Syftet med studien har varit att undersöka hur åtta individer upplevt och minns sex- och samlevnadsundervisningen i grundskolan. Studien undersökt utifrån ett genusperspektiv vilka föreställningar om manligt och kvinnligt som förmedlats i sexualundervisningen under åren 2000–2010. Ett tystnadsläge av den kvinnliga sexualiteten har legat till grund för undersökningen. Frågor kring om och hur sexualundervisningen bidrar till ett upprätthållande av en genusordning i samhället diskuteras. Frågeställningarna som studien ämnat besvara är:
I. Vad upplever informanterna att de fick lära sig i sexualundervisningen från grundskolans år 2000–2010?
II. Vilka föreställningar om manligt och kvinnligt kan urskiljas i informanternas upplevelse av sex- och samlevnadsundervisningen?
III. Hur beskrivs den kvinnliga och manliga sexualiteten i sexualundervisningen?
Informanterna minns att de fick lära sig om graviditet, tjejers menstruation, mensskydd, olika delar av kroppen och könsorganen och killars stånd och lust. Många upplevde känslor av skam och nervositet kring undervisningen. Det var pinsamt att prata om. Känslan av att sex- och samlevnadsundervisningen var till för att avskräcka är också förekommande. Vissa kände att innehållet förmedlades som nästintill förbjudet. Vad som även görs tydligt i analysen är vad som inte förmedlas och lärs ut. En hel del utelämnades ur undervisningen. Informanterna upplevde att de inte fick lära sig om sex (som en njutningsakt), tjejers lust samt sexualitet och olika former av sexualitet. Inte heller var det någon som nämnde könssjukdomar och andra hälsofaror utöver ”tampongsjukan”. Könsorganen beskrevs och olika delar av dem namngavs. Däremot förklarades inte de kvinnliga sexuella delarna. Klitoris var en sådan del och informanterna lämnades förvirrade och nyfikna. Informanterna upplevde en generell besvikelse över innehållet av sexualundervisningen.
Det är tydligt att informanterna upplevt att sexualundervisningen särhållit ”manligt” och ”kvinnligt”. Olika bilder av hur killar och tjejer är eller ska vara har förmedlats och den manliga och kvinnliga sexualiteten har skildrats och förklarats på olikartade sätt. Trots att sju informanter förmedlat liknande bilder av detta särhållande är det viktigt och intressant att lyfta fram faktumet att en informant upplevt annorlunda. Detta är Filip som dessutom varit den enda
killen som deltagit i undervisningen. Han har upplevt en jämn undervisning där den manliga och kvinnliga sexualiteten givits samma utrymme. Han minns tyvärr inga konkreta exempel men menar ändå att kvinnor och män diskuterats på liknande sätt.
Svaleryd skriver att förankringen av normer och förväntningar på de två könen sker till stor del i skolan. Även Sakaluk beskriver ungdomstiden som en tid då kärlek, sex och relationer utforskas. Hon menar även att värderingar och preferenser under skapas som påverkar individer under hela livet. I kombination med Bäckmans teori om att killar tillåts mer sexuellt handlingsutrymme än tjejer har detta arbete visat ett samstämmigt resultat. Sexualundervisningen har, bland andra exteriöra faktorer som faller utanför denna studie såsom miljö, påverkat informanterna om hur de ser på manlig och kvinnlig sexualitet. Medan killars sexualitet lyfts fram förträngs och undangöms tjejers sexualitet på flera sätt.
Genusteori markerar ett avståndstagande från att skillnader mellan kvinnor och män endast skulle ha biologiska förklaringar. I detta arbete är det könens sexualitet som står i fokus genom muntlig historia. Genusteori är således en användbar analytisk kategori för att förklara de ojämlikheter som förekommer i samhället. Att kvinnor underordnas män menar Hirdman är på grund av isärhållandets dikotomin. Isärhållandet av manligt och kvinnligt leder till en maktstruktur och hierarki vilket män dominerar. Genom att använda genus som utgångspunkt för en analys av den kvinnliga och manliga sexualitetens olika villkor kan föreställningar av manligt och kvinnligt synliggöras inom sex- och samlevnadsundervisningen i grundskolan mellan åren 2000–2010.
