Sammanfattning av intervjuerna

De elever vi intervjuat har inte varit speciellt nöjda med skolsituationen den tid då de varit individintegrerade. De beskriver ett utanförskap och problem med kamrater. Inför detta arbete funderade vi mycket på det sociala samspelet mellan elever som går integrerade och deras klasskamrater. Evenshaug talar om skolans socialisationsfunktion som emellertid inte är begränsad till systematisk undervisning och fostran. Livet i klassrummet och skolsamhället är av ett speciellt slag som på olika sätt kan bidra till barnens socialisation och identitetsbildning. Under matematiklektionerna lär sig eleverna inte enbart att räkna utan också hur de uppfattas av lärarna och de andra eleverna, om de är smarta eller dumma och om de är populära eller ej. Denna mer informella sida av skolans socialisationsfunktioner brukar ibland kallas

”medinlärning” eller den dolda läroplanen (Evenshaug & Hallen, 2001). Genom våra intervjuer har vi förstått att det är lättare att individintegrera barn i de tidigare skolåren. Barn utvecklas olika och i de tidiga skolåren är det oftast stor spridning på eleverna i en klass. Det är när barnen blir äldre som det blir tydligt att de barn med en utvecklingsstörning inte har utvecklats i samma takt som sina klasskamrater. Barnkonventionen är den enda FN- konvention som särskilt tar upp rättigheterna för människor med funktionsnedsättning och räknar upp barn med funktionsnedsättning bland de barn som särskilt ska skyddas mot

diskriminering. I artikel 23 står det att varje barn med fysiskt eller psykiskt handikapp har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv som gör det möjligt för barnet att delta aktivt i samhället (Slutbetänkande av Carlbeck-kommittén 2004). Vår tolkning av detta är att varje barn har rätt att få sin undervisning i en klass tillsammans med andra barn. De ska känna sig trygga när de går till skolan och känna en tillhörighet till sin klass. Det är skolans skyldighet att erbjuda en valmöjlighet för eleverna och deras föräldrar. Här anser vi att skolan måste bli bättre på att informera om elevernas rättigheter. I många fall kan det vara svårt för föräldrarna att ta till sig att deras barn har ett fysiskt eller psykiskt handikapp och behöver särskild undervisning. I en av våra intervjuer berättar en av pedagogerna att det var svårt för föräldrarna att ta till sig att deras barn fått diagnosen utvecklingsstörning. De upplevde att det bästa för deras barn var att

gå kvar i samma klass som tidigare (pedagog 3). Våra intervjuer visade dock att detta tydligen inte alltid var den bästa lösningen då eleverna kunde berätta hur det hade blivit utstötta och mobbad av sina klasskamrater. Även de andra pedagogerna som vi intervjuat säger att det till stor del handlar om föräldrarnas önskan och vad de anser vara bäst för sitt barn. Detta kan till viss del bero på att för många är ordet särskola negativt laddat, några har målat upp en bild av att i särskolan går det bara gravt handikappade elever. Både de pedagoger som vi intervjuat och vi tror att det kan vara en ledande faktor till att många av de föräldrar som väljer att individintegrera sina barn har den bilden av särskolan. Kanske finns det en önskan om att allt ska bli bra om vi ändrar på så lite som möjligt för barnet. Tyvärr fungerar det inte riktigt så, barnen inser snabbt att de är annorlunda. Som pedagoger kan vi hjälpa föräldrarna genom att erbjuda ett besök i särskolan och förklara hur vi arbetar där. Samtidigt är det viktigt att vi berättar om hur det går till med en individintegrering, dvs. eleven har tillgång till

specialanpassat material och att viss undervisning eventuellt sker i ett grupprum tillsammans med en annan pedagog. Det bör ligga på pedagogens ansvar att på rätt sätt informera eleverna i klassen att det går en individintegrerad elev och vad detta innebär. Ingen av de sju personer som vi intervjuat till detta arbete har varit helt nöjda med individintegreringen. Eleverna har upplevt utfrysning, mobbing, särbehandling och utanförskap. Även pedagogerna som vi intervjuar tycker att de elever som de arbetat med under en integrering har varit utanför. Bäst har det fungerat för de elever som gick integrerade i de tidigare skolåren och var tre i samma klass som var individintegrerade. Den pedagogen som var något så när positiv till integrering i de yngre skolåren ansåg att det var bra att barn inte i tidig ålder sorteras in i fack (pedagog 3). I samband med inskrivning i särskolan definieras barnen som barn med utvecklingsstörning. Detta är ofta kopplat till någon form av medicinsk eller psykisk diagnos. Många föräldrar anser att det är både positivt och negativt att få en diagnos. Det kan vara en förklaring för föräldrarna till varför deras barn inte är som de flesta andra. När barnet väl fått en diagnos har de tillgång till olika resurser. Men även om diagnosen kan underlätta i kampen om resurser så finns det också nackdelar med diagnoser eftersom det är stämplande. Barnen blir då lätt instoppade i fack och är sedan placerade där under resten av deras liv (Tideman 2000).

