På våren är det ju helt andra, mer springlekar och vattenlekar kanske utforska hur vatten smälter, hur det fenomenet är. Det går från is till vatten ena dagen och nästa dag från vatten till is tidigt på våren. Längre fram brukar ju vi försöka inspirera till att förstå processen i ett frö och hur man sår, för att vi kanske sår och planterar på förskolan och att barnen får följa en hel process från frö i jord till mat på vårt bord, från frö till bord, som också i sin tur är en del av måltidspedagogiken som vi jobbar med här. De följer mycket naturen också. (Sara)
Till skillnad från sin kollega så anser Malin att barnen är väldigt uppstyrda på specifika lekar, att plocka skräp när de lämnat förskolegården är en riktig favorit, men att det är först när de är i skogen som de börjar leka mer fritt, Men det krävs ändå att de är i skogen en lång stund innan barnen börjar leka fritt. När vi låter barnen leka fritt så väljer de ändå på tre till fyra olika lekar som leks varje gång. Vilket också gör att barnen är styrda utifrån det temat som finns på avdelningen just den perioden.
6.3 Sammanfattning av resultat
Resultatet visar att alla informanterna anser att utomhuspedagogiken är otroligt viktig och att man borde vara utomhus med barnen oftare än vad vissa av dem är. Månens förskola har en skogsgård, vilket gör det lättare för dem att vara utomhus och i naturen, de har också mer träd och skog precis utanför staketet, vilket också gynnar förskolan till det bättre. De besöker också andra naturområden och ser det inte som krångligt, utan gör det automatiskt. Däremot tycker förskollärarna att det är viktigt att planera upp en aktivitet, så att det inte bara blir hopp och lek. Förskolan stjärnans möjligheter till att ta sig till naturområden i närheten är svårare då de bara går en gång i veckan eller inte besöker det alls, eftersom barnen är för små för att gå utanför gården.
Lek och lärande är ett sammanflätat begrepp som går in i varandra, där förskollärarna anser att leken är grunden i förskolans verksamhet. Alla barn leker och genom leken så lär barnen
sig. Det lägger också grunden för att barnen ska lära sig på ett lustfyllt sätt. Barnen lär sig lättare om de har roligt under leken. För att främja barnens lek och lärande utgår de ifrån barnens intresse, för att komma åt det lustfyllda lärandet och ett lärande kan bli möjligt. Naturens möjligheter till lärandet är oändligt. Informanterna upplever att det bara är dem själva som sätter gränserna för barns lärande i ett naturområde. Att man kan få in hela läroplanens mål i naturen, bara att förskollärarna kanske behöver fundera över materialet.
Avslutningsvis finns det stora möjligheter till lek och lärande i naturen, det är bara förskollärarna själva som sätter gränserna. Resultatet visade att barnen leker och genomen leken får de ett lärande som är styrd av någon lärare. Förskollärarens uppgift är därför att visa barnen på ett intresse och en lust inför leken.
7. Analys
I följande kapitel analyseras resultatet av de kategoriseringar som presenteras i resultatkapitlet. Analysen kommer diskuteras och analyseras utifrån den tidigare forskning som tagits fram men också de begrepp som förklarats viktiga inför studien.
7.1 Utomhuspedagogik
I resultatet framkommer att alla informanterna tycker att utomhuspedagogiken är viktig. För informanterna innebär det att man har en tanke bakom det man gör, men att allt inte behöver vara planerat. Förskollärarna kan se någonting som de tar upp och fortsätter arbeta med utomhus, för att få till pedagogiken. Dock upplever nästan alla informanterna att förskollärarna inte får så mycket kunskap kring ämnet och upplever därför att det är rätt svårt att arbeta med pedagogiken utomhus, då andra utomhusförskolor sitter på mer kunskap än vad alla informanterna själva har. Det gjorde också att två av informanterna och deras kollegor önskade jobba med utomhuspedagogiken på olika sätt, när förskolan blev en utomhusförskola under pandemins spridning våren förra året. Vissa kollegor hade då mer kunskap om utomhuspedagogik och var därför mer insatta medan någon kanske inte ens ville gå ut. Uppstyrda och planerade aktiviteter, utifrån läroplanen är också viktigt eftersom ett lärande ska ske även utomhus. Informanterna tycker också att utomhuspedagogiken inte ska vara en paus från lärandet. Resultatet visade också att utomhuspedagogiken är lärande utomhus och att förskollärarna inte bara kan tänka på lärandet inomhus, utan även utanför klassrummets väggar utomhus.