Enligt Hirdmans genussystem, som utgörs av dikotomin och hierarkin, skulle den manliga sexualiteten och lusten utgöra norm. I detta fall blir mannen normen för det sexuella. Kvinnans sexualitet och begär hamnar i ett tystnadsläge eftersom den inte berörs. Ida, Linn, Jonna, Emma och Erika upplevde alla att tjejer skulle vara på ett specifikt sätt. Detta sätt omfattade inget sexuellt. Det ”kåta” och ”sexuella” tillhörde killars karaktärsdrag. Genom Hirdmans genuskontrakt kan gränserna för den kvinnliga sexualiteten urskiljas tydligt. Tjejer tilldelas inte samma sexuella handlingsutrymme som killar eftersom de inte beskrivs som sexuella i sexualundervisningen. Hirdman menar att kön är något biologiskt som man föds med. I kontrast till detta är genus något man formas till via kulturen, språket och tänkandet. Män och kvinnor blir tilldelade olika egenskaper och uppgifter. I sex- och samlevnadsundervisningen upplever alla informanter förutom Filip att killar och tjejer blivit tilldelade olika egenskaper och att deras
sexualitet beskrivs som olika. Den manliga sexualiteten beskrivs som lustfylld medan den kvinnliga inte beskrivs alls.
Isärhållandet av manligt och kvinnligt är även tydligt i benämningen av könsorganen. Benämningen av könsorganet är en viktig del i den uttryckta sexualiteten. Samtliga informanter upplevde svårigheter i att minnas hur det kvinnliga könsorganet benämndes medan alla mindes hur det manliga könsorganet namngavs. Vad som vidare är intressant är att Emma själv inte hade något ”namn” för det kvinnliga könsorganet. Hon kallade det för just det, det kvinnliga könsorganet. Genom att inte ge ett namn åt vaginan synliggörs den inte i sexualundervisningen. Penisen blir normativ för det som är sexuellt i detta hänseende. Jonna och Linn upplevde just detta, att vaginan inte förmedlades som något sexuellt. Konsekvensen blir även då att killar skildras som sexuella varelser medan tjejer saknar en sexualitet.
Linn menade att läraren berättade att storleken på penisen inte spelade roll eftersom alla blev lika stora när de fick stånd. Detta visar en emotionell omsorg som gavs till killarna för eventuella osäkerheter kring penisstorlek. Den omsorg som istället gavs till tjejer var tryggheten av att kunna prata med skolsköterskan om menstruationen, om man skulle skämmas för den. Fördelningen av vad som är mest ”skämmigt” för de två könen skapar en skillnad i vad som är ”känsligt”. Att killar skulle skämmas över sin individuella kropp, i detta fall en kroppsdel, är inte detsamma som att en tjej skulle skämmas över ett biologiskt system som förekommer hos alla kvinnor. Vissa informanter minns att läraren nämnde att det fanns en klitoris. Andra menar att det inte togs upp överhuvudtaget. Trots att klitoris nämndes förklarades den inte. Emma menar att hon på senare tid förstod att den sköna känsla som upplevdes vid smekning av klitoris var en motsvarighet till den njutning killar upplevde när de runkade. Det som framstår som tydligt i detta arbete är att tjejers menstruationscykel verkar vara en motsvarighet till killars lust och stånd. Detta förmedlar bilden av att killar har en lustfylld sexualitet medan tjejer är i avsaknad av en.
Jonna beskriver hur undervisningen av killars och tjejers kåthet gav henne känslan att sex var något som killar ville ha och att man som tjej ”ställde upp”. Eftersom undervisningen endast behandlade och förmedlade killars lust och kåthet och inte tjejernas gav den henne känslan av att killar hade en starkare sexuell drift och behövde ha sex medan tjejer inte hade samma behov. Denna känsla delar Jonna med resterande kvinnliga informanter. Bäckman visar att killar har större sexuellt handlingsutrymme och att tjejer dessutom anpassar sig till förhärskande normer.
