Sammanfattande tolkning av resultaten

De lärarstudenter som svarat på frågorna i den här studien riskerar att undervärdera de svårigheter och den utmaning som flerspråkiga elever möter i skolan, framförallt de som började skolan i Sverige tidigt. De kan också komma att arbeta för att eleverna ska prioritera svenskan framför hemspråket och att i för liten utsträckning söka samarbete mellan läsämnesundervisningen och hemspråksundervisningen. En tredjedel inser inte att de metoder som används i skolan idag kan gynna vissa grupper elever, och de kan få svårt att ge alla elever rätt stöd. Däremot har de goda insikter om talspråkets ibland

missvisande karakatär. Det är en markant skillnad mellan den egna skattade

kunskapsnivån hos de lärarstudenter som studerar språk och de som saknar språk i sin ämneskombination.

En av svårigheterna för forskningen på det här området är hur man kan jämföra ett barns språkliga kunskaper med en vuxens. En individ som är van att göra olika test i olika miljöer kommer att göra bättre ifrån sig än en individ som aldrig tidigare befunnit sig i en liknande situation. För ett barn kan en testsituation i en främmande miljö bli mycket stressande medan en vuxen i mycket större utsträckning kan ta det med ro. Dessutom har den vuxne troligen fördelen av att ha sett liknande uppgifter förut (Grosjean, 2004). Därför är det viktigt att studier som vill jämföra barn och vuxnas språkliga kompetens genomförs på ett sådant sätt att den vuxne inte får alltför stora fördelar.

Abrahamsson och Hyltenstam (2003) drar i sin artikel slutsatsen att vuxna inte kan lära sig ett språk fullt ut, deras exempel på exceptionella vuxna andraspråksinlärare visar på hur komplicerat det är att mäta och värdera språklig kompetens. Frågan är huruvida det är av så stort intresse att komma fram till huruvida vuxna kan nå ett äldre barns slutliga kompetens i ett andraspråk. Det viktiga är snarare att inse att det är en lång och svår process även för barn, ungefär 5 år för att nå inhemsk kompetens vad det gäller kunskapsinhämtning (Viberg 1996).

Flerspråkighet verkar överlag vara något positivt för individen. Inför man ytterligare språk tidigt får individen mer tid att tillägna sig det, men det krävs att pedagogiken anpassas och att lärarna är medvetna om de svårigheter som barn möter vid

andraspråksinlärning (Genesee, 2004). Dessutom är det viktigt att se till individens möjligheter och svårigheter så att man inte gör utmaningen onödigt svår med att införa ytterligare språk för de elever som har nog med ett. Samtidigt är det viktigt att alla lärare på samtliga nivåer har god kunskap om de speciella behov och problem som kan möta dessa elever

Att vuxna lätt anammar antaganden som inte har något eller lite stöd i forskningen beror på att de tycker sig stöta på situationer i sin vardag som bekräftar dem. De flesta har under den egna skoltiden utsatts för ett nytt språk. Man bygger mycket av sitt kunnande på sina egna erfarenheter och utifrån dessa har man format egna hypoteser som man sedan verifierat. Vi skapar stereotyper som vi sedan använder oss av för att kategorisera situationer och människor (Bernstein m.fl., 1991).

Som vuxen stöter man ofta på barn som är nya till ett språk som ändå glatt kommunicierar och gör sig förstådd med jämnåriga. Snart kan de även tala och följa sociala mönster.

Detta tar de vuxna som ett tecken på att barnet snabbt har lärt sig sitt nya språk, samtidigt som man tänker på hur jobbigt det är för en själv med främmande språk. Slutsatsen blir att barn har lätt för att lära sig språk.

Om man istället ser ett barn som inte interagerar med jämnåriga och inte vill tala och kommunicera antar man att det beror på att sociala svårigheter, depression efter flytt eller traumatiska minnen och inte att det kan bero på att barnet inte trivs med att inte kunna uttrycka sig verbalt, att det inte vill göra bort sig och känna sig dum.

