5. Resultat och analys
5.8 Sammanfattande slutsatser
I denna studie skildras hur vägledare upplever sin karriärutveckling. Genom att analysera vägledarnas berättelser kan vi förstå komplexiteten av karriärutveckling, att det är ett flerdimensionellt fenomen som kan betraktas i både objektiv och subjektiv bemärkelse. Utifrån frågeställningen om hur vägledare beskriver karriärutveckling i förhållande till sin arbetssituation blir arbetsmiljö, samarbetsmöjligheter, meningsfullhet och rörlighet inom yrkesområdet betydelsefullt. Studiens andra frågeställning om på vilket sätt vägledare problematiserar sin karriärutveckling kan förstås genom berättelser om att varken vägledningen eller professionen prioriteras på arbetsplatsen.
Utifrån vägledarnas yrkespersonlighet har de sökt efter arbetsplatser som stämmer överens med hur de ser sig själva arbeta med vägledning (Savickas 2005, 47). Det har många gånger varit en svår uppgift eftersom de sällan blivit erkända för sin kompetens i skolan, som i sin tur lett till att vägledarna fått uppdrag som inte tillhört
vägledningsområdet. Vägledarna berättar exempelvis om att de fått agera busschaufförer och administratörer utöver att arbeta med vägledning.
Vidare berättar vägledarna om dilemmat kring att utföra själva vägledningsuppdraget och samtidigt utföra de andra uppdragen de blivit tilldelade. Denna överbelastning har drivit vägledarna till att söka andra vägledartjänster eller i en del fall till sjukskrivningar på grund av utmattningssyndrom. När rektorer och kollegor saknar kunskap om vägledning hämmas vägledarnas möjligheter till karriärutveckling. Dels fylls arbetsdagarna med andra uppgifter än vägledning, dels ses inte ämnesområdet som något värdefullt för skolan.
Vägledarna ser sitt arbete som meningsfullt och utvecklande när de får ägna sig åt vägledningsuppdraget. Att få hjälpa människor att utveckla sina liv till det bättre och att få lyssna till deras berättelser om varför de gör som de gör är några av de delar som vägledarna menar bidrar till känslan av meningsfullhet i arbetet. Vidare beskriver de sitt arbete som samhällsnyttigt genom att de får göra skillnad både för den enskilde individen och för samhällsutvecklingen. Att arbetet upplevs som meningsfullt kan förklaras i relation till det teoretiska begreppet yrkespersonlighet, mer specifikt att vägledarnas intressen och värderingar tillgodoses i arbetet (Savickas 2005, 47). Denna meningsfullhet bidrar till att vägledarna trivs i sitt arbete, oavsett fortbildningsinsatser eller annan utveckling.
En utmärkande trend i vägledarnas karriärutveckling är betydelsen av kollegor. Vägledarna menar att en samsyn, samplanering och ett nära nätverk bidrar till kompetensutveckling av vägledarnas egna kunskaper och färdigheter. Som ovan nämnt är inte alltid vägledningsarbetet en prioriterad fråga i skolan, och detta är i sin tur avgörande för förutsättningar att samarbeta. Om vägledningsarbetet inte är en prioriterad fråga på arbetsplatsen upplever vägledarna att de drar arbetet på egen hand, att arbetet görs mycket isolerat och bundet till enskild person samt att de inte har någon att diskutera sitt arbete med. Tillgång till kollegor och nätverk påverkar således känslan av tillfredsställelse i arbetet (Savickas och Savickas 2017). Ju mindre samarbete desto lägre känsla av tillfredsställelse i vägledarnas arbete.
