Miljöledningsarbetet har gått framåt på nästan alla områden under 2007 jämfört med tidigare år. Nästan alla myndigheter har infört miljöutredning, miljöpolicy och miljömål. På andra områden av miljöledningssystemet finns det fortfarande stora skillnader mellan myndigheterna. Nedan presenteras en diskussion om de områden där utvecklingen har varit mest påtaglig. Även de mindre positiva observationerna och områden med förbättringspotential diskuteras.
6.1 Återkoppling från departementen fortsatt
sällsynt
Som ett led i den ständiga förbättringen av myndigheternas miljöledningssystem är departementens återkoppling en viktig del. En återkoppling kan bidra med att upp- märksamma förbättringsområden och att öka engagemanget för miljöarbetet.
Andelen myndigheter som fått återkoppling har tidigare år varit låg och till och med sjunkit mellan 2005 och 2006. För att bryta den negativa trenden har Natur- vårdsverket utvecklat en rankinglista, som visar en översikt över hur långt myndig- heterna kommit med sitt miljöarbete. PM har även skickats ut till respektive depar- tement som beskriver hur långt myndigheterna har kommit med miljöarbetet. An- delen myndigheter som fått återkoppling under året har ökat med fyra procentenhe- ter sedan föregående år. Denna ökning är förvisso positiv men återkopplingen från departementen är fortfarande alldeles för svag. Naturvårdsverkets rankinglista betraktas av många som ett slags respons på eller incitament för miljöarbetet, men den kan endast vara ett komplement till departementets återkoppling.
6.2 Många myndigheter har klättrat i ranking-
listan
I år visar rankinglistan om myndigheternas miljöledningsarbete har förbättrats eller försämrats sedan föregående år. Rankinglistan har även förändrats så att den tyd- liggör resultatet inom varje myndighetsgrupp (1, 2, 3).
Resultatet av rankingen är en ytterligare bekräftelse på att miljöledningsarbetet bland myndigheterna förbättrats sedan föregående år. En stor andel, 41 procent, har fått högre poäng samtidigt som 14 procent har fått lägre poäng än föregående år. Positivt är att många myndigheter även har förbättrat sin poäng väsentligt, med 4 eller fler poäng.
Nedan redovisas de myndigheter som fått maximal poäng i rankingen och de myndigheter som förbättrat sin poäng med fyra eller fler poäng sedan föregående år. Myndigheter som markerats i kursiv stil svarade inte på flera frågor i föregåen- de års redovisning och för dessa myndigheter kan förbättringen inte bekräftas med samma säkerhet som för dem som svarat även tidigare år.
Ranking av myndigheters miljöledningssystem 2007.
Myndigheter med högst rankingpo- äng
Myndigheter som förbättrats med 4 p eller mer sedan föregående år
Banverket Arkitektmuseet (+5) Göteborgs universitet Högskolan i Gävle Lantmäteriverket Luftfartsverket Naturvårdsverket Räddningsverket SMHI Statens fastighetsverk Statens strålskyddsinstitut Formas (+5) Försvarets radioanstalt (+6) Handisam (+6)
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (+4)
Järnvägsstyrelsen (+5)
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (+6)
Patent- och registreringsverket (+4)
Styrelsen för psykologiskt försvar (+4)
Sveriges geologiska undersökning Vägverket
Kommentar: Rankingen är baserad på Naturvårdsverkets kriterier (se avsnitt ”kriterier för ran- kinglistan”).
Det bör påpekas att rankinglistan endast ger en schematisk bild av hur långt myn- digheterna har kommit med sitt miljöledningsarbete. Rankingen visar exempelvis inte om en myndighet följer upp eller om den har minskat sin negativa miljöpåver- kan. Förhoppningsvis kan detta bli tydligare framöver om riktlinjerna för redovis- ningen även inkluderar NV:s förslag till uppföljning av de statliga miljöledningssy- stemens effekter34.
Ett annat problem i sammanhanget är att många myndigheter har utelämnat svar på vissa frågor. Det kan innebära att de inte fått tillräckligt med poäng och försvårar även en jämförelse med föregående år, där problemet också förekom. Det finns även exempel på myndigheter som har fått en låg totalpoäng, men som ändå tycks ha ett fungerande miljöledningssystem genom att de exempelvis arbetar med alternativa metoder.
6.3 Allt fler följer upp och sätter mål för att
minska sin miljöpåverkan
För att kunna mäta myndighetens miljöpåverkan och eventuell måluppfyllelse är det viktigt att utveckla och använda nyckeltal/uppföljningsmått. Att följa upp mil- jöarbetet är ett konkret verktyg för att kunna bekräfta ständig förbättring och hjäl- per till att synliggöra miljöledningssystemets effekter. Årets redovisning visar att allt fler myndigheter gör just detta. Ökningen är 13 procentenheter sedan föregåen- de år. Andelen myndigheter med nyckeltal är därmed 69 procent. Största ökningen
34 Naturvårdsverket, Förslag till uppföljning av de statliga miljöledningssystemens effekter, Rapport
finns i grupperna 2 och 3 där uppföljning med hjälp av nyckeltal generellt är lägre än i grupp 1.
Nyckeltalsanvändningen är fortfarande störst och har även ökat mest för pap- persförbrukning, resor/tjänsteresor och energiförbrukning. Även användningen av detaljerade mål har ökat sedan förra året (12 procent) och ligger nu på 75 procent.
