Min utgångspunkt för undersökningen är: Syftet med studien är att visa hur elever i år 8 och 9 vill att textinnehållet, i de skrivna underlagen som ligger till grund för utvecklingssamtalen, skall se ut.
133 eleverna från år åtta och nio från två grundskolor har genom svaren på enkätfrågorna gett en bild av den talgenre som de skulle vilja se i omdömena. Utifrån de stödformer, som jag redogjort för i teoridelen, har jag delvis ringat in på vilka sätt som lärarna kan skriva omdöme för att hjälpa eleverna till att utvecklas. Det är elevernas perspektiv som representeras och det är deras syn på huvudfrågan som är intressant för mig. Exemplen som redovisas i resultatdelen är prov på hur lärare kan formulera sig för att eleverna skall kunna utvecklas kunskapsmässigt och socialt.
Svaren har varit givande och mängden svar som visar på att eleverna tycker att det är oviktigt med utvecklingssamtal eller som har svarat med nonsens är i det närmaste obefintlig! Eleverna visar på flera delar av hur de vill att talgenren i de skrivna omdömena skall formas. De ger också uttryck för en stor förståelse för omdömen och utvecklingssamtalens roll i skolan vilket gör att de är väl rustade för att resonera kring hur de här texterna kan bli bättre. Då eleverna är en del av den dialogism som formas och lever mellan dem, föräldrar och lärare är de också aktörer och med som ett slags ”dolda skribenter” till det som skrivs. De är alltså inte bara passiva mottagare utan också medskribenter till texterna genom att de förväntas reagera och agera på det som skrivs. Elevernas svar, och viljan att svara, visar att även de vill vara en del av processen i att skapa denna talgenre. Lärarna som skriver har dock många beaktande att ta – kursplaner, eventuell känsliga personligheter, relationen mellan de inblandade med mycket mera. I min undersökning har eleverna åsikter som delvis framhåller att de känner ett avstånd mellan vad som skrivs och vad de faktiskt skulle vilja läsa i omdömena till dem. Resultatet i min förra uppsats har förbindelser med resultaten i denna undersökning på så sätt att positiva uttryck är mycket väl representerade i de omdömen jag analyserade och det positiva är också det som går som en röd tråd genom materialet i den här undersökningen.
Det emotionella stödet har visat sig i elevernas svar genom att de uttrycker att de vill känna att lärarna tror på deras kapacitet och att de har möjligheter att förbättra sig. En tydlig stor majoritet framhåller det positiva emotionella stödet som grunden och den viktigaste faktorn för att eleverna ska nå framåt i sin utveckling. Förtroendet som byggs upp mellan lärare och elev kommer enligt eleverna i känslan de har för i vilken mån lärarna visar dem tilltro till deras möjligheter oavsett vem det är. Det värderande stödet som efterfrågas ska enligt eleverna innefatta återkoppling till prestationer bakåt i tiden men framför allt vara framåtblickande mot det framtida lärandet. Beröm och respons på prestationer är viktiga genom att framhålla goda exempel på hur kunskap har bildats och hur sociala och emotionella mål har närmats eller uppnåtts. Dialogismen blir här en viktig del som gör att kontinuiteten i utvecklingen hålls levande En del elever kan se att värderandet borde ske med tydligare referenser till uppställda mål och kriterier och då anger de kunskapsmässiga mål. Få elever tar upp samma krav vad det gäller målen för den sociala utvecklingen.
Konkretisering och tydlighet i hur eleverna ligger till i sina strävanden bör göras i precisa och positiva ordalag och det gäller också de områden eleven behöver förbättra. Det negativa bör, som en del av eleverna uttrycker det, tas upp på ett positivt vis, och inte med ord som ”att de inte kan” eller ”inte klarar av”. Vad det gäller betyg eller hur kunskapsmässiga eller sociala mål uppnås råder det skilda åsikter om. Många kan tänka sig att omdömena ger ”svart på vitt” och vill höra fler värderande betygsformuleringar tillsammans med ett informativt stöd om hur de ska gå till väga för att utvecklas och nå bättre resultat och/eller höja betygen. Exakthet och preciseringar av vilka moment, egenskaper i lärandeprocessen, avsnitt i stoffet, detaljer, inlärningsstrategier med mera önskas med stor tydlighet i svaren på enkätfrågorna. Även om eleverna vill att lärarna ska vara explicita i sina formuleringar så vill de kunna tillgodogöra sig informationen med en positiv grund som jag skrev ovan. Materiellt stöd är något som inte nämns så ofta i de svar jag har. Några elever nämner extramaterial och vem som skulle kunna hjälpa dem, men det kanske eleverna ser att de får stöd med i den vardagliga situationen i skolan. Kan det finnas ett mått av att de vill vara ”normala” och därför inte vill diskutera ”extra stöd”?
