5.1 Rösten och öronvittnen i relation till den allmänna bevisningen
Att en part får åberopa vilken bevisning som helst är ett resultat av den fria bevisprövningen. Domstolen ska pröva allt som framkommit i målet för att kunna avgöra vad som är bevisat. För detta är domstolen inte bunden av några legala regler utan bevisvärderingen är fri. Forensisk fonetik och röstanalyser avser bevisning som vilar på vetenskaplig grund. Bevis- ningen åberopas som sakkunnigbevisning där analysresultaten bygger på olika metoder och sannolikhetsberäkningar.
En rättsfonetiker är inom ramen för domstolsprocessen således sakkunnig inom området för röstens säregenskaper och kvaliteter. Hen är expert på hur ett okänt material bäst kan jämföras med ett känt material för att sedan tolka resultatet och översätta sina räkneresultat till NFC:s utlåtandeskala. Rättsfonetikerns utsaga i analysen utgör bevismedel i målet som åberopas som skriftlig bevisning, oftast av åklagaren. Rätten ska värdera bevisningen som läggs fram genom erfarenhetssatser. Det finns allmänna såsom särskilda erfarenheter. Bägge bygger på ett påstå- ende om ett samband mellan två företeelser där påståendet gäller generellt för dem. Eftersom en erfarenhetssats bygger på generaliseringar kan de vara mer eller mindre vetenskapligt un- derbyggda. De allmänna erfarenhetssatserna bygger på notoriskt vetande och behöver inte be- visas. Rättsfonetikern som sakkunnig använder sig av särskilda erfarenheter för att tillföra sakkunskap.
För att pröva en särskild erfarenhetssats vetenskapliga värde kan en rättsforensiker underkas- tas förhör av parterna eller rätten. I praktiken innebär detta att den sakkunniga inte enbart till- för sakkunskap i målet. Den sakkunnige hörs även om de iakttagelserna hen gjort i röstana- lysen och vilka slutsatser som kan dras utifrån bevisfakta och de särskilda erfarenhetssatserna. När en rättsforensiker använder erfarenhetssatser på bevisfakta och lämnar en slutsats innebär det att hen gör en egen bevisvärdering av materialet. Detta medför en subjektiv bedömning av ett vetenskapligt presenterat material. Det är därför av vikt att rätten fritt prövar den sakkun- nigutredningens bevisvärde för att se om rättsforensikerns slutsats tillåts utifrån materialet i målet. För att avgöra bevisvärdet av ett bevisfaktum i det enskilda fallet är förekomsten av hjälpfakta viktigt.
I en röstanalys och i ett mål med ett öronvittne kan förekomsten av hjälpfakta både stärka och sänka bevisvärdet. I en inspelning finns det flera faktorer att ta hänsyn till och som kan på- verka träffsäkerheten. En sådan faktor kan vara på vilket sätt det okända materialet blivit in- spelat och vad som finns i bakgrunden av inspelningen. Ett störande ljud, omgivningsbuller eller andra människor som talar i mun på varandra är hjälpfakta som kan försvaga bevisvärdet av en analys. Är det mycket buller i bakgrunden är det vanligt att talaren höjer sin röst för att göra sig hörd, vilket också påverkar utslagen i de automatiska och akustiska analysmetoderna. Hjälpfakta som istället kan stärka bevisvärdet är ett okänt material som spelats in i en lugn omgivningsmiljö där talarens röstläge är neutralt. Ett sådant hjälpfaktum ökar chansen för att rösten i det okända materialet och det kända jämförelsematerialet är mer överensstämmande vilket förenklar bedömningen. Även med öronvittnen finns det hjälpfakta att ta hänsyn till.
Bevisvärdet av vittnets observationer kan tillexempel påverkas om det var mycket annat som lät i bakgrunden vid gärningstillfället eller om vittnet har nedsatt hörselförmåga.