I en klass med integrerade särskoleelever ställs det höga krav på läraren. Förutom allt som ska förberedas för de övriga i klassen så ska det finnas material till den individintegrerade eleven. Genom våra intervjuer har vi fått fram att det inte alltid finns en extra resurs för den

I skollagen 6 kap. Särskolan står det i 4 §:

Utbildningen i särskolan skall vara avgiftsfri för eleverna. De skall utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmaterial, verktyg och andra hjälpmedel som behövs för tidsenlig utbildning. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleven (Lärarens handbok, 2005, s. 86)

Med en elev som individintegreras följer en förhöjd skolpeng. Enligt svar från de pedagoger vi intervjuat är dessa pengar inte öronmärkta, dvs. att det krävs det ingen redovisning för hur pengarna har använts. Det har till och med varit så att det inte funnits tillgång till en

specialpedagog på skolor där det gått individintegrerade elever. I 1 § i skollagen för särskolan står det:

Utbildningen i särskolan syftar till att ge utvecklingsstörda barn och ungdomar en till varje elevs förutsättningar anpassad utbildning som så långt det är möjligt motsvarar den som ges i grundskolan och gymnasieskolan Lag (1993:800) (Lärarens handbok, 2005, s. 86).

Är det en rimlig arbetsbelastning för en lärare i en klass med 25 elever och en

individintegrerad elev att uppnå denna uppmaning från skollagen? För att det ska fungera för en integrerad elev och dennes lärare krävs det ett stöd från skolan och lärarens arbetslag. Boken ”Alla barns skola” handlar om arbetet med barn i utsatta situationer. Där beskriv vikten av att se och bekräfta barnet. Det är viktigt att möta barnet där det befinner sig. Varje människa har ett behov att bli sedd och bli bekräftad för vem de är. De vuxna behöver bekräfta varje barn. För att barn ska utvecklas och kunna tillgodogöra sig kunskap i skolan behöver de vara aktiva. De måste få känna att de lyckas med uppgifter och ta sig igenom utmaningar. För att läraren ska hinna med och orka med att se till alla elevers behov är samarbetet och förtroendet mellan arbetskamraterna avgörande för framgång. Samarbetet mellan kolleger betyder allt för att lyckas. (Ladberg 1994)

Pierre Bourdieu använder ofta begreppet habitus när han beskriver vad som formar oss som människor. Habitus är enligt honom ett system av tillstånd som tillsammans med tidigare erfarenheter bestämmer människans sätt att uppfatta, värdera, välja och handla i den sociala världen (Brodin & Lindstrand 2004). Bourdieu menar att även om de val vi gör i livet kan

tyckas vara medvetna är de istället ett resultat av de sociala omständigheter vi levt under. Det vill säga att våra handlingar styrs av vad vi upplevt och varit med om. Pierre Bourdieu visar med sitt habitusbegrepp på en viktig utgångspunkt för våra olika livssituationer som vi alla bör ta till oss, nämligen det att våran uppväxt i olika livsmiljöer är de som sedan formar oss och blir en del av oss (a.a.).

7. Slutdiskussion

Det här arbetet har varit väldigt intressant att arbeta med. Vi har träffat många

samarbetsvilliga elever och pedagoger. Alla som vi har intervjuat har haft en åsikt om

individintegrering och de flesta har velat se en förändring av individintegreringen. Vi har mött elever som mått väldigt dåligt under den tid de gått integrerade, elever som har blivit kränkta, mobbade och slagna. Dessa elever har sedan med glädje i rösten beskrivet den lättnad som de upplevt när de kom till särskolan. Alla vi pedagoger måste lyssna på eleverna och vara extra observanta på hur våra individintegrerade elever mår.