Eleverna vill få de skriftliga omdömena med en tydlig adressat. De efterlyser att omdömet är riktat till mottagaren, inte till en mottagare som kunde vara vem som helst. Jag ser det som ett led i en förståelig efterfrågan på hur just de ska göra, och inte bara att de ska göra. Eleverna ser inte sig som ett kollektiv där alla kan göra likadant för att nå en förbättring och de vill inte
se massproducerade omdömen som kopieras till många elever. Inte heller vill de läsa omdömen som är likadana som de själva fick gången innan. Talgenren i omdömena bör alltså även formas med utgångspunkt i vem som ska läsa det och inte bara utifrån en enhetlig mall som är alltför avgränsad. Eleverna nöjer sig inte med omdömen som är vaga, allmänt hållna, likadana från gång till gång, kortfattade (”bra, fortsätt så”), som bara beskriver vad läraren har gått igenom, är identiska med klasskompisarnas eller med det omdömet de fick gången innan. Att använda en enkät med öppna svarsalternativ har gett mig ett digert och omväxlande material och på det visat har jag kunnat se en stor variation i svaren. Det omfånget kan sägas vara svårare att hantera i en situation då man skulle vilja kvantifiera resultaten då det inte låter sig göras så lätt som om man har givna svarsalternativ med möjlighet att kryssa för svar. Materialet samlades in på sammanlagt fem timmar, en effektiv metod med att kunna täcka in 133 elevers åsikter och få ett material som går att överblicka och känna en ”tyngd” i. Efterarbetet har varit tidskrävande men spännande och jag använder gärna metoden igen. Eleverna har genom enkäten svarat på hur karaktären i de skrivna omdömena bör vara.
Sammanfattande visar mitt material på att talgenren i omdömena bör vara; tydliga i fråga om vad och vilka delar som kan förbättras (informativt och värderande stöd), positivt stödjande (emotionellt stöd), informationsrika (informativt stöd), användbara, framåtblickande (emotionellt stöd), personligt riktade, språkligt anpassade till ungdomarna, koncentrerade på nutid och framtid, handla om lektionstid och vad som presteras då (värderande stöd).
Hur kommer denna talgenre att förändras? Vad som kan vara intressant för lärare, elever och föräldrar angående detta ämne är hur man gör för att undanröja de brister som eleverna delvis pekar på i mitt material. Mer utbildning i att skriva omdömen? I lärarutbildningen? För verksamma lärare? Enligt mig kommer det att höjas krav på utbildning i detta ju mer skriftliga omdömen som ska produceras i den svenska skolan. Hur den utbildningen ska se ut och vilket innehåll den ska ha bör ses över ur många aspekter och i det sammanhanget behövs en hel del undersökningar och tänkande. Frågor som bör ställas är till exempel; Behövs det nationella kvalitetskriterier för skrivna omdömen? Finns det anledning att göra omdömena lika, innehållsmässigt, oberoende av ämne? Kan skrivna omdömen ersätta utvecklingssamtalet? Kommer bestämmelserna om att lärare får använda sig av betygsformuleringar i omdömena leda till uttunnade omdöme? De nya direktiven börjar gälla den 1 juli 2008.
Någon av de här frågorna kan jag tänka mig att fortsätta med. Om det inte blir i något officiellt forskningssammanhang så blir det i alla fall ett diskuterande i min egen verksamhet. Diskussionen fortsätter med kollegor, föräldrar men först och främst med elever. Om alla lärare tar den diskussionen med eleverna så kan framtidens skriftliga omdömen och utvecklingssamtalen troligen bättre svara upp till min uppsatstitel ”Ett bra utvecklingssamtal är bättre än det förra.”
Referenser
Litteratur
Andreasson, Ingela (2008) Elevplanen som text – om identitet, genus, makt och styrning i skolans elevdokumentation. Göteborg, Acta Universitatis Gothoburgensis
Bakhtin, Michail (1981) The Dialogical imagination Austin, University of Texas Press Bakhtin, Michail (1986) Speech genres and other late essays. Austin, University of Texas Press
Dysthe, Olga (red.) (2003) Dialog, samspel och lärandes. Lund, Studentlitteratur Ehn, Billy/Löfgren, Orvar (2001) Kulturanalyser. Lund, Gleerups
Ellmin, Roger (2006) Rätt dos för lärande. Dokumentation och samtal. Malmö, Gleerups Halvorsen, Knut (1992) Samhällsvetenskaplig metod Lund, Studentlitteratur
Johansson, Bo/ Svedner, Per-Olov (2006) Examensarbetet i lärarutbildningen – undersökningsmetoder och språklig utformning Uppsala, Kunskapsföretaget Linell, Per (1998) Approaching dialog: talk interaction and contexts in dialogical perspectives. Amsterdam/Philadelphia, John Benjamin’s publishing company
Patel, Runa/Davidson, Bo (2003) Forskningsmetodikens grunder – Att planera, genomföra och rapportera en undersökning Lund, Studentlitteratur
Skolverket (2001) Utvecklingssamtal och skriftlig information. Stockholm, Liber
Skolverket (2002) Information och kommunikation – nyckelfrågor i skola och barnomsorg Stockholm, Fritzes
Stukát, Staffan (2005) Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap Lund, Studentlitteratur
Tankesmedjans rapport 1, 2007; IUP. Malmö
Utbildningsdepartementet (1994) Läroplaner för det obligatoriska skolväsendet och de frivilliga skolformerna Lpo 94 Lpf 94. Stockholm, Fritzes.
Wiking, Barbro (1998) Bråkiga barn - Praktisk psykologi för pedagoger i förskola och skola Stockholm, Liber
Wold, Astri Heen (red.) (1992) The Dialogical alternative – Towards a theory of language and mind. Oslo, Universitetsforlaget AS