Department of Science and Technology Institutionen för teknik och naturvetenskap
LiU-ITN-TEK-G--20/030--SE
Digitala detektiver - Hur
medialisering och
konvergenskultur låter oss
genomföra rättegångar online
Ottilia Eriksson Derestam
LiU-ITN-TEK-G--20/030--SE
Digitala detektiver - Hur
medialisering och
konvergenskultur låter oss
genomföra rättegångar online
Examensarbete utfört i Grafisk design och kommunikation
vid Tekniska högskolan vid
Linköpings universitet
Ottilia Eriksson Derestam
Handledare Gary Svensson
Examinator Niklas Rönnberg
Upphovsrätt
Detta dokument hålls tillgängligt på Internet – eller dess framtida ersättare –
under en längre tid från publiceringsdatum under förutsättning att inga
extra-ordinära omständigheter uppstår.
Tillgång till dokumentet innebär tillstånd för var och en att läsa, ladda ner,
skriva ut enstaka kopior för enskilt bruk och att använda det oförändrat för
ickekommersiell forskning och för undervisning. Överföring av upphovsrätten
vid en senare tidpunkt kan inte upphäva detta tillstånd. All annan användning av
dokumentet kräver upphovsmannens medgivande. För att garantera äktheten,
säkerheten och tillgängligheten finns det lösningar av teknisk och administrativ
art.
Upphovsmannens ideella rätt innefattar rätt att bli nämnd som upphovsman i
den omfattning som god sed kräver vid användning av dokumentet på ovan
beskrivna sätt samt skydd mot att dokumentet ändras eller presenteras i sådan
form eller i sådant sammanhang som är kränkande för upphovsmannens litterära
eller konstnärliga anseende eller egenart.
För ytterligare information om Linköping University Electronic Press se
förlagets hemsida
http://www.ep.liu.se/Copyright
The publishers will keep this document online on the Internet - or its possible
replacement - for a considerable time from the date of publication barring
exceptional circumstances.
The online availability of the document implies a permanent permission for
anyone to read, to download, to print out single copies for your own use and to
use it unchanged for any non-commercial research and educational purpose.
Subsequent transfers of copyright cannot revoke this permission. All other uses
of the document are conditional on the consent of the copyright owner. The
publisher has taken technical and administrative measures to assure authenticity,
security and accessibility.
According to intellectual property law the author has the right to be
mentioned when his/her work is accessed as described above and to be protected
against infringement.
For additional information about the Linköping University Electronic Press
and its procedures for publication and for assurance of document integrity,
please refer to its WWW home page:
http://www.ep.liu.se/Digitala detektiver -
hur medialisering och
konvergenskultur låter oss
genomföra rättegångar
online
Examensarbete utfört i Grafisk design och kommunikation vid
Tekniska högskolan vid Linköpings universitet
Ottilia Derestam
Handledare Gary Svensson
Examinator Niklas Rönnberg
Förord
Jag vill börja med att tacka de informanter som varit en del av undersökningen. Utan era åsikter, tankar och känslor hade denna studie inte gått att genomföra, er hjälp har varit ovärderlig. Jag vill även tacka min handledare Gary Svensson som med sin inställning från start till slut motiverat mig att slutföra arbetet på bästa sätt.
Sammanfattning
True crime har etablerat sig som en genre med en enorm mängd dedikerade tittare världen över, och har gått från stämpeln ”skräpkultur” till Emmy-vinnande storproduktioner. Konsumenterna av genren har rört sig från att passivt titta på serien i soffan, till att aktivt engagera sig i fallet över forum på internet som s.k. ”digitala detektiver”. I kombination med den teknologiska utvecklingen samt framväxten av media och det maktskifte detta har bidragit med står vi nu inför nya utmaningar som samhället ännu inte har hunnit ta ställning till. Genrens inflytande på dess konsumenter är omdebatterat, likaså den påverkan som dagens mediaklimat har på vår uppfattning om världen. Undersökningar som behandlar varför vi utsätter oss för denna typ av program har även dokumenterats på åtskilliga sätt. Däremot saknas en redogörelse för mottagarnas egna uppfattning kring sambandet mellan medielandskapet, ökade kommunikationsmöjligheter och genrens intensifierade popularitet. Detta ämnar denna studie att undersöka med syfte att ta reda på hur dagens mediaklimat och den digitala kultur vi lever i har bidragit till det fenomen som true crime är idag, samt vilka faktorer som får konsumenterna att gå från passiva till aktiva. Som underlag i studien används dokumentärserien Making a Murderer, den finns i två säsonger och skildrar mordet på Teresa Halbach.
För att uppfylla studiens syfte användes en kvalitativ metodansats. Som en del av förstudien genomfördes en fokusgrupp som sedan kompletterades med personliga intervjuer. Datan som framkom i dessa undersökningar bearbetades och analyserades tematiskt med stöd från redovisade teorier. Ur de teman och mönster som togs fram kunde sedan slutsatser formuleras, delfrågorna besvaras och studiens syfte uppfyllas. Jag kom fram till att medialisering och konvergenskultur kan antas spela en stor roll i framväxten av digitala detektiver, samt i utvecklingen av en relativt ny form av spoilerkultur där den kollektiva intelligensen används till att reformera samhället. Vidare fann jag en oro hos konsumenterna över hur farligt det kan bli om media och gemene man agerar domare i samhället, samt hur den brist på källkritik som möjligtvis finns kan påverka allmänhetens uppfattning om världen. För att konsumenterna ska gå från passiva till aktiva och påverkas på ett känslomässigt plan bör en verklig, detaljerad bild av fallet skildras, med inslag av socioekonomiska faktorer samt en insyn i huvudpersonens liv.
Abstract
True crime has established itself as a genre with a huge amount of dedicated viewers worldwide, and has gone from ”trash culture” to big, Emmy award-winning productions. Consumers of the genre has evolved from passively watching the series on the couch, to actively getting engaged in the case over internet forums as ”digital detectives”. In combination with the technological development and the growth of the media, including the shift in power this has contributed to, we now face new challenges that society has not yet been able to address. The genres influence on its consumers is widely debated, as is the influence of today’s media climate on our perception of the world, and studies that address why we expose ourself to this type of content have been written about and documented in numerous ways. However, there is no account of the consumers’ own understanding of the relationship between the media, increased opportunities of communication and the genres' growing popularity. This study aims to investigate how today’s media climate and the digital culture we live in have contributed to the phenomenon that true crime is, and what factors cause the consumers to evolve from passive to active. The documentary Making a Murderer serves as basis for the study, it is available in two seasons and depicts the murder of Teresa Halbach.
To fulfill the purpose of the study, a qualitative method approach was used. As part of the pilot study a focus group was conducted, which was then supplemented with personal interviews. The data that emerged in these studies were processed and analyzed thematically with the support of the documented theories. From the themes and patterns that were developed, conclusions could be written, the sub-questions could be answered and the purpose of the study was fulfilled. I came to the conclusion that mediatization and convergence culture can be assumed to play a major part in the emergence of digital detectives, as well as in the development of a relatively new form of spoiler culture in which collective intelligence is used to reform society. Furthermore, I found a concern among the consumers about how dangerous it can be if media and civilians act as judges in society, and how the possible lack of source criticism can affect the public’s perception of the world. In order for consumers to evolve from passive to active, and for them to be affected on an emotional level, a real and detailed picture of the case needs to be portrayed, with socio-economic factors as well as an insight into the protagonist’s life.