Frågan om ett bevisfaktum orsakades av bevistemat ligger till grund för kausalitetsbedöm- ningen enligt bevisvärdemetoden. Själva röstanalysen i sig är svår att kategorisera som kau- salt eller icke- kausalt bevis. Däremot kan den information som rösten ger i ett inspelat samtal bedömas utifrån korrelation och kausalitet. Att personen bakom rösten under inspelningen ge- nomför eller planerar en brottslig gärning får anses vara en omständighet som orsakat resulta- tet. Inspelningen är ett spår av gärningen och alltså ett bevisfaktum som orsakats av ett rätts- faktum. Det är således inte slumpen som ligger till grund för att omständigheterna föreligger tillsammans varför röstanalysen därför kan kategoriseras som ett kausalt bevis. Enligt Ekelöf måste bevisen vara kausala för att ett bevisvärde ska föreligga vilket inte är kravet vid använ- ding av andra typer av bevisvärderingsmetoder. Ett vittne eller målsägande som påstår sig hört gärningspersonens röst under gärningstillfället är också ett bevisfaktum som orsakats av ett rättsfaktum och avser kausal bevisning. Den omständigheten att ett vittne anger att den eventuella gärningspersonen lät arg på sitt tonfall får dock avse icke- kausal bevisning.
5.2 Rösten i ljuset av rättsprinciper
Inom bevisrätten finns det flera rättsprinciper att förhålla sig till. I uppsatsen beskrivs framför- allt tre sådana principer, varav två kommer belysas i detta avsnitt.
5.2.1 Omedelbarhetsprincipen
Omedelbarhetsprincipen innebär att domen bara ska grundas på vad som framkommit vid hu- vudförhandlingen. Det processmaterial som parterna presenteras ska alltså vara grunden för domstolens slutsatser. Principen förbjuder domstolen från att använda sig av sitt personliga vetande och kunskaper som domstolen fått utanför sin yrkesroll. Förbudet omfattar dock inte allmänt kända omständigheter eller allmänna erfarenhetssatser som betraktas ex officio. Vad som avser en allmän erfarenhetssats eller en allmänt känd omständighet kan i samman- hanget vara intressant att diskuteras. En vanligt förekommande uppfattning är att en grov och mörk röst tillhör en vuxen mansperson. En annan uppfattning är att ålder och kroppsstorlek kan fastställas genom att lyssna på en röstinspelning. Att bestämma kroppsstorlek eller ålder utifrån en röstinspelning är näst intill omöjligt då stämbandslängden och talrörsdimensionen inte har ett nära samband till kroppsstorlek samtidigt som rösten förändras marginellt i vuxen ålder. Lyssnar domstolen på en röstinspelning där talaren har en väldigt ljus och späd röst finns risken att det personliga, i detta fall falska, vetandet tror att personen bakom rösten måste vara en yngre person med smal och/eller kort kroppshydda. Det är därför av vikt att så- dana faktorer som kan misstolkas för att vara allmänt veterliga beaktas i hanteringen av röst- inspelningar.
5.2.2 Objektivitetsprincipen
Inom rättsprocessen ställs ett krav på att skälen för domstolens bevisprövning ska kunna för- stås av andra förståndiga personer. Detta krav är ett uttryck för objektivitetsprincipen. Inom vetenskapen talas det om att en teori ska kunna vara intersubjektivt testbar. Detta innebär att
teorin ska vara prövningsbar och leda fram till samma resultat av andra forskare som använt sig av samma metoder och förutsättningar. Denna teori är analog med bevisvärderingssituat- ioner. Att pointera är dock att resultat inom den juridiska bevisvärderingen kan variera mellan individer eftersom den inte förlitar sig helt på vetenskapliga beräkningar. Även om röst- forensiker använder sig av beräkningar och automatiska metoder grundar sig den auditiva me- toden och den slutgiltiga tolkningen av resultaten på rättsforensikerns erfarenheter. Det går därför att ifrågasätta om teorin inom röstanalyser är intersubjektivt testbar. I undersökningar som bedöms av människor är det viktigt att ha i åtanke att en bedömning sällan helt saknar subjektiva inslag. Detta innebära inte att resultaten skulle vara felaktiga eller inte tillförlitliga utan bara att de bör värderas med viss försiktighet när resultaten tolkats av enbart en foneti- ker.
