Medierna och journalistiken har höga krav på sig. De ska ge en bild av verkligheten, förse medborgare med information så de kan få kunskap att fatta beslut i viktiga frågor, granska makthavarna i samhället samt vara ett verktyg för demokratin. Samtidigt ska de se till att medborgarna har förtroende för journalistiken vilket inte är helt enkelt då forskning påvisat att medierna kan ha viss makt och påverkan över medborgarna. När mediernas uppgifter spaltas upp på följande vis uppkommer en inte helt oproblematiskt bild, och ett dilemma för demokratin. Det är näst intill omöjligt att föreställa sig demokrati utan media eftersom demokratin till stor del består av beslutsfattande och medierna har en stor funktion i det. Enligt Strömbäck har den svenska demokratin blivit allt mer medialiserad eftersom medierna måste utgöra ett forum där information förses och kan diskuteras, ett forum när medborgare och beslutsfattare kan mötas. Strömbäck diskuterar vidare att medierna intagit en ny position i samhället genom att bli mer lika politiska institutioner. Istället för att fungera som fristående aktörer som ska granska makthavande i demokratins syfte för att maktförhållanden ska undvikas har medierna även fått rollen som recensenter av vilket innehåll som syns på dagordningen. Om medierna ska klassificeras som institutioner innebär det att de inte uppfyller de krav för hur en institution i demokratins tjänst ska fungera. Dahl menar att institutionerna ska innefattas av valda representanter och medborgarna ska ha rätt till yttrandefrihet. Medborgarna har också såväl rätt att hämta information från olika källor, det får inte vara så att regimen eller ett annat enskilt intresse äger effektiv kontroll över informationskällorna. Risken ligger som Dahl säger i att ett enskilt intresse inte ska ha kontroll över informationen. Media är troligtvis för stort och omfattande område för att benämnas som ett
enskilt intresse, dock äger de mer eller mindre ensamrätten för informationsspridningen och därför är det extra viktigt att medierna är ett fristående forum för att kunna serva medborgarna med information, och på så sätt främja demokratin.
Medierna har möjlighet att bestämma vilka ämnen som får mer utrymme än andra. Om medierna inte uppfyller sin roll som informationsspridare och visar på mångfald minskar medborgarnas chans att tycka och tänka om vissa ämnen. Vidare kan fokuseringen och utelämnandet av vissa ämnen bidra till att vi påverkas i vårt tänkande om dessa ämnen, att ett ämne som får större utrymme är mer viktigt än ett ämne som får mindre. Här spelar diskussionen om mediers makt in och om dess påverkan hur vi sedan använder vår information från medier. Studien har visat att medierna har en viss påverkan kring vårt sätt att ta in information om politiken och sedan använda den när vi lägger våra röster vid viktiga beslut. Medierna har en viss påverkan eftersom de är vår största informationskälla, men de har inte makten över tanken och vad vi ska tycka. En ökad medvetenhet hos människor att medierna kan påverka oss kan möjligen leda till att människor blir mer vaksamma och kritiska. Eftersom en förutsättning för att journalistiken ska kunna verka måste människor ha ett förtroende för journalistiken som verktyg för demokratin. Medierna är beroende av medborgarnas uppmärksamhet och medborgarna kan därför i sin tur ges möjlighet till makt genom att påverka mediernas dagordning.
7.2 Slutsats
Målet med uppsatsen var att genomföra en uppföljande undersökning av studien gjord av Demokratirådet för att få en klarare bild om medier kan påverka hur medborgarna lägger sina röster i val. Den kvantitativa undersökningen av DN resulterade i samstämmande resultat för partierna i DN och riksdagsvalet år 2006. Undersökningen av DN kan dock inte ses som en fullständig garanti för mediers makt över vårt val att rösta eftersom det här endast är en aspekt och en faktor av många som spelar in. För att med största säkerhet kunna uttala sig om mediers makt skulle det krävas en undersökning kring betydligt fler riksdagsval samt att valkampanjen följdes under en längre tidsperiod. Uppsatsens syfte var dock inte heller att bevisa mediers fullständiga makt utan att se om medierna har en viss påverkan.
Resultatet av DN indikerar styrka i Demokratirådets undersökning kring 2002 om mediers makt att påverka hur vi röstar i val. Genom att medier ger vissa frågor mer utrymme påverkar de vårt sätt att tänka om vissa frågor, och kan på samma sätt bidra till att vissa frågor glöms bort genom att få mindre eller inget utrymme alls. Detta ska dock inte ses som om medierna har all makt, medierna är inte det enda som påverkar vad vi ska tycka och tänka, det finns andra faktorer i vår omgivning som spelar in. Personliga erfarenheter, samtal med vänner och familj ger oss information om frågor. Medborgarna är inte försvarslösa, inte ens för en nyhet som fått betydlig fokus i media. Mediers makt är ingen makt med tvång utan en makt om påverkan. Slutsatsen blir att medierna inte har makt att bestämma vad vi ska tänka och tycka. Däremot bidrar medierna till att påverka vilka frågor vi tänker om, eftersom vi människor vänder oss till medierna för att få information och hjälp i orienteringen av samhällsfrågor, och medierna väljer vilken information de förser oss med. En medvetenhet om mediers möjlighet till påverkan kan förhoppningsvis leda till en större granskning från medborgarna som kan leda till att medierna måste se över sitt innehåll.
