Denna magisteruppsats i sexologi består av två delar, en litteraturstudie och en intervjustudie. Tanken är att dessa två delar tillsammans ska bidra till min och andras förståelse av det komplexa kring den upprepade aborten. Jag har utifrån en kvalitativ ansats önskat belysa mitt forskningsområde med hjälp av olika röster och olika erfarenheter. I litteraturstudien har jag sökt efter forskning, olika studier, som har haft fokus på den upprepade aborten, men också på det komplexa kring sexuellt riskbeteende. I intervjustudien var min ursprungliga tanke att intervjua den enskilda kvinnan som står inför att göra en upprepad abort. Jag hade också en tanke kring att om möjligt intervjua hennes partner då jag genom tidigare studier och även utifrån egen klinisk erfarenhet konstaterat att mycket av fokus i denna fråga handlar om kvinnan, det är hon som påläggs ett ansvar för att förhindra den oönskade graviditeten, samtidigt som det har lyfts fram ett behov av att se
abortfrågan ur ett genusperspektiv. Då ingen kvinna valde att kontakta mig flyttade jag mitt fokus till personal som arbetar på gynekologisk mottagning och
som där möter kvinnan som söker abort. Jag utgick i princip från samma
frågeområden som jag hade förberett inför mötet med den enskilda kvinnan men nu skulle det handla om personalens uppfattning om kvinnan och hennes kontext. Jag tänker att de fyra kvinnor som jag har intervjuat, utifrån olika professioner och erfarenheter, ger sin personliga bild samtidigt som de också uttrycker vad de av samhället/vården förväntas att uttrycka, det handlar om scriptets betydelse. De tankar som har förmedlats under intervjuerna blir en blandning av professionell och privat erfarenhet. Jag hade inte med någon fråga om egen aborterfarenhet, men studier av Hammarstedt et al (2005) visar att personal inom abortvården, barnmorskor och gynekologer, har samma erfarenheter av genomgångna aborter som vem som i samhället.
När det gäller litteraturstudien framgår att tidigare studier mer har fokuserat på abort och den upprepade aborten i relation till preventivmedelsanvändning och bristande prevention när de har försökt förstå vad det är som gör att kvinnan utsätter sig för en upprepad risk – att bli oönskat gravid på nytt. Det har varit ett fokus på den enskilda kvinnan och hennes beteende. Tidigare studier presenterade den abortsökande kvinnan som ensamstående och lågutbildad, varför man
fokuserade på utbildningens betydelse. En utbildning som också skulle positivt påverka självbilden och därigenom bidra till en minskning av antalet aborter. Senare forskning har förmedlat en annan bild av den abortsökande kvinnan. Enligt Kero (2005) görs en stor del av aborterna i stabila parförhållanden och statistik från Socialstyrelsen har, enligt Kero, alltsedan Abortlagens införande 1975 visat att 40 % av aborterna görs av kvinnor över 30 år.
Flera av tidigare studier tar upp mannens betydelse, eller rättare sagt avsaknaden av mannen, både i vården och i olika studier. Det är ett biologiskt faktum att det krävs två risktagare för att skapa en oönskad graviditet, därför bör, enligt bland annat Luker, båda risktagarna bli föremål för uppmärksamhet, både mannen och kvinnan. Detta uttryckte Luker i sin avhandling redan 1975 och först nu har mannen börjat synas i forskningen, bland annat i den forskning som Kero (2002) har gjort där hon även tar upp mannens reaktioner. Ett annat tema som tas upp i nyare forskning är förekomsten av våld inom den sexuella relationen som orsak till abortbeslut. Detta var inte något som bekräftades av de fyra som jag
intervjuade.
Olika tänkbara förklaringar till den upprepade aborten har tydliggjorts i
litteraturgenomgången och i intervjuundersökningen. Flera olika förklaringar kan vara möjliga, det är ett komplext problem. Enligt folkhälsoinstitutet finns det idag ingen evidensbaserad orsaksmodell som sammanfattar alla bakomliggande
faktorer till oskyddat sex, som kan leda fram till den oönskade graviditeten.
När det gäller intervjustudien framgår att det är olika bilder som framträder av kvinnan som återkommer för ytterligare en abort. Enskild intervjuperson ser olika kvinnor framför sig och de ger en bild av komplexitet. Den abortsökande kvinnan och framförallt problematiken kring reaborter berör och engagerar vårdpersonalen och de som blev inbjudna till intervjustudien har varit måna om att delta och på det sättet ge sitt bidrag till att förstå mekanismerna bakom.