5.3 Bevisvärdering av röstanalyser och öronvittnen i domstol
Om utgångspunkten är att röstanalyser och röstminnet är kausal bevisning kan bevisvärdeme- toden användas. Metoden utgår från att varje bevis måste värderas enskilt vilket görs enligt matematiska sannolikhetsberäkningar. Därefter sker en sammanvägning av de olika bevisvär- dena som erhållits av respektive bevisfakta som sedan svarar på om rättsfaktumet är bevisat. I bevisvärderingen ska aktuella erfarenhetssatser och hjälpfakta vägas in. Erfarenhetssatserna kan även vara ett uttryck för bevistemats ursprungssannolikhet. Ekelöf och bevisvärdemeto- den tillskriver inte ursprungssannolikheten någon betydelse utan anser att temats icke-existens utgör en osäkerhet för målet som bör påverka bevisvärderingen. Som en parantes kan nämnas att bevistemametoden skulle kunna användas för att värdera det icke-kausala beviset om att en eventuell gärningsperson lät väldigt arg på rösten och svor. I sådana fall skulle ursprungssan- nolikheten tas med i beräkningen vilket innebär att framlagda bevismaterial tolkas som det to- tala materialet och en urspungssannolikhet för bevistemat anses existera redan från början. Låt säga att gärningen är misshandel och åklagaren påstår att den misstänkta gärningsperso- nen har väldigt kort stubin, är lättprovocerad och dessutom tidigare är dömd för liknande brott. Sannolikheten för att personen begått brottet redan innan bevisningen presenterats kan därför inom bevistemametoden få betydelse.
I brottmål har domstolen en utredningskrav som innebär att målet ska bli utrett efter vad dess beskaffenhet kräver. Materialets robusthet får därför betydelse inom bevisvärdemetoden. Uti- från bevisningen som finns ska det inte finnas tvivel för att ytterligare undersökningar skulle ändra bevisvärdet. En röstanalys som är professionellt gjord på materialet av god kvalitet där potentiella felkällor kunnat uteslutas bör tilldelas ett bevisvärde. En rättsforensiker är specia- list inom sitt område och tillkallas för att juristerna själva saknar kunskapen. Av den anled- ningen ska domstolen och parterna känna sig trygga i att lita på expertens utlåtande. Det ute- sluter dock inte att en sakkunnig mer ofta bör kallas till förhör för att förklara omständigheter som är svåra att utläsa i en röstanalys. Ett öronvittnes utsaga kan vara en del av både ett ked- jebevis och samverkande bevisning. Finns det två öronvittnen till samma händelse som hört gärningspersonen kan deras utsagor tillsammans få ett högre bevisvärde än enskilt. Detta för- utsätter att de är opåverkade av varandra och inte talar i samma riktning. En person som på- står sig hört en annan persons röst under ett gärningstillfälle eller under planeringen av ett så-
dant kan tillsammans med andra bevisfakta vara en del i en beviskedja. Utifrån exemplet un- der avsnitt 2.3 blir det totala bevisvärdet för beviskedjan lägre än varje enskild bevis för sig om en viss osäkerhet föreligger i något steg. Sammanfattningsvis övervärderas ofta kedjebe- vis medan samverkande bevisning undervärderas.
Även om bevisvärdemetoden är att föredra framför bevistemametoden i brottmål kan det ifrå- gasättas om någon av frekvensteorierna är adekvata att använda i dagens rättsprocesser. Meto- dernas fördel är att de visar hur bevisningen förhåller sig till beviskravet men de matematiska sannolikhetsberäkningarna gör de svårtillämpliga. Det går därför att ifrågasätta tillförlitlig- heten av att uppskatta sannolikheter till fiktiva frekvenser. Hade det funnits statiska och rik- tiga undersökningar som berättade i vilken utsträckning det går att lita på exempelvis ett vittne säger detta ändå ingenting om det enskilda fallet eller om bedömningen av tidigare vitt- nesmål varit riktig. Metoderna bortser således från sanningen i det aktuella fallet och huruvida det tillhör ett av undantagen mot uppställda sannolikhet.
Istället bör hypotesmetoden användas vid bevisvärderingen av kausal såsom icke- kausal be- visning. Metoden utgår från det uppställda beviskravet och avser att, efter att utredningskravet är uppfyllt, pröva åklagarens tes genom att falsifiera alternativa hypoteser. Detta görs genom att konkretisera tvivlet och koppla samman de omständigheter som talar mot den tilltalades ansvar. Hypotesen avser, likt bevisvärdemetoden att bedöma varje enskilt bevis för sig. Ett påstående om att en tilltalads röst finns på en inspelning eller att hens röst blivit identifierad av ett öronvittne ska därför prövas genom alternativa hypoteser.