6.4 Fler genomförda revisioner under året
Miljörevision är ett viktigt inslag i miljöledningsarbetet, eftersom uppföljning och utvärdering av miljöarbetet dels möjliggör ständiga förbättringar, dels visar att ledningen har ett engagemang för miljöarbetet.
En positiv nyhet är att andelen myndigheter som genomfört revisioner under året har ökat med 11 procentenheter sedan föregående år och nu ligger på 42 pro- cent. En majoritet av myndigheterna i grupp 1 har genomfört revision under året. Den andelen är avsevärt lägre för de andra grupperna. Det är även tydligt att det finns ett brett spektrum när det gäller uppfattningen om innehållet i och syftet med en revision. En myndighet uppger exempelvis att den inte genomfört någon revi- sion på grund av att den inte är certifierad. Samtidigt finns det flera myndigheter som anser att en enklare översyn av miljöpolicy och miljömål är att räkna som en miljörevision. Det finns därutöver många goda exempel på myndigheter där revi- sionen har genomförts enligt fastställda rutiner och där vissa använder kravelement från standarder, trots att de inte är certifierade.
6.5 Både positiv och negativ utveckling för
miljökrav vid upphandling
Enligt en nyutgiven undersökning av Naturvårdsverket35, är de statliga myndighe- terna, jämfört med landsting och kommuner, sämre på att ställa miljökrav vid upp- handlingsarbetet. Trots att miljökrav ställs, garanterar det inte att tillräckliga miljö- hänsyn tas vid upphandlingen. Det finns således ett behov av ökad kunskap om hur effektiva miljökrav ska formuleras.
Positivt är att fler myndigheter, 15 procent jämfört med 10 procent föregående år, uppger att de utbildar personalen i miljöanpassad upphandling. Det är en låg siffra som bör förbättras om miljökrav vid upphandling ska öka. Utöver utbildning av personal finns det några myndigheter som använder miljökunnig personal för att ta fram underlag för miljökrav och som hjälper till med att bedöma varor och tjäns- ter. Det är oklart om detta har förändrats något sedan föregående år men siffran är ändå låg och bör bli högre om miljökrav vid upphandling ska öka. En större andel myndigheter uppger i år jämfört med föregående år att de även använder praktiska verktyg, som checklistor och rutiner, vid upphandlingen.
Mindre positivt är att en mindre andel myndigheter än förra året uppger att de har en miljöpolicy eller riktlinjer som anger att de ska ställa miljökrav vid upp- handling. Andelen har minskat med elva procentenheter. En policy, till exempel inköpspolicy eller miljöpolicy, är viktig då den är en grund för en miljöanpassad
35
upphandling. Genom den visar ledningen sitt stöd för en miljöanpassad upphand- ling. Många myndigheter, som använder praktiska verktyg som hjälpmedel vid upphandlingen, anger att de ställer krav på till exempel redovisning av leverantö- rens miljöarbete. Det är emellertid oklart om dessa krav utgör så kallade väldefinie- rade miljökrav. I sådana ska det finnas krav på att miljöarbetet håller en viss kvali- tet och inte bara en beskrivning av miljöarbetet. Det finns även förbättringsutrym- me för en uppföljning av upphandlingen som endast ett fåtal av myndigheterna uppger att de har.
6.6 Förväntningar inför nästa års redovisning
Det är förvånande att myndigheter med redovisningsansvar uteblir med sina redo- visningar eller lämnar in dem för sent. Därtill finns det myndigheter som lämnat bristfälliga svar eller inte svarat på alla obligatoriska frågor. Det gäller exempelvis den nya frågan för i år om vilka åtgärder man vidtagit under året och som gett upp- hov till positiva miljöeffekter. Dessa omständigheter försvårar en bra jämförelse av resultatet både mellan myndigheterna samt bakåt i tiden. Om dessa brister är ett resultat av otillräckligt engagemang för miljöarbetet är oklart. Det är dock tydligt att det finns en stor skillnad på kvaliteten i själva redovisningen av miljöarbetet. Det är troligt att myndigheter som redovisar ordentligt även har en god ambitions- nivå när det gäller miljöledningsarbetet. En förhoppning till nästa års redovisning är att dessa brister ska förekomma i mindre utsträckning.
7 Referenser
Miljödepartementet (2000). Lathund för miljöledning i staten. Graphium. Västra Aros.
Miljövårdsberedningen (1996). Miljöarbete i statliga myndigheter. En vägledning
om integrering av miljöhänsyn. Rapport 1996:2. ISBN 91-38-20331-6.
Naturvårdsverket (2006). Myndigheter för hållbar utveckling – Miljöledningssy-
stem i myndigheter 2005. Stockholm: Naturvårdsverket. Rapport 5579. ISBN 91-
620-5579-8.
Naturvårdsverket (2007). Myndigheter för hållbar utveckling – Miljöledningssy-
stem i myndigheter 2006. Stockholm: Naturvårdsverket. Rapport 5714. ISBN 91-
620-5714-6.
Naturvårdsverket (2008). Förslag till uppföljning av de statliga miljöledningssy-
stemens effekter. Stockholm: Naturvårdsverket. Rapport 5816. ISBN 978-91-620-
5816-6.
Naturvårdsverket (2008). Tar den offentliga sektorn miljöhänsyn vid upphandling? Stockholm: Naturvårdsverket. Rapport 5791. ISBN 978-91-620-5791-6.
SIS Miljöforum (1997). Miljöledningsguiden. Steg för steg mot ISO 14001 och