I skolan möter vi barn som med stor entusiasm tar sig an sitt nya språk och ägnar mycket tid åt att lära sig detta. De visar att det är lätt att lära. Det finns också de elever som inte har ambitonen att lära sig ett fläckfritt språk, de nöjer sig med att klara av att

kommunicera med sina kamrater. När det gäller att tillägna sig faktakunskaper på det nya språket räcker inte orken till. Eleven döms ut som omotiverad och kanske till och med att den har inlärningssvårigheter. Slutsatsen är inte att det är svårt och ansträngande att lära sig ett nytt språk även för barn utan att just den här individen saknar motor.

Vi tolkar omvärlden så att den passar in i vår stereotypa bild och att barn har lätt att lära sig språk, bara de vill.

Det är viktigt att läraren har kunskap att kunna uppskatta elevens språkliga kompetens, och då inte bara språklärarna utan även de lärare som möter eleven i andra ämnen (Ericsson & Westin, 1981). Eleven kan ha svårt att själv avgöra sin kompetens och gör allt för att passa in i gruppen. Därför är det viktigt att inte bara språklärare får

vetenskapligt underbyggda kunskaper om barns andraspråksinlärning utan även resten av lärarkåren. Man har i Kanada haft stor framgång med sina språkbad. Det är värt att notera att de lärare som undervisar på de utbildningarna i stor utsträckning själva är tvåspråkiga, eleverna som väljer utbildningen kommer ofta från akademiska hem och är väl

motiverade för sina studier (Genesee, 2004). Denna situation är en helt annan än den som möter t.ex. elever med invandrarbakgrund i Sverige. Framförallt är lärarens egen

språkliga bakgrund av intresse. Hur stor roll spelar det att läraren har förståelse för och kunskap i elevens modersmål? Och hur mycket vinner undervisningen på att diskussioner kan föras på båda språken parallelt?

7 Diskussion

Att ha flerspråkiga elever i klassrummet blir vanligare i den svenska skolan. Lärare behöver vara väl rustade för att bemöta dessa elever på bästa sätt. Studien visar tydligt att det finns en stor skillnad i förståelse för och insikt i flerspråkiga barns situation mellan de lärarstuderande som ska undervisa i språk och de som inte valt den ämneskombinationen. Men vikten av att använda sig av rätt undervisningsstrategi kan i vissa fall vara

angelägnare i andra ämnen än just språk. Hur kan man underlätta för ett flerspråkigt barn att lära sig t.ex. nya biologiska termer eller hur det svenska rättsväsendet fungerar? Elever som påbörjat sin skolgång utomlands kan uppleva att det svenska sättet att ställa upp matematiska problem är förvirrande, detta förstärks då deras föräldrar försöker hjälpa dem med ämnet hemma och då använder ett annat sätt att ställa upp och förklara än den gängse svenska metoden. Det kan vara extra besvärligt för flerspråkiga elever att försöka tillägna sig de språk som är mycket lika svenskan, d.v.s. danskan och norskan och som alla elever ska komma i kontakt med enligt kursplanen i svenska.

Det vore rimligt att alla lärare under sin utbildning har fått sätta sig in i problematiken. Dessutom vore det önskvärt att frågan togs upp i arbetslag och i andra kollegiala

sammanhang för diskussion så att man har en gemensam syn och plan för hur arbetet bör bedrivas. samtliga undervisande lärare bör vara medvetna om vilka elever som är

flerspråkiga så att de har möjlighet att ge rätt stöd. Att det sker kontinuerlig fortbildning på området med möjlighet för utbyte av erfarenheter mellan olika skolor och regioner skulle ytterligare stärka möjligheten att utveckla optimala pedagogiska metoder. Lärarutbildningen har fått ta emot en hel del kritik både från de som tycker att den

behöver bli mer konkret och förankrad i verksamheten och de som tycker att den behöver en starkare forskningsanknytning. Det här området ger en möjlighet att både konkretisera undervisningen genom att ta upp ett verkligt problem samtidigt som man belyser aktuell forskning på området. Att lärarkåren i stort saknar insikt verkar troligt då hemspråkslärare och andra språklärare ofta säger sig arbeta i motvind med sina frågor. Ett mycket större samarbete mellan hemspråksundervisning och andra ämneslärare är av yttersta vikt för att flerspråkiga elever ska få en optimal kusnkapsutveckling. Ett problem kan vara en misstor mot hemspråkslärarnas behörighet, det är viktigt att de har har utbildning på att undervisa sitt eget språk och att deras svenska kunskaper är tillräckliga för att kunna fungera som en bro mellan hemspråket, eleven och de svenskspråkiga lärarna. Det är också önskvärt att hemspråkslärarna har viss möjlighet att föra ämnesrelaterade diskussioner med eleven för att ytterligare förstärka förståelsen i läsämnena. Skolan behöver också ha insikt i den kulturella bakgrund eleven har, och hemspråkläraren kan ofta var en länk vid de kulturkrockar som ofta uppkommer i skolan och som kan leda till stora störningar i klassrummet.

