det vill säga den specialpedagogiska utbildningen.
Klangs, mfl., (2017) forskningsresultat visar även att skolans organisatoriska strukturer påverkar, på ett liknande sätt som informanterna beskriver det. De organisatoriska
strukturerna påverkas både av det som ligger på makro- och exonivå och på grund av flera aktörer som är verksamma inom mesonivån, där rektorerna framkommer som en viktig del.
23
Rektorernas påverkan på uppdraget är framträdande och deras kunskap och förståelse för uppdraget är, enligt studenterna, avgörande för hur deras kommande arbete kommer att se ut. Studenterna delar på så sätt samma syn på rektorernas viktiga roll som det framkommer av aktörer i tidigare forskning (Berglund, mfl., 2007). De olika nivåernas påverkan och
samverkan för det specialpedagogiska uppdraget blir återkommande synliggjort. Rektorerna blir påverkade av det som sker på de högre nivåerna, det vill säga exo- och makronivån och innefattar bland annat ekonomiska frågor. Medverkande rektorer i Klangs, mfl., (2017) forskning beskriver ekonomin som avgörande för hur det långsiktiga arbetet i skolorna blir genomförda och påverkar således också vilken roll som specialpedagoger får.
Avsaknaden av uppdragsbeskrivningen anses främst vara problematiskt för studenterna. Inom systemteorin är konstans och variation två centrala begrepp som går att knyta an till informanternas tankar kring uppdragsbeskrivningen. Det framgår att majoriteten upplever avsaknaden som problematiskt eftersom det delvis är förvirrande och otydligt, vilket beror på att det saknas den konstans som Öquist (2008) talar om. Konstansen står för kontrollen medan variationen står för friheten. Kontrollen saknas eftersom det saknas en tydlighet gällande uppdraget, vilket gör att variationen blir mer tillgänglig. Denna variation lyfter en av studenterna i empirin. Friheten blir enligt studenten större på grund av den bristande konstansen, vilket gör att studenten tror att det kan bli lättare att påverka sitt eget arbetsinnehåll eftersom det inte finns färdiga och gemensamma underlag.
Genom analysen av resultatet kan man även se hur de olika nivåerna tillhör det som Öquist (2008) förklarar som slutna system, detta eftersom informationen inte tycks komma in och ut ur de olika systemen (eller nivåerna) på ett sätt som verkar vara nödvändigt för att minska missförstånd och förvirring. Empirin visar nämligen att förskollärarna och
specialpedagogsstudenterna inte helt delar samma uppfattning om uppdraget och inte ser till problem utifrån samma perspektiv. Det kategoriska perspektivet (Nilholm, 2012) är nämligen mer framträdande hos förskollärarna, medan det relationella är centralt hos studenterna. Vidare beskrivs verktyget handledning på två olika sätt, där förskollärarna förväntar sig konkreta tips och råd av studenter som istället ser till verktyget som en metod för att ”hjälpa pedagoger att hjälpa sig själva att hitta eventuella lösningar”.
Avslutningsvis kan många olika faktorer som påverkar uppdraget bidrar till att yrket kan tolkas som en aning komplext, på samma sätt som den tidigare forskningen beskriver det (Cole, 2005). Dessutom kan man tolka uppdraget som en aning diffust då det saknas tydliga riktlinjer för vad som kan förväntas av en specialpedagog och vad specialpedagogen har för arbetsuppgifter att förhålla sig till. Detta leder i sin tur till att informanterna i denna studie inte
23
till fullo uppfattar det specialpedagogiska uppdraget på ett likvärdigt sätt och riskerar därför enligt resultatet att ta saker för givet.
23