Innehållsförteckning
1 Inledning 7
1.1 Bakgrund 7
1.2 Making a Murderer 8
1.3 Problemdiskussion 8
1.4 Syfte & forskningsfrågor 9
1.5 Förstudie 10
1.6 Avgränsningar 10
1.7 Disposition 11
2 Tidigare forskning och teoretisk ram 11
2.1 Tidigare forskning 11 2.2 Digital kommunikation 12 2.3 Konvergenskultur 13 2.3.1 Kollektiv intelligens 13 2.3.2 Spoilerkultur 14 3 Metod 15
3.1 Ansats och upplägg 15
3.2 Datainsamlingsmetoder 16
3.2.1 Kvalitativ fokusgrupp 16
Tabell 1. Urval av informanter till fokusgruppen. 17
3.2.2 Kvalitativa intervjuer 17
Tabell 2. Urval av informanter till de personliga intervjuerna. 18
3.4 Analysprocess 18 3.5 Forskningsetiska principer 19 3.5.1 Informationskravet 19 3.5.2 Samtyckeskravet 19 3.5.3 Konfidentialitetskravet 20 3.5.4 Nyttjandekravet 20 3.6 Metodkritik 21 4 Utfall av datainsamling 22 4.1 Fokusgrupp 22 4.1.1 Media 22 4.1.2 Samhälle 23 4.1.3 True crime 24
Tabellförteckning
Tabell 1. Urval av informanter till fokusgruppen
Tabell 2. Urval av informanter till de personliga intervjuerna
Bilagor
Bilaga 1. Intervjuguide för fokusgrupp
Bilaga 2. Intervjuguide för personliga intervjuer
4.1.4 Mönster och teman i diskussionen 26 4.1.5 Avvikelser i diskussionen 27
4.2 Personliga intervjuer 28
4.2.1 Media 28
4.2.2 Samhälle 28
4.2.3 True crime 29
4.2.4 Mönster och teman i personliga intervjuer 32 4.2.5 Avvikelser i de personliga intervjuerna 32
5 Avslut och resultat 34
5.1 Slutsatser 34
5.1.1 Vilken roll har medialisering och konvergenskultur i utvecklingen av s.k. ”digitala
detektiver”? 34
5.1.2 Vilka ideér finns kring hur genren kan påverka vårt samhälle samt rättssystem? 35 5.1.3 Vilka faktorer i dokumentären påverkar om tittaren blir känslomässigt involverad? 35
5.2 Sammanfattande slutdiskussion 36 5.3 Förslag till vidare forskning 39
1 Inledning
1.1 Bakgrund
”I’ve watched the first season 4 times and the second 3 times. I find more and more out the more I watch”. Så lyder ett av de många svaren på frågan ”how many of you guys have seen the series more than once?”. Frågan ställs av en av de mer aktiva medlemmarna i facebookgruppen ”Making a Murderer - theories and discussions”. Gruppen har nästan 20000 medlemmar och är endast en av ett stort antal som finns att gå med i. Facebook är även det bara ett av många forum där dessa diskussioner och möten av teorier äger rum. Fans, amatördetektiver, personer av erfarenhet och de som endast söker någon form av gemenskap har hittat varandra i samband med att riktiga mordgåtor nu finns för allmänheten att lösa.
True crime genren har de senaste åren etablerat sig hos tittare världen över och har gått från stämpeln ”skräpkultur” till Emmy-vinnande storproduktioner. Detta fenomen har skapat nya subkulturer i samhället. Fans av genren har gått från att vara passiva mottagare till att vara s.k. ”digitala detektiver” som arbetar tillsammans över olika forum. Tillgången till olika medieplattformar och den makt som kan skapas inom medielandskapet med hjälp av kollektiva insatser hjälper gemene man att ta medierna i egna händer för att skapa eller upprätthålla rättvisa, på gott och ont. Sociala medier är samlingsnamnet för de kommunikationskanaler som låter var och en av oss ta del av information, sprida den vidare samt kommunicera direkt med varandra med hjälp av bild, text samt ljud. Det som skiljer sociala medier ifrån andra sorters medier är att det är användarna som producerar innehållet och därmed även har makt över vad som produceras (NE, 2018b). Enligt Internetstiftelsen (2019) så använder 83 % av svenskarna någon form av sociala medier och det dagliga användandet ligger på 65 %.
Jansson (2009) skriver att mediernas förmåga att öka vår delaktighet ger möjlighet till en ny icke institutionell inbäddning av kommunikation. Han menar alltså att när medierna har blivit allas egendom, förändras produktionsvillkoren. Medialisering tillsammans med konvergenskultur, spoilerkultur och den form av kollektiv intelligens som dessa skapar över sociala medier är i denna studie grunden för undersökningen av genren true crime, och specifikt dokumentären Making a
Murderer. Varför har detta blivit ett samhällsfenomen nu? Vilken roll spelar medialiseringen av
samhället och vad inom genren är det som får människor att gå från tv-soffan till aktivt sökande efter sanningen?
I och med att medierna korsar varandra, går in i varandra och gränserna mellan de olika medierna suddas ut så är inte utredningen över efter att eftertexterna har rullat. Den lever vidare i tittarnas händer på sociala medier. Medlen för hur vi kommunicerar har utvecklats och detta har i sin tur förändrat förhållandet mellan avsändare, budskap och mottagare.
1.2 Making a Murderer
Första säsongen av dokumentärserien Making a Murderer släpptes år 2015 på streamingtjänsten Netflix och är skriven och regisserad av Laura Ricciardi och Moira Demos. Sedan dess har serien fått en andra säsong, vunnit fyra Emmys och slagit igenom internationellt.
Dokumentärserien behandlar utredningarna och rättegångarna kring mordet på Teresa Halbach och utspelar sig i USA. Man får genom de två säsongerna följa huvudrollen Steven Avery med familj, advokater och de poliser som utreder fallet. Making a Murderer börjar med att visa hur Steven Avery blir frisläppt efter 18 år i fängelse, för ett brott han efter upptäckten av dna bevisligen inte har begått. Några år senare mördas Teresa Halbach och Steven Avery blir anklagad, och sedan dömd för mordet. Serien berättar inte bara om fallet utan tar även upp kontroversiella uppgifter om falska erkännanden, plantering av bevis, orättvisa inom rättsväsendet samt den känslomässiga och socioekonomiska påverkan utredningen har på huvudrollens familj.
1.3 Problemdiskussion
Människans medel för hur vi kommunicerar utvecklas ständigt och bidrar till förändringar i våra länder, samhällen samt kulturer. Sedan internet började växa fram har inte bara människans förmåga att söka samt dela information ökat, ett direkt resultat av detta har även varit större engagemang hos befolkningen i samhällsfrågor och en förmåga att kunna vara mer delaktiga i beslut som ej funnits tidigare. I samband med framväxten av media har ett skifte av makt skett, teknikens utveckling har gett gemene man kunskap men med det följer ett ansvar. Denna utveckling har lett till nya problematiska utmaningar som samhället ännu inte har hunnit ta ställning till. En av dessa utmaningar beskrivs i denna studie och behandlar hur den ovan nämnda utvecklingen påverkar relationen mellan sändare, budskap och mottagare, då mottagaren inte längre förväntas vara passiv. I det rådande mediaklimatet har linjerna mellan fakta och personliga åsikter suddats ut och medieringen av kommunikation har bidragit till att information är öppet för var och en att tolka, omformulera samt sprida vidare. Interaktionen mellan sändare och mottagare har öppnat upp för en ny sorts tillgänglighet samt delaktighet, som på många sätt främjar samhället men som också bör undersökas och ifrågasättas.
Vidare ökar konsumtionen av true crime, främst hos kvinnor men även hos män. Detta fenomen i kombination med den digitala och teknologiska framfarten, har skapat en insyn i vårt samhälle och dess rättsväsen som annars inte hade nått oss. I dagens samhälle efterfrågas det verkliga, autentiska och sanna i allt större utsträckning. Detta kan bero på den ökade tillgången av information och en större känsla av gemenskap som följd av nutidens kommunikationskanaler. Att allmänheten nu förses med denna information i producerade, påkostade och genomtänkta dokumentärserier
behöver inte vara problematiskt i sig. Utmaningen finns i vad för bild av verkligheten skaparen av dokumentären vill visa för mottagaren och hur denne reagerar på detta. En dokumentär förväntas ofta ge en autentisk och objektiv bild av en händelse, men sanningen är att de ofta reflekterar en vinklad bild av det budskap sändaren vill förmedla. Genrens inflytande på dess konsumenter är omdebatterat och undersökningar kring varför vi utsätter oss för denna typ av innehåll har redan dokumenterats. Vidare saknas en redogörelse för mottagarnas egna uppfattning kring sambandet mellan medialandskapet, ökade kommunikationsmöjligheter och genrens intensifierade popularitet.
