Detta rättsfall pågår huvudsakligen åren 1929 och 1930 i en småstad med knappt 5000 invånare.
Ett läkarpar vid denna tid måste anses ha tillhört ett högre samhällsskikt med en ställning att bevara och att de tillhörde en form av elit, vilket Hreinsson och Nilson menar är vanligast att man studerar i studiet av sociala nätverk. Genom att se till de övriga hemskillnadsprocesserna vid Rådhusrätten, från denna tid, står det klart att i det andra fallet, där båda parter vill ha barnet, finns inte vittnesmål från ett nätverk att studera. Om avsaknaden av vittnesmål beror på brist på närverk som har tillräcklig betydelse eller av annan orsak inte finns med går inte att avgöra.
Möjligen har inte en målare samma sociala kapital att använda sig av i en rättsprocess som vi kan finna hos makarna Renck.
Som en av stadens läkare måste Lorentz, och hans hustru, ha varit mycket välkända. Det kan man förstå utifrån Frideborgs vittnesmål att ”hela staden” skvallrar om Lorentz bekantskap med en frånskild fru. Lorentz yrke borde också ha inneburit att han samarbetat med myndigheter, som barnavårdsnämnd och rättsväsendet och frågan är om det påverkat det andra utslaget. Makarnas utbildning och yrkeskarriär har tydligt renderat dem ett gott kontaktnät samt kunskaper om olika professioner inom medicin och psykiatri. Enligt både Sandström och Niskanen är det främst välutbildade höginkomsttagare i städerna som vid denna tid begär hemskillnad och äktenskapsskillnad.
När parternas nätverk studeras så utkristalliserar sig tre olika kategorier av vittnen. Broady menar att i historieforskning räcker det inte med att studera enbart fält utan att det behöver vidgas till nätverk då människors liv är mer komplexa. Bourdieu definierar fält som en grupp människor som har en gemensam agenda men att de inte behöver känna varandra. Broady, och den svenska tolkningen av Powells tankar, definierar nätverk till en sfär där den personliga
163 ULA, Strängnäs rådhusrätt och magistrat AI, 1929, § 34.
relationen återfinns, till skillnad mot Bourdieus fält. I studiet av makarna Rencks nätverk överensstämmer två av kategorierna med nätverksdefinitionen, den med bekanta och kollegor samt underlydande och anställda. Detta är människor som har en personlig kännedom om parterna och till största delen mött båda makarna, mer eller mindre. De har i vardagslivet hunnit bilda som en uppfattning av makarna genom direkt interaktion med dem och har på så sätt bildat sym- eller antipati för makarna, vilket avspeglar sig i deras vittnesmål. I den tredje kategorin, vittne utifrån sin profession, ser bilden annorlunda ut då inte alla vittnen, främst medicinska och psykiatriska experter, har träffat båda makarna samt att de inte interagerat med makarna i vardagslivet. Denna kategori samstämmer mer med Bourdieus definition av sociala fält än med nätverk.
I denna uppsats återfinns en stor mängd vittnesmål från medlemmar av läkarkåren. Bourdieu beskriver kår och kåranda som en form av nätverk med en kollektiv identitet och gemensamma intressen och där det kan finnas en tanke på att bevara en enighet. I detta fall återfinner vi en läkarkår men där denna enighet inte framträder utan snarare tvärtom. Redan till första rättegången inlämnar Frideborg vittnesmål från läkare som uttalar sig negativt mot hennes man, läkaren. Då processen fortskrider bemöts dessa läkare, som först uttalat sig, av andra specialister som ifrågasätter de förras förmåga att diagnostisera och uttala sig om en patient utan att först ha träffat denne. De ifrågasätter även dr. Wallerströms undersökning den natt då Lorentz ska ha försökt begå självmord. Detta leder till en ”prestigekamp” mellan läkarna, en kamp som får ett eget liv utanför vårdnadsprocessen. Av den sammanhållning och kåranda Bourdieu tar upp finns inte ett spår. Det är enbart dr. Gardelius som avstår från att blanda sig i, den Gardelius som Johannisson tar upp som den främsta experten i psykiatri i sin tid. Johannisson skriver just om medikaliseringen av kvinnan och den mycket vanliga diagnosen hysteri, under 1800-talets slut. En diagnos som under 1900-talets början även gäller männen och som kommer att klassas som en nervsjukdom. Vi kan se här att in på 1930-talet lever hysteridiagnosen tydligt kvar och de ord som vittnena använder för att beskriva inte bara Lorentz utan även Frideborg är starkare än vad vi är vana vid. Ord som abnormitet, psykopati och hysteriker kan ha haft en liten annan innebörd än idag. Samtidigt tar flera av vittnena, i den inledande rättegången, upp avsaknaden av
”psykopatologiska drag” och ”psykiskt lidande” hos Frideborg. Uppenbarligen lever den medicinska retoriken som Johannisson beskriver kvar ända in mot 1930-talet.
