Människor som lever i ett samhälle har en hel del gemensamt med var- andra, genom att det existerar normer, traditioner, historia och kultur som många uppfattar som allmänna. På samma sätt existerar det i yrkes- organisationer en historia, traditioner och normer som dels är påverkade av samhället, dels är specifika för den egna arbetskulturen, men som också kan kopplas till genusordningen. Med hjälp av begreppet genus- regim kan sådana mönster som har att göra med hur genusrelationerna i en organisation är strukturerade synliggöras. Huvudfrågan i den här fördjupningsstudien har varit hur en manlig genusregim och kvinnli- ga bussförare går ihop? De kvinnliga chaufförerna som har intervjuats vittnar om att de arbetar i en jämställd arbetsorganisation och de får medhåll av både de manliga kollegorna och den fackliga ombudsmannen. Svaret på frågan skulle i så fall bli att det går ganska bra att vara kvinna och köra buss eftersom jämställdheten har nått långt i bussbolagen. Är det så enkelt?
Att genusregimen definieras som manlig innebär för det första att en överväldigande majoritet av busschaufförerna är män. För det andra att yrket är konstruerat som maskulint och därmed ses det också som ett manligt yrke. För det tredje att bussförarutbildningen är konstruerad avlastning krävs att de båda teamen samarbetar. För det första kan en-
skilda resenärer genom olämpligt uppträdande fördärva att resan upp- levs som positiv och på motsvarande sätt kan chauffören – framför allt genom sitt sätt att köra – bryta mot resenärernas förväntningar.
Hotfulla situationer ombord på bussen
Ibland händer det att passagerare uppträder hotfullt eller stökigt. Så gott som samtliga förare (utom en) har egna erfarenheter av hotfulla situationer, men ingen har ”råkat” illa ut på så sätt att de blivit miss- handlade eller liknande. En av de kvinnliga chaufförerna berättade om en incident då en ”påverkad” man steg på i centrala Finspång. Vid det här tillfället var det många som skulle med bussen och hon ”hann inte riktigt med”, som hon säger, för annars skulle han inte ha fått åka med. Ganska omgående började mannen trakassera medpassagerarna, och hans uppträdande skapade en obehaglig atmosfär. I det läget försökte hon dra till sig mannens uppmärksamhet genom att börja prata med honom.
Men sen när vi kom på andra sidan Finspång … så fick han för sig att han skulle prova att köra bussen och ta över. Det kan du glömma, sade jag. Så lugnade han sig med det då.82
Men lugnet varade bara en kort stund, för plötsligt försökte han bok- stavligen ta över bussen. Den manövern överraskade henne och hon svarade med att bli riktigt arg.
Och jag sa: hit men inte längre för det här är min plats. Jag stan- nade bussen och sa: nu kliver du av! … då ställde han sig liksom mot mig och sa: hur ska du klara av och kasta ut mig? Det kan du ge dig fanken på att jag klarar! Antingen står du still tills du kommer upp till din hållplats, för det var nästa hållplats, där kliver du av eller så kliver du av här, direkt, sade jag.83
Hela historien slutade med att mannen lugnade ner sig och en hållplats senare steg han av bussen.
Och när han gick av så talade han om för mig att: du, det blev nog ett missförstånd det där. Det var liksom inte meningen så. Okey, sa jag: Sköt om dig grabben. Och så klev han av.84
När arbetspendlarna, de s.k. stal:arna85, sedermera steg av bussen i
Norrköping så tog flertalet av dem vägen förbi chauffören – vilket de normalt inte brukar göra.
82 Kvinna över 40 år. 83 Kvinna över 40 år. 84 ibid. 85 Ett slangutryck för en grupp manliga arbetare och tjän-
138 K V I N N O R O C H M Ä N S O M B U S S F Ö R A R E K V I N N O R O C H M Ä N S O M B U S S F Ö R A R E 139 i praktiken ska gå till. För i och med att jämställdhetsideologin är så
stark, så är det troligt att både planerare och de kvinnor och män som befinner sig i en organisation som påverkas av planeringen, försöker få verkligheten att framstå som mer jämställd än den kanske är. Familjeliv och vardagsproblem bör därför inte lämnas utanför diskussionen om huruvida ett yrke är jämställt eller inte.
Ur jämställdhetssynpunkt borde också relationen mellan transport- politik och jämställdhet problematiseras. Vad har exempelvis de se- naste årens marknadsliberalisering av kollektivtransporterna fått för konsekvenser? Här är det fullt möjligt att argumentera för att den förda politiken har varit kontraproduktiv när den sätts i relation till jämställd- hetsfrågor. Konkret har marknadiseringen medfört en fragmentisering som samtliga förare upplever som negativ, men som i synnerhet är till nackdel för kvinnliga förare. Särskilt om det rör sig om yngre kvinnor med små barn. För i och med att de olika busslinjerna har styckats upp och lagts ut på olika bussbolag så har också ramtiden utsträckts. Vidare har denna process också bidragit till osäkra anställningsförhållanden, eftersom politiska beslut kan medföra uppsägningar. Så vitt jag har förstått det ställs det heller inga politiska krav på en ”ny” operatör att ta över redan befintlig personal.
på ett sätt som bidrar till en maskulinisering av yrket. För det fjärde att yrkesvillkoren utgår från att bussföraren är en man. Alltså: om en kvinna ska ta sig in i yrket har hon ett antal barriärer att ta sig över. Det är sannolikt en väsentlig faktor – för att de kvinnliga förarna över huvud taget sökte sig till bussföraryrket – att de redan på förhand antingen hade god kännedom om yrket genom att någon närstående person kör/ körde buss, eller att de sedan tidigare var bekanta med umgängestonen i manliga arbetsmiljöer.