1.4 Syfte & forskningsfrågor
Denna studie syftar på att undersöka hur dagens mediaklimat och den digitala kultur vi lever i har bidragit till det fenomen som true crime är idag, samt vilka faktorer som får konsumenterna att gå från passiva till aktiva. Detta undersöks med hjälp av dokumentärserien Making a Murderer. Sekundärt ämnar även studien att undersöka den mer generella uppfattningen om den digitala utvecklingens problematik, möjligheter samt påverkan på både individ och samhälle.
Detta ska besvaras med hjälp av följande delfrågor. Frågorna representerar var och en
kategorierna media, samhälle samt true crime. Dessa kommer vidare även genomsyra studiens struktur.
-
Vilken roll har medialisering och konvergenskultur i utvecklingen av s.k. ”digitala detektiver”?-
Vilka ideér finns kring hur detta kan påverka vårt samhälle samt rättssystem?1.5 Förstudie
En empirisk förstudie i form av en fokusgrupp genomfördes för att få en bättre förståelse och översikt över hur unga kvinnors erfarenhet av olika medier ser ut idag, hur de ser på användningen av forum för ovan nämnda ändamål samt vilka problem de upplever med det (se bilaga 1). Av fokusgruppen framkom framförallt problemen de upplever med dagens mediasamhälle, både verkliga och potentiella. Nyckelord för diskussionerna blev engagemang, farligt, tillgänglighet, källkritik, detaljer och obehag. De fyra deltagarna var alla överens om att allt som var positivt med hur media ser ut idag även har en negativ sida. Kring frågorna om true crime och dokumentären Making a Murderer var åsikterna och känslorna bland deltagarna till viss grad delade. Det som kunde utläsas av deras svar var att de alla trodde att intresset för genren bottnade i ett sökande efter spänning och något annat än sin egen vardag. En kvalitativ analys av fokusgruppen genomfördes enligt instruktioner av Anna Hedin (2011).
1.6 Avgränsningar
Studien kommer att behandla genren true crime i sin helhet men utgå från dokumentären Making a
Murderer. Detta för att utbudet inom genren är oerhört omfattande och en avgränsning bedömdes
vara nödvändig för att kunna genomföra den empiriska datainsamlingen med bästa möjliga utfall.
Making a Murderer valdes som underlag då den anses vara aktuell samt en utav de mest välkända
dokumentärerna inom genren. Dokumentären är internationellt omtalad och har miljontals involverade, aktiva följare som motsvarar de egenskaper som har valts att undersökas i denna studie. Inga klipp eller bilder från dokumentärserien kommer användas i denna studie.
Som ytterligare avgränsning i studien avser jag att endast utgå från Sverige i behandlingen av forskningsfrågorna. Detta för att inte skapa missuppfattningar kring de begrepp som används gällande kultur, samhälle eller rättsväsendet. Betydelsen av dessa begrepp varierar i och med att kulturer, samhällen och rättsväsendet skiljer sig åt beroende på vilket land som diskuteras. Således kan denna avgränsning tydliggöra informanternas svar.
Vidare har en även beslut tagits om att endast inkludera kvinnliga informanter i den empiriska forskningen. Studier visar att kvinnor i större utsträckning än män, konsumerar true crime (Vicary, A & Fraley, C, 2010). Amanda Vicary och hennes kollega Chris Fraley skriver i sin forskningsrapport att de genom sina undersökningar kunnat fastställa att kvinnor vill veta varför människor begår brott och hur det går för offret att överleva. Studien visar även att en anledning till att kvinnor söker sig till true crime mer än män kan vara för att dessa dokumentärer oftast skildrar brott där kvinnor fallit offer, vilket gör det relevant då genren kan fungera som en omedveten överlevnadstaktik.
1.7 Disposition
Kapitel 1 - Inledning, i det initiala kapitlet redogör jag för bakgrunden till studiens syfte, de ämnen som kommer att hanteras samt presenterar varför det är relevant att undersöka. I detta kapitel beskrivs även en del av underlaget för den empiriska undersökningen, dokumentärserien Making a
Murderer. Vidare formuleras även syfte, frågeställningar och de avgränsningar som vidtagits.
Avslutningsvis förtydligas dispositionen.
Kapitel 2 - Tidigare forskning och teoretisk ram, i detta kapitel beskrivs de teorier som anses vara nödvändiga och centrala i genomförandet av studien. Vidare redogör jag även för den tidigare forskning som finns inom området. Teorierna behandlar i majoritet media och kultur i form av exempelvis sociala medier, medialisering, kollektiv intelligens samt massmedia. Dessa teorier ger en tydlig överblick av vad studien ska behandla samtidigt som läsaren får en mer djupgående förståelse.
Kapitel 3 - Metod, här presenteras och motiveras den metod som används för datainsamlingen. Vidare går jag även igenom forskningsetiska principer samt kritiserar val av metod.
Kapitel 4 - Utfall av datainsamling, i detta kapitel redogör jag för den information som kommit ur den empiriska forskningen tillsammans med en redovisning av de mönster och teman som jag funnit genom analysarbetet.
Kapitel 5 - Det avslutande kapitlet, här presenteras det jag kommit fram till i analysarbetet. Inledningsvis i form av en sammanfattande diskussion där teman och mönster diskuteras i samband med teori. Avslutningsvis redovisas de slutsatser som studien mynnat ut i, där frågeställningarna besvaras och syftet möts tillsammans med rekommendationer på vidare forskning.
2 Tidigare forskning och teoretisk ram
I detta kapitel presenteras den teori samt den tidigare forskning kring området som jag bedömt relevant för denna studie. Den teoretiska ramen fungerar som stöd för datainsamlingen samt i analysen av denna. Teorin har även använts som underlag för utformningen av de delfrågor som studien ämnar svara på.
2.1 Tidigare forskning
Tidigare forskning i form av kandidatuppsatser har fungerat som inspiration till studien. Med tidigare forskning menas uppsatser som på något sätt behandlar studiens ämne även om de skiljer sig i syfte eller studieinriktning.
Även om ingen tidigare forskning med samma eller liknande syfte som denna studie finns, har följande kandidatuppsatser varit till stor hjälp i det initiala arbetet av undersökningen. Dessa uppsatser behandlar området jag undersöker, men författarna har valt att attackera ämnet från andra infallsvinklar. Uppsatserna har därför fungerat som stöttande material i etableringen av denna studies syfte och problemformulering. Samtliga kandidatuppsatser rekommenderas för den som finner denna studie av intresse.
Hur påverkar de nya medierna allmänhetens syn på rättsväsendet? En kvalitativ studie som genom intervjuer undersöker hur dokumentärer och poddar som berör kriminalfall påverkar allmänhetens uppfattning om rättsväsendet (Karlsson,
2018) väckte intresset för diskussionen kring rättsväsendet. Denna studie är skriven av en student som studerar till psykolog och berör därför många andra delar inom ämnet som min undersökning inte tar upp.
Unga revolutionärer, de sociala mediernas roll i nyhetsrapporteringen (Ekegren, 2011) är en kandidatuppsats
med inrikting journalistik som har bidragit med inspiration till denna studie genom sin forskning kring sociala medier. Även om detta ämne inte är vad min undersökning behandlar så är det en central del i vår digitala kultur som anses vara av hög relevans.
Funktionsaktivism: Onlineaktivism och samhällsengagemang på Twitter (Wintzell, 2018) behandlar det
engagemang över sociala medier som vuxit fram i takt med den digitala utvecklingen. Ämnet och de begrepp som används i denna studie var av intresse inför urvalet av det teoretiska ramverket i min studie.
2.2 Digital kommunikation
Kommunikation är ett begrepp med många definitioner. Begreppet blir dessutom komplicerat när vi diskuterar kommunikationens syfte enligt Jansson (2016). Han argumenterar att när vi börjar ställa frågor kring vad kommunikationen faktiskt ska främja i ett samhälle pratar vi inte längre om en generell form av kommunikation utan om termen på ett ideologiskt vis. Det teknologiska samhälle vi lever i idag har skapat nya möjligheter för sättet vi kommunicerar med varandra och har raderat många av de tidsenliga och rumsliga förhållanden som tidigare har begränsat oss.