relevant information för att de självständigt ska kunna bilda sig kunskap och fatta beslut i viktiga frågor såsom val till riksdagen. Som sista ord i uppsatsen väljer jag att citera Jesper Strömbäck ”Om journalistiken bidrar till att forma den politik och den demokrati vi har idag, kan journalistiken även vara med och forma den politik och demokrati vi vill ha”.64
7.3 Utblick
Det finns många fler aspekter och infallsvinklar som vore ytterst intressanta att undersöka. Till en början skulle en studie kunna göras om alla småpartier som finns i Sverige och varför inte de kommer till tals. Enligt dagordningsfunktionen röstar vi inte på dessa partier eftersom de inte får någon uppmärksamhet i media, och detta förefaller inte speciellt underligt eftersom media är vår närmaste kontakt med politiken. Det vore intressant att genomföra en djupare undersökning för att se vad detta kan ha för konsekvenser för demokratin, att alla partier inte får samma chans och att det mer eller mindre är upp till medierna att avgöra vilka partier som syns och hörs. Sedan vore en kvalitativ undersökning av intresse, att titta på innehållet i artiklarna för att se på vilket sätt partier och politiken framställs. Min spontana föreställning är att det mesta som skrivs om politiken är i negativ ton. Möjligen beror det på att tidningarna vill fungera som en kritisk granskare åt medborgarna eller att de inte vill visa sig partipolitiska med risk att förlora läsare. Det finns med andra ord många aspekter inom media och demokrati som är av värde att uppmärksammas.
7.4 En liten historia om makt
Det var en präst, en kung, en förmögen herre och en slav. Prästen, kungen och den förmögna herren blev ovänner och gjorde upp planer för att döda varandra. Prästen sa till slaven; ” Döda de andra två, jag är din präst och jag ber dig att göra det i Guds namn”. Kungen sa, ”Nej döda de andra två så tjänar du din kung och ditt land”. Den förmögna herren sa, ”Nej, döda de andra två så ger jag dig rikedomar du aldrig kunnat drömma om”. Vem tror du hade den största makten att bestämma vem slaven skulle döda? Slaven hade den största makten. Makt är inget befintligt, utan makt är något man ger någon och den uppehålls av att man tror att någon har makt. Prästen, kungen och den förmögna herren gav slaven makt att bestämma vem som skulle dödas och vem som skulle överleva.
Denna historia kan finnas i åtanke då mediernas makt över människan kommer på tal.65
Källförteckning
Tryckt litteratur:
Dahl, A, Robert (1998), On Democracy, Yale University Press.
64 Strömbäck, Jesper (2001), Gäster hos verkligheten, Brutus Östlings bokförlag symposion AB, Stockholm, s. 393.
Dahl, A, Robert (1999), Demokratin och dess antagonister, Ordfront i samarbete med Demokratiakademin, Stockholm.
Ekström, Mats & Larsson, Lars-Åke (2000) Metoder i kommunikationsvetenskap, Studentlitteratur, Lund.
Esaiasson, Peter, Håkansson Nicklas (2002) Besked ikväll!Valprogrammen i svensk radio och TV,
Stiftelsen Etermedierna, Stockholm.
Esaiasson, Peter m.fl. (2003), Metodpraktikan - Konsten att studera samhälle, individ och marknad
(andra upplagan), Norstedts juridik AB,
Gripsrud, Jostein (2002), Mediekultur, mediesamhället, Bokförlaget Daidalos AB, Göteborg. Nord, Lars (1997) Spelet om opinionen, möten mellan makthavare, medier och medborgare. Studentlitteratur, Lund.
Nord, Lars (2001), Vår tids ledare, Carlsson bokförlag, Stockholm.
Kroon, Åsa (2001), Debattens dynamik, Tema kommunikation, Linköpings universitet. McCombs, Maxwell, (2004), Makten över dagordningen, SNS förlag, Stockholm.
Petersson, Olof (1993), Makt. En sammanfattning av maktutredningen, Publica, Stockholm. Petersson, Olof, Carlberg, Ingrid (1990), Makten över tanken, Carlsson bokförlag, Stockholm. Petersson, Olof m, fl. (2006), Mediernas valmakt, Kristianstads boktryckeri AB, Kristianstad. Strömbäck, Jesper (2000), Makt och medier, Studentlitteratur Lund.
Strömbäck, Jesper (2001), Gäster hos verkligheten, Brutus Östlings bokförlag symposion AB, Stockholm.
Wibeck, Victoria (2000), Fokusgrupper, om fokuserande gruppintervjuer som undersökningssätt, Studentlitteratur, Lund.
Elektroniska källor
Kihlström, Dan, Mediepolitik, Sveriges riksdags hemsida,
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GR02Kr386&rm=2003/04&bet =Kr386
Larsson, Thomas, DN Info. Dagens Nyheters hemsida, http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=602