Sammanfattande slutdiskussion

Slutdiskussionen ämnar att ytterligare belysa de teman och mönster som framkommit ur datainsamlingen samt sätta dem i ett större perspektiv i samband med det teoretiska ramverket. Att titta på de båda undersökningarna parallellt stärker de mönster som har kunnat utläsas i analysen. Vidare kommer även studiens syfte, genomförande och relevans diskuteras.

Ämnet som denna studie har menat att undersöka kan diskuteras ur ett flertal relevanta synvinklar, i detta fall har jag valt att undersöka problematiken triangulärt, genom att ställa frågor utifrån tre kategorier - media, samhälle och true crime. Förslag på vidare forskning ges nedan. Det starkast genomgående mönstret i undersökningen var källkritik och deltagarnas rädsla för bristen på det bland dem som kan beskrivas som aktiva konsumenter. Medieringen av vårt samhälle har skett snabbt, och har försatt oss i en situation där vi inte längre kan ha samma medvetenhet gällande relationen mellan sändare, budskap och mottagare. Deltagarna i fokusgruppen redogör för den fara som detta kan innebära, där den delaktighet som medialisering bidrar med lika gärna kan vara något negativt om tillgången till information och förmågan att sprida den vidare används ansvarslöst. Detta stärks av vad informanterna i de personliga intervjuerna beskriver och understryks även väl i deras egna sammanfattningar (se 4.2.3). I båda undersökningar kan det tolkas att informanterna finner en gråzon som medialiseringen har skapat inom den konvergenskultur som råder. Ingenting kan beskrivas som helt rätt eller helt fel, utan det verkar bero på resultatet av handlingarna.

Inom genren true crime finns en stark deltagarkultur, där många av de som konsumerar innehållet tar klivet från passivt mottagande till agerande. I fokusgruppen beskrevs en rädsla för vad kollektiv intelligens kan innebära i denna kontext. De var alla i konsensus gällande att orättvisor behöver lyftas fram för allmänheten att ta ställning till, och majoriteten av informanterna uttryckte att det är viktigt att människor inte bara är passiva åskådare utan även deltar aktivt i viktiga samhällsfrågor. Samtidigt finns en oro för vad som kan hända om gemene man tar medierna i sina egna händer och försöker göra skillnad i samhället, speciellt kring områden där expertis krävs för att kunna fatta beslut. Dessa uttalanden kan sättas i perspektiv tillsammans med vad som framkom i de personliga intervjuerna. Även här kunde en stark känsla av önskad rättvisa utläsas hos deltagarna. Samtliga informanter beskrev, om än på olika sätt, vikten av att allmänheten får ta del av information och ges en möjlighet att förändra något, så länge gemene man inte tar lagen i sina egna händer. Även här återfinns en moralisk gråzon, exempelvis uttrycker en av informanterna att det är farligt att informationen sprids så snabbt till allmänheten men att den inte behöver vara otillräcklig för det. En annan informant ifrågasätter vart gränserna går för användandet av den makt som en individ kan besitta genom kollektiv intelligens, vart går gränsen för vad som är okej även om resultatet av handlingen är positiv? Relevant att diskutera i detta sammanhang är även att kollektiv intelligens samt den användarstyrda spoilerkulturen båda beskrivs som begrepp med stor potential att förändra samhället om den kunskap som delas av användarna skulle behandla exempelvis politik istället för tv-serier. I denna kontext behandlas en kombination av de båda, true crime är en genre där

underhållning lever i symbios med allvar och verklig tragedi. Detta i sin tur kan tolkas som en moralisk gråzon i sig.

Vad som framkom i både fokusgruppen och de personliga intervjuerna var hur viktigt det är att det är en verklig händelse och inte en fantasi som skildras för att tittaren ska bli känslomässigt involverad. Ingen av studiens informanter kan påstås ha blivit aktiva tittare till en högre grad, men samtliga blev påverkade och agerade eller reagerade på sitt egna sätt. Vad som karaktäriserar en aktiv tittare kan vidare diskuteras, men informanterna i denna undersökning kan beskrivas som engagemangsbaserade. De höjer värdet av dokumentärserien genom att följa upp efteråt, rekommendera den och diskutera den med vänner. En informant beskriver att hon blev känslomässigt tömd till den grad att hon slutade kolla på serien, en annan menar att hon tyckte så synd om huvudrollen att hon kände sig tvingad att fortsätta kolla. Gemensamt för alla var att de sökt upp mer information om fallet genom olika forum på internet. Detta skulle kunna förklaras som ett direkt resultat av medialiseringen av vår kommunikation. Vi lär aldrig sluta ta del av producerat innehåll, vad som har förändrats är hur de olika medierna interagerar med varandra och skapar delaktighet genom att låta tittarna diskutera innehållet, med vänner och främlingar. Dagens mediaklimat lämnar konsumenter med ett sökande efter verklighet och sanning, samtidigt som vi är till stor del beroende av media för att kunna skapa oss en uppfattning om världen. Majoriteten av informanterna uttryckte att de var medvetna om medias påverkan på dem och deras världsbild. Ovanstående kan tolkas höra ihop med deras rädsla för brist på källkritik och oro över att fel information sprids vidare.