Enligt Jansson (2016) innebär begreppet mediering att kommunikation bäddas in och ut. En form av inbäddning som han nämner är teknologisk inbäddning. Med detta menar författaren att vår kommunikation har gjorts beroende av teknologi för att sprida information efter uppkomsten av medier. Medialisering är ett begrepp som betyder att vi som människor har svårt att föreställa oss ett liv utan internet, mobiler och andra former av medier då våra tankar och åsikter till en väldigt stor utsträckning gjorts beroende av dessa. Jansson (2016) pekar på att en tillvaro utan dessa möjligheter skulle betyda ett liv i utanförskap, utanför samhällets gemensamma erfarenheter och tillgångar. Han beskriver hur mediernas förmåga att öka vår delaktighet skapar möjligheter för en ny sorts
kommunikation och menar att när de elektroniska medierna hamnat i ”våra” händer kan de omstörta samhällets sätt att producera och hantera saker.
Idag är vi mer eller mindre beroende av mediernas presentation av vad som pågår i världen för att kunna skapa oss en uppfattning. Detta menar Johansson och Malmsten (2009) är en anledning till den ökade medialiseringen av kommunikation. De menar att vi inte slutar använda några medier, vi använder bara fler, och ofta samtidigt. De nya medierna konkurrerar inte ut tv eller tidningar, utan internet har blivit navet i mediaflödet, det som sammanför olika plattformar och skapar delaktighet hos tittarna (Johansson & Malmsten, 2009).
2.3 Konvergenskultur
Hängivna fans av en serie tittar inte bara på serien, de kanske även chattar om den med sina vänner samtidigt, googlar efter teorier eller information, deltar i diskussioner på forum och letar sedan efter liknande serier, allt detta över internet. Jenkins (2008) beskriver dagens mediasamhälle med begreppet konvergenskultur och förklarar det som mötet mellan gamla och nya medier, interaktionen mellan producent och konsument och flödet mellan olika mediala plattformar. Begreppet bygger på en deltagarkultur där mediekonsumenterna har gått från att vara passiva till aktiva. Människor vill inte längre bara ta emot, de vill vara med, skapa och interagera med producenterna. Konvergenskultur uppstår inte på grund av nya uppfinningar eller ny teknologi, det skapas från sociala interaktioner och alla fragment av information en enskild individ samlar på sig genom mediabruset (Jenkins, 2008).
Jenkins, Ford och Green (2014) visar även de på två olika modeller för mottagare, en mötesbaserad och en engagemangsbaserad. Den mötesbaserade modellen beskriver en dedikerad tittare som alltid ser till att de hinner hem i tid för sitt favoritprogram, som anpassar sig för att inte missa något varje vecka. Programmet skapas, anpassas och distribueras för en specifik tidpunkt. Konsekvenserna av detta som författarna tar upp är att tittarna framställs som en produkt, något som köps och säljs medier emellan. I den engagemangsbaserade modellen prisas istället tittarna för deras engagemang och deras vilja att söka upp material. Här ses de istället som ett kollektiv av aktiva individer som kan höja värdet för innehåll. Enligt Jenkins, Ford och Green (2014) värdesätts dessa modeller då engagerad publik mer ofta än sällan är engagerade även utanför tv-programmets ramar. Tittarna diskuterar, rekommenderar, sprider och hjälper till att skapa nytt material.
2.3.1 Kollektiv intelligens
När vanliga människor, konsumenterna, tar medierna i sina egna händer uppstår konvergens, och inom den kulturen bildas även vad Jenkins kallar för kollektiv intelligens. Dessa nya aktiva deltagare förändrar vad det förut innebar att konsumera olika sorters media. De tar kontroll över medieutbudet, interagerar med andra konsumenter och utnyttjar den nya teknologin (Jenkins, 2008).
När människor samarbetar kan nya höjder av kunskap nås och uppgifter lösas. Det är omöjligt för en person att veta allt, men alla vet något och detta ligger till grund för den kollektiva intelligens som Jenkins skriver om. I dagens medialandskap ligger makten framförallt hos de som producerar innehållet och den kollektiva intelligensen hos konsumenterna används framförallt till fritidsintressen och hobbys men skulle i framtiden kunna användas till mer allvarliga ändamål. Jenkins påpekar att om vi lär oss att ta över och använda makten som kollektiv intelligens kan skapa inom media kan vi som befolkning agera aktivt inom den rådande konvergenskulturen och göra stor skillnad i samhället.
2.3.2 Spoilerkultur
Spoilerkulturen är precis som kollektiv intelligens en del av det bredare begreppet konvergenskultur och bygger även det på aktiva konsumenter som samarbetar och delar kunskap över olika medieplattformar. Jenkins (2012) beskriver det som en användarstyrd kultur som bygger på att individer samlar, behandlar och sen delar information sinsemellan. De människor som är en del av denna kunskapsgemenskap tar det på stort allvar, axlar rollen som utredare inom deras område och tar ofta fram stora mängder information i sin research. Begreppet ”spoilers” används främst idag endast för att beskriva människor som har en gemensam hobby de undersöker men skulle precis som kollektiv intelligens kunna ha en större funktion i samhället. Jenkins (2012) tar upp de möjligheter som kulturen hade kunnat bistå med om energin riktades mot exempelvis politik istället för ett tv-program.
3 Metod
Studien syftade att undersöka uppfattningar, associationer och åsikter kring media, samhälle, true crime och dokumentären Making a Murderer. Då uppsatsen ämnade att studera individers personliga tankar kring detta samt hur de ser på sambandet mellan medialiseringen av kommunikation och fenomenet true crime undersöktes detta genom en kvalitativ metod.
3.1 Ansats och upplägg
Arbetet inleddes med en empirisk förstudie bestående av en analys på en diskussion i fokusgrupp (se bilaga 1). Detta för att samla material kring huruvida det syfte och de frågeställningar som används i studien gynnar undersökningen. Förstudien genomfördes även för att få en bredare bild av hur målgruppens användning samt åsikter kring internetforum ser ut. Som en del av förstudien analyserades även material kring ämnet på sociala medier som Facebook, Reddit och Twitter. En genomgång av relevant tidigare forskning genomfördes för att skapa en överblick av ämnet samt för att finna inspiration till vidare formuleringar av frågor inför kommande intervjuer. Gruppintervjun genomfördes som en semistrukturerad kvalitativ analys. Den spelades in och transkriberades sedan för att kunna analyseras enligt instruktioner av Anna Hedin (2011). Frågorna som ställdes var noggrant utvalda för att få en så bra grund som möjligt att stå på inför kommande forskningsarbete. Som en komplettering till den empiriska förstudien lästes även tidigare uppsatser med anknytning till ämnet eller med annan relevant information för att kunna svara på studiens syfte. Dessa uppsatser har fungerat som inspiration till studien och hänvisas till under referenser.
Efter sammanställning av ovan nämnda material färdigställts påbörjades arbetet med framtagning av relevant teori. Detta för att skapa en stark grund men också för att ytterligare avgränsa innehållet i studien inför datainsamlingen.
Semistrukturerade intervjuer genomfördes senare i studien, dessa ämnade att få en mer detaljerad och djupgående bild från utvalda personer i målgruppen om hur de ser på medialandskapet generellt och i samband med fenomenet true crime. Detta för att analysera individen, dennes egna associationer samt åsikter kring ämnet. Frågorna som ställdes togs fram från litteratur samt det material som analyserats i förstudien och formulerades utifrån riktlinjer av Dalen (2015). Intervjuguiden bestod av 5 sektioner som alla behandlade forskningsfrågorna från olika infall och var organiserade för att leda informanten genom intervjun på bästa sätt (se bilaga 2). 4 informanter intervjuades och dessa svar utgjorde tillsammans med fokusgruppens studiens kvalitativa data. Deltagarnas intervjuer analyserades sedan i relation till varandra för att kunna hitta nyckelord, teman och mönster.