Hirdman menar att både män och kvinnor upprätthåller kvinnans underordnad genom att skilja på manligt och kvinnligt. Samtliga kvinnliga informanter upplever att undervisningen endast gav utrymme för penisen och den manliga lusten och orgasmen. Att inte namnge det kvinnliga könsorganets delar, förklara dem och behandla tjejers lust och orgasm leder till ett tystnadsläge för den kvinnliga sexualiteten. På detta vis uträttas ett starkt isärhållande av den manliga respektive kvinnliga sexualiteten varav den manliga är accepterad och existerande medan den kvinnliga befinner sig i ett icke-existensläge. Att stödja och stärka kvinnors identitet var ett omfattande tema i referensmaterial från 1995. Det handlade om den egna sexuella viljan men även om den sexuella lusten och sexualitetens fysiologi. Orgasm, onani, samlag, smekningar, njutning och kärlek var teman som många lärare diskuterade på ett mer konkret sätt än tidigare. Detta stämmer inte överens med den upplevelse som informanterna i denna studie haft. Det är tydligt att just denna del som handledningen tar upp utelämnats ur sexualundervisningen.
Att tjejers sexualitet skulle ses som känslofull och romantisk som Bäckman menar framgår inte i min studie. Det som framgår är istället att tjejers sexualitet hamnar i skymundan av killars sexualitet. Samtliga kvinnliga informanter upplevde att den kvinnliga lusten, kåtheten och sexualiteten inte behandlades i undervisningen. En majoritet av dem saknade detta i undervisningen eftersom det inte stämde överens med vad de kände. Några av dem var nyfikna på sin egna sexualitet och kände skam över det eftersom de hade förstått detta fenomen (att tjejer är sexuella) som fel. Däremot beskrevs killars sexualitet som lustfylld och nästan okontrollerbar. Den enda informanten som inte upplevde att tjejers sexualitet inte behandlades var Filip som är den enda killen som deltagit i undersökningen. Han upplevde undervisningen jämt fördelad mellan könen. Han minns inte heller något om menstruationen eller preventivmedel. Detta hade varit intressant att ta vidare. Skiljer sig upplevelsen av sex- och samlevnadsundervisningen mellan killar och tjejer? Vad skulle det i så fall bero på?
Att Jonna, Linn, Erika och Emma upplever det som skamfullt att känna lust som tjej kan även kopplas till Olssons ”uteslutandets pedagogik”. Genom att utesluta tjejers lust och sexualitet utestänger undervisningen vissa sätt att vara eller känna. Detta gäller även den del som rör olika former av sexualitet och begär. Alla informanter utan Ebba upplevde att de inte fick någon annan undervisningen i detta utöver den heterosexuella läggningen. Alla föreställningar om hur killar och tjejer ska vara inrymmer även här.
Att killars sexualitet beskrivs och förmedlas som mer lustfylld hjälper till att skapa en verklighet där det är så. Butler menar att benämningen pojke/flicka skapar barnets personlighet utefter de förutfattade föreställningar som historiskt är knutit till begreppet. Detta innebär att killar i ungdomen skapas till att vara mer kåta än tjejer. Problematiken kring detta är att tjejer skapas till att inte vara det vilket kan strida emot de naturliga biologiska begären. På så sätt leder det till skamkänslor, precis som Jonna, Linn, Erika och Emma upplevde. De fick lära sig att de inte skulle vara ”sexuella” eftersom de var tjejer. Men detta stred emot deras naturliga begär och nyfikenhet. Butler menar även att ”skapandet av könen” innebär limitation eftersom föreställningar ofta innefattar handlingsmönster för vad som är möjligt att göra. Att tjejerna upplevde skam, kände sig smutsiga och kände att de gjorde något fel kan förklaras utifrån detta.
Frågan är om lärarna menade att lyfta killars lust för lustens skull eller om den togs upp som en konsekvens av undervisningen om graviditet. Detta för att ståndet är en viktig del i processen av att ha samlag och bli gravid. Erika säger att undervisningen endast berörde ” mens och graviditet. Och stånd”. Oavsett vilka intentioner som ligger bakom lyftandet av killars lust och stånd så blir resultatet genusbelagt. Killar tolkas som mer kåta än tjejer. Killar tolkas som kåta och tjejer inte. Det tolkas även som acceptabelt för killar att uttrycka sig sexuellt medan det ligger en skam för tjejer eftersom deras lust inte lyfts och synliggörs. Om detta ska diskuteras utifrån ett reproduktionsperspektiv är mannens stånd en vital del i processen att uppnå graviditet. För att ett barn ska bli till måste mannen bli upphetsad och få stånd. Men för ett vidare lyckat samlag måste även kvinnans lust väckas så att hon blir våt. Men denna del behandlas inte om på samma sätt. I de allra flesta fall utesluts den helt.