Forskningen om barns flerspråkighet är relativt ny. För att kunna utveckla bättre stöd för de elever som befinner sig i en flerspråkig miljö behöver det finnas bättre underbyggd kunskap. Idag ger man de flerspråkiga elverna i stort sätt samma undervisning som de enspråkiga eleverna, de förväntas tillägna sig nytt kunskapsstoff på samma villkor som sina enspråkiga klasskamrater. Att ta hänsyn till de språkliga och inte minst kulturella skilnaderna kräver stor flexibilitet i undervisnngen och ett stort ansvar ligger idag på den

enskilde läraren. För att underlätta för pedagogen måste det utarbetas mallar för hur ett väl fungerande arbete kan bedrivas i ett multietniskt klassrum.

Det finns många intressanta frågor som kan ge en bättre bild av hur undervisningen bör bedrivas;

Hur integrerar man bäst hemspråksundervisningen med ämnesundervisningen? I vilken utsträckning bör en sådan integration ske?

Behövs det lärare med kompetens i barnets eget språk? I vissa fall är det inte rimligt att begära att det ska finnas en kompetent utomstående lärare som kan undervisa eleven i hemspråket, men detta får givetvis konsekvenser som måste mötas av skolan, man behöver finna vägar som ändå ger eleven en acceptabel situation.

Hur bör man involvera hemmet? Föräldrarna vill i många fall hjälpa sina barn med skolarbetet men känner sig oförmögna för att de inte förstår svenskan. Men föräldrarna kan ha mycket goda kunskaper i enskilda ämnen och var en stor resurs för sina barn om de fick viss vägledning av skolan. Med en öppen dialog mellan skolan och hemmet skulle eleven kunna få stor glädje av stödet hemma. Givetvis är det det språkliga hindret som måste överbryggas även här, och åter igen en uppgift som faller på hemspråksläraren. Vilken del av barnets kunskapsinhämtning ska man fokusera på? Barnets språkkunskaper sätter gränser för den typ av kunskap som det kan tillgodogöra sig. Kunskapen som ska befästas måste anpassas till den kompetens som eleven besitter. Lärare behöver vara lyhörda för vad en flerspråkig elev kan ta till sig och kan behöva använda en annan pedagogisk metod för att befästa kunskapen än vad en enspråkig elev klarar av.

Den här studien har undersökt lärarstudenters kunskaper, men hur skiljer de sig från lärare med många års erfarenhet av undervisning? Hur väl överensstämmer lärarnas och

studenternas insikter med hur de bemöter eleverna i praktiken? Att människor dömmer andra beroende på deras språkliga kompetens och sätt att uttrycka sig är belagt, och de flesta av oss kan komma på exempel från vardagen då man själv har felbedömt en

människa beroende på hur de uttryckt sig. En männsika som uttrycker sig väldigt modernt och med mycket slanguttryck uppfattas som att vara en ytlig person medan en som

uttrycker sig belevat och skolat bland många ses som en tråkig stofil. Men dett varierar givetvis beroende på hur åhöraren själv normalt uttrycker sig. Språket ger också en gemenskap. Här har barn med andra språk än Svenska varit i fokus men det finns

kopplingar till barn som kommer från olika samhällsskickt och olika regioner. Hur lärare uppfattar sina elever både socialt och intellektuellt färgas mycket av deras förmåga att uttrycka sig. Vid bedömning av deras kunskapsnivå läggs stor vikt vid hur de kan föra fram sina åsikter och hur de kan argumentera, vilket betygskriterier och mål stödjer, men den förmågan beror i stor utsträckning på hemmiljö, klasstillhörighet och socialbakgrund. Det är inte bara de flerspråkigaeleverna som är beroende av en god språkligutveckling utan alla elever i den svenska skolan.