Hur kan man förstå de sociala konstruktioner som finns kring fenomenet upprepade aborter och det riskbeteende som föregår? Min teoretiska utgångspunkt har varit att verkligheten skapas och återskapas genom att vi
människor agerar utifrån våra tolkningar, vår kunskap och förståelse. De sexuella scripten som är tidstypiska, kulturella och samhälleliga normer och värderingar för vad som är en acceptabel och normal sexualitet finns med som en teoretisk bakgrund. Med utgångspunkt från rådande diskurs kan det vara mer eller mindre accepterat att hänge sig åt sexualiteten, det kan bli moraliserande om man inte uppfyller rådande förväntningar kring hur, var, med vem man har sex och om man har gjort vad man har kunnat för att skydda sig från en oönskad graviditet.
Samhälleliga sexuella script internaliseras i större eller mindre utsträckning av individen, som på så sätt formar sitt individuella script. Begreppet respektabilitet blir här ett sätt att förstå den begränsning som script kan innebära för kvinnan. Om hon agerar utanför de sexuella scripten, om hon upplever att den egna sexualiteten bryter mot normer som finns om hur sexualiteten bör vara kan förmodligen känslor av skam uppkomma, vilket har omnämnts i tidigare studier, bland annat av Kero (2002) och Tikkanen (2003). Detta tas även upp i denna intervjustudie. Dessa känslor kan medföra att den upprepade aborten blir svår att prata om, det blir ett ”icke-tal”, och det blir för den enskilde svårt att hitta nya copingstrategier. Kan detta också påverka hur aktuell kvinna tar till sig en
objektivt sett adekvat preventivmedelsinformation, som många gånger inte når sitt syfte? Och kan dessa känslor också ha betydelse för det som har tydliggjorts i aktuell studie - att det inte är helt enkelt att synliggöra sig i en intervju utifrån denna problematik?
Det verkar som om den personal som arbetar inom detta område och de som forskar kring dessa frågor också dras med i dessa känslor. Törnbom och Möller skriver till exempel i sin artikel (1999) att det var förenat med svårigheter för dem att presentera resultaten från sin avhandling utan att lägga skuld på ”the victims” (s. 29). Det är över tio år sedan de skrev denna artikel, är det likadant för oss idag? En av de personer som jag intervjuade uttryckte att det är viktigt att vara politiskt korrekt när det gäller aborter och framförallt upprepade aborter, således ett uttryck för betydelsen att förhålla sig adekvat till rådande samhälleligt script. I vissa uttalanden av intervjupersonerna finns det en motsägelse i det som sägs, jag tänker att detta också visar hur viktigt det är att förhålla sig själv och sina egna känslor utmed vad som av samhället betraktas som rätt. De resultat som redovisas i olika studier blir således påverkade av det rådande scriptet. Det är för den enskilda kvinnan kanske inte möjligt att uttrycka en lättnad efter genomgången abort, det finns förväntningar på att hon ska må dåligt, personalen tänker att det hos kvinnan finns känslor kring skam/skuld. Den enskilda kvinnan känner denna förväntan från personalen då hon har överskridit det sexuella scriptet kring att aktivt skydda sig för att undvika en oönskad graviditet. Ingen av dem blir tillåten att se lättnaden som kan vara en mycket vanlig reaktion hos kvinnan som har gjort abort. Ledsnaden kanske inte handlar om abortbeslutet i sig utan om det som har blivit tydliggjort genom den oönskade graviditeten och som kanske handlar om en relation som inte håller.
Den bild jag får via intervjuerna är att detta samhälleliga script håller på att förändras, de yngre förhåller sig annorlunda till det, de står upp för att aborten är enkel och ett möjligt val för dem i relation till att använda preventivmedel. Detta kan innebära känslor av frustration för dem som möter den unga kvinnan som återkommer för en upprepad abort, vilket också har uttryckts i intervjuerna. Den upprepade aborten utmanar också scripten, våra föreställningar, om den lyckade familjen och om moderskapet. De ”utmanar djupt rotade föreställningar
om och konstruktioner av kvinnlighet som synonymt med vårdande och livgivande” (Kero, 2005, s. 3679).