3.2 Datainsamlingsmetoder
3.2.1 Kvalitativ fokusgrupp
Begreppet fokusgrupp förklaras av Victoria Wibeck (2010) som arbetet med en samlad grupp människor som under begränsad tid diskuterar ett ämne utvalt av en moderator eller samtalsledare. Målet med samtalet är att gruppen ska få diskutera relativt fritt med varandra och med minimal inblandning från samtalsledaren. Samtalsledarens uppgift är att presentera nya aspekter av ämnet och ställa frågor i den mån denne anser att det behövs. Arbetet med en fokusgrupp innefattar för forskaren att rekrytera deltagare, ta fram material och frågeguide samt att även genomföra undersökningen genom att leda, spela in och analysera diskussionerna (Wibeck, 2010).
För att en fokusgrupp ska lyckas så bra som möjligt rekommenderas en lämplig blandning av deltagare. Detta för att de intrapersonella faktorerna påverkar processen samt dynamiken i fokusgruppen (Wibeck, 2010). De variabler som kan påverka gruppdynamiken, och som är viktiga för forskaren att ha i åtanke, är demografiska variabler samt personlighetsdrag. Demografiska variabler innefattar exempelvis deltagarnas kön, ålder, sysselsättning, härkomst, religion och utbildning. Deltagarnas personlighetsdrag påverkar hur de interagerar med varandra och kan både hindra samt gynna samtalet. Det är därför viktigt att forskaren tidigt är uppmärksam på hur deltagarna talar till varandra, och ifall det finns en starkare personlighet i gruppen som påverkar de andras åsikter. En sådan situation kräver ett större ansvar från forskaren samt att denne styr samtalet så att alla får uttrycka sina åsikter (Wibeck, 2010). Forskaren behöver även ha gruppens storlek i åtanke då en för stor grupp kan leda till att det är svårt för samtalsledaren att behålla allas uppmärksamhet.
Fokusgrupper anses vara en lämplig forskningsmetod när det finns skillnader i hur olika fenomen upplevs av olika människor men även när man vill undersöka hur eller varför personerna agerar som de gör i olika situationer (Wibeck, 2010). Då medlemmarna i en gruppintervju styr diskussionen själva och ställer frågor till varandra kan detta vara ovärderligt för forskaren om denne är osäker på vilka frågor som bör ställas eller om undersökningen gäller ett svårare ämne. Fokusgrupper är en användbar forskningsmetod då målet är att få en djupare förståelse för vad som ligger bakom deltagarnas tankar, känslor och åsikter gällande ett visst ämne men kan även vara en passande metod då målet är att ge bredd åt ett ämne eller ta fram fortsatta arbetshypoteser (Wibeck, 2010). I denna studie användes en kvalitativ fokusgrupp som en del av uppsatsens förstudie med syfte att förse mig med ökad bredd och förståelse för målgruppen samt undersöka frågeställningarnas relevans inför vidare forskning. Fokusgruppen utgjorde dessutom grunden för det teoretiska ramverkets innehåll och intervjun delades upp i sektioner utifrån de tre forskningsfrågorna (se bilaga 1). Öppningsfrågorna tog upp samhället samt media generellt för att få deltagarna att starta en diskussion innan de mer djupgående frågorna gällande genren och dokumentären ställdes. Jag var under gruppens diskussioner passiv med undantag för yttrandet av frågor och följdfrågor som ansågs
vara nödvändiga för att leda tillbaka samtalet från sidospår, eller om svar behövde utvecklas för studiens syfte. Fokusgruppen genomfördes den 24e februari 2020, bestod av fyra deltagare och diskussionen fortled i drygt 60 minuter.
Tabell 1. Urval av informanter till fokusgruppen.
3.2.2 Kvalitativa intervjuer
Användningen av kvalitativa intervjuer som forskningsmetod handlar om att få en djupare insikt om informantens åsikter, tankar, känslor och erfarenheter. Målet med denna form av forskningsmetod kan uttryckas som att man vill förstå hur olika fenomen påverkar eller rör människor och situationer i deras sociala verklighet (Dalen, 2015). Intervjuerna kan utgöra hela metoden för datainsamling eller användas som hjälpmedel tillsammans med andra forskningsmetoder. Ett begrepp som används av Dalen (2015) för att beskriva det man undersöker i sin kvalitativa intervju är livsvärld, hon menar att begreppet omfattar en individs förståelse och upplevelse av sin vardag och hur individen förhåller sig till denna.
Det finns enligt Dalen olika typer av intervjuer och vilken metod man väljer att använda sig av bör bestämmas utefter det område man undersöker och de svar man söker. Man brukar inom den kvalitativa forskningen skilja mellan öppna och mer strukturerade intervjuer. Semistrukturerad intervju är den mest använda metoden. Dessa intervjuer utgår från bestämda ämnen som forskaren i förväg valt att inrikta sig på under samtalet (Dalen, 2015).
Att förbereda sig inför en kvalitativ studie i form av intervjuer innefattar att ta fram en intervjuguide. Detta krävs framförallt vid användandet av semistrukturerade intervjuer. Vid framtagandet av en intervjuguide är det enligt Dalen av största vikt att ha projektets problemställningar och forskningsfrågor som utgångspunkt. Intervjuguiden är uppbyggd av centrala teman som behandlar de viktigaste områdena för studien och alla frågor man tar med bör vara av största relevans till de forskningsfrågor man vill besvara (Dalen, 2015). Intervjuguiden bör vara genomtänkt och utformad på det sätt att informanten känner sig avslappnad och trygg. Därav bör
de inledande frågorna inte behandla det mest centrala eller känsloladdade ämnet utan ligga i periferin i förhållande till dessa. Efter detta kan frågorna bli mer specifika och fokuserade på ämnet för att sedan öppnas upp igen mot slutet av intervjun och röra ämnet mer generellt. Detta kallas av Dalen att använda sig av ”områdesprincipen” och handlar som nämnt ovan om att dela upp frågorna i intervjuguiden på ett sätt som underlättar för informanten och gör denne bekväm. Dalen tar även upp flera andra aspekter som kan vara viktiga för forskaren att ha i åtanke när denne utformar sin intervjuguide, exempelvis bör forskaren tänka på att frågan inte ska kräva någon speciell kunskap som informanten kanske inte besitter, frågan ska ej vara ledande och ska ge utrymme för informanten att använda sina egna ord när denne besvarar frågan.
I denna studie användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer med frågor baserade på och utvecklade från förstudien. Detta för att utöka min förståelse för målgruppens världsbild och deras uppfattning kring detta fenomen på ett mer detaljerat, individuellt och djupgående plan. Intervjuguiden utformades enligt riktlinjer från Dalen (2015) och delades upp i tydliga teman med underliggande frågor utifrån studiens forskningsfrågor (se bilaga 2). Intervjuerna genomfördes i början av mars 2020 med 4 kvinnliga deltagare i varierade åldrar samt med olika sysselsättning. Intervjuerna pågick i genomsnitt under 60 minuter.
Tabell 2. Urval av informanter till de personliga intervjuerna.
3.4 Analysprocess
Analysprocessen för gruppintervjun samt de individuella intervjuerna har alla grundat sig i samma form av metod där jag genom rekommenderade tillvägagångssätt har hittat nyckelord, teman och mönster. En lathund sammanställd av Anna Hedin (2011) har använts för analysarbetet i kombination med vad Monica Dalen (2015) skriver om tematisk analys.
Samtliga intervjuer spelades in efter deltagarnas tillåtelse och transkriberades sedan. Förutom otydliga medhåll och sidospår som inte ansågs relevanta för studien skrevs allting ned. Dalen (2015) menar att kodningsprocessen delas upp i olika steg, där man börjar med att kategorisera rådatan för att sedan analysera den uppdelade datan mer djupgående tillsammans med befintlig teori. Det slutgiltiga steget i analysen behandlar tematisering, där datan kategoriseras efter relevanta teman och subteman. För att sedan kunna säkerställa att allting uppfattats korrekt, lyssnade jag på
materialet ännu en gång. Efter detta moment skrevs samtliga dokument ut på papper och överstrykningspennor i olika kulörer användes för att markera citat, stycken, nyckelord samt avvikande åsikter.
Vidare sorterade jag de teman som framkommit under de tre kategorierna jag valt att att använda genom min studie: media, samhälle samt true crime. Dessa tre kategorier gavs varsin färg för att förenkla nästa steg i processen. Avslutningsvis använde jag mig utav de teman som tagits fram för att formulera mönster i form av meningar. Dessa meningar blev sedan kärnan i de slutsatser som kunde dras, och redovisas under kapitel 4.1.4 samt 4.2.4.