5.4 Öronvittnes trovärdighet
Forskningen har visat att människan har en god förmåga att känna igen och identifiera rösten på sina nära och kära. Även personer som fått höra en okänd röst flera gånger har visat sig känna igen rösten bättre än personer som bara hört en röst en enstaka gång. Resultaten av igenkänning är dock fortfarande låga. Ett öronvittne som iakttagit en röst vid en brottslig gär- ning avser en situation där den okända rösten hörs någon enstaka gång. Tiden som förfaller mellan den brottsliga gärningen och en konfrontation har visat sig vara en väsentlig faktor för minnet. I Öhmans avhandling iscensattes ett samtal där personen som talade planerade ett brott. Två veckor efter experimentet utfördes en röstkonfrontation. Resultaten visade sig ligga så lågt som under slumpen. Trots det har öronvittnen visats sig ha en övertro på sitt eget minne och förmågan att komma ihåg en röst de utsatts för. Hela 86% av de vuxna personerna trodde att dem skulle känna igen gärningspersonens röst under ett senare tillfälle. Verklig- heten visade att bara 4% av dem lyckades.
Sammanfattningsvis är människans röstminne för okända röster inte alls tillförlitligt. Tillför- litligheten ökar med relationen till personen bakom den okända rösten och till den tid som för- flutit mellan exponeringen av rösten och konfrontationen. Aktörer inom rättsväsendet bör be- handla röstvittnen med stor försiktighet. Den överkonfidens som vittnen har om sin prestation och minnesbild kan är också en problematisk faktor att beakta redan under ett tidigt stadie. I dagsläget eller framtiden bör öronvittneskonfrontationer därför inte införlivas i den svenska rättsprocessen.
5.5 Potentiella felkällor
5.5.1 Val av alternativa hypoteser
Redan under förundersökningen brukar en röstanalys beställas av polis eller åklagare. När det finns en misstänkt person utformas en huvudhypotes som stödjer åklagarens bevistema. Under detta stadie är försvaret sällan en del av processen vilket gör att NFC,220 alternativt polis och åklagare bestämmer den alternativa hypotesen. Desto bredare denna är, desto större chans för att huvudhypotesen stärks. För att ge ett exempel kan vi utgå från att det jämförelsematerialet som NFC fått är ett inspelat förhör med den misstänkte personen Johan, 32 år. Huvudhypote- sen är att ”det är Johans röst som hörs på det okända materialet”. Alternativhypotesen är be- stämd av NFC och satt till att det är ”en annan svensk man i åldern 25-35” i det okända mate- ralet. Låt säga att Johan ursprungligen kommer från Skåne men bott i Göteborg de senaste 10 åren. Han har dessutom haft en kortare karriär som rockstjärna men fick sluta på grund av en stämbandsskada som orsakade permanent heshet.
Om personen i det okända materialet har en viss tendens till hes röst stärker detta givetvis hu- vudhypotesen utifrån valda alternativhypotes. En skåning med viss anpassning till den göte- borgska dialekten som dessutom karakteriseras av en hes röst är underrepresenterade i den valda alternativhypotesen ”en annan svensk man i åldern 25-35 år”. En mer korrekt alternativ- hypotes hade varit ”män med skånsk dialekt, bosatta i Göteborg med vissa patologiska röst- drag”. För att öka tillförlitligheten av röstanalyser borde den alternativa hypotesen bestämmas av försvaret. Alternativt borde den tilltalade ges möjlighet att under processens gång begära att den alternativa hypotesen ändras om den framstår som allt för bred. Oavsett bör referens- materialet och den alternativa hypotesen framstå som mer tydlig i analyserna. Detta för att försvaret såsom domstolen ska få möjlighet att beakta tveksamma felkällor och ges utrymme att ifrågasätta materialet.
5.5.2 Faktorer vid talaridentifieringen
Det finns flera faktorer som kan ge utslag på rösten, sådana är tillexempel sinnesstämning och talstyrka. Vid en talaridentifiering används flera olika vetenskapliga parametrar för att mäta sådana faktorer som kan vara svåra att höra med enbart örat. Ett exempel på en sådan parame- ter är grundtonsfrekvensen där en man som förställer sin röst för att låta som en kvinna väl- digt snabbt upptäcks. Det faktum att en person, inte utger sig för att vara av det andra könet, men förställer sin röst genom att höja eller sänka sin grundtonsfrekvens är svårare att identifi- era. I sådana situationer blir parametern istället en potentiell felkälla där personens riktiga grundtonsfrekvens suddas ut. Andra faktorer som kan påverka tillförlitligheten i en talariden- tifiering är faktorer som kan identifieras med den egna hörseln. Att en eventuell gärningsper- son skriker i det okända materialet, viskar eller talar med simulerande brytning är röstförställ- ningar som märkbart försvårar en identifiering. Kvaliteten på inspelningen är också av avgö- rande karaktär för en lyckad identifiering. Automatiska analyser försämras snabbt med en då- lig ljudkvalitet men även de akustiska och auditiva analyserna kräver en viss kvalitet.
