De tre lärare som intervjuades var alla överens om att SET är ett bra pedagogiskt program och att lärarna tyckte det var positivt att ha SET under lektionstid. Materialet som används är positivt och att eleverna utvecklas. Man har dock inte gett dem en fördjupad kunskap med tanke på att de aldrig reflekterat över vad de samtalat om under SET lektionerna. Efter lektionen var det nästan inga elever som tänkte på vad man hade pratat om under SET lektionen, förutom vid enstaka tillfälle.
En lärare påpekade att det viktigaste med SET var, att ha ett positivt synsätt och att det är pedagogen i sig som måste rannsaka sig själv och vara positiv då blir arbetet ännu bättre. Eleverna hade alla sin egen tolkning till vad SET var men det som eleverna hade gemensamt var att de aldrig funderar på SET efter lektionstid. Kanske det inte är metoden och kunskapen om denna som skapar en utveckling bland eleverna, utan själva processen att få brottas med etiska och moraliska frågor som påverkar eleverna positivt.
Svaren vi fick av lärarna var inte oväntade. Vi ska inte generalisera, men nästan allt beror på att föräldrarnas roll idag har blivit allt svagare och att media, TV och data har en stor påverkan på dagens barn och unga. Vidare frågade vi eleverna, som intervjuades, hur deras vardag ser ut. Mycket riktigt stämde det överens med lärarnas svar. De flesta av de elever som vi intervjuade berättade, att de spenderade mycket tid på fritids men också att de tittade mycket på TV och spelade dataspel, vilket överensstämmer med lärarnas svar.
Det vi kan avläsa genom våra intervjuer och observationer är att lärarna tycker att arbetsprogrammet SET är positivt och att de kan se en utveckling hos eleverna på ett sådant sätt att eleverna diskuterar mera med varandra vid dispyter. Dock har barnen ingen större förståelse för vad SET innebär men ser fram emot att få rita och skriva.
Enligt läraren som vi intervjuade samt elevernas yttrande om att de positiva med SET är att de får rita och skriva så anser vi att SET bör vara integrerad i alla skolämnen. Om man granskar läroplanen så kan man se att det SET syftar till, är vad som genomsyrar hela värdegrunden i Lpo 94.
För att man ska utvecklas socialt och emotionellt är det som Goleman (1997) säger att denna utveckling sker i interaktion med andra och att hela skolan borde genomsyras av social och emotionell träning. Goleman skriver också att alla vet vi om det vi är dåliga på och inte det vi är bra på och därför bör vi som lärare förstärka de starka sidorna eleverna har, så att de får lära sig vad de är duktiga på. Detta innebär att man måste vara positivt inställd till eleverna och berätta för dem hur duktiga de är istället för att berätta hur dåliga de är på vissa saker. Detta ställer krav på oss som lärare att kunna se positivt på alla barnen och också visa dem ett positivt synsätt och vända ryggen till det negativa. Löfquist (1999) skriver att skolan ofta ser att barn som går utanför skolans ”normala” ramar har problem utanför skolan och är ett problem på grund av detta. Vidare anser han att det kanske är så att vi lärare inte borde se eleverna som ett problem utan se att det kan vara vi som lärare som är problemet och borde rannsaka oss själva.
6 Diskussion
När vi bestämde oss för att skriva om Social och Emotionell Träning, var vi båda mycket positiva till detta program, men under resans gång började vi tvivla. Behöver man verkligen ha SET som ett eget ämne i grundskolan? Eller skulle man kanske integrera SET i alla ämnen så att hela skoldagen genomsyrades av social och emotionell träning?
Vårt arbete har som tidigare skrivits genomförts med kvalitativa intervjuer samt kvalitativa observationer. Intervjuerna har enligt oss varit ett bra arbetssätt för att samla in ett empiriskt material utifrån vårt syfte. Dock kan vi känna att det är svårt att intervjua yngre barn som exempelvis de 6-åringar vi har mött. Vi har också märkt att det är av oerhört stor vikt att vi som intervjuare har ett språkbruk på elevens nivå. Den språkliga nivån har varit mycket varierande hos alla de elever vi intervjuat. Detta har gjort att vi har fått tänka till ordentligt hur vi ska formulera frågorna. Vi anser att man aldrig kan ha frågorna helt klara före intervjuerna. Detta för att de behöver ändras från intervju till intervju. Dock anser vi att det har varit en mycket bra metod att använda sig av för att nå fram till vårt resultat och det har utvecklat oss att försöka tolka saker ur barns perspektiv. Vi har också lärt oss att svaren inte alltid blir vad man förväntar sig från början, med detta anser vi att när man arbetar med intervjuer bör man inte ha svaren själv eftersom det är den intervjuade som har svaren. Observationerna har varit givande eftersom det lärarna sa under intervjuerna inte alltid överensstämde med hur de agerade under SET lektionerna. Dock kunde vi se att det eleverna sa överensstämde med hur de agerade under dessa lektioner. Eleverna visade ett stort intresse för att få rita och skriva under dessa timmar precis som de sa under intervjuerna.
Vi hade inte velat göra vår undersökning på något annat sätt än på det vi har gjort under detta arbete. Det vi dock hade velat göra är, att göra undersökningen lite större med fler intervjuer för att få en bredare syn på vad elever och lärare har för tolkning av SET:s syfte. Resultatet grundar sig på de intervjuer och observationer som vi har genomfört vilket vi anser är för få, för att få ett bredare resultat.
