Efter att ha tittat i läroböckerna såg vi att det inte fanns så mycket som skilde dem åt. Detta gäller såväl det kvinnliga och manliga som de olika länderna.
När vi tittade på hur mycket kvinnorna tagits upp fann vi att det generellt i de tre tidigare böckerna bara rörde sig sammanlagt om ett par avsnitt. I dessa var kvinnorna framförallt objekt och utgjorde ingen större roll i det som berättades. Vi kan inte veta vad detta beror på men vi antar att det inte är medvetet gjort utan författarna har valt att berätta om de stora upptäckterna och eftersom det var männen som var iväg och kvinnorna som var hemma har detta blivit resultatet. En annan anledninga kan, enligt oss, vara att genus på 1960, - 70 och – 80 talet inte var ett lika aktuellt ämne som det är idag. De små styckena som tar upp kvinnorna handlar om vad de gjorde i hemmet medans männen var borta. Där kvinnorna nämns mest är när det handlar om häxprocessen eller någon speciell kvinna som utgjort en viktig del av historien, till exempel Heliga Birgitta. Detta ser vi som ett resultat av att det är männen som har varit fått mest plats i den nerskrivna historien. I den senare boken, den från 2003, har kvinnorna fått större utrymme än i de andra tre böckerna. Trots att det fortfarande är männen som har den allra största platsen i denna bok är där ändå en anmärkningsvärd ökning av hur många gånger kvinnor nämns när vi jämför med de andra böckerna.
Som vi nämnt i teorin är betydelsen av identitets delen i kvinnohistoria en viktig del av undervisningen. I denna del av ämnet historia ska eleverna kunna identifiera sig med de karaktärer man tar upp.
Om man då endast tar upp de manliga aktörerna i historia, vilket läroböckerna i historia nästan endast består av, så har flickorna i skolan ingen person de kan identifiera sig med. Vårt resultat av vår undersökning, när det kommer till kvinnor i läroböckerna, tyder på att kvinnorna nästan uteblir helt. Vi ser dock en ökning inom ramen hur många gånger kvinnor nämns i de fyra olika böckerna. Från 1969 till 2003 har det skett en ökning från att kvinnorna nämnts 124 gånger till att de nämns 394 gånger i den senaste boken.
Eftersom det var på 1960 – och 1970 – talet som historieforskningen i Sverige började lyfta fram kvinnorna känns det märkligt att kvinnorna inte fått större plats i läroböckerna från dessa årtionden. Detta kan bero på att forskningen som lyfte fram historien ur ett kvinnligt perspektiv var riktad till att få in kvinnors historia på universiteten.46 En tanke
på att även få in den i de allra lägsta skolåren har antagligen inte varit något som har haft någon omfattande debatt. En annan stor anledning beror på tidsförskjutningen mellan forskning och läromedelsproduktionen. Bara för att det under den här perioden börjades forska kring kvinnor i historien betyder inte detta att de fick någon plats i läromedelen. När det börjar forskas om någonting tar det tid innan den aktuella forskningen etablerar sig i samhället, och i detta fall menar vi läroböcker.
När det kommer till andra länder och dess befolkning har vi inte hittat något i de tre första läroböckerna som tyder på att författarna lagt ner någon speciell tanke på detta. Precis som med manligt och kvinnligt antar vi att detta beror på den aktuella tiden. Om vi jämför den tidsperiod som böckerna är ifrån och idag, ser vi att samhället har förändrats när det kommer till mångkulturismen. Idag har vi en mycket större invandring än vad vi hade då. Invandringen har ändrat karaktär i form av både antal invandrare och antal länder som de utvandrar ifrån.
En annan anledning till att andra länder och befolkningen inte är något tema i böckerna kan vara att just de böckerna som vi har läst mest tar upp den svenska och den nordiska historien, på grund av att de är inriktade till de lägre åldrarna. Kanske hade det varit annorlunda om böckerna varit skrivna för de äldre eleverna då dessa böcker är en fördjupning av de tidigare lästa böckerna.
I läroboken från 2003 kan vi inte heller se att det finns något som tyder på att den är skriven med ett mångkulturellt samhälle i tankarna. Den skiljer sig visserligen från de andra tre genom att den inte lägger största fokus på den svenska och nordiska historien. På det sättet kommer andra områden och folkslag fram på ett annat sätt i den här boken. Det är ändå svårt att se att detta skulle ha något med vårt mångkulturella samhälle att göra.
Ingen av böckerna lyfter på något sätt fram andra kulturer på det sätt som vi som gjort undersökningen hade trott att de skulle göra, i alla fall trodde vi att andra kulturer skulle få en annan plats i den senare läroboken än vad det visade sig ha.
Detta styrker det som vi tog upp i teoriavsnittet, i delen om ett mångkulturellt samhälle, att verklighet och teori inte stämmer överens med varandra. Det är lätt att i teorin mena på att historielärare ska ha kunskap om andra kulturer när det i verkligheten till och med är så att inte ens läroböckerna tar upp tillräckligt inom de olika kulturerna.
Slutsats
Vi kan se att det för vart årtionde sker en ökning inom båda perspektiven. Gällande manligt och kvinnligt ser man en successiv ökning från -69 och framåt. När det kommer till andra länder ser det annorlunda ut. I boken från -69 finns där många olika länder med, medan det i boken från -74 endast förekommer ett par stycken. Efter -74 kan vi se en ökning igen fram till den senaste boken. Anledningen till detta kan vara, som vi tidigare nämnt i arbetet, att boken från -69 är för de lite äldre barnen (åk.6) och de andra böckerna för de lite yngre. Att det skett en ökning i boken från 2003 kan bero på att de tar upp det gamla Grekland och det romerska riket.
Svaret på vår frågeställning blir att det i de undersökta läroböckerna har skett förändringar. I böckerna från – 69, -74 och -85 är förändringarna inte så stora, framförallt när det gäller manligt och kvinnligt. Förändringen i boken från 2003 är heller inte så stor men den ger mer utrymme åt de undersökta perspektiven än vad de andra gör. När det gäller manligt och kvinnligt har det skett en stor ökning i förhållande till de andra böckerna. Tabellen gällande förekomsten av manligt och kvinligt visar att kvinnor nämns cirka 32% i boken. I de andra böckerna rör det sig om cirka 11-14 %.
När förändringarna i läroböckerna står klart för oss ser vi detta som en anledning till att det idag är vanligt att undervisningen i skolan inte är styrd av läroböcker. Som vi varit inne på är det nuförtiden mer vanligt att läroböckerna bara utgör ett kompletterande underlag i undervisningen. Detta är en följd av att skolmaterialet inte har ändrats i takt med samhällets utveckling. Elev sammansättningen är inte den samma idag som den var 1969 men ändå har läroböckerna inte genomgått någon större förändring och därför utgör inte läroböckerna längre någon central del i utvecklingen av elevers historiemedvetande. Detta har i sin tur lett till att historieundervisningen har förändrats i följd av att det idag, förutom läroboken, används många fler källor till att förmedla kunskap.