När jag har arbetat med denna uppsats som handlar om upprepade aborter och sexuellt riskbeteende har mina funderingar också gått till Foucault (2002) och hans tankar kring talet om könet, om talet om sexualiteten, och den koppling han gör till makten. Jag tänker då på vad talet om upprepade aborter gör och hur det kan kopplas till den övervakande och kontrollerande makt som har till uppgift att minimera detta problem. Det blir ett sätt att katalogisera det avvikande för att på det sättet etablera det normala. En negativ del av sexualiteten uppmärksammas. Jag som ”forskare” bidrar också genom att fokusera på detta tema till att
problematisera och till att skapa ett tal om, ett tal som innehåller en maktfaktor. Våra ”expertkunskaper” påtvingas klienten/patienten som sanningen om dennes situation, en diskursiv makt. Makten som expert avgör vad som är okey eller inte. Vi blir moraliserande.
Makten som utgår från ”talet om” skapar något i samhället, ett socialt problem. Vad är då ett socialt problem? För vem är den upprepade aborten ett socialt problem? På vilket sätt är den ett problem? Är den ett socialt problem i tider med begränsade ekonomiska resurser, är det tids- och kulturbundet? Varför betraktas till exempel detta fenomen som ej önskvärt i svensk sjukvård? Enligt Loseke (2003) existerar ett socialt problem inte förrän det har definierats som ett sådant, objekt och handlingar har ingen mening i sig själva, de tillskrivs mening genom kollektiva, kulturella meningssystem.
Att göra abort är inte en avvikande eller ovanlig handling – abort är legaliserad i de flesta industriländer. Omvänt är att ha barn och vara mamma högt värderat i de flesta samhällen och kvinnlighet är starkt förknippat med moderskap, omvårdnad och godhet i de flesta kulturella sammanhang. Jag har haft fokus på svenska förhållanden i denna uppsats. Är det motsvarande problemdiskussion i andra länder, eller ser det olikt ut? I Berglunds bok (2008) tydliggörs samma
problematik trots en annan kultur. Han skriver om ungdomar i Nicaragua och att det som innebär viktig status för mannen och bevis på hans manlighet kan när det gäller kvinnan betraktas som skamligt och indirekt göra henne till en prostituerad. Denna hämmande disciplinering kring att vara kvinna har tidigare i uppsatsen också beskrivits av Forsberg (2007).
Är ”sexuellt risktagande” ett socialt problem? Jag har i denna uppsats valt att använda mig av begreppet ”sexuellt risktagande” för att beskriva det beteende som leder fram till oönskade graviditeter och aborter. Detta begrepp är kanske inte helt okontroversiellt i detta sammanhang. Det brukar mer ofta kopplas till
ungdomars beteenden och till könssjukdomar. Jag har kopplat det till samhällets uppdrag att förebygga oönskade graviditeter. Jag har betraktat det som ett sexuellt risktagande när kvinnan på nytt verkar utsätta sig för en risk som kan leda till ett resultat som inte är önskvärt för henne. Även samhället visar på olika sätt att beteendet inte är önskvärt, vilket den enskilda kvinnan verkar vara väl medveten om. Är det denna medvetenhet som har bidragit till att kvinnorna uteblev från den intervjustudie som jag planerade? Man har från samhällets sida tänkt att ett sexuellt riskbeteende handlar om en kunskapsbrist så att om undervisningen förbättras så minskar siffrorna för antalet aborter liksom om tillgängligheten av preventivmedel och kunskapen om dem förbättras. Som vi har sett tidigare i denna uppsats stämmer inte detta.
Det finns som Christianson (2006) uttrycker i sin avhandling flera sätt att definiera risk/risker. Den kan betraktas både som en normal del i en utvecklingsprocess och som något onormalt. Den kan ha både positiva och negativa konsekvenser. När blir den enskildes risktagande något som bör få oss professionella att reagera och agera? Är det risktagande hos ungdomar som vi bör minimera eller även hos den vuxne? Vilken rätt har vi att ha synpunkter på den enskildes val? Vad går gränsen mellan positivt och negativt risktagande? En abort idag utgör inte någon stor risk för den enskildes hälsa. Det finns för kvinnan ett val i att behålla eller avbryta en graviditet – finns samma rätt till val när det gäller det oskyddade samlaget?