Förklaringen av begreppet utomhuspedagogik till studien ses som ett komplement till den traditionella pedagogiken för lärandet som sker utomhus. Förskolläraren flyttar ut lärandesituationer till samhällsliv, natur- och kulturlandskap, där barnen får uppleva saker som de lärt sig från böcker. Utomhusvistelsen används som ett verktyg där barnen stimuleras till utveckling och lärande (Ohlsson, 2015). Det kan tolkas som att utomhuspedagogiken inte borde vara så svår att genomföra, eftersom man som förskollärare ofta kan planera aktiviteter inomhus. Om man då bara tar bort väggarna så betyder det att man befinner sig utomhus istället och borde kunna genomföra aktiviteter lika lätt. Visst behövs det som en av informanterna beskrev ett annat sätt att tänka utomhus, men om man som förskollärare inte sätter stopp för sin fantasi borde det inte bli så svårt. Att alla informanterna anser att utomhuspedagogiken är viktigt kan tyckas vara väldigt bra, eftersom Yildirim & Özyilmaz Akamcas (2017) skriver tydligt att barnen i Turkiet utvecklades på alla plan i den utomhuspedagogik som genomfördes under de få veckorna. Förskollärarnas tankar om utomhuspedagogiken visar bara att två av de fyra använder sig av det dagligen, men att den tredje gör det mindre men genomför det ändå en gång i veckan. För att bara vara ute på förskolegården har upplevts bara bli den leken barnen själva önskar.
Hur informanterna jobbar med utomhuspedagogiken visade sig vara väldigt olika. Två av informanterna har jobbat dagligen med utomhuspedagogiken sedan pandemin slog till i våras, vilket har resulterat i att det har gynnat förskolan och barngruppen till det bättre. I resultatet så framkommer det att en av förskollärarna anser att det viktigaste är att följa barnen, vilket
gör att en av förskollärarna kartlägger barnen väldigt ofta och går inte vidare i arbetet förrän hon har kartlagt och kan planera om eller planera kommande aktiviteter. Hon betonar den proximala utvecklingszonen och vill kunna utmana barnen på ett bra sätt. Det upplevs som att hon vet att barnen utvecklas när de får utmanas och det hjälper till att få barnen intresserade och vilja göra de aktiviteter på ett bättre sätt än att inte utgå från barnens intresse. Det gör att barnen kan lära sig på ett bättre sätt och kan därför också vara intresserade av att lära sig mer. Malin som jobbar på den förskolan som har flyttat utomhus säger dock att hon inte kan så mycket om utomhuspedagogiken. Under intervjun kunde det tolkas att hon tyckte det var viktigt att utomhuspedagogiken finns, därför kan det tolkas som lite konstigt att hon inte upplever att hon kan så mycket om det när hon jobbat några månader utomhus.
Annica känner sig orolig över att gå utanför förskolegården med barnen på hennes avdelning. Vilket gör att barnen inte har fått vara ute i naturen på förskolan än. Det kan anses konstigt att barnen inte får gå utanför gränserna på förskolan. Dock upplevs det vara väldigt vanligt att tänka så som förskollärare. Annica uttrycker längre fram i intervjun att: “vi (pedagogerna) kanske i grunden är innemänniskor många av oss, men utomhuspedagogiken är ju väldigt, väldigt viktig”. Det kan tolkas som hon inte arbetar utifrån det hon själv säger, då hon säger en sak och gör en annan sak.
