Sammanfattningsvis kan sägas att jag genom min studie har fått en ljus bild av skolans möjligheter till utveckling utifrån några lärares perspektiv. Min föreställning om att det i lärarkollegier finns resurser i form av goda idéer och engagemang att driva skolans utveckling framåt bekräftas av respondenterna. Tankarna och förslagen är många om hur man kan, vill och bör göra för att elever, lärare och skolan som helhet ska förändras till det bättre. I en del fall genom att göra punktinsatser eller isolerat för att gynna elever alternativt lärare. Men i de flesta fall gäller utvecklingsförslag åtgärder som genomsyrar hela skolverksamheten och kommer alla nivåer tillgodo. Många är också de sätt på vilka lärarna i studien resonerar kring sin egen roll sammanhanget, lika många sätt som det är respondenter.
Det kan tyckas naivt att välja att endast fokusera på möjligheter. Men det innebär för mig inte att jag blundar för problem, konflikter och brister i tillvaron. Dock väljer jag att inte se dessa som något negativt, något som hindrar mig. Jag vill anknyta till det Ahrenfelt40 menar innebär att det i brister finns kraft att agera. Jag instämmer i detta
37
och menar att det oftast är när man möter motstånd som man tvingas tänka i nya banor och det är också då man ser tillbaka på dessa situationer som man känner sig stärkt av att ha vågat testa en ny väg och på så sätt vidgat sina vyer och därmed utvecklats. Jag väljer alltså att se möjligheter även i svåra situationer och möten och jag vill därför återkoppla till vad jag nämnde inledningsvis; att jag lever efter filosofin att det som spelar roll är inte hur man har det utan hur man tar det.
De skillnader jag upplever och beskriver avseende lärarna, och som jag menar kan vara olika förmåga till vetenskapligt förhållningssätt, inser jag kan ha andra förklaringar än antal år inom läraryrket. Å ena sidan skulle livserfarenhet och åldersperspektiv kunna spela roll. Å andra sidan skulle intervjusituationen och eventuell otydlighet i frågeställning och begrepp kunna ge effekt på förståelse och redogörelse för upplevelser. Min upplevelse är att samtliga respondenter delvis eller helt har förmåga att reflektera och förhålla sig kritiska samt ger förslag på utvecklingsmöjligheter, vilket karakteriserar ett vetenskapligt förhållningssätt enligt Dimenäs41. Denna fjärde fas upplever jag framträder tydligare och oftare ju längre intervjuerna lider. Dock tänker jag att de lärare som har en klar bild över sin roll, eventuellt genom personlig kännedom och gedigen erfarenhet, har lyckats utveckla ett vetenskapligt förhållningssätt som en naturlig del av sin läraridentitet vilket inte låter sig påverkas av yttre faktorer såsom intervjusituation och öppna frågor.
Lärarna visar på medvetenhet om de förändringar som ska komma i och med införandet av den nya skolreformen, Gy2011. De vittnar om mer eller mindre aktivt deltagande i förarbetet med att skapa undervisningsmaterial. Möjligheten att påverka och samsynen vad gäller mål och metoder i de nya kursplanerna verkar ha skapat en stark tro på att förändringen kommer att bli lyckosam. Personliga övertygelser hos lärarna som är en förutsättning för att lyckas med utvecklingen av skolan.
Jag har i samtliga intervjuer mött personer som är nöjda med sitt yrkesval som lärare. Jag är mycket tacksam för respondenternas vilja att ställa upp och dela med sig av sina erfarenheter och tankar. Dessa har vidgat mina vyer och dem kommer jag att bära med mig och med säkerhet plocka fram som goda exempel, råd och inspiration i mitt yrkesutövande. Det har inte varit svårt att få lärare att vilja ställa upp för intervju. Detta
41
38
tolkar jag som att det finns ett intresse för ämnet och att få möjlighet att göra sin röst hörd. Men ämnet skolutveckling, vad menar jag med det? Det har varit mitt intresse och syfte att låta läraren själv reflektera kring detta utifrån sina upplevelser. I en del intervjufall har diskussionen gått varm från första stund medan i andra så har det tagit en stund innan jag plötsligt känt att polletten trillade ner hos respondenten och det blev väldigt tydligt för oss båda att det fanns många tankar och erfarenheter gällande skolutveckling att prata om.
I diskussionerna kring att känna sig nöjd som lärare men uppleva sig missnöjd som anställd, skiljer sig respondenternas uppfattning åt. Några kan inte identifiera sig med detta medan andra gör det. Alla verkar dock tidvis uppleva att de har en annan inställning eller rent av känner missnöje med en eller flera saker i sin roll som anställd. Men efter att ha lärt känna dessa personer som lärare och som jag anser det fått möjlighet att förstå deras personliga upplevelser vill jag påstå att skillnaden, enligt min uppfattning, snarare ligger i lärarens val av hur stor del rollen som anställd får ta av deras yrkesidentitet framför rollen som lärare. Detta val förmodar jag måste vara kopplat till vem personen är som individ. Vilka individer vi formas till beror på en mängd faktorer, såväl privata och personliga som miljömässiga. Varför jag funderar kring min ambition med studien att undersöka möjligheterna till utvecklingen utifrån personerna som lärare snarare än personerna som individer. Jag har kommit fram till att i yrkesrollen som lärare verkar det vara vanligt att det finns en stark drivkraft att ge av sig själv och att det är då är svårt att dra en klar gräns mellan läraren och individen.
Slutsats
Jag får bilden av att läraren är en slags sluss varigenom allt inom skolans värld passerar. De fungerar såsom katalysatorer som har möjlighet att påverka och prägla eleverna som är kunderna men också produkten och investeringen i framtiden. Jag slås av att respondenterna använder sig själva som redskap. Redskap som är centrala för att lyckas producera och viktiga att underhålla för att fortsätta att fungera, på samma sätt som maskiner är i en tillverkningsindustri. Min föreställning, som jag gick in med i min studie, om att lärarna är en av skolans främsta resurser vill jag påstå har förstärks via de lärarintervjuer jag gjort. Lärarna, och det som påverkar dessa, menar jag kan sägas spelar stor roll för att nå målen i skolan. Jag vill därmed påstå att det är av stor betydelse
39
att vårda och stärka lärarna, skolans verktyg, så att de vågar och vill och mäktar med att tänka i möjligheter och föra skolutvecklingen framåt.