Vår intervjustudie med respektive närboende visade på att många inte visste om den fullständiga planidén som skulle ske på platsen inom snar framtid. Den reaktion vi fick från närboende var inte särskilt positiv heller, snarare tveksam och överraskande. De som intervjuades beskrev att de var nöjda med hur Innerstaden 30:40 funkade i dagsläget och vissa av dem flyttade till området för platsens kvalitéer, såsom den stora gröna ytan och varierad användningsmetod. Platsen beskrivs som multifunktionell flera gånger, där människor kunde utgöra en aktivitet på platsen medan andra människor som använde platsen samtidigt inte stördes av det eller sin aktivitet. För att sätta begrepp på orden, så fungerar Innerstaden 30:40 som ett slack space i samband med hard space där rummen på ytan fungerar och samspelar på skilda sätt men interagerar samtidigt. Individer kan använda ytan som ett slack space, där exempelvis människan kan spela kubb och ytan tillför till att hjälpa individen att kunna utföra aktiviteten. Syftet i det här sammanhanget är att rummet förhåller sig till aktiviteten och människans behov av att utföra den, medan andra rum kan fungera som ett hard space, där individens aktivitet förhåller sig till rummet. Detta förekommer när exempelvis hemlösa använder rummet som ett tak över huvudet, där syftet för användaren blir att förhålla aktiviteten till rummet. Slack space och hard space är rena motsatsen till varandra, men beroende på människans behov av särskilda användningsmetoder, så tillkommer dessa i relation till rum och aktivitet. Att dessa två samspelar samtidigt på en och samma yta är nästintill ovanligt då de är så olika. Slack space och hard space förekommer på Innerstaden 30:40 då hela ytan används som ett aktivitetsrum med ständig rörelse där människans behov av att använda ytan varierar. Även detta är något som närboende är medvetna om, då många som blev intervjuade sa att platsen har olika användningsområden.
Närboende ser inte på Innerstaden 30:40 på samma sätt som resten av staden. För staden så har förtätning varit viktigt i många år, att staden skapar en röd tråd genom Malmös stadsdelar och att de förknippas till varandra. Innerstaden 30:40 har mer eller mindre setts som ett mellanrum i staden, eller snarare sagt, som ett terrain vague. Att Innerstaden 30:40 skulle växa till att få en egen karaktär förmedelst de som använder platsen och sedan förbli i sin form och funktion, sågs som ett alldeles stort hot för stadens framtidsplan och stadens vision om förtätning. Att bevara platsens nuvarande form och funktion har aldrig varit ett mål för staden att uppnå, särskilt inte om dess funktion har en relation till stadens syfte och framtidsplan. Malmö stad har en vision av att bygga för människor och utveckla staden till att bli allt mer kollektiv och social. Till skillnad från denna avsikt så har vår studie visat att alla platser inte behöver vara dedikerade till alla människor runt om i staden. Närboende kring Innerstaden 30:40 har skapat en relation till platsen, ett band mellan individ och miljö där användaren ser på platsen som ett aktivitetsrum och för vissa, även som ett alternativt hem. Närboende ser inte på Innerstaden 30:40 som ett terrain vague. För dem så tilldelar platsen möjligheter för diverse aktiviteter som har blivit en del av deras vardagliga liv.
Historiska
I samband med att Malmö stadsbyggnadskontoret startade arbetet med fördjupad översiktsplan (FÖP) 2013 för en del av Kirseberg inledde Malmö museer en utredning med syftet att beskriva markanvändningen av Kirseberg och närliggande områden samt peka ut historiska och kulturella värden på platserna. Intentionen är att denna utredningen ska ligga till grund för framtida bestämmelser gällande exploatering av området. Huvudsyftet är att definiera platser som har möjlighet att förtätas. Delar av planområdet, som bl.a. inbegriper Ellstorp, Hagstorp och Kirsebergsstaden, har uttryckt som särskilt intressanta och ingår därav i riksintresseområde för kulturmiljövården (K114). Spår av arbetarstadsdelen finns fortfarande kvar och med anledning av det har man i översiktsplan (ÖP) markerat gränser för det som är riksintresseområden. Hela planområdet ingår i avgränsningen då exempelvis Ellstorp utmärker sig med sin funktionalistiska arkitektur och stadsplanering. Detaljplan och områdesbestämmelser från mitten av 1980 har understrukit att Kirsebergsstaden ingår i miljöskyddsområden, vilket innebär att man ska visa hänsyn och anpassa eventuell omgestaltning efter områdets utmärkande drag. Kolonierna på Östra sommarstaden, som ligger precis intill Innerstaden 30:40, ska bevaras i befintlig utformning då de har kulturhistoriska värden. Äldre kartmaterial har visat att ett av två fornlämningar av gamla verksamheter har funnits på Åsgård, som numera är Ellstorps kvarteret. De finns registrerade i äldre dokument men eftersom de är under marken är det ingenting som man kan se spår av (Persson, Lars, Rabe, Hedda, Schlyter, Olga. 2013 Järnvägsverkstäderna i Kirseberg med omnejd).