Förutom det ”verkliga” som återfinns inom genren, och som beskrivs ovan, kunde det utläsas att detaljer var viktigt för samtliga informanter i studien. Desto fler detaljer, desto större chans för den aktiva konsumenten att själva kunna sätta sig in i fallet. Detta tillsammans med de socioekonomiska faktorerna som presenteras, samt i vilket ljus huvudpersonen i dokumentären porträtteras verkar avgöra huruvida tittaren blir känslomässigt involverad. Vad som kan tydas i dessa mönster är även en stark vilja att bli involverad och berörd. En informant formulerar det väl när hon säger att hon inte bara tittar på en serie, hon tittar på den för att sen diskutera den med andra vilket öppnar upp för så mycket mer. En annan informant beskriver att det är detaljerna som spelar roll, eftersom det är dessa som gör att hon kan skapa sig sin egna uppfattning om fallet. Allt detta samtidigt som majoriteten av informanterna alla uttrycker en avsky över sitt egna beteende, och det faktum att de ”gottar sig i andras misär”. Även här finner jag en moralisk gråzon i min analys, där informanterna någonstans känner att det är egentligen är fel att konsumera denna typ av innehåll, samtidigt som det kan rättfärdigas genom att säga ”ingen kan göra allt men alla kan göra något”.

Studien har ämnat att undersöka hur dagens mediaklimat och den digitala kultur vi lever i har bidragit till det fenomen som true crime är idag, samt vilka faktorer som får konsumenterna att gå från passiva till aktiva. Inkluderat i syftet är även den mer generella uppfattningen kring dessa ämnen. Fokus i undersökningen har därför inte bara varit att besvara delfrågorna var för sig utan att förstå sambandet mellan de tre. Detta för att skapa ytterligare möjligheter för vidare forskning och bredda ämnets relevans utanför den målsättning som funnits i denna studie. Med ovanstående i

åtanke är flera utav de ämnen som diskuterats eller påträffats i datainsamlingen svåra att analysera i och med att de anses vara av en mer psykologisk eller ren samhällsanalytisk art.

Studiens resultat och slutsatser har mynnat ut från ett explorativt och brett arbetssätt. Området jag har valt att undersöka kräver en öppen metod, där alla potentiella utfall är välkomna. Det finns ingen tidigare forskning som behandlar de frågor som jag i denna studie valt att besvara, däremot är ämnet väletablerat bland andra forskningsfält och därför har inspiration kunnat hämtas, även om det inte funnits någon tidigare studie att luta sig tillbaka emot. Jag bedömer att jag mött studiens syfte. Genom att besvara delfrågorna på ett relevant sätt med en väl underbyggd analys har jag kunnat undersöka det studien ämnade att undersöka samtidigt som ett flertal upptäcker gällande vidare forskning med stor potential har kunnat presenterats. Dock finns full medvetenhet kring det faktum att resultatet hade kunnat se annorlunda ut om andra informanter hade inkluderats, samt om studien hade genomförts av en annan författare. I och med att resultaten i studien bygger på mina tolkningar samt föreställningar är analysen och slutsatserna starkt färgade. Hur väl resultaten beskriver konsumentgruppen i helhet kan även diskuteras. I och med bristen på tid samt de avgränsningar som vidtagits kan resultatens representation av verkligheten ifrågasättas, och det kan antas att en studie av större magnitud, med fler informanter, hade gett annorlunda resultat.

Vidare kan studiens relevans understrykas och argumenteras för både internt och externt. True crime är ett fenomen och en form av underhållning som representerar en del av den kultur vi lever i idag. Den moraliska gråzonen, där den vidgade tillgången till information kan betyda både problematik och möjligheter. Det är ett område som öppnar upp för många diskussioner gällande kommunikation, psykologi, media, rättssystem och samhällsfrågor i sin helhet. Av högsta relevans är kanske att placera studien ett större sammanhang där true crime kan figurera som ett exempel för de mönster som kan lokaliseras i dagens digitala kultur. Förändringen i hur vi kommunicerar och de steg framåt i utvecklingen som både konvergenskulturen och medieringen har bidragit med har öppnat upp för nya sätt att kombinera samhällsnytta med underhållning, och studier kring ämnet behövs för att vi ska hinna med att ta ställning till de moraliska frågeställningar som följer.