Som nämnt ovan såg analysprocessen likadan ut för de båda datainsamlingsmetoderna. För att vidare tydliggöra och motivera de slutsatser som dragits finns en sammanfattande analys där samtliga teman diskuteras under kapitel 5.1.
3.5 Forskningsetiska principer
Syftet med forskningsetiska principer är att tillstå med normer för förhållandet mellan forskare och uppgiftslämnare samt att vägleda forskaren vid planeringen av projekt (Vetenskapsrådet, u.å.). Inom dessa principer finns fyra huvudkrav som presenteras och beskrivs närmare nedan.
3.5.1 Informationskravet
Uppgiftslämnaren ska bli informerad om dennes villkor och uppgift i projektet. Forskaren ska även upplysa uppgiftslämnaren om att dennes närvaro är frivillig, att de har rätt att avbryta sin medverkan samt tillhandahålla all information om studien som skulle kunna få deltagaren att vilja avsluta sin medverkan (Vetenskapsrådet, u.å.). Vidare ska det även beskrivas hur deltagarens insamlade data kommer behandlas och att den endast kommer användas i forskningssyfte.
Viktigt är att studiens syfte samt praktisk information on undersökningen beskrivs för deltagaren. Dessutom ska deltagaren informeras om undersökningen på något sätt kan få deltagaren att känna obehag (Vetenskapsrådet, u.å).
Genomförandet av datainsamlingen i denna studie uppfyller informationskravet genom att redogöra för ovanstående nämnda regler och riktlinjer i samtliga undersökningar.
3.5.2 Samtyckeskravet
Samtyckeskravet har sin grund i att alla deltagare i en undersökning är där frivilligt och har rätt att själva bestämma över sin medverkan (Vetenskapsrådet, u.å.). Samtycke behöver ej efterfrågas om
studien inte kräver en aktiv insats från deltagaren, men är nödvändig i en studie likt denna där kvalitativa metoder i form av gruppintervju och intervju används.
De som deltar i en studie har rätt att avbryta sin medverkan utan negativa följder, de ska också ha rätten över om, hur länge och under vilka villkor de medverkar i undersökningen. Om deltagaren väljer att avbryta sin medverkan får denne inte utsättas för påtryckning eller påverkan från forskaren (Vetenskapsrådet, u.å.).
Under samtyckeskravet gäller även att en deltagare ska få begära att strykas ur ett forskningsmaterial om denne så önskar.
Deltagarna i undersökningen har informerats gällande deras frivilliga medverkan samt deras rätt att avbryta undersökningen, därmed uppfyller studien samtyckeskravet.
3.5.3 Konfidentialitetskravet
Konfidentialitetskravet innefattar att all insamlad data och uppgifter om deltagarna ska behandlas konfidentiellt till den mån det går, samt att deltagarna ej ska inte kunna identifieras av utomstående utifrån de svar de lämnat under sin medverkan (Vetenskapsrådet, u.å.).
I denna studie har detta krav mötts genom att endast uppge deltagarnas kön, ålder, och huvudsakliga sysselsättning. Vidare har heller inga namn angetts i studien.
3.5.4 Nyttjandekravet
Enligt nyttjandekravet skall information och uppgifter inhämtade från undersökningens deltagare endast användas i forskningssyfte och får ej lämnas ut till icke-vetenskapliga syften (Vetenskapsrådet, u.å.).
Nyttjandekravet har uppfyllts i denna studie då deltagarna i samtliga undersökningar har informerats om vad den insamlade datan kommer användas till samt vart materialet kommer att publiceras.
3.6 Metodkritik
Kritik kan initialt riktas mot valet av dokumentär. Making a Murderer är endast en av många liknande dokumentärserier och det kan argumenteras att resultatet till viss del hade sett annorlunda ut om en annan produktion hade valts. Varför Making a Murderer valdes motiveras utförligt under kapitel 1.2 samt 1.6, men det kan utöver detta tilläggas att jag endast behandlade serien generellt i min studie utan att ställa detaljerade frågor om fallet eller handlingen. Vid en större tidsram hade det dock varit aktuellt att mer djupgående undersöka dokumentären, eller utöka mängden material i den empiriska studien.
Vidare kan urval av informanter kritiseras, då de besitter variabler som liknar mina. De är samtliga kvinnor i åldrarna 24-27 som studerar eller är yrkesverksamma i samma stad. Detta kan bidra till ett något färgat resultat då de löper stor risk att dela åsikter och värderingar med varandra, samt med mig. Dock gjordes ett strategiskt urval av informanter som redovisats under 1.6, och bedömningen gjordes att deras likheter i variabler inte behöver spegla deras åsikter gällande de ämnen som studien ämnar att undersöka. Detta speglas även i de avvikelser som redovisas både från fokusgruppen samt de personliga intervjuerna (se 4.1.5 och 4.2.5).
Valet att endast använda kvalitativa metoder för datainsamlingen har motiverats under kapitel 3.21 och 3.2.2. Användningen av både fokusgrupp samt personliga intervjuer har höjt kvaliteten och ökat trovärdigheten i de teman och mönster som tagits fram i studien. Underlaget från de två olika undersökningarna har tillsammans underbyggt studiens slutsatser. Hade en kvantitativ undersökning adderats till studien hade validering kunnat öka genom triangulering, dock ansågs detta ej nödvändigt med tanke på det syfte som formulerats samt den tidsbegränsning som funnits.
Avslutningsvis kan kritik riktas mot en viss avsaknad av teoretiskt material som hade kunnat vara av relevans för studiens bakgrund. En redovisning över konsumenternas användar- eller tittarvanor hade kunnat bidra med en ytterligare förståelse för genrens plats i vår kultur. Valet att utelämna detta från studien övervägdes noggrant och beslut togs att det skulle vara av ett större intresse i en egen studie med mer fokus på just detta område, detta utvecklas vidare under kapitel 5.3. Jag ansåg, givet den tidsram som funnits, även att tidsåtgången till insamlingen av detta material hade varit för stor.
4 Utfall av datainsamling
Nedanstående redovisas den data som framkommit i undersökningarna. Datan presenteras först, för att sedan analyseras och presenteras igen i form av teman och mönster (se 4.1.4 samt 4.2.4). Jag har valt att kategorisera empirin efter de tre kategorier som presenteras i studiens syfte: media, samhälle,
true crime (se 1.4). Detta för att bibehålla samma struktur som genomsyrat intervjuguiderna samt för
att ge läsaren en tydligare bild av innehållet.
4.1 Fokusgrupp
4.1.1 Media
Informant 3 uttrycker att hennes första tanke vid frågan om känslor kring vårt mediasamhälle är källkritik, hon förklarar vidare att det är viktigt att välja vad man ska lyssna på och får medhåll från resterande informanter. Informant 1 fortsätter och påpekar att det är sjukt hur ett forum som Flashback idag ses som en källa. Hon tar även upp mordutredningar som exempel och påstår att om du följer ett fall på Flashback så kommer du kanske kunna lösa det med vad som verkar vara väldigt lite information. Detta får inget direkt medhåll från övriga deltagare men informant 2 håller med genom att säga ”det som inte finns på Flashback verkar knappt finnas på riktigt”. Informant 3 tycker att det är obehagligt, sedan uttrycker hon sin rädsla för hur fel det kan bli på dessa forum då information och namn florerar utan något direkt sätt för läsaren att vara källkritisk. Ordet farligt betonas och informant 4 instämmer direkt och vill även understryka hur obehagligt det är. Hon förklarar vidare att fel information kan läckas vilket i sin tur bidrar till att oskyldiga människor kan bli indragna eller till och med bli dömda genom media.