Under våra intervjuer med lärarna och eleverna ändrades vårt tankesätt om själva SET - programmet. Från början tog vi för givet att SET var en bra arbetsmetod och att den bör var lektionslagd. Under intervjuerna insåg vi att eleverna inte tänkte på SET efter det att lektionen
var slut utan att de hade viktigare saker att tänka på. Detta gjorde att vi blev tveksamma till metoden och dess effekt på eleverna. Vad är orsaken till att eleverna inte tänker på SET? Problemet anser vi ligger mycket hos lärarna eftersom alla lärare inte är lika engagerade i SET. En lärare som intervjuades sa att förhållningssättet till eleverna är A och O.
Läraren bör enligt oss se ur Bronnfenbrenners modell (Andersson, 1986) och vad eleverna har för erfarenheter och kunskaper från andra närmiljöer samt hur samarbetet är mellan dessa närmiljöer. Vi anser precis som Ogden att ett förebyggande arbete måste bygga på kunskap om vad eleverna behöver för att klara vardagen. Anledningen till att vi anser detta är för att läraren ska få en uppfattning om eleverna och kunna bemöta dem på deras kunskaps- och erfarenhetsnivå. För att skolan ska kunna stötta eleverna i deras utveckling i de tre huvudbegrepp som Antonovsky (1991) menar ingår i en människas KASAM krävs att skolan har en insikt i elevernas tidigare erfarenheter samt vilken syn eleverna har på sig själva. Genom att ha en insyn i elevers erfarenheter från personer i barnens närmiljö kan vi också få en förståelse för elevernas syn på sig själva. Detta leder oss till Antonovskys salutogena synsätt eftersom vi genom att veta elevernas starka sidor kan förstärka dem i allt det positiva de har.
Under en observation som gjordes i en klass mötte vi en lärare, som hade ett negativt agerande mot klassen. Vi anser att hon tjatade på ett negativt sätt som smittades av sig på elevernas agerande. Därför anser vi att det är lärarnas handlande och syn som måste förändras gentemot eleverna, för att arbetet ska bli positivt. I teoridelen skrev vi att Goleman (1997) anser att det är av oerhörd vikt att vara positiv gentemot eleverna eftersom de oftast vet sina brister men inte är medvetna om sina positiva sidor.
Vi ställde oss frågan vad är elevernas verklighet? Om vi tolkar utifrån det resultat vi har fått så består elevernas verklighet av data och media. Den viktigaste sociala arena eleverna har är skolan där de kan kommunicera i interaktion med varandra och bearbeta det de har sett på TV, exempelvis nyheterna. Hur stor påverkan har media till att SET har blivit ett ämne för sig i vissa grundskolor? Ska vi lägga hela skulden på media och samhället för att det ser ut som det gör idag? Föräldrarna måste jobba mer och tillfredställa sina barn genom att köpa presenter. Juul och Jensen (2003) anser att föräldrar idag försöker ge sina barn det de själva inte fick som barn, detta sker utan at reflektera över om de ger sina barn den barndom de önskar dem. Exempelvis så de föräldrar som har varit tvungna att lyda och inte har haft något inflytande i
hemmet, låter nu sina egna barns lust mer eller mindre styra hela familjens privatliv. Resultatet till detta ger oss frustrerande, krävande och socialt dåligt fungerande barn.
Kimber anser att en av orsakerna är mindre resurser i skolan och att föräldrarna arbetar mer. Är data så negativt? Var man än kommer idag så måste man kunna data, hur många vuxna spelar dataspel eller använder sig av Internet? Vi anser att eleverna kanske skulle visa mer engagemang vid diskussioner om känslor, empati och problem om man talade utifrån deras verklighet vilket vi anser ligger mycket på vad eleverna tittar på för program på TV och datorn.
Genom att utgå från barnens tidigare erfarenheter från deras närmiljöer kan vi arbeta på ett salutogent synsätt och på detta vis utveckla dem i deras svagheter genom positiv förstärkning samt styrka dem mer på deras starka/positiva sidor. På detta sätt får vi barn som har större tro på sig själva. Detta i sin tur innebär att de inte behöver hävda sig på ett negativt sätt gentemot sina medmänniskor både idag och i framtiden.
Våra slutsatser överensstämmer med det som Kimber skriver (2004) om elevers utveckling beror på olika risk och skyddsfaktorer på olika nivåer (s.13) som finns i deras liv. Det primära i elevernas liv är deras närmiljö. Alla elever växer inte upp med en silversked i munnen, verkligheten ser annorlunda ut beroende på vilken socioekonomisk status man har i dagens samhälle.
Vi anser att SET inte behövs som ett eget ämne i skolan utan med rätt attityd från läraren samt att social och emotionell träning ska integreras i alla skolämnen anser vi att eleverna kommer att bli positiva Detta påstående grundar vi också på efter de intervjuer vi haft med pedagogerna. Det som dock ligger oss närmast hjärtat är att vi en dag gör en stor undersökning på social och emotionell träning fast då inte som ett schemalagt ämne. Det hade varit intressant att se hur eleverna hade utvecklats socialt och emotionellt men också hur klimatet i skolan hade blivit om vi hade använt oss enbart av det salutogena synsättet. Att integrera det salutogena synsättet med social och emotionell träning i alla ämnen för att se hur dessa elever utvecklades. För vad vi har förstått, så ska man ha det positiva tänkandet hela tiden. Vår tolkning av läroplanen är att det positiva tänkandet ska genomsyra hela skolan.
Vidare anser vi att det salutogena bör genomsyra hela skolan. På detta sätt får eleverna känna sig mer delaktiga i sin undervisning när de berättar om sina intressen. I det stora hela är det
läraren som ska vara trygg i sig och kunna förmedla de viktiga budskapen till eleverna att alla är värda lika mycket och att det finns något fint i alla.