Genom vittnesmålen, för paret Renck, får vi en bild av ett par med en hög ställning och god ekonomi som har råd att anlita tjänstefolk och resa på sommarvistelser vid olika pensionat och havsbad där de kan umgås med likasinnade. Powell menade att man skulle göra skillnad mellan nätverk och hierarkier men Hreinsson och Nilson anser att det inte går att bortse från hierarkier i en nätverksanalys. Genom att här infoga den kategori vittnen som hade en underordnad ställning får vi en bredare bild av makarnas personlighet och liv. Hembiträden och kokerskor lever i familjen och kan på så vis se bakom fasaden på ett sätt som vänner och bekanta inte kan. Trots
det framställs makarnas personligheter och lämplighet vad gäller barnuppfostran på så olika sätt, beroende på vem som vittnar.
Genom att mobilisera sina nätverk inkommer till rätten en mängd vittnesutsagor som till sin början beskriver parternas karaktärsdrag men som kommer mer och mer att fokusera på händelser och handlingar. Även synen på barnen kommer under processens gång att förändras från glada, friska och kapabla till närmare traumatiserade och nervklena barn. Till en stor del tillskrivs modern äran för barnens väluppfostrade beteende och att de är hela och rena. Både Åslund och Berglund skriver om en tid då den allmänna uppfattningen var att en moder var mer lämpad att fostra barnen genom att hon var hemma med dem medan fadern utförde sitt värv utanför hemmet. Flera av vittnena tar just upp det faktum att Frideborg är hemma med barnen och därför känner dem bäst. Hon beskrivs som en lugn och kärleksfull moder som gör allt för sina barn men på samma sätt beskrivs Lorentz av sina vittne. Beskrivningen av Lorentz liknar den beskrivning av den kärleksfulla fadern som Berglund sett i sin studier och som han hänvisar till brittiska studier. Berglund kritiserar den syn som rått om en uppdelning i två sfärer och menar att genom för mycket fokus på den rådande genusordningen, i studier, missar man faderns plats i barnens liv.
När Lorentz inlämnar ansökan om hemskillnad mobiliserar Frideborg sitt nätverk. Till den första domen inkommer en majoritet av vittnesmål till hennes fördel. I detta domslut vinner hon vårdnaden om båda barnen vilket kan innebära att mobiliseringen gett utslag. Här finns heller ingen motivering till domslutet vilket gör att vi inte kan veta vad som var avgörande för rätten.
När Lorentz mobiliserar sitt nätverk kommer han att få vårdnaden om sonen, där könet och pojkens fortsatta utbildning är det avgörande, precis de tankegångar Berglund funnit i sin forskning. Vad som fått rätten att ändra ståndpunkt är svårt att avgöra men genom den mängd vittnesmål som inkommit till Lorentz fördel kan det ha kommit att ha betydelse. Både i denna dom och i Svea hovrätts dom framkommer att rätten finner båda föräldrarna lämpliga som vårdnadshavare men rätterna har olika tolkningar av vad som är bäst för barnen. I Svea hovrätts beslut framkommer att Frideborg anses bäst lämpad att fostra dottern genom flickans kön, på samma sätt som Rådhusrätten tidigare resonerade kring pojkens plats hos fadern. Däremot ser Svea hovrätt till pojkens hälsotillstånd i sitt beslut.
Hirdman för fram tanken på att i alla tider och i alla samhällen präglas människors förhållande av ett dolt genuskontrakt som definierar könens plats och roll och där en över- och underordning råder. Hon menar att barn alltid socialiserats in i sin roll av de äldre generationerna. I vittnesmålen kan vi finna sådana tongångar, främst genom den lärare som uttalar sig om hur det påverkar en pojke att växa upp med bara en mor. Samtidigt vittnar Frideborgs vittnen, inledningsvis, om de glada, trygga och väluppfostrade barnen och där tillskrivs Frideborgs kärleksfulla omvårdnad som orsaken till detta. Även pojken.
Kirsti Niskanen tar i sin artikel upp hur rättegångsprotokoll kan synliggöra det sociala spelet i skilsmässomål. Även om hon har studerat egendomstvister framträder samma spel i denna hemskillnads- och vårdnadsprocess. Det är diametrala åsikter som framträder i vittnesmålen av makarna Rencks karaktärer och lämplighet att fostra barnen beroende på vems sida vittnet står.
Precis som Niskanen tar upp kunde parterna med hjälp av sina ombud och vitten ljuga och bedra för att övertyga rätten om sin lämplighet som barnens fostrare, något som borde ha förekommit här eftersom beskrivningarna av makarna skiljer sig så pass mycket åt.
Vad kan vi dra för slutsatser av denna undersökning? Det går inte att generalisera och slå fast att de sociala nätverken spelade roll i en vårdnadsprocess, inte heller kring domstolarnas syn på vem som är mest lämplig som vårdnadshavare då underlaget är för begränsat. De slutsatser vi kan dra gäller enbart detta fall och man behöver gå vidare och undersöka en längre tidsperiod, fler mål och från flera platser för at kunna dra några slutsatser. Men i mångt och mycket sammanfaller resultatet med den begränsade forskning om finns, beroende på vems vittnesmål vi väljer att lita till.