Vid frågan hur deras användarvanor av olika medier ser ut svarar informant 2 samt 4 att de knappt använder några forum eller speciella källor för nyheter utan förklarar att de aktivt söker upp information om de vill ta reda på något om en specifik händelse. Informant 3 beskriver att hon tittar mycket på nyhetsmorgon, lyssnar på Sveriges radio och följer Svtnyheter på Instagram. Informant 1 kombinerar Flashback med andra källor och använder sig väldigt mycket av Twitter för internationella nyheter då hon menar att hon nås av nyheterna så snabbt, och att det är något positivt. Informant 3 ifrågasätter informant 1 angående Twitter, hon anser att den snabba spridningen av information är en nackdel, varpå informant 1 svarar att hon inte litar på det hon läser utan att hon endast konsumerar information på Twitter för mängden och menar att desto fler som har uppdaterat samma sak, desto säkrare kan hon vara på att något faktiskt har hänt. Informant 3 ställer sig ytterst tveksam och står fast vid att ”snabba nyheter” är något farligt. Samtliga deltagare uppfattade att frågan endast behandlade nyhetsforum.
Alla 4 deltagare upplever svårigheter med att formulera något positivt kring dagens mediasamhälle. Informant 3 uttrycker att en möjlighet är att kunna nå ut till hela världen och inte bara människor i
sin närhet. Informant 3 håller med och beskriver att delaktighet är en positiv aspekt samt att det är en bra sak att fler har tillgång till samma information, samtidigt som hon är tydlig med att det även kan vara negativt. Beroende på hur det används. Informant 1 och informant 2 håller starkt med om detta. Informant 1 tycker att en bra sak med sociala medier är hur bekvämt och smidigt det är. Hon känner att människor är lata rent generellt och därmed använder sig mer av sociala medier för att kunna nå ut till andra och kommunicera, vilket är effektivt. Informant 1, 3 samt 4 beskriver hur de använder sociala medier för att kolla upp personer, i deras närhet och främlingar. Informant 1 och 3 menar att de använder det för att undersöka individer som hört av sig till dem eller t.ex. kollegor. De använder sig då av flera olika forum för att ”dubbelkolla” den information de får fram. Informant 4 säger att hon använder forum för att kolla upp människor för nöjes skull vilket avviker från de andras åsikter.
Samtliga informanter är överens om att en viral video är något positivt som ofta speglar eller visar upp en orättvisa i samhället. Informant 2 kopplar begreppet ”viralt” till polisen och påpekar hur många händelser som inte hade uppmärksammats om en video inte hade blivit viral. Informant 1 håller med och menar att det är något positivt som hjälper till att begränsa maktmissbruket hos exempelvis poliser.
4.1.2 Samhälle
Informant 1 uttrycker starka känslor kring vad en dokumentär likt Making a Murderer kan göra med ett samhälle. Hon tror att innehållet kan påverka allmänheten till den grad att en mördare släpps fri. Informant 3 är inne på samma spår och uttrycker en oro för att det kan bli farligt ”när man ger så många olika personer liksom fritt spelrum att tycka och tänka saker”. Informant 3 utvecklar även detta och förklarar att hon känner att det lätt blir fel när personer, som hon själv, som inte vet hela sanningen helt plötsligt får en möjlighet att inte bara skapa sig en åsikt om något utan även uttrycka den för världen att se. Informant 1, 2 och 4 är eniga med informant 3 om att detta är ett stort problem i samhället.
Informant 2 uttrycker en känsla av att alla som har sett dokumentären i fråga (Making a Murderer) har blivit involverade på något sätt. Informant 1 och 4 instämmer och tar båda två upp hur media även har spelat en stor roll i detta. Detta leder informant 4 in på ämnet som diskuterats tidigare, hur någon blivit orättvist dömd av allmänheten eller av polisen kan få en ny chans med hjälp av media och allmänheten. Hon menar att man med hjälp av en dokumentär likt den diskuterade kan rikta kritik mot rättsväsendet och lyfta viktiga samhällsfrågor. Informant 1 håller med om detta men anser att dokumentären behöver väcka känslor för att kunna påverka något på en större skala, exempelvis lagar och regler. Informant 3 tar här upp ett exempel från sitt egna liv om en person med kriminellt förflutet som hon och hennes vänner fått reda på bor i deras område. Informant 3 säger att hon själv tycker att det hade varit bättre att inte ha denna information medan flera av hennes vänner hade uttryckt en lättnad över att få reda på detta, även om de inte ansåg att det förändrat deras liv eller vardag på något sätt. Informant 3 utvecklar och menar att det hon ville berätta med exemplet var att media och samhället ofta bidrar till någons straff även efter att den är frikänd. Informant 4
håller starkt med om att detta är upprörande och menar att det hör ihop med det de diskuterat tidigare.
Innan diskussionen går vidare uttrycker informant 4 att denne vill tillägga att det är viktigt att alltid tänka på vem som är upphovsman och därmed hur dokumentären är vinklad. Informant 4 fortsätter och menar att ingen är objektiv samt att ”man som tittare, vad det än handlar om, måste hela tiden ha de glasögonen på sig, att det man tittar på kan vara färgat av personen som skapat det”. Resterande informanter stämmer in och håller verkligen med om detta. Informant 1 uttrycker en frustration över att allt alltid är väldigt ensidigt.
4.1.3 True crime
Informant 4 menar att det var Making a Murderer som väckte hennes idag väldigt stora intresse för genren true crime. Hon berättar att hon tidigare inte vågat konsumera något liknande och även undvek att kolla på rapport då hon kände att allting hemskt var obehagligt och förstod inte varför man skulle vilja ta in det. Informant 1, 2 samt 3 började följa dokumentären för att de fastnade för den på Netflix. Informant 2 uttrycker att hon inte vet varför dokumentären tilltalade henne så mycket men att den gjorde det till den grad att hon bestämde sig för att kolla på den. Informant 2 tillägger även att hon likt informant 1 undvek true crime och produktioner liknande denna tidigare men att hon efter att ha sett Making a Murderer nu vill se mer av genren. Informant 3 har alltid gillat verkliga händelser och ”spännande program”.
Informant 2 och 4 har sett klart de två säsonger som finns av dokumentären medan informant 1 och 3 avbröt under säsong 1. Informant 3 berättar att det inte var något speciellt som fick henne att sluta kolla, mer än att hon tyckte att avsnitten blev för långa och att hon uppfattade serien som ”seg”. Informant 1 beskriver att serien fick henne att må dåligt och känna frustration. Vid följdfrågan kring detta svarar Informant 1 att hon inte kunde släppa det på kvällen och att hon blev för involverad. Informant 4 går här tillbaka till det som informant 3 tog upp tidigare kring avsnittens längd och förklarar att det är det som tilltalar henne. Hon uttrycker att hon skäms att säga det men att det är längden och mängden detaljer som hon verkligen älskar och beskriver det som att hon ”får marinera sig i storyn”. Informant 2 tar sig här in i samtalet och uppger att hon förstår både informant 1 och 4. Informant 2 fortsätter och trycker på hur viktigt det är med detaljer eftersom det är då man kan sätta sig in i fallet själv och får då starkt medhåll från informant 4. Hon menar även att det var samma frustration som informant 1 beskrev som fick informant 2 att fortsätta följa serien, ”jag kände mig typ skyldig att fortsätta se det”.
Samtliga deltagare uttrycker att de alla har följt serien genom media på något sätt. Informant 1 påstår att hon alltid gör det vad det än är hon kollar på, medan övriga läste på om fallet efter att de börjat kolla eller emellan säsongerna. Här vill informant 4 tillägga att hon har, med tanke på det vi pratade om tidigare, blivit bättre på att bygga upp en distans till denna sorts innehåll men att hon är rädd att det är någon sorts avtrubbning. Hon beskriver ”klart att man inte vill gotta sig i andras misär, absolut inte. För mig är det mer bara… shit, människor kan göra såhär, vad är det som driver
människor till att göra sånna här saker?”. Detta uttalande får informant 1 och 3 att hålla med även om det visar sig vara på olika sätt. Informant 3 uttrycker att hon absolut känner en distans medan informant 1 känner igen sig i ”gottandet” vilket har resulterat i att hon blir paranoid av att kolla på true crime.