Arbetet som busschaufför beskriver informanterna som fritt och ans- varsfullt, men arbetstiderna upplevs i många fall som mycket negativa. Problemet för de kvinnliga chaufförerna är att förena yrkesvillkor for- made av manliga normer och värderingar, med det kontinuerliga ansva- ret för familjen och barnen. Samtidigt som erfarenheterna av det dub- belarbete som kvinnor i större utsträckning än män bär upp, anses leda till att kvinnor är bättre på att planera sin körning – och som förväntas resultera i att de kör mjukare och lugnare än männen. Det paradoxala är att bussbolagen efterfrågar fler kvinnor som bussförare eftersom kvin- nor uppfattas stå för en viss körstil, samtidigt som yrkesvillkoren och den fortgående maskuliniseringen av yrket troligen motverkar att kvin- nor söker sig till yrket.
Ett annat intressant fenomen är att många kvinnliga chaufförer får beröm av passagerarna för att de kör så bra och det gör att kvinnornas självförtroende växer. Ändå kvarstår bilden av bussföraryrket så som ett manligt yrke som är symboliskt laddat med maskulina ideal, vilket gör att de kvinnliga chaufförerna på ett sätt osynliggörs. När människor utanför branschen för sitt inre öga ser en busschaufför, så är det med all sannolikhet en uniformsklädd man som framträder. Det betyder inte att kvinnor som kör buss automatiskt blir män, eller att de på något sätt skulle vara avvikande. Tveklöst är det så att kvinnliga busschaufförer ses som en självklarhet, men föreställningarna om att det trots allt är ett manligt yrke lever tydligtvis kvar. Inte minst tror jag att den utbredda uppfattningen i branschen att ”alla” kvinnor kör mjukt och lugnt är ett yttryck för en fortsatt genusindelning i manligt och kvinnligt. Något som i sin tur kan få konsekvenser för jämställdheten. Här finns det med andra ord all anledning för den som arbetar med praktisk jämställdhets- integrering att stanna upp och fråga sig: vilka konsekvenser får detta för jämställdhetsarbetet?
Vad den här undersökningen har velat visa är att så länge en organi- sations genusregim förblir dold kan dess verksamhet också presenteras som om den vore könsneutral. Brister i jämställdhetstänkandet handlar därför inte alltid om bristande medvetenhet eller okunskap (och kanske ovilja) hos ansvariga nyckelpersoner. En förändring i riktning mot en mer jämställd trafikpolitik är i allra högsta grad beroende av förmå- gan att ifrågasätta ”gamla” invanda tankemönster. Att förstå på vilket sätt en organisations genusregim påverkar jämställdheten är troligen avgörande för att nå en djupare insikt i hur jämställdhetsintegrering
140 K V I N N O R O C H M Ä N S O M B U S S F Ö R A R E K V I N N O R O C H M Ä N S O M B U S S F Ö R A R E 141
Referenser
Becker Karin, m.fl. (2001) Passager. Medier och kultur i ett köpcentrum. Falun. Bourdieu Pierre (1999) Den manliga dominansen. Uddevalla.
Connell Robert W. (2003) Om genus. Daidalos.
Fürst Gunilla (1988) I reserv och reservat. Om villkoren för kvinnors arbete på mansdominerade
verkstadsgolv. Göteborg.
Fürst Gunilla (1999) Jämställda på svenska. Helsingborg.
Gunnarsson Ewa, m.fl. (1998) Känsla och regelverk i balans. Helsingborg.
Hägg Kerstin (1993) Kvinnor och män i Kiruna. Om kön och social förändring i ett modernt gru-
vsamhälle 1900-1990. Umeå.
Kvarnström Lars (1998) Män i staten. Stationskarlar och brevbärare i statens tjänst 1897-1937. Eds- bruk.
Lindgren Gerd. (1983) Kvinnor vid ett verkstadsföretag i Norrland – en intervjuundersökning bland
arbeterskor på en mansdominerad industriarbetsplats. Umeå
Länsstyrelsen Östergötland och Östsam (2003) På tal om kvinnor och män i Östergötland. Luleå. Nehls Eddy (2003) Vägval. Lastbilsförare i fjärrtrafik – perspektiv på yrkeskultur och genus. Göte- borg.
Nilsson Motevasel Ingrid (2002) Genusperspektiv på yrkesmässiga relationer. Omsorg i mans- och
kvinnodominerade yrken. Lund.
Petterson Lena (1996) Ny organisation, ny teknik – nya genusrelationer? En studie av omförhandling
av genuskontrakt på två industriarbetsplatser. Motala.
sika (2002) Kompetens i kollektivtrafiken – slutrapport från 3K-projektet oktober 1997. Etappmål