Något som också är viktigt i detta sammanhang är det som tydliggörs i Cooks bok (2003) och som handlar om att den moderna revolutionen avseende
preventivmedel har gett kvinnan tillförlitliga metoder för födelsekontroll som hon kan använda oberoende av medverkan från sin partner, men detta har också inneburit att det har blivit hennes ansvar. Kvinnan har alltså inte bara ett oproportionerligt ansvar för preventivmedel i jämförelse med mannen, hon är också utsatt för dess hälsorisker. Det som skulle ha kunnat bli hennes hjälp i att bejaka sin sexualitet i paritet med mannens möjligheter blir dessutom en
balansgång för henne med tanke på risken att erhålla dåligt rykte. Denna diskussion tas även upp av Kina Hammarlund i hennes avhandling (2009). De studier som jag har kommit i kontakt med har i princip haft fokus på
situationen efter en konstaterad graviditet. Mina funderingar har utgått från steget dessförinnan – vad är det som gör att man över huvud taget utsätter sig för denna risk. Vad är det för sociologiska och psykologiska mekanismer som gör att ett särskilt beteende i en speciell situation hos den enskilde betraktas som logisk eller subjektivt rationell trots en latent risk? Hur kan attityder och vanor som gynnar osäker sex föreligga samtidigt med en utbredd kunskap om ett hot? Vilken betydelse har en eventuell ojämlik fördelning av makt inom en relation? Kina Hammarlunds avhandling (2009) utgår från ungdomarnas föreställningar om manligt och kvinnligt och hur de kan skapa ömsesidiga missförstånd. De fångas in i genusmönster som hindrar dem från att känna, tänka och agera som individer. Enligt Hammarlund förstärker deras beteende ett sexuellt risktagande. Denna avhandling handlar om dagens ungdom, denna ungdom kommer att påverka sexuella relationer under lång tid framöver….
Jag har tidigare i uppsatsen tagit upp vilken betydelse förkunskaper kan ha i denna typ av forskning. Jag har gått in i denna studie utifrån den förförståelse som jag har efter många år som kurator på en kvinnoklinik. Denna förförståelse gör, enligt Thurén (2007), att det inte är med objektiva ögon som jag har studerat detta fenomen då förförståelsen enligt honom präglar vårt sätt att uppleva verkligheten, ofta är den dessutom omedveten. Han skiljer riktig förförståelse som han kallar förkunskap från felaktig förförståelse som han kallar fördom. Kvale och
Brinkmann (2009) använder begreppet reflexiv objektivitet (s. 260), det vill säga att man som forskare bör reflektera över sina egna bidrag till produktionen av kunskap. Kunskapsproduktion är en ständigt fortgående process, utifrån att vi hela tiden möts i nya sammanhang och i nya relationer. Genom att vi som forskare tar upp en viss fråga och problematiserar den och försöker förstå den utifrån vissa teoretiska perspektiv har vi gjort ett val. Detta innebär att vi som forskare också
bidrar till att skapa konstruktioner, att vi som forskare också bidrar till att konstruera problem och att befästa konstruktioner.
Jag har med hjälp av aktuell uppsats sökt en förståelse av den upprepade aborten och vad det är som gör att det sexuella riskbeteendet fortsätter. Det har blivit en bred tankemodell som jag har använt mig av – men den hänger ihop med teorier kring hur vi socialt skapar våra förutsättningar och härigenom även den upprepade aborten. Utifrån denna bas tydliggörs hur vi utmanar samhälleliga script genom riskbeteenden. Samhällets reaktioner på detta gör skillnad utifrån kön, kvinnan disciplineras utifrån begreppet respektabilitet, men också utifrån det rådande scriptet om kärnfamiljen och det goda moderskapet. Vår bild av kvinnan som gör abort påverkas även av rådande bild som finns i samhället och som har beskrivits utifrån motsatsparet ”horan” kontra ”modern”.
Denna uppsats har inte gett svar på varför kvinnan utsätter sig för risken att bli oönskat gravid igen. Som tidigare har konstaterats handlar det om olika faktorer. För mig som ”forskare” har fokus ändrats från att se den upprepade aborten som att den är ett problem för kvinnan till att se att den är ett problem för vården, att det är ”vården” som ser den upprepade aborten som ett misslyckande. Tyvärr fick jag inte via denna studie ta del av kvinnans egen berättelse, istället fick jag möjligheten att ta del av reflektioner från representanter för den vård som finns kring den abortsökande kvinnan på våra sjukhus.
Jag avslutar uppsatsen med följande citat som enligt mig innehåller kärnan av det som denna uppsats har försökt fokusera på och som handlar om rådande script och den makt som utgår från dem.
”Så länge abort främst uppmärksammas som en nödlösning bland vissa
riskgrupper och inte som ett fenomen som avspeglar reproduktiva förväntningar, upprätthålls bilden av abort som något tabubelagt. Osynliggörandet av kvinnors komplexa överväganden och upplevelser i samband med abort bidrar till att myter om abort lever vidare.” (Kero, 2005, s. 3677)