I berättelser om stagnation av vägledarnas karriärutveckling framkommer faktorer av både underbelastning och överbelastning. När vägledarna känner sig “mätta” på sitt arbete och inte längre stimuleras av nya utmaningar upplever de stagnation i karriärutvecklingen på grund av underbelastning. Å andra sidan berättar vägledarna att de känner sig överbelastade av de dagliga arbetsuppgifterna och att det sällan finns tid för
fortbildning. Även denna form av belastning skapar stagnation i vägledarnas karriärutveckling. Oavsett orsak till stagnation i karriärutvecklingen skapar den en känsla av missnöje och otillfredsställelse i arbetet hos vägledarna (Fritzsche och Parrish 2005, 186). Vägledarnas kompetensutveckling sker främst genom ökade faktakunskaper, exempelvis genom informationsträffar. Vad som saknas är tillfällen för utveckling av vägledarnas samtalsmetodik och annan utbildning som har mer konkret inverkan på yrkesutförandet. Sådana insatser skulle ha större inverkan på utveckling av vägledarnas yrkespersonlighet (Savickas 2005, 47).
Vägledarna är hoppfulla inför framtida karriärutveckling. De menar att yrkets möjlighet till rörlighet genererar många valmöjligheter och nya utmaningar. Vägledarna beskriver hur de uppskattat att röra sig mellan arbeten på olika skolnivåer, likväl som utanför skolväsendet, och använda kunskaper och erfarenheter från varje arbetsplats. Vägledarnas så kallade livstema har utvecklats genom arbetslivserfarenhet som vidare tydliggör för vägledarna vad de ser som betydelsefullt nu och framöver (Savickas 2005, 58). Berättelserna om vägledarnas karriärutveckling illustrerar höga ambitioner och en drivkraft att utveckla vägledningsarbetet till hela skolans ansvar på riktigt.
6. Diskussion
6.1 Resultatdiskussion
I detta avsnitt diskuteras resultat och analys i huvudsak utifrån tidigare forskning. Resultatet av denna studie stämmer delvis överens med Lärarnas Riksförbunds (2019, 9) undersökning om vägledares ofta ansträngda arbetssituation, som beror på tidsbrist att hinna med sina huvudsakliga uppgifter eftersom mycket tid går till annat. Resultatet visar att vägledarna ofta får ta sig an flera olika roller som exempelvis att vara busschaufför och tillförordnad rektor. Dessutom ansvarar vägledarna ofta för ett stort elevantal som påverkar kvaliteten på deras arbete.
I likhet med Olofsson, Lovén och Deliér (2017, 11) visar vår studie att vägledarna många gånger bär hela ansvaret för arbetet med vägledningen i skolan. Vidare hävdar vägledarna att den bristande ledningen beror på okunskap och i vissa fall ett ointresse för ämnesområdet. Detta innebär i sin tur svårigheter för att etablera ett samarbete mellan vägledare och lärare på skolan (Riksdagen 2018, 8-9). Arbetet med vägledning i skolan prioriteras inte och vägledarna får istället andra uppdrag att utföra. Vad tidigare forskning menar är problematiskt kring organisering av den vida vägledningen i skolan tycks därmed stämma överens med vårt resultat.
Något som varit viktigt för vägledarna är livsperspektivet på deras karriär (Litano och Major 2016, 57). När vägledarna upplevt obalans mellan arbete och privatliv, exempelvis vid hög arbetsbelastning som lett till utmattning, har vägledarna sökt sig till andra tjänster som bättre kan uppfylla deras behov. Sammantaget ger vägledarna beskrivningar av vad som bidrar till känslan av meningsfullhet i arbetet, något som instämmer med hur Litano och Major (2016, 56) beskriver känslan av subjektiv framgång. Faktorer som påverkar den objektiva karriärutvecklingen, såsom högre lön eller befordran, nämns inte i vägledarnas berättelser. Ur vårt narrativa förhållningssätt tyder det på att den subjektiva karriärutvecklingen är mer betydelsefull för vägledarna än den objektiva karriärutvecklingen. Vägledarna berättar om på vilka sätt deras arbete bidrar till kompetensutveckling likväl som till karriärutveckling.