Sakaluk visade att det finns två könade skript där det finns skillnader av vad som förväntas av kvinnor och män gällande sex. Denna studie visar att killar förväntas ha ett starkt sexuellt begär medan tjejer inte gör det. Att tjejers sexuella lust inte ges plats i undervisningen kan tolkas som detta. Sakaluks studie visar även att män förväntas vara mer sexuella än kvinnor utåt. Män ska visa sin sexuella kunnighet och ta initiativ medan kvinnor ska vara avvaktande och tystlåtna. Ebba och Carolina berättade om hur de upplevde att killars sexualitet var mer lustfylld eftersom killarna själva berättade om det. De visade upp stolthet kring sin kåthet. Ida menade att tjejer inte ”gör sånt”.
Endast en informant upplevde att olika former av sexualitet diskuterades. Enligt Ambjörnsson osynliggör den normerande heterosexualiteten den ofantliga mångfald sexuella uttryck som
existerar i samhället. Enligt informanterna togs inte några av dessa upp. Heterosexualitet påvisas därför som normerande. Rosenberg menar att trots att heterosexualitet statistiskt sett är det mest förekommande är det heteronormativiteten som gör den till norm genom att utesluta ”det onormala”. Här spelar även uteslutandets pedagogik in. Genom att inte beröra andra former av sexualitet och begär skapas det till ”onormalt”. Både Jonna och Linn ville lära sig om det och anser att det borde ha tagits upp för att sammanklinga med samhällets värderingar. Emma minns även att ordet ”bög” användes som ett skällsord och att ingen lärare diskuterade detta med klassen. Därav fick ”bög” en negativ laddning. Eftersom olika former av sexualitet utelämnas ur undervisningen hamnar de, precis som den kvinnliga sexualiteten, i ett icke-bruk. Undervisningen präglas av en manlig, heterosexuell normativitet. Sexualiteten, att känna lust och begär, förmedlas som en manlig företeelse och heterosexuell. Detta kan förklaras utifrån Butlers begrepp; den heterosexuella matrisen. Bäckman förklarar den heterosexuella matrisen med att det inträffar en normaliserande heterosexualisering av begäret, där manlig identitet innebär sexuellt begär efter kvinnor och kvinnlig identitet innebär sexuellt begär efter män. Eftersom den kvinnliga sexualiteten, lust och begär utelämnas ur undervisningen är endast den första delen överensstämmande i Bäckmans förklaring. Homosexualitet var ett tema i hela referensmaterialet från 1995 och heteronormativiteten försökte man undgå för att ingen skulle känna sig utanför och utesluten. Även detta, som stärkandet av den kvinnliga sexualiteten, har utelämnats ur informanternas upplevelse av sexualundervisningen.
Det är väsentligt att diskutera kring de föreställningar av manligt och kvinnligt som denna studie visat att informanterna upplevt i sexualundervisningen. Många av föreställningarna och normerna av manligt och kvinnligt har inte endast förmedlats av sexualundervisningen. De har gjort inträde via andra områden såsom samhället, miljö och populärkultur. Däremot visar denna studie att sexualundervisningen bidrar till att upprätthålla dessa förställningar och vidmakthåller en genusordning där kvinnan är underordnad mannen.
Ett utvecklande av den här studien skulle kunna göras genom att vidare undersöka om killar och tjejer upplevt sexualundervisningen på skilda sätt. En djupdykning i hur killars och tjejers sexualitet uttrycks, förmedlas och används bland ungdomar i och utanför sexualundervisningen skulle också kunna genomföras. Gäller det endast sexualundervisningen eller förmedlas särhållandets dikotomi i andra ämnen eller på fritiden på liknande sätt? Även en historisk kartläggning över hur sexualundervisningen förändrats över tid skulle kunna vara en påbyggnad av denna studie.