De auditiva och akustiska metoderna är rättfonetikerns huvudsakliga metoder. Dessa är erfa- renhetsbaserade vilket öppnar upp för en viss subjektiv bedömning. I Sverige utförs ana- lyserna framförallt av NFC:s underleverantör Voxalys. Här arbetar några kunniga rättsforensi- ker tillsammans. Bristen på rättsfonetiker inom rättsväsendet leder inte till att Voxalys resultat är otillförlitliga. Däremot kan det ur ett de lege ferenda perspektiv vara en fördel för rättsvä- sendet och den tilltalade om fler experter fanns inom området och som kunde åberopas och uttala sig om varandras material och utvärdering.
5.6 Sammanfattande slutsatser
En röstanalys är väldigt komplex till sin natur med olika parametrar, vetenskapliga beräk- ningar och matematiska grafer som läggs till grund för ett resultat. Domstolens problem med att förstå många kriminaltekniska bevis kräver att en sakkunniga kallas för att tolka bevisen. Brist av förstående för analysen riskerar att domstolen osjälvständigt godtar rättsfonetikerns slutsatser om sannolikhet. Inte sällan är sannolikhetstalen även så pass höga att de talar för ett samband mellan personen i det omtvistade materialen och i jämförelsematerialet. Låt säga att en röstanalys presenteras med ett resultat enligt NFC:s utlåtandeskala som avser grad +3. I brist på förståelsen för hur en röstanalys går till och vilka faktorer som kan påverka tillförlit- ligheten är det lätt att antaga att träffsäkerheten bakom +3an, likt DNA bevisningen talar starkt i riktningen om åklagarens bevistema. Icke- förståelsen av röstanalysen kan även resul- tera i att domstolen sätter bevisvärdet lägre än vad det egentligen är. En röstanalys där de jäm- förda talmaterialen är av god kvalitet och den alternativa hypotesen relevant, får en analys an- ses vara tillförlitlig som bevisfakta i brottmål.
I det sammanfattande exemplet i inledningen dömdes K.K i tingsrätten till 8 års fängelse för försök till mord, men sedan friades helt i hovrätten. I sitt domskäl refererade rätten till den röstjämförelse som gjorts utifrån samma omtvistade material men där de medtilltalades röster istället stod som huvudhypotes. Utfallen i analyserna talade starkt ( grad -3) för alternativhy- potesen, alltså att de jämförda talmaterialen inte härrör från samma talare. Tingsrätten menade att detta styrkte sannolikheten för att det var K.K:s röst i de jämförda talmaterialen. Hovrätten ansåg att resultaten inte kunde utesluta att en annan talare som inte jämförts i röstanalysen kunde varit talaren i det omtvistade materialet. Rättsfallet visar på en viss problematik för hur högt bevisvärde en röstanalys ska tillskrivas och hur den ska värderas. Ur ett de lege ferenda perspektiv bör presentationen av röstanalyser i brottmål utvecklas och förenklas. Ökar förstå- elsen för utvärderingen bakom utlåtandeskalan kan domstolen på ett mer rättssäkert -och kor- rekt sätt bevisvärdera röstanalyser.
Frågan kring om det skulle vara möjligt att skapa en databas för rösten som skulle kunna ge lika precisa metoder för talaridentifiering som för DNA får besvaras nekande. Och även om en sådan databas rent teoretiskt skulle kunna skapas hade den snabbt blivit irrelevant på grund av röstens föränderliga karaktär. Sammanfattningsvis innebär röstens föränderliga form att fler faktorer kan påverka resultaten än vid andra typer av forensiska bevis. Det finns även en brist på statistik och typen av variation i en given population. Även det fall att en röstprofil anses säker finns det inget som utesluter att en annan person har en förväxlande lik röstprofil.
Röstanalyser som bevis i brottmål ska av ovan sagda skäl därför värderas med viss försiktig- het.