Biologiska
Efter sekelskiftet skapades många grönområden i Malmö. Det gjordes i så pass stor utsträckning att Malmö gjorde sig känt för att vara parkernas stad. Kolonilotterna som funnits på platsen och som man fortfarande kan ana spår av är en stor del av det som ger platsen sin karaktär och känsla. Äppelträden och bärbuskar, de olika vildvuxna vegetationer och den biologiska mångfalden som är på platsen berättar om platsens historia och bör därför, i den mån det går, lämnas orörda och leva vidare. Synen på Malmö som parkernas stad håller på att förändras då nybyggnationsprojekt många gånger har inneburit reducering av dessa parker. Tillgången till grönytor blir sämre i och med att parker planeras i utkanten av stan och de redan befintliga parkerna delas in i mindre parker (Saltzman, Katarina. 2009. Mellanrummets möjligheter). Platsen gör just nu en stor nytta som rekreationplats. Den främjar lugna aktiviteter, motion, vila och återhämtning från det bullriga stadscentret. Den funkar även som en levnadsmiljö för djur och växter. Förutom den rika biologiska mångfalden som finns på platsen är den även en icke-kommersiell mötesplats i staden. Grönområden överlag sköter överskott av regnvatten, bidrar till bättre luftkvalitet och är det som tillsammans med byggnader och infrastruktur formar våra städer (Saltzman, Katarina. 2009. Mellanrummets möjligheter).
44
VARFÖR BEVARA
När man har jämför Malmö stad med andra stora tätorter i Sverige har det visat sig att Malmö i helhet har en brist på stora sammanhängande grönytor. Framförallt har man tittat på områden i nordöstra Malmö som Ellstorp, Östervärn och Hagstorp vars hårdgjorda landskap utgör den största delen av dessa områden. Malmö har visat sig ha en väldigt låg andel grönyta per person och det finns inget som tyder på att tillväxten av hårdytor kommer att stanna. I många fall har man inte fördelat grönytor jämnt i de olika stadsdelarna. Mycket av den redan hårdgjorda strukturen som sträcker sig över nordöstra Malmö kompenseras inte med tillräckligt mycket grönyta. För att leva upp till kraven som grönplanen ställer på staden har man låtit andra parker såsom Pildammsparken och Kungsparken fylla dessa behoven. I och med att parker och större grönytor trängs undan till de mindre tätbefolkade delarna i staden kvarstår problemet med långa avstånd till naturen i vissa delar av staden. Mot bakgrunden av att andelen grönyta per person minska allteftersom de tas i anspråk av staden för byggprojekt kan man inte undgå att fråga sig om Malmö inte rör sig mer åt tät och hårdgjord stad (Malmö stadsbyggnadskontor 2013, s. 34f.). I en intervju med Sydsvenskan (2016) säger Therese Terjesen att hon uppskattar att hon bor nära sitt jobb i centrum, att det är en tyst och stillsam plats och det faktum att hon har så nära till ett grönområde. Att det är lugnt och grönt var avgörande för henne när hon bestämde sig för att flytta till Ellstorp. Dels på grund av att hon hade bott på landet innan och var van vid att ha nära till natur och växtlighet men också för att hon är en hundägare och skulle ha så nära till hundgården i Ellstorp (Sydsvenskan 2016). I och med att parker och större grönytor trängs undan till de mindre tätbefolkade delarna i staden kvarstår problemet med långa avstånd till naturen i vissa delar av staden. Mot bakgrunden av att andelen grönyta per person minska allteftersom de tas i anspråk av staden för byggprojekt kan man inte undgå att fråga sig om Malmö inte rör sig mer åt tät och hårdgjord stad (Malmö stadsbyggnadskontor 2013, s. 34f.).
Vår studie och undersökning av platsen har visat på att Innerstaden 30:40 har fungerat som en heterotopi sedan 1930, en plats för alternativa individer som kanske inte känner sig lika bekväma i andra mer strikt bestämda stadsrum. Här rör sig inte hela staden, utan platsen är dedikerad till särskilda som har upptäckt platsen och dess kvaliteter utan att ha ändrat platsens form eller utbyggnad. Innerstaden 30:40 visar på den verkliga användningen av heterotopia, där ytan ger möjlighet till att vara isolerande och genomträngd samtidigt som platsen kämpar mot att få förbli i sin nuvarande form. Malmö stad har en vision, en utopi av hur staden bör se ut och användas. Om strävan i att efterlikna dessa utopier prioriteras i stora utsträckningar av stadsplanerare kan stadens nuvarande form och historiska bakgrund tynar bort.
...when, with the promised evening, the shadow of the dénouement comes, the slow erosion or violent eruption of History will cause man’s anthropological truth to spring forth in its stony immobility; calendar time will be able to continue; but it will be, as it were, void, for historicity will have been superimposed exactly upon the human essence. The flow of development, with all its resources of drama, oblivion, alienation, will be held within an anthropological finitude which finds in them, in turn, its own illuminated expression. Finitude, with its truth, is posited in time; and time is therefore finite. The great dream of an end to History is the Utopia of causal systems of thought, just as the dream of the world’s beginnings was the Utopia of the classifying systems of thought (Foucault 1984: 286).
Foucault förklarar att visa utopier bör förbli en idé utan någon verklig form, eftersom dessa kan komma att påverka stadens ursprung och användningsområde. Författaren skriver att det är viktigt för individen och dess evolution att veta vart ifrån staden kommer och förstå hur den växer utifrån dess historia, istället för att förnya och förfalska en värld för en generation utan att människan riktigt vet om stadens förflutna. Foucault fortsätter med att förklara att all förändring behöver inte betyda att det är mer eller mindre en bättre förändring av nuet (Foucault 1984: 287). Detta fenomen är något som vi har stött på i vår studie angående Innerstaden 30:40. Innerstaden 30:40 har växt till att bli en mark baserad på människans användningsområde istället för en ödetomt; terrain vague.