7.1 Metoddiskussion

Valet att göra en enkätstudie snarare än en kvalitativ studie berodde på den mängd material som kunde samlas in på kort tid. Det är en lämplig metod att använda vid en inledande studie som sedan kan användas för att göra mer detaljerade undersökningar. I

vilken utsträckning vissa frågor har missuppfattats eller varit svårförstådda har inte kunnat mätas. Respondenterna var inte under någon direkt tidspress, de lämnade in enkäten när de var färdiga, men då de alla satt samlade kan de ha stressats av varandras svarstakt. Dessutom kan det inte säkert sägas att inget samarbete ägde rum, då de satt helt inpå varandra. Enkäten innehöll ganska mycket text som skulle läsas och värderas på kort tid och kan ha orsakat vissa respondenter problem och kan ha fått dem att kryssa för alternativ utan att göra en ordentlig värdering av frågan. Det är också svårt att bedömma hur motiverade de enskilda respondenterna var att fylla i enkäten på ett rätt sätt (Bryman, 2002).. Möjligen var de respondenter med språk i sin ämneskombination mer motiverade då de tyckte att ämnet var mer angeläget än övriga

Modellen för enkäten med påståenden som ställdes mot varandra skulle kunna göras annorlunda. T.ex. skulle det vara intressant om respondenten får skatta sanningshalten i påståendena var för sig. Då skulle man kunna få en bild av i vilken utsräckning

respondenterna tror på vardera påstående.

Möjligheten till generaliseringar från studien är mycket begränsade då den bara omfattar en årskull från ett universitet (Bryman, 2002). För att kunna dra mer långtgående

slutsatser behöver man genomföra en mer omfattande studie från flera universitet och högskolor. Det man kan se i studien är snarare tendenser som bör undersökas vidare.

Referenser

Abrahamsson Niclas & Hyltenstam, Kenneth (2003). Barndomen – en kritisk period för språkutveckling? I: Bjar, Louise & Caroline Liberg (red). Barn utvecklar sitt språk. Lund: Studentlitteratur.

Axelssson, Monica (2003). Andraspråksinlärning i ett utvecklingsperspektiv. I: Bjar, Louise & Caroline Liberg (red): Barn utvecklar sitt språk. Studentlitteratur. Lund. Bjar, Louise & Caroline Liberg (2003). Språk i sammanhang. I: Bjar, Louise & Caroline

Liberg (red). Barn utvecklar sitt språk. Lund: Studentlitteratur.

Bernstein, Douglas A. Roy, Edward J, Srull, Thomas K., Wickens, Christopher D., (1991). Pschychology, 2. uppl. Boston: Houghton Mifflin Company.

Butler, Yuko, G. & Hakuta, Kenji (2004). Bilingualism and Second Language Acquisition. I: Bhatia, Tej, K. & Ritchie, William C.(red). The Handbook of

Bilingualism. Oxford: Blackwell Publishing.

Edwards, John, V. (2004). Foundations of Bilingualism I: Bhatia, Tej, K. & Ritchie, William C.(red). The Handbook of Bilingualism. Oxford: Blackwell Publishing.

Ericsson, Ulla & Westin, Elisabeth (1981). Skolan och språket, en undersökning av några

invandrarbarns skolsituation och språkliga kompetens. Växjö: Rapporter från högskolan i Växjö (Ser 2 Beteendevetenskap).

Garton, Alison & Pratt, Chris (1989). Learning to be Literate, The Development of

Spoken & Written Language. Oxford: Blackwell Publishers.

Genesee, Fred (2004). What do we Know about Bilingual Education for Majority- Language Students?. I: Bhatia, Tej, K. & Ritchie, William C.(red). The Handbook of

Bilingualism. Oxford: Blackwell Publishing.

Grosjean, Francois (2004). Studying Bilinguals: Methodological and Conceptual Issues. I: Bhatia, Tej, K. & Ritchie, William C.(red). The Handbook of Bilingualism. Oxford: Blackwell Publishing.

Gumperz, John J. & Cook-Gumperz, Jenny (1982). Introduction: language and communication of social identity. I: Gumperz, John J. (red). Language and social

identity. Cambridge: Cambridge University Press.