7.1.1 Användning av naturen i närområdet
Att det är lätt för förskolorna att komma ut i naturen är tydligt på båda förskolorna, dock visade det sig att bara ena förskolan använde naturen så mycket som de ville. Den andra förskolan använde bara en av förskollärarna naturområdet endast en gång i veckan, men var väldigt tydlig med att hon önskade att använda den betydligt mer. Den andra förskolläraren använde inte alls närområdets naturmiljöer, eftersom hon upplevde en stor oro kring säkerheten och lärandets möjligheter för barnen. Kos och Jermans (2013) skriver att många i deras studie önskade vara ute mer än vad de var, vilket kan kopplas till studiens svar, att en av informanterna önskade befinna sig mer utanför förskolegården och har utifrån placeringen av förskolan stora möjligheter till att det ska kunna genomföras. Det behöver inte vara så komplicerat, utan att det kanske är viktigare att bedriva utomhuspedagogik oftare och därför ha mindre krav att man måste gå långt och genomföra stora och långa aktiviteter.
En av informanterna är inte ut alls i närområdet med de små barnen. Det är för riskabelt och det finns en stor oro för att ta med barnen ut utanför förskolegården. Hon menar att barnen väldigt enkelt blir nöjda av olika lekar i skogen. Men uttrycker sig också att barnen inte får ut någonting av att vara i skogen, det blir bara att pedagogerna behöver “valla” runt barnen. Szczepanski & Dahlgren (2011) menar att pedagogerna har en stark oro kring barnens säkerhet när man går ut i naturen. Därför kan det kopplas till att många förskollärare inte känner sig trygga i att gå ut med barnen utanför gårdens staket. Nu i detta fall var barnen 1-2 år, vilket gör att barnen inte alltid kan gå själva utan behöver vagn för att kunna förflytta sig utanför gården. Dock kan man som förskoleavdelning gå ut i mindre grupper, för att barnen ska kunna uppleva
breddar förskolebarnens lärande genom att barnen lär känna miljöerna och kan utmanas i naturen.
7.2 Barns lärande genom leken
Enligt resultatet anser förskollärarna att lek och lärande är grunden till mycket i förskolan, eftersom alla barn leker och genom leken så lär barnen sig. Det lustfyllda lärandet framkom också som viktigt, då det blir roligare för barnen att lära sig saker, vilket det blir genom leken. Att utgå ifrån barnens intresse i arbetet är ett sätt att närma sig lek och lärandet i utomhuspedagogiken. Sara säger att barnen leker hela tiden och överallt, även vuxna leker fast på sitt sätt. Leken blir inte styrd av någonting utan kommer ur lusten och drivkraften inifrån hos barnen. Hon menar att förskollärare ska visa intresse för leken och känna lust inför, som det står i läroplanen och leken är grunden för att lärandet ska ske genom leken hela tiden, på ett lustfyllt sätt. Annica tycker att barnen ska få hitta sin egen väg till lärande. Det är barnens egna utvecklande och lärande, som de skapar själva men också i grupp och många gånger för sig själv. Ibland kan det vara skönt för barnen att kunna ha lite egentid i leken också, för barnens utveckling och lärande men också för självförtroende och självbilden. Här skiljer sig informanternas tankar om leken, där Sara inte tycker att leken är styrd av någonting medan Annica på ett sätt anser att barnen styr sitt eget lärande i sin lek. Att Annica säger på det sättet kan skapa lite oro om möjligheten till lärande för barnen och kan tolkas som att förskollärarna inte styr lärandet alls. Utan att barnen själva får till lärandet utan förskollärarnas närvaro.