Çakmak-Otluoğlus (2018, 127) beskrivning av karriären som gränslös och rörlig överensstämmer med vägledarnas beskrivning av sin karriärutveckling. Vägledarna berättar om att deras utbildning och arbetslivserfarenhet är användbar att bygga vidare på i andra arbeten. Vägledarna upplever att de har många valmöjligheter att ta tillvara på och utveckla sin kompetens, även om det inte sker i en hierarkisk, uppåtgående riktning. Dessutom framkommer att vägledarna i denna studie verkar vara av sådan karaktär som präglas av ambition, driv och mod. De har inte väntat på att karriärutveckling skall komma serverat för dem, utan de har snarare tagit saken i egna händer och skapat förutsättningar för sin egen karriärutveckling. Utifrån definitionen av det pedagogiska ledarskapet går att diskutera i vilket utsträckning rektorerna möjliggjort för vägledarnas karriärutveckling (Jarl 2013, 208). Vägledarna uttrycker ett missnöje över hur rektorer organiserar vägledningsarbete på skolorna och att denna organisering bromsar vägledarnas utveckling. Dessutom menar vägledarna att rektorer i högre grad bör vara engagerade i vägledares kompetensutveckling.
I förhållande till Çakmak-Otluoğlus (2018, 127-128) definition av skiftande karriär är vägledarna aktiva och självständiga individer som tar makten över sin egen karriärutveckling. Givetvis förstår vi att inte alla vägledare identifierar sig med den beskrivningen, men vi vill ändå tro att personer som intresserar sig för yrket är personer som i sin natur är engagerade, drivna och stärks av utmaningar.
Vad som är unikt med vår studie, och som inte framkommer från resultatet av Lärarnas Riksförbunds (2019) undersökning, är att vägledarna trots organisatoriska begränsningar ändå upplever karriärutveckling. Vårt resultat visar att vägledarna upplever goda utvecklingsmöjligheter utifrån ett subjektivt perspektiv på karriärutveckling. Vägledarna berättar till exempel om att vägledningssamtal i sig bidrar till kompetensutveckling, men också att mötet med nya människor bidrar till lärande om människors liv. Sammantaget bidrar detta till att vägledarna upplever goda möjligheter till karriärutveckling. Vår mening är inte att förkasta tidigare undersökningar om organisatoriska förutsättningar för karriärutveckling, utan snarare att bidra med fler perspektiv på hur vi människor utvecklas i arbetet i dagens samhälle.
6.2 Metoddiskussion
Vår urvalsgrupp togs fram med hjälp av vår förstudie som bestod av en enkät som publicerades i två olika nätverksgrupper på Facebook. En nackdel med att använda Facebook är det faktum att alla människor inte använder sig av den tjänsten. Dock har dessa nätverksgrupper omkring tusen respektive tretusen medlemmar, därför tyckte vi att det var ett bra forum för att nå ut till många vägledare i landet på ett enkelt och effektivt sätt. De vägledare som var intresserade av att delta i en intervju kunde i slutet av enkäten lämna sin e-postadress. Samtliga vägledare som lämnade intresse för att delta i en intervju, svarade i sin återkoppling “ja” eller “nja” på frågan om de upplever utveckling i arbetet. Därmed blev vår grupp av potentiella informanter relativt homogen i förhållande till nuvarande arbetssituation. Med detta vill vi uppmärksamma att våra informanter kan vara personer som ser ämnesområdet som tilltalande och därför ville bidra med sina erfarenheter. Vår urvalsgrupp valdes därefter ut genom ett godtyckligt urval och vi kunde därmed påverka vilka våra informanter var.