Heath, S. B. (1983). Ways with Words, Language, Life, and Work in Communities and

Classrooms. Cambridge: Cambridge University Press.

Håkansson, Gisela (2003). Tvåspråkighet hos barn i Sverige. Lund: Studentlitteratur. Ingram, David E. (1985). Assessing Proficieny: An Overview on Some Aspects of

Testing. I: Hyltenstam, Kenneth & Pienemann, Manfred (red). Modelling and

Assessing Second Language Acquisition. Clevedon: Multilingual Matters Ltd. Kuyumcu, Eija (1999). Språkutveckling hos tvåspråkiga turkiska barn – en

forskningsöversikt i nationellt och internationellt perspektiv. I: Axelsson, Monica (red).

Tvåspråkiga barn och skolframgång – mångfald som resurs. Spånga: Rinkeby språkforskningsinstitut.

Liedman, Sven-Eric (2001). Ett oändligt äventyr. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. Long, Michael H.(1993). Second language acquisition as a function of age: research

findings and methodological isssues. I: Hyltenstam Kenneth & Viberg Åke (red).

Progression & regression in language. Cambridge: Cambridge University Press.

Mclaughlin, Barry (1992). Myths and misconceptions about second language learning: What

every teacher needs to unlearn. (Elektronisk) Tillgänglig: <http://www.ncela.gwu.edu/pubs/ncrcdsll/epr5.htm> (2004-

Meisel, Jürgen M. (2003). The Bilingual Child. I: Bhatia, Tej, K. & Ritchie, William C.(red). The Handbook of Bilingualism. Oxford: Blackwell Publishing.

Namei, Shidrokh (2002). The bilingual lexicon from the developmental perspective, a

word association study of Persian-Swedish bilinguals. Stockholm: Elanders Gotab. Obondo, Margaret (1999). Olika kulturer, olika språksocialisation – koncekvenser för

utbildning och social integrering av invandrarbarn. I: Axelsson, Monica (red).

Tvåspråkiga barn och skolframgång – mångfald som resurs. Spånga: Rinkeby språkforskningsinstitut.

Rodell Olgac, Christina (1999). Interkulturella arbetssätt i en förberedelseklass – att lära av sina romska och somaliska elever. I: Axelsson, Monica (red). Tvåspråkiga barn och

skolframgång – mångfald som resurs. Spånga: Rinkeby språkforskningsinstitut. Skolverkets rapport 260 (2005). Barn, elever och personal – Riksnivå. Sveriges officiella

statistik om förskoleverksamhet, skolbarnomsorg, skola och vuxenutbildning, Del 2. Stockholm: Skolverket.

SPRINT – hot eller möjlighet? (2001). Stockholm: Skolverket.

Skutnabb-Kangas, Tove (1981). Tvåspråkighet. Lund: LiberLäromedel.

Strömqvist, Sven (2003). Barns tidiga språkutveckling. I: Bjar, Louise & Caroline Liberg (red). Barn utvecklar sitt språk. Lund: Studentlitteratur.

Viberg, Åke (1996). Svenska som andraspråk i skolan. I: Hyltenstam, Kenneth (red).

Tvåspråkighet med förhinder? Invandrar- och minoritetsundervisning i Sverige. Lund: Studentlitteratur.

Bilaga A

Tack för din hjälp.

Den här undersökningen kommer ligga till grund för mitt examensarbete i min

lärarexamen. Jag är intresserad av vuxnas kunskaper om barns språkinlärning. Idag finns det en stor andel elever i sveriges skolor som inte har svenska som sitt modersmål. Detta borde påverka deras kunskapsinhämtning och som lärare är det viktigt att man har insikt i dessa barns speciella situation.

Dina svar är anonyma och kommer att behandlas konfidentiellt.

Vill du ha information om studiens resultat och slutsatser kan du kontakta mig på petrams@telia.com

Du kommer att få två påståenden och du ska ta ställning till om dessa är sanna eller falska. Svara genom att markera ett av svarsalternativen 1-4. Sista sidan innehåller frågor om dig.

I. a) Det kan finnas stora skillnader mellan hur barn i olika kulturer lär sig språk. b) Alla barn, oberoende av härkomst lär sig språk på liknande sätt.

Välj ett svarsalternativ: 1) a är sant, b är falskt