Begreppet lek och lärande beskrivs i studien med att leken är något som finns i barnen och som görs varje dag i någon form. I förskolans läroplan (Skolverket, 2018) har förskolan som uppdrag att lägga grunden till barnens livslånga lärande och att verksamheten på förskola ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn i barngruppen. Engdahl & Ärlemalm-Hagsér (2015:146) skriver utifrån läroplanen att barnen ska “utveckla sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att lek och lära. Leken är viktig för barnen, det är en självständig aktivitet där barnen utvecklas genom leken och de får grepp och förståelse för omvärlden. Leken kan förknippas med det lustfyllda lärandet, där lärandet är i barnet och barnet befinner sig i leken (a.a.). Utifrån förklaringen till begreppet tolkas informanterna som att de har en befogad upplevelse kring begreppets betydelse. Pramling Samuelsson och Johansson (2006) studie om lek och lärande beskriver det som oskiljaktiga dimensioner och begrepp som bildar en helhet för barnen på förskolan och att de båda stimulerar varandra. Vilket kan tolkas som att om barnen inte leker så kan det också vara svårt att få till ett lärande, eftersom barnen lär i leken. Informanterna pratade mycket om det lustfyllda lärandet, vilket enligt Pramling Samuelsson och Johansson (2006) är en förutsättning för att barnen ska tycka det är roligt att lära och att de har ett engagemang att lära sig någonting. Därför anses resultatet stämma överens med den tidigare forskningen om lek och lärandet.
7.2.2 Naturens möjligheter till lärande
Alla Informanter är eniga och tydliga med att det finns inga gränser på naturens möjligheter till lärande i leken. Möjligheterna är oändliga och det är snarare förskollärarna själva som sätter gränserna, för barnen själva ser inga begränsningar. Hela förskolans läroplan kan förskollärarna få in i naturen, oavsett vilket projekt som de jobbar med. Allt det barnen kan lära sig inomhus kan man ta med ut och lära sig utomhus också. Bara det att förskollärarna måste tänka till och ha andra medel. Barnen kan röra sig på större ytor där fantasin främjas. Om man som barn rör sig mer så kan de lära sig mer.
Sara säger “det sitter mycket i huvudet på mig som förskollärare och det tycker jag också är en viktig bit att jag försöker kolla med mig själv vad är mina på något sätt personligheter som präglar min roll som förskollärare.” Utifrån det Sara säger är det viktigt hur förskollärares inställning är till det som ska genomföras och läras ut på förskolan. Barnen känner av stämningen och engagemanget från förskollärarna. Det betyder att om du som förskollärare är engagerad så smittar det av sig till barnen, men är du inte engagerad då kan det också vara svårt att få med sig barnen i aktiviteten. Kerstin påtalar att det är viktigt att förskollärare har med sig färdiga kit när man går utomhus med barnen. “En grej man borde ha i de här färdiga kiten och ha med sig är ju material som man kan fånga i stunden. Det kan jag ofta känna att man kommer på i stunden att ja just det, det där skulle man haft med sig”. Det är bra tankar som Kerstin kommer med här, men det krävs också att man känner barngruppen väldigt väl för att kunna gissa vad de kommer leka med och vara nyfikna på vid nästan utomhusvistelse, för att veta vad man ska packa ner i väskan inför utflykten.
Eftersom alla informanter uttrycker att det är oändliga möjligheter till lärande i naturen så kan det tolkas som att barnen kan lära sig allt i skogen också. Barnen får kunskap om naturen och ta tillvara på den. Eva Änggård (2009) skriver att barnen utvecklas genom leken och utvecklar språket, motoriken och den sociala förmågan stärks genom leken i naturen. Yildirim och Özyilmaz Akamca (2017) instämmer i likhet med vad Änggårds skriver. Kos och Jerman (2013) uttrycker sig ännu tydligare och menar att barnen utvecklas på alla områden i naturen. 7.2.3 Vad barnen leker i naturen
Det informanterna upplever är att barnens lekar ser väldigt olika ut men att barnen leker framförallt att bygga kojor, bygga och konstruera figurer, smyga på varandra och regellekar. På Annikas avdelning är det förrådets leksaker som styr lekarna, eftersom de aldrig lämnar gården. Barnen är tydligt styrda av säsongen och möjligheterna som ges på gården. Eftersom avdelningen aldrig lämnar gården blir det svårt för barnen att lära sig om ojämn terräng och hur naturen kan vara, för att de inte upplever det på förskolan än. Det kan också leda till att de inte får lära sig de motoriska grundformerna vilket kan leda till att barnen inte kan stimuleras genom det.
Genom att barnen får leka i naturen gör det att de inte har några specifika leksaker att leka med som styr barnen i lekarna. Det gör att fantasin får utvecklas och barnen får hitta på egna leksaker med naturens material.