Vidare vill vi problematisera kombinationen av vår intervjuguide och det narrativa förhållningssätt vi avsett att använda i intervjuerna. Vårt sätt att ställa frågor kan ha påverkat och styrt hur vägledarna berättar om sin karriärutveckling. Om vi istället tagit större avstånd från intervjuguiden hade vägledarna haft möjlighet att berätta mer fritt, men vi hade också riskerat att inte svara mot studiens frågeställningar. Genom att vi valde att förhålla oss till intervjuguiden stärkte vi studiens validitet (Larsen 2009, 41).
Som tidigare nämnt i resultatdiskussionen stämmer vårt resultat delvis överens med Lärarnas Riksförbunds undersökning. Vi vill mena att skillnaden kan förstås som en metodskillnad eftersom Lärarnas Riksförbund använde sig av en kvantitativ metod medan vi valt att använda en kvalitativ metod. Vidare har Lärarnas Riksförbund valt att undersöka organisatoriska förutsättningar för vägledares karriärutveckling, mer specifikt vilka förutsättningar arbetsgivarna skapar för denna utveckling, medan vi har undersökt vägledares egna upplevelser av karriärutveckling.
6.3 Teoridiskussion
Utöver att vi valt ett metodiskt angreppssätt om subjektivitet, har vi även valt ett teoretiskt angreppssätt om subjektivitet. Med anledning av att Lärarnas Riksförbunds (2019) undersökning fokuserade på organisatoriska förutsättningar för vägledares karriärutveckling valde vi att istället fördjupa oss i vägledares subjektiva upplevelser av karriärutveckling. Därav ansåg vi att Savickas (2005) teori om att karriären konstrueras när den berättas om var lämpad för att förstå vägledarnas upplevelser. I berättelserna lyfts bland annat relationer, frustration och dilemman. Dessa är inga teman som teorin fördjupar sig i. Utifrån teorin är det istället vad som lyfts i berättelserna som är det viktiga för individen. Vi menar därför att teorin hjälpt oss att undersöka vad vägledarna ser som viktigt för karriärutveckling. Om vi valt en teori som mer specifikt fördjupar sig i till exempel relationers betydelse kan det resulterat i en grundligare förståelse av just det temat.
Även om vi med denna studie vill förstå hur vägledare upplever sin karriärutveckling är vi medvetna om att den teoretiska ansatsen vi valt resulterat i åtta individuella, subjektiva upplevelser. Detta betyder att vi behöver ta hänsyn till att resultatet är åtta separata verkligheter om karriärutveckling och inte bör förstås som något annat. Utifrån vårt teoretiska perspektiv förstår vi att det finns lika många verkligheter som det finns vägledare.
Vidare går det att diskutera om teorivalet således kan vara idealistiskt. Genom att vi intresserat oss för vägledarnas berättelser riskerar vi att blunda för de faktiska villkor de arbetar under. Teorivalet har influerat både våra frågeställningar och vår intervjuguide vilket har lett till att resultatet speglar den subjektiva karriärutvecklingen i högre grad än den objektiva. Vi menar att karriärutveckling ska förstås på flera sätt, och att varken det subjektiva eller det objektiva perspektivet ensam bär på sanningen. Karriärutveckling handlar inte endast om att forma berättelser, minst lika viktigt kan vara en hälsosam löneutveckling, professionellt erkännande eller andra objektiva förutsättningar.
6.4 Betydelsen för vägledaryrket
Vi menar att det inte endast bör vara det objektiva perspektivet som sätter en stämpel på utveckling i arbetet. Resultatet av denna studie kan ge en fördjupad förståelse för vilka faktorer som inverkar på vägledares karriärutveckling. Vår studie belyser särskilt subjektiva upplevelser av karriärutveckling, vilket vi menar bör respekteras i diskussioner om ämnet eftersom även detta är en betydelsefull del av karriären. Trots att resultatet av den här studien stämmer överens med tidigare forskning om stora brister i vägledningsarbetet i skolan, visar det ändå att det finns goda möjligheter att utvecklas i yrket. Detta kan betraktas som inspiration för verksamma vägledare eller för personer som funderar på att utbilda sig till detta.