Informant 1, 2 och 4 anser alla att en utav de första känslorna man får i dokumentären är att huvudpersonen är ett offer, vilket i sin tur pekar på att dokumentären är vinklad. Informant 3 håller även hon med men uttrycker att det var väldigt tydligt att de som skapat dokumentären ville trycka på och visa upp den socioekonomiska biten och att det var synd om hans familj också. Informant 4 håller med och berättar hur hon minns att det beskrevs tydligt att polisen hade något emot familjen Avery. Informant 2 och 4 menar dock båda två att de i säsong två ställde sig mycket mer tveksamma till det narrativet. Informant 2 beskriver att det kändes påtvingat och att de (syftar på skaparna) var tvungna att få allting att bli till huvudrollens fördel. Hon menar att i och med att det kändes påtvingat fick henne att bli mer tveksam. Båda svarar dock att de fortfarande någonstans hoppas att han är oskyldig.
Alla fyra informanter svarar kort att de tror att vi som människor är väldigt lättpåverkade, speciellt när det rör sig om true crime och liknande saker som vi endast tar in från en enskild källa, dessutom utan att ställa oss kritiska till det vi ser. Informant 3 redogör för att hon är betydligt mer källkritisk till nyheter och nyhetssidor än till dokumentärer och resterande informanter nickar medhållande. Informant 4 tillägger att det är en form av storytelling så vi borde vara mer källkritiska än vad vi är till dokumentärer.
När deltagarna får frågan om varför de tror att true crime har blivit så stort de senaste åren så varierar svaren kraftigt. Informant 1 svarar snabbt att hon tror att det är folks nyfikenhet varpå informant 4 håller med men anser framförallt att det beror på att mottagarna vill se ”någon slags annanhet hos de människorna” och förklarar att hon tror att man vill känna att det som händer dem i dokumentären inte kan hända en själv. Detta väcker starka känslor hos informant 1 som inte håller med. Hon menar att den största anledningen till att hon inte vill konsumera true crime är just för att hon ofta kan känna igen sig och känner ett obehag kring att det faktiskt kan hända henne. Informant 4 formulerar då om sig lite och nämner istället att hon tror att media och hur lättillgängligt det är nu har något att göra med det. Detta håller informant 3 med om och tillägger att detaljerna de diskuterat tidigare också är en stor faktor. Hon menar att förr kunde man bara läsa om ett mord, men nu kan man få se hur, när, var och exakt hur det hände vilket då väcker ett intresse. Informant 4 hävdar då att ”det är en extra krydda när det har hänt på riktigt”. Resterande informanter håller med om detta. Informant 2 avslutar samtalet med att påstå att man alltid väljer true story före fiction vilket får gehör från övriga deltagare.
Avslutningsvis får informanterna själva sammanfatta samtalet och väljer att göra det med följande ord: engagemang, involverande, källkritik och lättillgängligt.
4.1.4 Mönster och teman i diskussionen
Fokusgruppen är i konsensus gällande hur ökad tillgänglighet av information leder till ökad delaktighet och
gemenskap, samtidigt som det lägger ett större ansvar hos allmänheten att vara källkritisk. Hur lätt det är att få
tillgång till information beskrivs av informant 3 och 4 som något obehagligt då det kan leda till att fel information sprids vidare. Detta stärks av informant 1 som påpekar hur sjukt det är att ett forum som Flashback används av många som en säker källa. Samtliga deltagare håller även med informant 4 när hon beskriver hur gemenskap och delaktighet ofta är en positiv aspekt av forum samtidigt som det lätt kan bli farligt beroende på hur användningen ser ut.
Alla fyra deltagare uttrycker att orättvisor behöver lyftas fram samt att allmänheten har rätt till information,
samtidigt som en oro finns över att det kan bli farligt om media och gemene man agerar domare i samhället.
Informant 3 redogör för hennes egna rädsla kring hur farligt det kan bli om man ger olika människor fritt spelrum för att tycka och tänka saker. Framförallt kring områden där människorna i fråga inte har någon expertis eller alls är insatta i ämnet samt när de ges möjlighet att inte bara ha åsikter utan även dela med sig av dem helt fritt. Informant 1 påvisar samma problem och uttrycker starka oroskänslor kring vad en dokumentär likt Making a Murderer kan göra med ett samhälle. Detta uttalande är samtliga informanter helt överens om. Informant 4 tillägger hur det även kan vara positivt eftersom orättvisor och andra viktiga samhällsfrågor kan lyftas. Hon betonar hur viktigt det är att kunna rikta kritik mot rättsväsendet. Informant 2 menar att hon knappt tror att det finns någon som tittat på dokumentären och inte blivit involverad på något sätt. Informant 3 målar en bild av hur allmänheten kan agera domare genom hennes exempel (se 4.1.2). Informant 4 vill även trycka på hur viktigt det är att alla tar ansvar och har sändaren av budskapet i åtanke, eftersom information ofta är färgad av personen som agerar sändare. Resterande informanter håller med om detta.
Gällande true crime samt dokumentären Making a Murderer menar samtliga informanter att detaljer om
någon annans verkliga och hemska öde är obehagligt men spännande nog för att få en person att bli involverad. På
vilket sätt mottagaren blir involverad och hur denne väljer att reagera varierar, kring denna fråga råder inte konsensus bland deltagarna. De avvikelser som uppstod i diskussionen redovisas nedanstående. Informant 4 förklarar att det är mängden detaljer som fångar hennes intresse och får henne att ”marinera sig i storyn”. Informant 2 redogör för samma känslor och menar att det är detaljerna som gör att hon blir involverad eftersom det är då hon själv kan skapa sig en egen uppfattning av fallet. Informant 4 förklarar hur hon har blivit bättre på att bygga upp en distans till det hon ser. Hon menar att hon egentligen inte har någon glädje i att ”gotta sig i andras misär” men att hon fortsätter titta på denna sorts innehåll eftersom det finns en fascination över vad som driver människor till denna sorts brott. Informant 1 samt 3 håller även de med om detta. Informant 2 menar att hon kände en frustration över fallet i dokumentären som gjorde att hon kände sig skyldig att fortsätta titta. Samtliga informanter är överens om att dokumentären känns vinklad samt färgad av skaparna. Informant 3 anser även att det var väldigt tydligt att de som skapat dokumentären ville
förmedla en bild av familjen, deras socioekonomiska situation och hur de har påverkats av rättsväsendets tillvägagångssätt.
Informanterna är alla överens om att de alla väljer true crime före fiction eftersom ”det är en extra krydda när det har hänt på riktigt”.
4.1.5 Avvikelser i diskussionen
Informanterna anses till hög grad vara i konsensus gällande de ämnen som diskuterades i fokusgruppen, dock kunde vissa avvikande resultat tas fram i analysprocessen vilka jag ansåg var värda att belysa.
I diskussionen kring true crime samt dokumentären Making a Murderer, mer specifikt gällande deltagarnas känslor gentemot ämnet, uttrycker informant 1 att serien fick henne att må dåligt till den grad att hon valde att sluta titta på den. Hon beskriver att hon blev för involverad samt kände sig frustrerad eftersom hon inte kunde släppa fallet även efter att hon slutat titta.
När informant 4 diskuterar hur hon har byggt upp en distans till denna sorts innehåll (se 4.1.4) beskriver informant 1 att hon upplever motsatsen. Hon känner väldigt starkt kring detta och menar att hon känner igen sig i vad informant 4 beskriver som ”gottandet i andras misär” men påpekar att detta snarare har fått henne att bli mer paranoid till skillnad från övriga deltagare som menar att detaljerna är den största anledningen till att de fortsätter konsumera denna sorts innehåll.
Den nyfikenhet som finns hos informant 2, 3 samt 4 kan inte återfinnas i samma grad hos informant 1. Informant 4 håller med informant 1 om att det förmodligen till stor del är just nyfikenhet som driver människor till att konsumera den mängd true crime som de gör, men menar även att tittarna vill se ”någon slags annanhet hos de människorna”. Med detta syftar hon på de offer som porträtteras i dokumentärerna och förklarar att man som tittare nog vill kunna känna att det hemska som händer dem inte kan hända en själv. Detta upprör informant 1 som inte alls kan känna igen sig. Hon beskriver att den största anledningen till att hon inte längre vill konsumera true crime är för att hon kan känna igen sig och upplever ett starkt obehag, vilket även det resulterar i rädsla och paranoia.
